Min älskade (1979)

Media (1 st)

Originaltitel	Min älskade
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Kjell Grede
Producent	Ingmar Bergman
Manus	Kjell Grede
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Cinematograph AB Stiftelsen Svenska Filminstitutet Treklövern HB Visa alla
Utmärkelser	Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1979-03-12

Medverkande

Bjørn Skagestad
John

Lena Nyman
Sonja Lind

Keve Hjelm
Bernard

Agneta Ekmanner
Disa

Kristina Kamnert (som Kristina Karlin-Kamnert)
Vera

Sif Ruud
Magda, massös

Visa fler

Handling

John lämnar sin fästmö Disa sovande i sängen. Han packar en väska. Han står på perrongen till en pendeltågsstation och blir vittne till ett överfall på en okänd man. Två...

Visa hela handlingen

Press

Kritikerkåren var nästan enigt oförstående i sitt mottagande av Min älskade. De främsta undantaget utgjordes av Ana Maria Narti i Chaplin: "Min älskade är -- för mig...

Visa all press

John lämnar sin fästmö Disa sovande i sängen. Han packar en väska.

Han står på perrongen till en pendeltågsstation och blir vittne till ett överfall på en okänd man. Två andra män drar i väg med sitt offer. Ingen ingriper.

På perrongen möter John sedan en kvinna, Sonja Lind. Hon har tappat en kasse med varor som nu ligger spridda vid hennes fötter. Plånboken har fallit ned på spåret. Han hämtar upp den och hjälper sedan till med varorna. Han har sett henne förr och vet var hon bor, säger han innan de skiljs.

John får massage mot sin huvudvärk. I väntrummet hos massösen träffar han Bernard som har svårt att röra armarna och denna dag även fingrarna. John hjälper honom att bläddra i en tidning. Du skulle ju snart bli frisk! säger John. De sa att det sitter i huvudet, svarar Bernard.

John knackar dörr. Han är bokförsäljare. En kund tackar nej till "Nämn aldrig döden".

Han ringer på hos Sonja Lind som öppnar och släpper in honom. Hon bor i ett stökigt radhus. Ett trasigt Fönster är lagat med tejp. En liten flicka kommer för att titta på den besökande. Sedan går hon igen. John vill inte visa vad det är för böcker han säljer. Sonja gissar på poesi. Du tror för gott om mig, säger John.

Hemma konstaterar Disa att John har sålt 12 böcker à 7 kronor. Efter avdrag för inköpspriset (1 krona per bok) blir det 72 kronor på en dag. Vi har ju bilen, säger John. Bernard ska hjälpa mig att sälja den.

Två bilhandlare tittar på bilen. De hittar fullt med fel och bjuder 3 000 kronor. John accepterar. Disa och Bernard håller sig i bakgrunden.

John bjuder Bernard på krog. Denne lånar ut 2 000 kronor för att John ska kunna skaffa andra böcker att sälja och kommenterar sedan Disas person: Hon öns!kar livet ur John. Det syns på henne.

En kvinna, Vera, visar sig på krogen. Hon väntar på Bernard som behandlar henne kort. Han säger till John: Henne har jag till allt, om du förstår vad jag menar.

John har blivit allt mer berusad. Han talar om att skaffa ett annat jobb.

Hemma möts John av Disas signaler om uppbrott efter deras tre år tillsammans. Hon är inte längre havande såsom han går och tror. Hon fick missfall för tre veckor sedan. Skulle du tycka om mig, ifall jag var duktigare? undrar John. Du är den du är, svarar Disa.

John flyttar in hos Bernard tills vidare.

En kväll söker John upp Sonja. Hon är milt avvisande och berättar att hon inte har gått ut de senaste dagarna. Hon har känt sig nervös.

John går ett stycke från huset. Han ser någon komma ut och sätta sig i en bil. Sonja måste skjuta på för att den ska komma i väg. John visar sig för Sonja. Hon vill inte se honom i kväll och ber honom gå.

Hemma hos Bernard efterlyser denne sina utlånade 2 000 kronor. De har gått åt till räkningar, säger John. Han borde inte gå hem till den där kvinnan längre, anmärker Bernard.

John har skaffat arbete på en fabrik. Du behöver inte jaga pengar, säger Bernard. Det kan du få av mig. Lämna skitjobben till dem som vill vara slavar.

John kallas till sjukhus. Disa är död. Hon har kört ihjäl sig med bil. Man kanske kan säga att hon valde att dö, förklarar en sjuksköterska och räcker över ett brev. Så skriver inte hon, säger John.

John vandrar runt i sin och Disas tidigare lägenhet som nu är tom på möbler. Sonja kommer till honom. Han har kallat på henne. Men nu verkar han enbart frånvarande. Med många frågor får hon veta att han har varit ensam i ett par dagar. Han har inte ätit, bara druckit vatten. När hon till sist går, är han fortfarande sluten i sig själv.

Bernard gör vad han kan för att binda John till sig. Disa älskade inte John, säger han. Hon hade förmodligen en annan karl. Någon förlagskredit för att skaffa nya böcker att sälja kan John inte räkna med. Han har hört sig för. Hans fordran går först. John behöver hans hjälp. Men Sonja måste John undvika. Hon är en fälla.

Den av Bernard ständigt hunsade Vera råder John att flytta ifrån våningen.

John kommer hem till Sonja. Han har beställt dit en glasmästare för att reparera hennes trasiga fönster.

En kväll berättar John för Bernard att han tänker flytta. Du behöver mig, säger Bernard. John talar om att han har tagit reda på en del om den fabrik Bernard äger och driver. I själva verket missköter Bernard företaget. Bernard säger att han kan bli frisk i sina sjuka armar när som helst, men John kommer aldrig att klara sig.

Meningsutbytet kulminerar i slagsmål. Bernard visar oanade krafter, men John är uthålligast. Han slår besinningslöst.

John har kommit till Sonja. Hon undrar vad han söker hos henne. Han omfamnar henne. Hon talar om sin rädsla och ensamhet och om de två män som besöker henne. Hon ligger bara med den ene. Hon visar sin dagbok som han inte får läsa. Den handlar så mycket om erotik. Hon läser i stället för honom -- och glömmer bort att censurera texten. Senare får han läsa själv. Hon bjuder på vin. De kramas och skrattar.

Bernard kommer hem till Sonja och hittar John som han säger sig ha varit orolig för. Han varnar Sonja. John klarar sig inte själv. Det ska nog gå bra, säger hon. Ni har inte en chans, säger Bernard.

Sonja och John är tillsammans i en säng. De strålar av förälskelse och säger sig att livet är ett under. De ler och omfamnar varandra.

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerkåren var nästan enigt oförstående i sitt mottagande av Min älskade. De främsta undantaget utgjordes av Ana Maria Narti i Chaplin:

"Min älskade är -- för mig åtminstone -- beviset på att Grede definitivt har passerat gränsen in i en mogen konstnärlig verksamhet, utan att för den skull förlora någonting av den spontanitet och friskhet som alltid har utgjort charmen i hans filmer. Filmens tematik är inte ny, däremot är synsättet nytt och viktigt för den svenska nutiden.

Det gäller samma komplex av problem som i hela Ingmars Bergmans produktion eller hos Roy Andersson i Giliap eller till och med i Kennet Ahl-gruppens debutproduktion, Det löser sig-neurosen. Vi får följa några människor som drabbas av ett slags psykologisk upplösningsprocess. (-)

Kjell Grede kommer in i analysen av den neurotiska processen vid den tidpunkt, när spänningar och tomhet sätter sig i kroppen. Den ena av hans hjältar lider av svår huvudvärk, den andre kan inte längre röra underarmarna. (-)

Det Grede berättar är en historia om kamp mellan kärlek och hat: en skrämd, svag och inte alls passionerad kärlek, ändå kärlek, känslomässig lyhördhet, förmåga att delta i den andres inre erfarenheter och det stora neurotiska hatet, behovet att äga andra och plåga dem för att genom dem känna att man själv är levande.

Grede tror på möjligheten av en lycklig avslutning i denna kamp men utan att på minsta sätt försköna sin problematik, utan att idealisera. Han säger att det finns hopp bakom den yttersta hopplösheten och att psykiskt sjuka och socialt utslagna människor -- kroniska neurotiker -- kan leva mänskligt, om och när de vågar acceptera sina egna känslor och öppna sig inför de andras känslor. Men detta händer i filmen först sedan hjälten och hans väninna nått botten av sina mycket svarta upplevelser. (-)

Filmen är dessutom mycket klart och enhetligt konstruerad, den lider inte av splittring som Klara Lust och En enkel melodi, den lever i sin helhet som ett välkomponerat musikaliskt stycke. Och den är fylld av moment och situationer utan motsvarighet i den svenska nutida spelfilmen -- täta, rika på nyanser och undertoner, mångsidiga i samspelet med filmens alla andra delar. Skådespelarnas arbete verkar för mig vara fulländat och fascinerande. (-) Och bilderna i denna film! Äntligen bilder som inte finns med som ett oundvikligt ont, utan som lever i alla sina detaljer i bakgrunden och förgrunden och som samtidigt säger många olika saker." (Se även Kommentar.)

SvD (Hans Schiller): "Biografen Sture har plötsligt förvandlats till en avstjälpningsplast för svensk films allra grövsta misslyckanden. Den här veckan är det Kjell Gredes senaste film Min älskade som lämnas ut till beskådande, och det är något som varken publik eller regissör har anledning att känna tacksamhet över.

Min älskade är nämligen en alldeles förfärlig historia om en norsk bokförsäljare som med väskan fylld av besynnerlig litteratur drar runt i stockholmstrakten för att tjäna ihop till sitt och sin sammanboendes uppehälle. Sagt så här låter det möjligen som en enkel historia om vardagen. Men ingalunda, Min älskade är en symbolfilm av den sort man trodde försvann för gott ut över franska Atlantkusten någon gång på 50-talet. (-)

När inte ens en så begåvad skådespelare som Lena Nyman vet eller förstår vad hon skall göra med sina repliker då måste något vara fel. Och söker man den orsaken djupare finner man den gamla vanliga bristen i svensk film på fungerande producenter och dugande manusförfattare."

Arbetet (Sven E Olsson): "Björn Skagestad gör en till en början mycket typisk Grede-hjälte i Min älskade. En vek och lite spänd figur som med ledsna ögon och vilsekomna maner ständigt misslyckas med att inordna sig i välfärdsrutinerna och prylfilosofin. Han känner kroppsligt ont för sin vantrivsel och sina misslyckanden, och han är lika bortkommen på att knacka dörr som att hamra spik.

Han heter John, och han är naturligtvis en andlig släkting till Harry Munter i filmen med samma namn och Helge i En enkel melodi.

Men det som är annorlunda den här gången, och som gör att Min älskade mest ter sig som en risig hög av symbolbråte, är personbitarna runtom kring. (-)

Och visst kan vi delta i ett mångfaldigt leve för kärleken som förlösare av alla världsliga och andliga problem, men vad skall vi göra med denna oväntat enfaldiga och oförlösta film?

Det är inte bara det att den är inåtvänd så att den blivit privat. Inte bara det att pappa Bergmans viskningar och rop ligger och skräpar som ekon i dess tomma rum. Filmen har en massa uppenbara och egna regiproblem också. (-)

Stundom tycker jag mig bevittna något som är en krampartad parodi på svensk films ökända navelskådande.

Endast ett knippe sololir av duktiga aktörer hindrar den fullständiga katastrofen."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Min älskade påbörjades i februari 1978 och avslutades i april samma år.

Ana Maria Nartis Chaplin-recension av Min älskade (se Pressreaktion) innehåller resonemang om den övriga kritikerkårens njugga behandling av filmen. Också i Dagens Nyheter (25.3.1979) ryckte hon ut till filmens försvar:

"Det finns ingen som är så döv som den som inte vill höra, säger ett franskt ordspråk, mycket lämpligt för att beskriva det som hände med kritiken inför Kjell Gredes senaste produktion, Min älskade. Ingen begrep någonting i den därför att ingen ville begripa. (-)

Fallet Min älskade påminner på många sätt om fallet Giliap. Tematiken är besläktad -- rotlöshet, utslagning, försök att komma ut ur detta genom antingen kärlek eller våld -- och kritikerna är på liknande sätt ovilliga att märka förnyelsen och den konstnärliga mognaden hos regissörerna. Skillnaden ligger i det att Grede går mycket längre än Roy Andersson i förverkligandet av sina tankar. (-)

Varför möts en sådan stark och rik film med så mycket motstånd? Förmodligen också på grund av nevrosen. Filmen är skrämmande, den erbjuder ingen lögnaktig tröst. Det är lätt att slå ifrån sig den sanning som man upplever som obehaglig. (-)

Det finns inte en enda filmpublik, utan många. Den publik som ryser till En vandring i solen har ingenting att hämta i Min älskade, men den publik som tyckte om Höstsonaten måste se Gredes produktion. Grede ger en replik till Bergman."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se