Originaltitel | Bluff Stop |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1977-12-26 |
Björn Andrésen
Stefan Lind, gymnasist
Barbro Skarp
Rachel Goldman, Stefans flickvän
Keve Hjelm
Erland, Stefans far, journalist
Maj-Britt Nilsson
Gertrud, Stefans mor, operasångerska
Agneta Ekmanner
Vera, Stefans styvmor, modejournalist
Jan Malmsjö
Love Kantman, en vän i familjen
Året är 1957. Stefan går på ett gymnasium på Östermalm i Stockholm. Fast han är inte där särskilt ofta. Skolan är trist, och han skolkar för att ägna sig åt sin stora...
Bluff Stop fick ett blandat men i huvudsak negativt kritikermottagande. Ytligt och poänglöst, ansåg somliga. Andra tyckte att filmen var för intellektuellt och schablonmässigt kylig....
Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Söktitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Scenograf | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Scripta | |
Inspelningsledare | |
B-foto | |
Stillbildsfoto | |
Elektriker | |
Elassistent | |
Passare | |
Ljussättare | |
Musiker |
|
Rekvisita | |
Attributör | |
Kläder | |
Smink | |
Klädassistent | |
Klippassistent | |
Synkläggning | |
Mixning | |
Övrig medarbetare |
|
Affischdesign |
|
Björn Andrésen | Stefan Lind, gymnasist | ||
Barbro Skarp | Rachel Goldman, Stefans flickvän | ||
Keve Hjelm | Erland, Stefans far, journalist | ||
Maj-Britt Nilsson | Gertrud, Stefans mor, operasångerska | ||
Agneta Ekmanner | Vera, Stefans styvmor, modejournalist | ||
Jan Malmsjö | Love Kantman, en vän i familjen | ||
Stig Ossian Ericson | Pousette, historie- och latinlärare | ||
Palle Granditsky | Simon Goldman, Rachels far | ||
Tommy Johnson | Alf, bensinstationsföreståndare | ||
Margit Lindeman | Laila, det finska hembiträdet | ||
Stefania Malmsten | Hedvig, Stefans lillasyster | ||
Magnus Uggla | Vincent, Stefans klasskamrat | ||
Mikael Wetterlundh | Bengt, Stefans klasskamrat | ||
Axelle Axell | Rachels mor | ||
Thomas Friborn | Kajan, Stefans klasskamrat | ||
Etienne Glaser | Operaregissör | ||
Tove Granditsky | Edit, Rachels syster | ||
Johnny Grimståhl | Louis | ||
Gösta Krantz | Bengts far | ||
Lars af Malmborg | Bauer, pianoläraren | ||
Grynet Molvig | operasångerska, Octavian i Rosenkavaljeren | ||
Monica Nielsen | Monica Nielsen | ||
Björn Nilsson | Operans pressekreterare | ||
Nina Scenna | Bengts farmor | ||
Per Sjöstrand | journalist | ||
Moniqa Sunnerberg | Marianne, Vincents mor | ||
Jutta Ekman | sjuksköterska | ||
Börje Nyberg | konduktör | ||
Mikael Rundquist | elev |
Produktionsbolag | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Fox-Stockholm Film Distribution AB | ||
Distributör i Sverige (16 mm) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 1994 | |
Distributör i Sverige (DCP) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 2021 | |
Laboratorium | AB Film-Labor |
Året är 1957.
Stefan går på ett gymnasium på Östermalm i Stockholm. Fast han är inte där särskilt ofta. Skolan är trist, och han skolkar för att ägna sig åt sin stora passion -- musik. Han bor tillsammans med sin far, som är journalist på Dagens Nyheter, sin lillasyster Hedvig och sin styvmor Vera. Stefans riktiga mor är operasångerska.
Tillsammans med flickvännen Rachel och kompisarna Bengt och Vincent lever Stefan ett dagdrivarliv i väntan på att bli vuxen. Rachel är strängt hållen hemma. Det blir stora uppträden, när hon försöker smita ut på kvällarna för att träffa Stefan.
Italien blir en hägrande dröm för Stefan och Rachel. För Rachels sparpengar ska de fly från familjer och skola. Stefan ska studera vid ett musikkonservatorium i Rom.
Men Rachel kommer inte till stationen. Tåget går och, Stefan har fått vänta förgäves. När han kommer hem till Rachel, visar det sig att familjen har tagit henne med sig och rest på semester.
Drömmen om Italien och friheten blev bara en dröm -- åtminstone tills vidare.
Censurnummer | 118566 |
---|---|
Datum | 1977-12-02 |
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Originallängd | 2810 meter |
Kommentar | Aktlängder: 520-550-530-400-530-280= 2810 meter. |
Censurnummer | 118566 |
---|---|
Datum | 1977-12-02 |
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Färg |
Färgsystem | Eastman Color |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2810 meter |
Längd i minuter | 102 min |
Akter | 6 rullar |
Bluff Stop fick ett blandat men i huvudsak negativt kritikermottagande. Ytligt och poänglöst, ansåg somliga. Andra tyckte att filmen var för intellektuellt och schablonmässigt kylig.
"Det kan väl aldrig vara så att Cornell tänkt sig en svensk variant av Viscontis borgerliga gudaskymningar? Om döden i Dagens Nyheter? Om välståndets förbannelser och lille Stefans inklämdhet mellan fru Veras gossekärlek och redaktören Erlands antikommunistiska kristillstånd?
Bort, djupa tanke. Jag får nämligen ingen ordning på dessa löst sorterade nyllen, detta planlösa panoptikon. Vad som går att krama fram är helt enkelt en trivial uppbrottshistoria av den sorten som innehållsmässigt ryms i en gymnasistroman och utrymmesmässigt på ett tioöres frimärke." (Jurgen Schildt i AB)
"Cornells avsikter må vara lättfattliga och hans skildring av en känslofattig blufftillvaro behjärtansvärd, men man blir aldrig intresserad.
Kanske har han varit för splittrad i försöket att håva in det förflutnas ekon och atmosfärer. Han får inte till någon satirisk skärpa som fångar vår uppmärksamhet på allvar. Personerna blir fragmentariska och likgiltiga, även när de är tänkta som sympatiska inslag, som Jan Malmsjös döende vän och Tommy Johnsons präktige arbetare i blåställ.
Bluff Stop är en 50-talshistoria som trots Cornells formella säkerhet passerar vid horisonten." (Hanserik Hjertén i DN)
"Det fina i Bluff Stop ligger nära den privatpsykologiska sektor som bred löper genom filmen. Jonas Cornell har ett markant och känsligt handlag med de outsagda mänskliga konflikterna. Här finns plötsliga relationer, sköra som spindelnät och i det spelet blir människorna mer intressanta än deras handlingar." (Lasse Bergström i Expr)
"Möjligen är jag litet orättvis mot Bluff Stop men det beror i så fall på att jag hade väntat mig mer av den Jonas Cornell som under 60-talet gjorde de två intressanta och löftesrika filmerna Puss & Kram och Som natt och dag. Bluff Stop känns med den utgångspunkten som ett, möjligen intressant, misslyckande av en regissör som tagit i och velat säga så mycket att han blockerat sig själv och sina uttrycksmedel.
Bluff Stop har något av debutfilmens svagheter med sin överlastade historia och det kan inte hjälpas att den med sin musikbeledsagning och ibland väl upptäckarglada kamera lika gärna kunde ha varit gjord 1967 som 1977." (Hans Schiller i SvD)
"Sin borgerliga tragikomedi iscensätter Cornell med ironisk kamera och elegant manövrerad hatkärlek. Misslyckat är bara det alltför grälla apspelet kring Djurgårdsvillan där frun i huset knullar runt i gröngräset med en brunbränd Tarzan medan sonen tjuvtittar, nyper husan i stjärten och pussar pojkar. Som helhet är ändå Cornells fingerfärdigt framspelade film avgjort överlägsen sådana ganska valhänta femtiotalsskildringar som Hempas bar och Mackan." (Carl-Eric Nordberg i Vi)
"Det är när Cornell övergår från tidspanoramat till den individuella problematiken som hans film, i motsats till Oktobers och Birgitta Svenssons [Sven Klangs kvintett respektive Mackan!, blir banal och ointressant.
Här handlar det om generationernas kontaktlöshet, eller överhuvudtaget om kontaktlösheten i borgarklassens tolvrumslägenheter, om en ung mans gryende insikter i livslögnens strukturer, om uppror och uppbrottsförsök. Inget fel i det, naturligtvis. Men där de båda andra filmerna, delvis på besläktade teman, fann nya och fräscha formuleringar för de krafter i 50-talet som fortsätter att vara relevanta i dagens Sverige inger Bluff Stop en överväldigande och deprimerande känsla av att bestå av en mängd scener som man redan sett många gånger tidigare. Scener från aulaskrivningar och fusk på toaletten, från lektioner, auladanser, familjegräl och familjeuppgörelser, drängfasoner i salongerna, för att inte tala om den för Cornell obligatoriska scen, här ovanligt slarvigt inspelad, som presenterar Agneta Ekmanner i förförsik nakenhet. Allt sådant känns slitet och poänglöst, även om det är överdraget med en estetiserande elegans som tillfälligtvis kan lura åskådaren att tro att ytan täcker något substantiellt.
Cornells formella och estetiska medvetenhet tar sig två motstridiga uttryck i Bluff Stop. I det ena fallet resulterar den i kyligt vackra och tonsäkra på en gång inbjudande och ångestladdade bilder, som är starkt ändamålsenliga så till vida att de övertygande gestaltar den porträtterade borgerlighetens huvudintresse: omsorgen om de fasader bakom vilka principlöshetens och opportunismens beteenden frodas. I det andra fallet, som överväger i filmen, yttrar den sig såsom en överarbetad form; där blir det ett skal över ett banalt innehåll som det är omöjligt att dra några vidare erfarenheter och lärdomar ur.
Som en orubblig klippa mitt i all dekadensen står Tommy Johnsons bilmekanier, alias Den Hederlige Svenska Arbetaren. Figuren blir ingenting annat än en produkt av den idealiserande fantasin hos borgerliga filmregissörer som i stunder av teoretiskt klassöverskridande förebrår sina fäder att de inte var rörmokare. Alltså en tom schablonbild. Till schablonerna hör också Stefan så som han förkroppsligas av Björn Andrésen. Det är obegripligt att Cornell, om han nu eftersträvar någon inlevelse och något engagemang från publikens sida, kunnat välja en hjälte med sådant utseende. I en tid då filmens ansikten demokratiserats dithän att deras bärares problem oavsett spelmiljö och klasstillhörighet fått ökade möjligheter att angå alla människor, i en sådan tid serveras vi här en blond Valentino som redan på förhand blockerar åskådarens identifikation. Precis som i Viscontis Döden i Venedig är Andrésen ett underskönt estetiskt föremål och vad Bluff Stop i stället hade behövt för att bli verkligt angelägen är levande människor." (Jan Aghed i SDS)
Jonas Cornell berättade om intentionerna bakom sin film i en cirkulärintervju av Gunilla Winsnes (publicerad i bland annat Ljusnan 13.4.1977):
"-- Titeln syftar (-) på att man bluffar så länge man kan, men i ett visst ögonblick måste man sluta bluffa och visa sina kort. Huvudpersonen Stefan lever i viss mån ett låtsasliv, ett liv i sina fantasier. Men så småningom inser han att verkligheten inte kan stängas ute. Han måste sluta bluffa, förklarar Jonas Cornell.
-- Jag är inte ute efter att skildra 50-talet eller göra någon katalog över vad som hände då. Jag var själv i den här åldern, 18 år, då och det handlar helt enkelt om att gestalta erfarenheter och upplevelser som unga människor gjorde då, och som jag tror är ganska allmängiltiga.
-- Det finns likheter mellan 70-talet och 50-talet och det finns stora skillnader. På något sätt har allt hänt sedan dess. Men det finns en grundläggande känslomässig otrygghet och osäkerhet hos dagens ungdom som jag tror är ganska lik vad 50-talets ungdomar upplevde.
-- 50-talet är i mycket ett misskänt decennium. Det var ett mycket vitalt årtionde, i synnerhet på det kulturella området.
-- Men vi som var unga på 50-talet var totalt ointresserade av politik, till skillnad från 60-talsgenerationen. Men i dag är utvecklingen visst på väg tillbaka dit, tyvärr, säger Jonas Cornell."
Inspelningen av Bluff Stop påbörjades 15.4.1977 och avslutades 21.6.1977.
Stockholm | Sverige | 1977-04-15 | 1977-06-21 |
Sverigepremiär | 1977-12-26 | Sture | Stockholm | Sverige | 103 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1977-12-26 | Sture | Stockholm | Sverige | 103 min | |
TV-visning | 1992-04-25 | TV2 | Sverige | 98 min | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2022-03-31 | Stockholm | Sverige |
Originaltitel | At the Jazzband Ball | |
---|---|---|
Kompositör | Edwin Edwards | |
Nick LaRocca | ||
Larry Shields | ||
Tony Sbarbaro |
Originaltitel | Beale Street Blues | |
---|---|---|
Kompositör | W.C. Handy |
Originaltitel | Drei Romanzen | |
---|---|---|
Kompositör | Robert Schumann |
Originaltitel | Der Rosenkavalier | |
---|---|---|
Kompositör | Richard Strauss | |
Textförfattare | Hugo von Hofmannsthal |
Originaltitel | Buddy Bolden Blues | |
---|---|---|
Kompositör | Jelly Roll Morton | |
Buddy Bolden | ||
Textförfattare | Jelly Roll Morton |
Originaltitel | The Great Pretender | |
---|---|---|
Kompositör | Buck Ram | (1956) |
Textförfattare | Buck Ram | (1956) |
Originaltitel | Que Sera Sera | |
---|---|---|
Kompositör | Ray Evans | (1955) |
Textförfattare | Jay Livingston | (1955) |
Originaltitel | Sleepy Hollow Rag | |
---|---|---|
Kompositör | Clarence Wood |
Originaltitel | Sjungom studentens lyckliga dag | |
---|---|---|
Kompositör | G***** | (1851) |
Textförfattare | Herman Sätherberg |
Originaltitel | Le deserteur | |
---|---|---|
Kompositör | Harold Berg | |
Boris Vian | ||
Textförfattare | Lars Forssell | (svensk text) |
Originaltitel | Ja, må han leva! |
---|
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag | Stockholm | 1978 | (bidrag om 157 871 kr) |
---|
50-tal |
DK Ungdomskultur |
Drömmar |
Jazz |
Journalist |
Kärlek |
Läroverk |
Operasångare |
Pianon |
Skolk |
Stockholm/Östermalm |
Styvmödrar |
Uppväxt |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2800 |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2758 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Slutmix |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | BLUFF STOP Det går så länge det går... Att bluffa... |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Cutting continuity |
---|---|
Manustitel | Bluff stop. Filmmanuskript av Jonas Cornell. |
Omfång | 181 s. + 1 s. rollista. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Bluff stop. |
Omfång | 30 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Cutting continuity |
---|---|
Manustitel | Bluff stop. Filmmanuskript av Jonas Cornell. |
Omfång | [ca 360 s.] |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 13 |
---|---|
Färg papper | SET |
Bakombild papper | 2 |
Dia | SET |
Album | Nej |
Typ | Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Övrigt tryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Färgtyp | Färg |
Hastighet | 24 |
Längd i minuter | 103 min |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | H264 |