Anna Q. Nilsson

Media (1 st)

Svensk-amerikansk skådespelare (1911–1954 – ca 200 filmer, huvudsakligen verksam i USA). Född Anna Quirentia Nilsson i Ystad, Skåne. Död i Hemet, Kalifornien.

-

I en berömd scen i Billy Wilders Sunset Boulevard från 1953 spelar Anna Q. Nilsson bridge med Gloria Swanson, Buster Keaton och H.B. Warner. I denna korta sekvens lämnar William Holden sin huvudroll och bisitter som åskådare av ett levande vaxkabinett av gamla filmstjärnor. För många av dagens tittare går säkerligen denna blinkning till det tidiga Hollywood förbi. Men faktum är att scenen utgör en direkt historisk länk till den amerikanska filmindustrins födelse, en historia där svenskan Nilsson har en självklar plats bland namn som Keaton, Swanson och DeMille.

Anna Nilsson med det ovanliga andranamnet Quirentia fick Amerikadrömmar under uppväxten i förra sekelskiftets Skåne. Efter en kort sejour som handelsbodsanställd, styrde hon kosan över Atlanten och började som barnflicka i New York.

Under en promenad på Manhattan blev hon upptäckt av porträttmålaren Carroll Beckwith. Snart började hon sitta modell åt stadens finaste modemagasin. I samma veva uppstod de första filmstjärnorna. Några av Nilssons kollegor hade redan debuterat på vita duken. Turen föll snart även på Nilsson som 1911 debuterade som som en legendarisk frihetskämpe i amerikanska frihetskriget, titelrollen i Molly Pitcher (regi: Sidney Olcott) för bolaget Kalem. Guy Coombs spelade hennes första filmmake och blev hennes make även på riktigt, men äktenskapet varade bara tre år.

Anna Q. etablerades snabbt som ett av Kalems affischnamn. Mellan 1911 och 1919 spelade hon i över 100 filmer. Hennes ansikte prydde sidorna på stjärnskapande tidskrifter som Moving Picture World och Photoplay. Som så ofta med den tidiga filmhistorien har nitratets förgänglighet och filmbolagens försumlighet sett till att majoriteten av filmerna idag är förlorade. Bland de bevarade finns bl.a. Seven Keys to Baldpate (Hugh Ford, 1917), där Anna Q. spelade mot en ung Elda Fury. Denna skulle snart byta både namn och bana, och som Hedda Hopper bli en av Hollywoods mäktigaste skvallerkolumnister. Precis som Anna Q. dyker hon för övrigt också upp Sunset Boulevard i rollen som sig själv.

1921 återvände Anna Q. till Sverige över sommaren. Samtidigt startade Erik Petschler inspelningarna av folklustspelet Värmlänningarna. När man fick nys om stjärnans hemkomst degraderade man snabbt huvudrollsinnehavaren Rosa Tillman till förmån för Anna Q. Filmen blev hennes enda svenska, och en av 1920-talets stora biosuccéer. Stockholmstidningen berömde och sökte roten till hennes talang i den skånska myllan, "Det ser ut som om Anna Q. Nilsson serverar sin enkla svenska bondflicksnatur och finner sig alldeles hemma i den, förflyttad till gamla barfotadagar."

Tillbaka i Hollywood fortsatte framgångarna. 1923 spelade hon i den andra upplagan av Rex Beachs publiksuccé The Spoilers och 1925 i Frank Lloyds Skattsökarna (The Winds of Chance). Men lyckan vände tvärt. 1928 bröt hon höften vid en ridolycka och gjorde inga filmer under fem år. Mot slutet av stumfilmseran försökte hon sig på en comeback, och handplockades då av Joseph Kennedy som stjärna i hans nystartade filmbolag RKO. Men ljudfilmens gradvisa inträde och utbredande standardisering gjorde att den amerikanska filmmarknaden blev allt mer svårmanövrerad för en aktris vars publika persona redan börjat falla i glömska.

Från 1930-talets början till 1950-talets mitt medverkade Anna Q. i ett 40-tal filmer, trots att rollerna till slut blev så obskyra att hennes namn föll ur sluttexterna. Oavsett detta lyckades hon även under denna period medverka i flera klassiker, som De dog med stövlarna på (Raoul Walsh, 1941) och An American in Paris (Vincente Minnelli, 1951).

När hon så dök upp runt bridgebordet i Sunset Boulevard, belystes hennes gärning med en poetisk dimension. Samtidigt slog framträdandet an en stark ton för hennes eftermäle. För Anna Q. Nilsson skulle rollen som före detta filmstjärna bli hennes kanske mest enskilt kända.

Kim Fahlstedt (2015)