Den allvarsamma leken (1977)

Media (1 st)

Gift kvinna bedrar sin gifta älskare i följsam filmatisering av Hjalmar Söderbergs odödliga kärlekshistoria.

Året är 1897, och Arvid och Lydia ser upp mot natthimlen. De är unga och har kysst varandra i hemlighet, och nu frågar hon om en stjärna är Aftonstjärnan. Han svarar att den heter Capella. "Capella... det är vackert." "Ja, fast egentligen betyder det bara Geten" säger han. Hon borde ha tänkt sig för redan där.

Allan Edwall, redaktionschef på tidningen där Arvid läser korrektur, vet att det inte hade spelat någon roll. "Man väljer inte sitt öde. Och man väljer lika lite sin hustru eller sin älskarinna, eller sina barn. Man får dem, och man har dem, och det händer att man mister dem. Men man väljer inte!"

Om detta handlar Hjalmar Söderbergs roman från 1912, följsamt filmatiserad av norska Anja Breien, med atmosfärrika fin de siècle-bilder av Erling Thurmann-Andersen.

Lydia och Arvid möts och skiljs och sviker och bedrar. Flickor ska spara sig, men män ska väl leva en liten smula innan de fastnar? Den erfarna Hans Alfredson bjuder Arvid på absint på Rydberg, och kommenterar fröknarna som går förbi på gatan. "Dagmar Randel... kanske lite för nedflörtad redan..." Hon ska bli Arvids hustru. På redaktionen har han fått syn på Lydias förlovningsannons och sprungit ut för att kräkas. Ernst Günter spelar Dagmars osentimentala far, fantastisk i scenen där han bankar sin blivande svärson i ryggen och frågar om han vill se hans ordnar.

"Tror du att du och jag skulle kunna göra oss en liten värld för oss själva?" frågar Lydia när de står under stjärnorna. "Vi får väl försöka", svarar Arvid. Får väl försöka. Allt hopp är ute innan de ens börjat, och hon vet det. Men in i det sista är det hon som försöker. Arvid vågar ingenting, vet inte vad han vill och kan aldrig bestämma sig. Hur det än slutar, så får hon mer gjort än han.

När Hjalmar Söderberg skrev sin roman slogs kvinnorörelsen för mänskliga rättigheter. Det hade dröjt till 1892 innan svenska kvinnor fick rätt att gifta sig med vem de ville, och det skulle dröja till 1919 innan gifta kvinnor blev myndiga och Sverige fick kvinnlig rösträtt. 1972 kom Gun-Britt Sundströms roman "För Lydia", där sekelskiftet är nutid och perspektivet omvänt. 1975 hade Anja Breien som svar på John Cassavetes Husbands gjort Hustrur, en publiksuccé som gav bränsle åt den feministiska debatten i Norge. 2016 gjorde Pernilla August en ny filmatisering av Den allvarsamma leken, och gav den bedragna hustrun större plats än i de två tidigare versionerna. Den första gjordes 1945, i regi av Söderbergs svärson Rune Carlsten och med Viveca Lindfors som Lydia.

Anja Breiens film fick en Silver-Hugo vid filmfestivalen i Chicago. Lil Terselius, som på sin hemmascen Dramaten tacklat Lorca, Shakespeare och Molière (och spelat Rödluvan), tilldelades en välförtjänt Guldbagge för Lydia. 1981 skulle hon få kritikerpriset i Venedig för huvudrollen i sin andra film med Anja Breien, den svensk-norska Förföljelsen.

Hjalmar Söderberg visste vad han talade om i sin roman. Han hade fru och barn när han inledde ett fyra år långt förhållande med Maria von Platen, som flyttat ifrån sin man. Hon bedrog i sin tur honom, allt slutade med katastrof och kvinnan i pjäsen Gertrud och Lydia i Den allvarsamma leken kan ses som porträtt av älskarinnan. När Söderbergs övergivna fru Märta på vaga grunder förklarades sinnessjuk, fick han laglig rätt till skilsmässa. Han gifte om sig med danska Emelie Voss, som redan fött hans fjärde barn, och dog i Köpenhamn 1941.

Nina Widerberg (2017)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Originaltitel	Den allvarsamma leken
Svensk premiärtitel	Den allvarsamma leken
Distributionstitel	Den alvorlige leg (Danmark) Vakava leikki (Finland) Godziny milosci (Polen)

Regi	Anja Breien
Manus	Anja Breien Per Blom Bengt Forslund
Producent	Bengt Forslund
Produktionsledare	Peter Hald Ulf Björck
Foto	Erling Thurmann-Andersen
Scenograf	Ulf Axén Eva Renman
Klippning	Edith Toreg
Ljudtekniker	Håkan Lindberg Thomas Samuelsson
Scripta	Gunilla Jakobson (som Gunilla Hagberg)
Inspicient	Bruno Sörwing
B-foto	Erik Gustavsson Sten Holmberg Paul René Roestad Hans Schött
Elektriker	Jo Banoun
Ljussättare	Hans Rinning
Negativklippning	Barbro Lidell
Rekvisita	Johan Stenius Peter Beckman Bent Rognlien
Kläder	Anne Siri Bryhni (som Siri Bryhni) Eva-Lisa Nelstedt
Smink	Tina Johansson Bengt Ottekil
B-ljud	Leif Westerlund Stig Ågård
Mixning	Sven Fahlén
Övrig medarbetare	Thomas Roger PeO Strandberg Alain Touzinaud Dag Lind Kikki Engelbrektson Aamund Johannesen Christian Hartkopp Lars Hagström (musikkonsult) Jarl Torbacke (musikkonsult) Käbi Laretei (musikkonsult)
Speaker	Hans Ernback

Lil Terselius	Lydia Stille
Stefan Ekman	Arvid Stjärnblom, journalist
Palle Granditsky	Anders Stille
Rolf Skoglund	Filip Stille
Jan Dolata	Otto Stille
Hans Alfredson	baron Freutiger
Björn Gedda	Lovén
Allan Edwall	Markel, redationschef
Erland Josephson	Doncker, chefredaktör
Stig Ossian Ericson	Rissler, författare
Peter Schildt	Kaj Lidner, journalist
Torgny Anderberg	doktor Markus Roslin, Lydias man, arkeolog
Katarina Gustafsson	Dagmar Randel, byggmästardotter
Birgitta Andersson	Hilma Randel
Ernst Günther	Jacob Randel
Chatarina Larsson	Märta Brehm
Per Mattsson	Ture Törne, skådespelare och pjäsförfattare
Bodil Malmsten	en middagsgäst
Susanne Agnevald	Arvids dotter		(ej krediterad)

Produktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Norsk Film A/S
	Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (16 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Laboratorium	AB Film-Labor

Den unge journalisten Arvid Stjärnblom förälskar sig sommaren 1897 i skärgårdsmålaren Stilles l8-åriga dotter Lydia. Han vill dock inte binda sig.

Vid ett flyktigt möte under vintern, efter det att Lydias far har omkommit, frågar han dock om hon vill bli hans "lilla älskade i hemlighet" och får svaret "Jag vill. Men jag törs inte." Ett halvår senare gifter hon sig med en 50-årig, förmögen kulturhistoriker. Arvid blir häftigt upprörd.

Åren går. Arvid gifter sig pliktskyldigast med en byggmästardotter, Dagmar Randel, sedan det har uppdagats att hon varit hans älskarinna. De får två döttrar och Arvid avancerar inom tidningen.

1907 dyker Lydia åter upp i hans liv, han möter henne av en händelse på Operan, och de har ett kärleksmöte på ett hotell. Året därpå får hon skilsmässa och blir Arvids älskarinna.

På sommaren måste Arvid resa till sin faders dödsläger, och när han återkommer, får han reda på att Lydia under tiden varit älskarinna till en ung kollega på tidningen, Kaj Lidner. Hösten blir en svår tid för dem alla, och vid jultiden, när Lidner förgäves har ringt på Lydias dörr, sedan Arvid och hon försonats, skjuter han sig.

Arvid och Lydias samliv fortsätter, men Arvid plågas av sitt dubbelspel. En dag upptäcker hans hustru förhållandet. Hon vill inte släppa honom, men Arvid gör sig fri för att kunna gifta sig med Lydia.

I detta ögonblick får han emellertid reda på att Lydia varit tillsammans med en ung dramatiker. Han bryter då definitivt deras förbindelse och far som tidningens korrespondent utomlands.

De har ett sista, kort möte, innan Arvid reser. Året är 1912.

Censurnummer	118140
Datum	1977-08-12
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2755 meter

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2755 meter
Längd i minuter	100 min
Akter	6 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritiken mot Den allvarsamma leken i dess nya filmversion blev minst sagt blandad, alltifrån SvDs rubrik "Bättre läsa boken" till KvPs "Mirakulös kärleksfilm!"

Hans Schiller i SvD menade att manusförfattarna hade tagit "boken i vänster hand, rödpennan i höger och strukit ner dialog och handling på ett ganska planlöst sätt." Endast Lil Terselius' spel fann nåd inför hans blickar:

"Med Söderbergs text och Lil Terselius spel hade det här kunnat bli en sevärd film om man hade tagit till vara och utgått från en egen eventuell upplevelse och inte slarvat fram för att få med så mycket 'handling' som möjligt. Nu har det blivit ett kompendium över en svensk klassiker och det är naturligtvis inte bra, vare sig för Söderberg eller för den svenska 70-talsfilmen."

Hanserik Hjertén i DN menade däremot:

"Det har blivit en finstämd berättelse som fångar det bultande hjärtat i det kragstyva oscariska samhället. Breien tar genomgående fram kontrasten mellan denna tunga, mörka och belamrade borgarvärld och de nakna ropen från människa till människa.

Hon avstår mestadels från de kulturhistoriska muntrationerna i romanen, och filmen känns nog lite dyster ibland. (-)

Det är en film som utspelas långt före de muntra frigörelserna i Breiens förra skapelse, Hustrur, i en halvskymning där det mesta ännu är outsagt om kvinnornas liv. (-) Men Breien visar förtjänstfullt att de har med varandra att göra."

Jonas Sima i Expr angrep främst filmens producent eftersom han generellt fann flertalet litterära filmatiseringar och nyinspelningar av ondo. "Vacker flanörfilm -- men till vilken nytta?" löd rubriken och Sima fortsatte:

"Vad sysslar den nya svenska filmen med, egentligen? Jo, med det berömda litterära kärleksparet Lydia Stille och Arvid Stjärnblom, till exempel. Varför då? Säg det, den som kan.

"Dock liknar Den allvarsamma leken mest en sorgsen kärleksfilm, där Lil Terselius och Stefan Ekman i allvarets mitt säkert kan väcka motstridiga känslor. Jag tycker i varje fall om dem. Han en sval och svag Stjärnblom, hon en mångtydig och olycklig Lydia. Dessutom är de prydliga ihop. Fast snyggast i filmen är det precisa fotot, signerat Erling Thurmann-Andersen, av ett ödsligt Stockholm där sekelskiftet stannat som en frysruta mellan Jakobs kyrktorn och Johannes kyrkogård.

Filmen flanerar vackert och overkligt genom en kärlekstid som flytt. Och jag kan för mitt bioliv inte förstå vad jag skall använda bilderna till."

Även Jurgen Schildt i AB fäste sig vid huvudaktörenas samspel i en film som han fann "förbluffande konsekvent i sitt tidsstudium och vars främsta dygd är troheten mot Hjalmar Söderberg. (-)

Jag drar mig inte för att tycka att det finns delar av deras samspel som tillhör de sannaste kärleksscener den inhemska filmen hittills åstadkommit. Därför att de för några svidande ögonblick ersätter det svenska och exportvänliga bus!knullet med någonting så exotiskt som, låt oss säga, kärlekens metafysik och känslornas uppfostran."

Jan Aghed i SDS var däremot entydigt negativ:

"Trots seriösa ansatser från regissörens sida häftar där ett kulissteatraliskt drag av konstruktion vid det dystra kärleksparet och dess omgivning. Det måste delvis skyllas på skådespelarna (-)

Lil Terselius som Lydia låter ana en sensuell närvaro, men ingenting mer, medan Katarina Gustafsson som Dagmar Randel visar sig vara ett verkligt fynd ifråga om onaturliga kroppsrörelser. I övriga mer eller mindre framträdande roller medverkar den svenska sekelskiftes- och redingotfilmens vanligaste schabloner."

Monika Tunbäck-Hanson i GP menade att Anja Breiens kvinnliga perspektiv på berättelsen klart kom till uttryck:

"Lydia sedd med Anja Breiens klara 70-talsblick är precis som Arvid offer för sin tid. Där Lydas samtid såg en nyckfull, egoistisk och litet lättfotad kvinna ser vi en kvinna som är självständig och stark."

Tidsskildringen och kärleksparet fick varma lovord även av Carl-Eric Nordberg i Vi och Marianne Zetterström i VJ liksom av Ana Maria Narti i Chaplin.

Narti menade att "Den allvarsamma leken kan betraktas som en perfekt filmatisering. Den som går leken kan betraktas som en perfekt filmatisering. Den som går på bio för att återuppleva Hjalmar Söderbergs roman kommer säkert att bli nöjd. Typerna, reaktionerna, replikerna, miljöerna, atmosfären -- allting stämmer." (-)

"Man ser den med intresse, man beundrar den, men man lämnar biosalongen utan långvariga minnen, till och med med en viss besvikelse."

Det hela blir kort sagt för kontrollerat, för traditionellt:

"Finns det verkligen ingenting annat att berätta för publiken -- ingenting annat än hur två människor tror sig hitta livets mening i kärleken för att sedan upptäcka att de har byggt denna tro på lösan sand? Finns det någon större värld utanför Verona? Har inte den svenska filmen alltför länge varit instängd i Venusberget?"

Kommentar Svensk filmografi

Under lyckosamma omständigheter kan en films tillblivelse -- från idé till premiär -- ta lika lång tid som ett barns, d v s nio månader. Det finns sådana exempel också vid tidpunkten för denna films produktion -- som däremot kom att dra ut över tre år genom en rad olyckliga omständigheter. Här följer en kronologisk relatering av turerna:

Romanen "Den allvarsamma leken" skrevs av Hjalmar Söderberg (1869-1941) och publicerades 1912. En första filmatisering gjordes 1945 (1945/36) med Söderbergs svärson Rune Carlsten som regissör och Viveca Lindfors som Lydia. Den fick ett matt mottagande.

Producenten Bengt Forslund på Filminstitutet hade alltid haft ett starkt intresse för Söderberg, och romanen "Förvillelser" hade varit aktuell under hans tid på SF i slutet av 60-talet. I början av 70-talet hade Söderbergs dotterson, författaren Henrik Stangerup, gjort sig bemärkt med några filmer, och vid midsommartid 1974 tillskrev Forslund Stangerup och föreslog en dansk/svensk samproduktion av "Den allvarsamma leken" med Stangerup som regissör. Denne hade nyligen publicerat en fin essä om sin morfar.

Innan Stangerup hann svara, fick Forslund ett brev från den unge norske regissören Per Blom som undrade om inte Filminstitutet kunde vara intresserat av en norsk/svensk samproduktion. Hans andra film, Mors hus, skulle ha premiär i augusti och under efterarbetet hade hans svenske klippare, Lars Hagström, gett honom "Den allvarsamma leken" och föreslagit honom den som hans nästa film.

Forslund meddelade hur läget var, kontaktade ånyo Stangerup men bad också att få se Per Bloms film som klart imponerade på alla, även Filminstitutets chef, Harry Schein. Det blev under hösten klart att Stangerup inte kände sig lockad av projektet och 8 november 1974 gav hans mor Filminstitutet option på det litterära underlaget. Norsk Film förklarade sig också intresserat av en samproduktion med Per Blom som regissör men ville att Forslund skulle vara med vid manusarbetet med sin långa erfarenhet av litterära filmatiseringar. Detta godkändes av Filminstitutet, och Forslund gjorde först ett s k klippmanus som förelåg i slutet av januari 1975. På detta skulle Blom sedan skriva ett manus som Forslund slutligen skulle "översätta" till svenska.

I februari kontaktades rättsinnehavaren Betty Stangerup av Bo Widerberg som gärna skulle se "Den allvarsamma leken" som sitt nästa projekt. Han fick meddelande om att Filminstitutet har option för en annan regissörs räkning och tillskrev Forslund och Blom som dock inte var beredda att släppa projektet ifrån sig.

Den 1 april träffades överenskommelse om filmrätten sedan ett första manus hade lagts fram, och vid H-fondens sammanträde 12 juni fick filmen produktionsgaranti. Filmen planerades för inspelning under hösten och vintern. I juli bröt löneförhandlingarna mellan filmbranschen och Teaterförbundet samman, och det blev filmstrejk. Under drygt två månader låg allt stilla. I slutet av september blev strejken avblåst, och planeringen gick igång igen med sikte på inspelningsstart omedelbart efter nyår 1976.

Förseningen, Bloms uppbrott från ett äktenskap i Norge, en ny kärlek i Sverige och andra problem gjorde att planeringsarbetet under senhösten blev mer labilt. Blom ställde också en rad krav som Filminstitutet delvis gick med på. Institutet accepterade med tvekan att han ville ha en ren amatör i huvudrollen, utan större tvekan att han skulle få sin nya kärlek som regiassistent -- hon var nog så erfaren -- men de ekonomiska kraven i övrigt, en ökning av budgeten med 50 procent, kunde institutet inte gå med på.

26 november åkte Blom hem till Norge för att vila sig ett par veckor. 8 december ringde han och meddelade att han inte orkade genomföra filmen -- en knapp månad före inspelningsstart med alla kontrakt skrivna och ateljébyggena i full gång.

Genom en slump var den norska regissören Anja Breien i Stockholm samma dag. Hon var god vän med Per, men också med Bengt Forslund som med samproducenternas välsignelse frågade om hon var beredd att ta över produktionen. Till det positiva i sammanhanget hörde att hon var arbetsledig och mycket förtjust i Hjalmar Söderberg. Efter en veckas betänketid tackade hon ja men krävde en annan Lydia, att regiassistenten skulle skiljas från filmen samt att inspelningen sköts upp åtminstone 14 dagar. Dessa krav hade Filminstitutet lätt att acceptera, även om de kostade en bra slant.

Att överta en annans inspelning är aldrig lätt. Varje regissör har sin vision, i synnerhet om han också medverkat till manuskriptet. Anja Breien såg en annan historia än Per Blom i berättelsen -- men någon tid att skriva om manuset fanns inte. Nödvändiga förändringar fick ske under arbetets gång.

Det gällde också att snabbt finna en ny Lydia. Kanske skedde också detta för snabbt. Den unga aktris som fick rollen klarade scenerna med Lydia som ung alldeles utmärkt, men när hon skulle vara tio år äldre och betydligt mer erfaren, gick det inte. Hon kände det lyckligtvis själv, men processen och publiciteten kring det hela blev ändå smärtsam. Och 14 dagars inspelning gick till spillo och måste göras om med en tredje aktris.

Det var redan från början tänkt att filmen skulle spelas in under tre inspelningsperioder, en under vintern, en under sommaren och några få höstdagar. Nu sprack inspelningsschemat för den första perioden, dels på grund av ett nytt huvudrollsbyte, dels därför att en ovanligt stor del av teamet, inklusive regissören, fick en förkylning som gjorde att ytterligare en hel vecka gick till spillo.

Första inspelningsperioden kom att vara från och med 26 januari till och med 5 mars 1976. Sommarinspelningen skedde under tiden 1 juni -- 14 juli. Samtidigt hade Anja Breien fått allt mer tid att tänka över manuskriptet. Något ströks, men mer tillkom och annat ändrades. Höstperioden blev nu 10 dagar, 11 -- 20 oktober, men ändå återstod vissa vinterscener, och en sista inspelningsperiod förlades till 30 januari -- 15 februari 1977. Det blev till sist 77 inspelningsdagar i stället för de planerade 60 och 58 000 m råfilm i stället för 40 000. Totalt kom budgeten att sluta på 4 miljoner kr i stället för 2,5 miljoner kr. Och in i det sista skulle svårigheter uppstå. Anja Breien kom inte överens med den klippare som hade engagerats och även han fick bytas ut. Vårpremiären gick i stöpet. Först den 29 augusti kunde filmen släppas ut.

Mottagandet blev blandat och någon publikframgång blev det inte. I Sverige sågs filmen av knappt 50 000 personer. Påföljande höst fick dock Lil Terselius en guldbagge för 1977/78 års bästa skådespelerskeprestation, och i oktober fick filmen en Silver Hugo vid filmfestivalen i Chicago.

Filmen blev också en av Filminstitutets bättre försäljningsframgångar utomlands -- såld till Danmark, England, Finland, Holland, Jugoslavien, Polen, Schweiz, Ungern, Västtyskland, Österrike, Östtyskland samt Australien, Nya Zeeland och USA.

Filmen visades i svensk TV (TV1) 14 juni 1980.

Originaltitel	Den allvarsamma leken (Roman)
Författare	Hjalmar Söderberg

Filmhuset	Stockholm	Sverige
	Stockholm	Sverige
	Ornö	Sverige

Sverigepremiär	1977-08-29	Grand	Stockholm	Sverige	100 min
	1977-08-29	Victoria	Stockholm	Sverige	100 min
	1977-08-29	Kista Bio	Stockholm	Sverige	100 min
Urpremiär	1977-08-29	Grand	Stockholm	Sverige	100 min
	1977-08-29	Victoria	Stockholm	Sverige	100 min
	1977-08-29	Kista Bio	Stockholm	Sverige	100 min
Annan visning	1977-12-26			Norge
Festivalvisning	1978		Gdansk	Polen
Annan visning	1978		Warszawa	Polen
TV-visning	1980-06-14	TV1		Sverige	96 min
	1997-11-22	SVT2		Sverige	96 min
Cinemateksvisning	2014-04-08	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2014-04-08
Cinemateksvisning	2016-10-22	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2016-10-22
	2017-11-14
	2017-11-25

Originaltitel	Kvartett, stråkar, nr 8, op. 80, E-dur
Kompositör	Antonín Dvořák

Originaltitel	Kvartett, stråkar, nr 10, op. 51, Ess-dur
Kompositör	Antonín Dvořák

Originaltitel	Sonat, piano, nr 8, op. 13, c-moll, "Pathétique"
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(publ. 1799)

Originaltitel	Martha
Kompositör	Friedrich von Flotow	(1847)
Sångare	Björn Gedda

Originaltitel	Don Giovanni
Kompositör	Wolfgang Amadeus Mozart	(1787)
Textförfattare	Lorenzo Da Ponte	(italiensk text 1787)
	Carl Gustaf Nordforss	(svensk text 1813)
	Erik Lindegren	(svensk text 1961)
	Wilhelm Bauck	(svensk text 1856)

Originaltitel	Sonat, piano, op. 35, b-moll, "Marche funèbre"
Kompositör	Frédéric Chopin	(1837-1839)

Originaltitel	Der fliegende Holländer
Kompositör	Richard Wagner	(1843)
Textförfattare	Richard Wagner	(1843)

Originaltitel	Cavalleria rusticana
Kompositör	Pietro Mascagni	(1890)
Textförfattare	Giovanni Targioni-Tozzetti	(italiensk text 1890)
	Guido Menasci	(italiensk text 1890)
	Helmer Key	(svensk text 1890)

Originaltitel	Böljan sig mindre rör
Kompositör	Carl Michael Bellman

Originaltitel	Vals från sekelskiftet
Kompositör	Charles Redland

Guldbagge	Stockholm	1978	Bästa skådespelerska	Lil Terselius
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1978			(bidrag om 151 034 kr)
Silver Hugo	Chicago	1977
Festivalpris	Salerno

DK Drama

DK Relationer, Samliv

Dubbelspel

Försoning

Journalist

Korrespondent

Kulturhistoriker

Olycklig kärlek

Ornö

Samlevnad

Självmord

Skilsmässor

Stockholm

Tidningsredaktioner

Äktenskap

Älskarinnor

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2746

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Duplikatnegativ Huvudtext
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2746

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2755

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild Huvudtext
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	I-band effekter
Bärare	17,5 mm

Typ	I-band musik
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	En film av Anja Breien DEN ALLVARSAMMA LEKEN efter Hjalmar Söderbergs roman

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	GODZINY MILOSCI
Affischdesign	Socha

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Den allvarsamma leken. Efter Hjalmar Söderbergs roman. En filmberättelse av Per Blom och Bengt Forslund.
Omfång	123 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Den allvarsamma leken [av] Hjalmar Söderberg. Ett klippmanus tillrättalagt för film.
Omfång	65 s. Personförteckning (1 s.), miljölista (3 s.) och kommentar av Bengt Forslund (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Den allvarsamma leken. Dialoglista.
Omfång	24 s. + 1 s. trailer.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Justerad dialoglista till Den allvarsamma leken.
Omfång	24 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Den allvarsamma leken. Berättarkommentar, brev samt slutmanus sammansatt av ursprungsmanus jämte Anja Breiens tillägg, omskrivningar & anteckningar.
Omfång	151 s. Berättarkommentar och brev (12 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	34 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	SET
Bakombild papper	8
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Norska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Bärare	DCP
Längd i minuter	100 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt tilläggsmaterial

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes