Originaltitel | Otello |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Sverigepremiär | 1987-02-17 |
Otello anländer under en storm till Cypern efter sin seger över turkarna. Hans förtrogne Jago rasar över att Cassio utsetts till löjtnant. Jago är fast besluten att bringa sin herre på...
"Opera på bio har sina fördelar -- en är att man tack vare den översatta textremsan förstår vad aktörerna sjunger. Men här finns också problem -- ett är ljudet. För att...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto | |
Musik | |
Scenograf | |
Klippning | |
Förlageförfattare |
|
Kostymör |
Plácido Domingo | Otello | ||
Katia Ricciarelli | Desdemona | ||
Justino Diaz | Jago | ||
Petra Malakova | Emilia | ||
Urbano Barberini | Cassio | ||
Massimo Foschi | Lodovico | ||
Edwin Francis | Montano | ||
Sergio Nicolai | Roderigo | ||
Antonella Ponziani | Bianca | ||
Remo Remotti | Brabanzio | ||
Antonio Pierfederici | Dogen |
Produktionsbolag | Cannon Films and Italian International | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svensk Filmindustri | 1987 |
Otello anländer under en storm till Cypern efter sin seger över turkarna. Hans förtrogne Jago rasar över att Cassio utsetts till löjtnant. Jago är fast besluten att bringa sin herre på fall. Genom att intrigera och rikta den svartsjuke Otellos uppmärksamhet på det harmlösa umgänget mellan dennes hustru Desdemona och den unge Cassio, sätter han mäktiga krafter i rörelse . . .
Censurnummer | 126643 |
---|---|
Datum | 1987-02-10 |
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Originallängd | 3322 meter |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Dolby Stereo |
Färgtyp | Färg |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 3322 meter |
Längd i minuter | 121 min |
"Opera på bio har sina fördelar -- en är att man tack vare den översatta textremsan förstår vad aktörerna sjunger.
Men här finns också problem -- ett är ljudet. För att ersätta den direktupplevda närvarokänslan måste volymen dras upp. Följden blir att Placido Domingos svulstiga tenor får högtalarna att skallra. Dessutom är Otello den typen av opera som har en jämntjock, högdramatisk ljudnivå -- det blir till slut något ansträngande om man inte håller sig långt bak i salongen.
Däremot är Otello som filmiskt verk intressant. Den är gjord som en rockvideo med snabba klipp och en aldrig stillastående kamera." Lasse Anrell i Aftonbladet
"Zeffirelli tar sig fler och allvarligare friheter. I första bilden drar han på full naturalistisk storm i det akustiska affektbatteriet. Verdis oerhörda stormmusik degraderas till knappt hörbart bakgrundsplask. Av operans andra akt klipper Zeffirelli vidare en stor bit så att Otello utan nämnvärd dramataisk förberedelse störtar direkt in i svartsjukeraseriet.
Ett annat tilltag: Desdemona som i Katia Ricciarellis tolkning förskroppsligar den vita skuldens aningslöshet berövas sin "Videvisa". Just "Videvisan" är det annars som porträtterar Desdemona och som samtidigt fungerar som lyrisk buffert mellan två upprörda scener. Att dirigenten Lorin Maazel, som desslikes är ansvarig musikalisk producent, accepterat sådana tilltag visar att han har ett oväntat rymligt samvete.
Men vilka dramaturgiska dumheter Zeffirelli än hittar på är hans "Otello" oerhört vacker. Och tillräckligt mycket av Verdi kvarstår för att slutscenen ska bli av det tragiskt mättade slaget. Med Domingo i titelrollen är "Otello" en film att se och se om för alla operavänner." Leif Aare i Dagens Nyheter
"Domingo är i dag världens artistiskt bäst utrustade operasångare. Hans instrument -- en tenorstämma som skolats på barytongrund och som nu åter mörknar i mogen kraft och skönhet -- gör honom musikaliskt till en idealisk Otello.
Han är med sin intelligens även den överlägset bäste aktören bland dagens stjärntenorer och har finslipat sin rolltolkning i mer än hundra föreställningar världen över. Jag såg och hörde honom i London för bara några veckor sedan och hans Verdi-Otello är nu lika märkvärdig som Laurence Oliviers Shakespeare-Othello en gång.
Att, på biograf får uppleva Domingos Otello i hel- och närbild kan faktiskt vara värt priset av en dålig film." Lasse Bergström i Expressen
"Filmen är Placido Domingos. Han är helt enkelt fantastisk i rollen som Otello i Verdis opera. Det gäller musikalisk och skådespelarmässig tolkning. När han syns i rutan existerar ingen annan. Han dominerar helt i kraft av sin sköna stämma, musikaliskt övertygande uppfattning och starka utstrålning.
Regissören Zeffirelli har som vanligt laddat upp med överdådig dekor, en mängd statister och kostymer som överglänser varandra i prakt. I masscenerna slår därför också det operamässiga igenom på ett närmast banalt sätt. Här är det kören som är glättig till övermått och klingar med sina glas i alla omöjliga positioner eller kören som sjunger förvridet hatfullt.
Folkscenerna är imponerande i kvantitet men känns fadda. Det är i närporträtten på huvudrollsinnehavarna som kvaliteterna kommer fram. I början är det visserligen ganska enerverande att se inklippen av Jagos/Justino Diaz hämndlystna ansikte, men så småningom blir också han insatt i ett vettigare psykologiskt sammanhang." Ulla-Britt Edberg i Svenska Dagbladet
Sverigepremiär | 1987-02-17 | Park | Stockholm | 122 min |
---|
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 8 |
---|---|
Färg papper | Nej |
Bakombild papper | Nej |
Dia | uppsättning |