Tro, hopp och kärlek (1984)

En film on tonåringarna Björn, Erik och Anna år 1963. Erik har ett stort ansvar med sin psykiskt sjuka mor. Långsamt förstår han att det är faderns agerande och inlåsning som gjort mamman sjuk. Björn upplever en stor kärlek med Anna, men hon blir med barn och de tvingas till illegal abort. Förtvivlad dras Björn in i ett förhållande med Kirsten, som hon driver till förlovning. Allt brister, och Björn bryter upp från förlovningskalaset, och Erik rymmer med sin sjuka mor till mormodern. (Censurbeskrivning)

Pressreaktion Svensk filmografi

"60-talsskildringen är lika träffsäker som Hallströms 50-talsskildring i "Mitt liv som hund". Men Augusts historia om tonåringarnas känslor till det motsatta könet och föräldrarna kunde lika gärna utspelats i nutid. Problemen är så att säga tidlösa. Filmen har värme, humor och ibland -- som i Björns möte med Kirstens överklassfamilj -- nästan slapsticksbetonade komiska inslag. Mitt i humorn finns även allvaret; Björn gör Anna med barn och hon tvingas göra abort. Den scenen är så stark att man knappt vågar titta på bioduken." Jan-Olov Andersson i Dagens Nyheter

"Som alltid i dansk film finns här träffande iakttagelser av tonårigt beteende, vuxnas likgiltighet och ondska, kärlekens grymhet och klassamhällets omänsklighet.

Och som tidigare har August förlagt handlingen i sin nya film till 60-talet för att fånga in det gryende välfärdssamhälle som gav ungdomen prylar i stället för kärlek.

Det är snyggt gjort, sevärt utan att överväldiga. Lite för fingerfärdigt för att vara riktigt bra. Lite för mycket körande i gamla hjulspår.

Kanske blandar den sig snart i minnet med den övriga ungdomsvågen i dansk film. Men abortscenen, som komprimering av ung kärleks helvete, skall jag komma ihåg!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Arbetarklassen är fryntlig och medelklassen neurotisk, precis som det ska vara. Vem som är god och vem som är ond är en gång för alltid bestämt.

Speciellt den typ som Eriks far är -- den despotiske fadern -- har man tröttnat svårt på. Fanns det inga snälla fäder förr i världen?

När Bille August ska skildra Bjørns stora kärlek hamnar han ännu mer snett. Camila Søeberg ser ut som Bjørns stadiga storasyster -- i nutidsupplaga. Inte såg flickor ut som hon på 60-talet." Britta Svensson i Expressen

"Året är 1963 och Beatles anger tonen i ungdomliga kretsar. Man träffas på stället Blue Moon, lyssnar på musiken, dansar, knyter trevande kontakter och vandrar slutligen hemåt i kvällen -- till mycket olika hem.

I Tro, hopp och kärlek fortsätter den danske regissören Bille August sin inventering av det begynnande 1960-talet med koncentration på medelklassfamiljen i yrvaket välstånd. Som i den tidigare filmen Zappa, är det den uppväxande människans situation i familjen som intresser Bille August -- medan han på ett underhållande sätt tar upp så tidlöst giltiga ämnen som kärlek, svartsjuka, frigörelse.

Han finns alltid på ungdomens sida och som den bittre Jonathan Swift tycks han mena att föräldrar är de som är minst lämpade att fostra sina barn. I den nu aktuella filmen flätar han samman några ungdomars öden medan han egentligen berättar flera historier." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se