Jösta Hagelbäck

Media (1 st)

Svensk regissör, poet, musiker och konstnär. Född Nils Gösta Hagelbäck i Bro-Malma, Västmanland. Död i Köping, Västmanland.

-

Filmaren, målaren och poeten Jösta Hagelbäck var en regissör som gick sin egen väg och på kuppen kom att bli mer omtalad för sin person än sina filmer. Han överöstes med lovord efter debutfilmen Kejsaren och hyllades för sin egensinnighet. Framgångarna gjorde att den långa väntan på hans andra långfilm omgärdades av rykten och spekulationer varefter Hagelbäck alltmer började bli betraktad som en outsider inom svensk film.

När Hagelbäck antogs till regilinjen vid Dramatiska Institutet hade han redan debuterat med diktsamlingen "Substitutstaden" (1972), en poetisk vision av framtidens teknologiberoende. Examensfilmen Besöket rönte uppmärksamhet och han fick ett stipendium för att resa till USA och vistas vid American Film Institute. När debutfilmen Kejsaren (1979), baserad på Birgitta Trotzigs roman "Sjukdomen" (1972), fick premiär var Hagelbäck omhuldad. Kritikermottagandet var överlag gynnsamt inställt och filmen beskrevs i positiv bemärkelse som osvensk. Den premierades också med en Silverbjörn för sitt filmfoto, av Sten Holmberg, vid Berlins filmfestival.

Turerna när Hagelbäck skulle följa upp debuten kom att bli många. Han berättade själv att han efter framgångarna med Kejsaren gick in i väggen och blev inlagd för vård. När Filminstitutet tackade nej till hans nya filmprojekt uttalade han sig kritiskt i medierna om produktionsklimatet och vad han kallade "medelmåttans diktatur". Denna frispråkighet kom troligtvis att ligga honom i fatet då det skulle dröja flera år innan han återigen fick möjlighet att göra långfilm. I väntan på nästa större projekt gjorde Hagelbäck tillsammans med Holmberg en serie musikdokumentärer, Strix Q (1980), Factory (1980) och Rock de Luxe (1980), om rockgrupperna med samma namn. Han kom även att arbeta för Sveriges Television, dels med undervisning, och dels med egna produktioner som Gråtvalsen (1982) med Ernst-Hugo Järegård i huvudrollen.

Då stödet fortsatt uteblev gjorde Hagelbäck lågbudgetdokumentären Illustrerat samtal med professor Lars Kristiansson (1985) där han samtalade med den cancersjuka professorn i informationsteori Lars Kristiansson om dennes tankar kring datorteknologins betydelse i framtiden. Tillsammans hade de båda diskuterat möjligheten att göra en långfilm med denna tematik och tre år senare blev science fiction-filmen Venus 90 (1988) verklighet. Kritikerna var dock besvikna och filmen kom att bli ett kommersiellt praktfiasko. Venus 90, som sent omsider fick 7,7 miljoner kronor i stöd av Filminstitutet, lockade endast 300 biografbesökare och försvann snabbt från repertoaren. Tillsammans med en rad andra publikfiaskon som stöttats av Filminstitutet användes Hagelbäcks film som ett slagträ i debatten om stödet till smala och svårbegripliga filmer. Svenska filmbolag kom inte att ge honom några fler chanser.

Jösta Hagelbäck var fortsatt verksam som musiker, målare och poet fram till sin bortgång.

Emil Stjernholm (2016)