Pressreaktion Svensk filmografi
"Blandade känslor i publiken väcker däremot Busters möte med kärleken.
Målet för hans späda flamma är Joanna (Signe Dahl Madsen) och av flickröster i publiken förstår jag att hon har en "jättegullig klänning". Från pojkarna hörs mest "Äh!". Men i ett avseende råder enighet över könsgränserna. Det är i det oroliga suckandet mot filmens slut när Buster lägger armen om sin utvalda och dessutom pussar henne. Då går det för långt för småfolket.
Själv kan jag som förtappad vuxen inte uppröras över varken sig detta eller annat i filmen. Tvärtom finner jag den lysande av vänlighet och stilla humor. Eller "värme och poesi" för att låna några ord ur motiveringen till de priser som Buster hemförde från Berlinfestivalen förra året." Mario Grut i Aftonbladet
"Bille Augusts film motsvarar i sin berättarkonst just nioåringens ingenmansland. Han överdramatiserar inte, han beter sig inte insmickrande eller övertydligt. Han hanterar den lille Mads Bugge Andersen i huvudrollen med imponerande exakthet. Det strålar integritet om den unge hjälten.
Genom den soliga försommargrönskan drar han mörka stråk, utan att därför väcka skräck och ångest, det vill säga aldrig enbart för effektens skull.
Buster -- som ytligt sett ju inte liknar alla andra barn -- skildras som en alldeles vanlig pojke. Och även om dagens nioåringar kanske reagerar mot att en tjugofemöring betraktas som en förmögenhet, eller andra femtitalistiska detaljer, kommer de att känna en djup gemenskap med Buster och hans fantastiska värld.
Så slår Bille August två flugor i en smäll: föräldrarnas barndomserinringar, och de egna barnens här och nu." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter
"Danska filmregissörer tycks alla ha en märkvärdig känsla för barn, Bille August är inget undantag. Det resulterar den här gången bland annat i ett par fenomenala skådespelarinsatser -- Mads Bugge Andersen som Buster och Katarina Stenbeck som Busters syster.
Vid deras sida krymper alla vuxna." Bernt Eklund i Expressen
"Buster är en alldeles vanlig skolpojke -- fast ändå inte. Han är nämligen barnbarn till en trollkarl. Sådant ger en inre trygghet -- särskilt som han också trollar litet själv. En pierrotmössa, med betydelse av trollkarlens hatt, är hans personliga attribut. Både på rektorsexpeditionen och i möte med stadens mopedburne översittare är det en välsignelse att kunna trolla.
Somliga förstår sådant. Det gör Fru Larsson i våning ovanför: det sista hon säger i livet till Buster är "Glöm inte att trolla". Det finns alltså även död i Busters värld. Det finns kärlek också. Och småstaden lever sitt 1950-talsliv med framväxande allmänt välstånd och en ännu kvardröjande "skillnad på folk och folk". Han är bra på tidsatmosfärer, Bille August -- hela hans produktion är en pågående undersökning av samhället och dess förändringar. Den tränger sig inte på, den bara finns där. Den är en del av respekten för Buster i den värld som är hans.
Mads Bugge Andersen spelar Buster -- och det gör han bra. Han talar danska, men filmen är svensk-textad." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet