Per Olov Enquist

Media (2 st)

Svensk författare, manusförfattare, dramatiker och regissör. Född i Sjön, Hjoggböle, Bureå församling, Västerbottens län. Död i Vaxholm, Stockholms län.

-

När Per Olov Enquist gick bort i april 2020 fick han nio helsidor i DN. Det säger allt om hans betydelse som författare. Ändå nämndes hans insatser för film bara i förbifarten. De fem filmatiseringarna av hans romaner må vara biprodukter, men de har sin bakgrund och sin betydelse. Viktigare är dock de två originalmanus han skrev för Jan Troell, Il Capitano (1991) och Hamsun (1996). Det förstnämnda manuset blev Guldbaggenominerat och för Hamsun fick han Guldbaggen. Till dessa kommer hans manussamarbete med Bille August för Pelle Erövraren (1987) och hans egen tv-serie, August Strindberg - Ett liv (1985), som kom att regisseras av Kjell Grede och Johan Bergenstråhle.

Det var också ett samarbete med Bergenstråhle som blev hans första praktiska filmerfarenhet. Baltutlämningen (1970) byggde på Enquists kontroversiella dokumentärroman "Legionärerna", som handlade om de baltiska soldater som flytt till Sverige efter kriget och som internerades och sändes tillbaka till Sovjet. SF köpte filmrätten för Bergenstråhles räkning och manuskriptet utarbetades i nära samarbete då de bägge hade samma politiskt humanistiska inställning med Brecht som referensram. Filmen fick ett övervägande positivt mottagande och manuset fick pris på filmfestivalen i Chicago.

Filmarbetet inspirerade Enquist till att kanske själv pröva krafterna som regissör med en filmatisering av sin berättelse "Mannen i båten", ett barndomsminne. Det projektet rann ut i sanden av olika skäl men producenten följde upp samarbetet med en filmatisering av Enquists och Anders Ehnmarks satiriska pjäs "Chez Nous" som blev film 1978 i regi av Jan Halldoff. P.O. och Ehnmark stod ensamma för manuset och efteråt tyckte de själva att Halldoffs filmatisering var den mest lyckade uppsättningen av verket även om den inte föll filmkritikerna på läppen.

Enquist hade vid denna tid slagit igenom som dramatiker med "Tribadernas natt" (1975, televiserad i egen regi 1978) och TV1 ville nu följa upp framgången med detta drama om en speciell natt i Strindbergs liv med ett komplett porträtt. Serien August Strindberg - Ett liv kom att bli televisionens dittills största satsning. Det ursprungliga manuset omfattade nio avsnitt och levererades 1980, men mot sin vilja tvingades Enquist korta ner det till sex avsnitt och först efter diverse strul med ekonomin, samproducenter och olika regissörer kunde projektet dras igång 1984. Resultatet mottogs högaktningsfullt, men utan entusiasm. Det var inte Enquists fel. För första gången visade han att han också lärt sig filmens språk och nu väntade fler spännande uppgifter.

Först ut var Bille August som ville ha Enquists hjälp att översätta en annan stor berättares verk till film, Martin Andersen Nexøs "Pelle Erövraren" som blev film 1987. Den fick både en Guldpalm och en Oscar.

Jan Troell har aldrig velat skriva manus ensam. När han fastnade för historien om det fasansfulla trippelmordet i Åmsele var det naturligt att han vände sig till Enquist, med rötterna i det norrländska landskapet, för att få struktur på berättelsen som blev filmen Il Capitano. Denna historia om det oförsvarliga och obegripliga, om skulden och den ogripbara nåden, var temata som låg Enquist nära och detta manus är kanske det som starkast bär författarens stämpel.

Även Hamsuns landsförräderi var ett tema som attraherade Enquist och hans tolkning, med ett äktenskaps dödsdans som centrum, går djupare och personligare än den dokumentära biografi, Thorkild Hansens "Processen mot Hamsun", som låg till grund för filmen, Jan Troells Hamsun (1996). Båda dessa Troellfilmer blev festivalbelönade och fick Guldbaggen som bästa film. Enquist fick en egen för manuset, utgivet som "filmberättelse" och väl värd att läsa. Projektet blev Enquists sista aktiva filmarbete, men hans intresse för att leva sig in i andra stora personligheter fortsatte. Selma Lagerlöf och Victor Sjöström är huvudpersonerna i pjäsen "Bildmakarna", om inspelningen av Körkarlen (Victor Sjöström, 1921), som Ingmar Bergman satte upp på Dramaten 1998, men som han också televiserade två år senare. Där kom den visuellt mer till sin rätt.

Det kan noteras att tre andra verk av Enquists filmatiserats och televiserats utan författarens närmare inblandning. Han har respekterat dem, men inte kommenterat. En roman är en roman, en film är en film. Först ut var Bengt Lagerkvist som i egen bearbetning televiserade "Magnetisörens femte vinter", redan 1964. 1999 gjorde Morten Henriksen en dansk-svensk filmatisering av samma roman med Rolf Lassgård. Senaste filmatiseringen är Søren Kragh-Jacobsens I lodjurets timme (2013). Även den med en svensk i en bärande roll (Börje Ahlstedt).

Nämnas bör också att året dessförinnan kom en annan dansk film, Nikolaj Arcels A Royal Affair, som dock inte räknas som en filmatisering även om den inspirerats av och bygger på Enquists internationella bestseller "Livläkarens besök". Filmrätten köptes av ett dansk-tyskt bolag som dock fick svårt med finansieringen. Eftersom boken bygger på verkliga händelser med Christian VII:s livläkare, som blir drottningens älskare och viktig samhällsreformator för att sedan avrättas, i centrum beslöt ett annat bolag, Zentropa, att ändå filma historien. Med Enquists tolkning av det historiska skeendet i bakhuvudet. Enquist brydde sig inte. Filmrätten var ju såld och slutresultatet blev faktiskt en bra film. För svenska Alicia Vikander blev gestaltningen av drottning Caroline Mathilda en inkörsport till en internationell karriär.

Ett slutord: Per Olov Enquist var under hela sitt liv en engagerad socialdemokrat. "Jag är socialdemokratin, ibland lämnar partiet mig och ibland återkommer det" lär han ha sagt, och åtog sig även offentliga uppdrag . Han var bland annat med om att utforma 1974 års kulturproposition samt var särskild utredare för 1999 års Filmutredning. Sällan har en officiell utredning varit mer lättläst och mönstergill.

Bengt Forslund (2020)