En furstes kärlek : Drama för filmen i 5 akter (1921)

Filmens svenska programblad (1922):

Maharadjan av Oidipur var på besök i London, åtföljd av sin broder, prins Bhima, och en lysande uppvaktning. Härunder gör han bekantskap med en ung dam av god familj, kabaretdivan Elsie Esmond, som just står i begrepp att göra sin debut på en förnämlig scen, och blir strax intagen av hennes konst. Men även prins Bhima har kastat sina ögon på Elsie och ägnar henne en närgången uppmärksamhet. Då han kallt avvisas, söker han på alla sätt nedsvärta henne inför brodern, och till och med insinuerar, att han haft sina små äventyr med henne. Vid samma tillfälle, måste maharadjan, bortkallad av ett viktigt telegram, brådstörtat återvända till sitt land, och känner med smärta, att han icke längre har samma höga tankar om Elsie som förut.

Elsie å sin sida har gripits av en djup och varm sympati för den indiske fursten, och söker med alla medel få ett tillfälle att ännu en gång få träffa honom och rentvå sig från de orättvisa misstankar som han hyste mot henne. Genom brittiska konsulns älskvärdhet mottager hon en inbjudan att komma till Indien, och förtjust tar Elsie tillfället i akt. Väl anländ dit, söker hon med prins Bhimas hjälp ett tillfälle att personligen få träffa fursten. Men prins Bhima begagnar sig på ett skamligt sätt av hennes godtrogenhet, bedövar henne med starkt narkotiska medel och låter i hemlighet föra henne in i furstens kvinnogemak. Där finner henne maharadjan, och den kärlek han bar djupt i sitt hjärta, övergår nu i hat. Han befaller nu Elsie, att lätt klädd, dansa för honom - för att förnedra henne, därmed visande henne, att han icke satte henne högre än sina egna tjänarinnor.

Men Elsie vägrade att efterkomma hans befallning. Hellre än hon förnedrade sig, heller ville hon dö. Då insåg äntligen maharadjan huru ren och oskyldig Elise i själ och hjärta var, och hur orättvist han behandlat henne. Skulden till alla missförstånd var dock brodern, prins Bhima, och maharadjan beslöt nu, att denne skulle dö. Bhima lyckades till en tid undkomma - men återfanns sedan gömd i - Elsies sovgemak. Ännu en gång fingo maharadjans misstankar nytt liv, och han lät nu Elsie förstå, att endast på hennes förbön kunde prins Bhimas liv räddas. Men då måste hon också tillhöra honom, Bhima, för återstoden av sitt liv!

Bhima kastades inför lejonen. I dödsångest anropade Bhima Elsie att be för honom. Men Elsie förblev stum - nu ville hon inte offra sig mer för denna nattsvarte man, som endast berett henne lidanden. Då faller maharadjans trogna tjänarinna, Sangia, för furstens fötter och ber för den dödsdömde. Och på hennes glödande förböner skonas prins Bhima, sedan han heligt lovat att hädanefter leva ett bättre liv ...

Och medan prins Bhima botfärdig och ångerfull går bort vid den uppoffrande Sangias sida, trycker maharadjan ömt Elsie in till sig - den kvinna han så varmt älskade - som har varit så nära att förlora, och som han därför nu höll dubbelt kär ...