Materialet i denna kortfilm producerades somrarna 1994 och 1995. Vi använde då en vanlig videokamera. Musiken, en improviserad elektrisk version av Den blomstertid nu kommer, härrör från midsommarafton 1995 och bandades då med videokameran. Såväl de analoga rörliga bilderna som ljudet har redigerats och bearbetats med digitalt. Vi vill med denna film berätta om något av det mest typiskt svenska: Midsommarafton, dess drömmar och förhoppningar, om sommarens korta intensiva glädje, kärlek och livets förnyelse. Men också om personliga minnen av en plats: Blåliden i Vindeln, om upplevelser där, om vänner och förflutna somrar. Genom att översätta de svenska fraserna till det i Sverige så inflytelserika världsspråket engelska - och lämna vissa ord oöversatta - vill vi visa på kulturens och språkets lokalitet: Det finns alltid något som är unikt, en tuting, en luring, en rackabajsare, något eller någon som vägrar låta sig översättas.