Catrin Westerlund
Innehållsförteckning
- Grundfakta
- Länkar och resurser
- Beskrivning
- Utmärkelser
- Insatser
- Förlaga
- Musikstycken
- Grupper
Grundfakta
| Alternativnamn |
|
|---|---|
| Roll |
|
Beskrivning
Skådespelerska (film- och tv-roller 1953-1979). Född Anna Gunborg Catrin Westerlund i Högalids församling, Stockholm, död i Lidingö. Hon var uppväxt på Söder, där hon spelade barnteater hos Elsa Olenius på Medborgarhuset och gick därefter först vid Gösta Terserus teaterskola samt 1952-1955 vid Dramatens elevskola, där hon under andra elevåret 1954 gjort ett succéartat inhopp i en uppsättning av Nationalmonumentet. Något tidigare hade hon gjort filmdebut i en mindre roll i Sommaren med Monika (1953). Hon hade också en uppmärksammad roll som...
Beskrivning
Skådespelerska (film- och tv-roller 1953-1979). Född Anna Gunborg Catrin Westerlund i Högalids församling, Stockholm, död i Lidingö.
Hon var uppväxt på Söder, där hon spelade barnteater hos Elsa Olenius på Medborgarhuset och gick därefter först vid Gösta Terserus teaterskola samt 1952-1955 vid Dramatens elevskola, där hon under andra elevåret 1954 gjort ett succéartat inhopp i en uppsättning av Nationalmonumentet. Något tidigare hade hon gjort filmdebut i en mindre roll i Sommaren med Monika (1953). Hon hade också en uppmärksammad roll som dottern i Fadren.
Hon ansågs över huvud taget under elevtiden som en mycket stor begåvning. Därefter var hon 1955-1962 fast engagerad vid Dramaten med uppmärksammade roller i Sex roller söker en författare (1957), Två på gungbrädet (1958) och Doft av honung (1959).
Efter ett uppehåll återvände hon 1967 en andra gång till Dramaten. Dessemellan var hon vid TV-teaterensemblen, där man bl.a. kunde se henne i den för sina erotiska scener på sin tid omdiskuterade Lyckan kommer (1963), Smutsiga händer (1963) och som tysk agent i agentserien Operation Argus (1966). Hon var i mycket en komedienne som tidigt ansågs som mycket lovande, bl.a. när hon 1959 tilldelades De Wahl-stipendiet, ansågs att man kunde förvänta sig stora saker av henne i framtiden. Även om kom att spela mycket komedi och därutöver var en slagfärdig medverkande i radioprogrammet På minuten så hade hon en mer allvarlig sida. I det tumultariska sena 1960-talet uttalade hon sig för den traditionella teatern mot politiseringen av teaterlivet.
På film fick hon till en början spela en rad rena ungdomsroller med ibland inslag av missanpassning som i kortfilmen Halvan, Slampen och Tofsan och spelfilmen om en ung prostituerad Flamman (1956). Hon gjorde också en del mer tragiska roller och blottade kanske därigenom något av sitt egna självdestruktiva jag. Mot slutet blev det färre och färre roller genom ett alkoholmissbruk som blev mer allmänt känt efter hennes död. Hennes sista tv-roll kom 1979 som barnhemsföreståndare i serien Katitzi.
1959 erhöll hon Teaterförbundets De Wahl-stipendium. Hon var gift med musikern Putte Wickman.
P O Qvist (2004)
Insatser
| Roll |
|
|---|
