Torgny Anderberg

Media (8 st)

Svensk regissör, skådespelare (filmer och TV 1944-1994). Född i Västra Vram, Skåne, död i Högalids församling, Stockholm.

-

Torgny Anderberg var en mångsysslare inom filmen. Han gjorde spelfilmer, dokumentärfilmer, kortfilmer, beställningsfilmer och var samtidigt skådespelare. Han hade ett stort intresse för främmande kulturer, vilket resulterade i flera långfilmer och en rad kortfilmer från främst Sydamerika. Hans debutfilm Anaconda (1954) skildrade en strapatsrik expedition till djungeln i gränstrakten mellan Colombia och Ecuador, ledd av forskningsresanden Rolf Blomberg. Man stannar en längre tid hos indianstammen cofanerna och lyckas till slut infånga en anaconda, vilket var expeditionens huvudsyfte. Filmen blev en stor kritiker- och publikframgång.

Riktigt samma framgång rönte inte Jangada (1958) som i rapsodiska scener skildrar olika indiankulturer nära Amazonflodens mynning i Brasilien, men färgfotot (Kalle Bergholm och Johnny Schwerin) fick mycket beröm. Titeln syftar på den primitiva fiskeflotte som användes av indianerna vid farofyllda fiskefärder till havs.

Anderberg återvände på 1970-talet till Sydamerika, närmare bestämt Peru, där han gjorde spelfilmen Djungeläventyret Campa, Campa (1976), en spännande barnfilm som berättar om hur missionärer rövar bort indianbarn för att omvända dem till kristendomen. Filmen hade verklighetsbakgrund, men fick ett rätt snålt bemötande.

Anderberg var också i Söderhavet, på ön Raroia, och spelade in TV-serien Villervalle i Söderhavet (1963) som senare klipptes ned till en långfilm. Det var en film som gillades mer av barnen än av kritikerna.

Som spelfilmsregissör höll sig Anderberg i allmänhet till den lättare genren, och då oftast i borgerlig- eller högreståndsmiljö, även om hans första spelfilm, Den glade skomakaren (1955) byggde på ett folklustspel av Siegfried Fischer. I slutet av 1950-talet gjorde han tre filmer om Lille Fridolf, mycket populära, innan han tog sig an Pygmalion-pastischen Fly mig en greve (1959). Han fortsatte med tre filmer baserade på romaner av Gösta Gustaf-Jansson, Goda vänner trogna grannar (1960), Pärlemor (1961) och "Tofflan" - en lycklig komedi (1967). De kändes gammaldags redan då, med en doft av 30-tal., men för lustspelen fick Anderberg beröm för fin rytmkänsla i de komiska förvecklingarna. Filmatiseringen av Artur Lundkvists roman Komedi i Hägerskog (1968) blev däremot ett kritikerfiasko; lantliga, mer eller mindre sexgalna kufar passade Anderberg illa. Några år senare tog han revansch med den bitterljuva Rännstensungar (1974), efter Åke Hodells 40-talspjäs. Cornelis Vreeswijk var strålande i rollen som målaren Johan Fahlén som tagit hand om den handikappade flickan. Inte ett öga torrt i salongen när hon kan gå i slutsekvensen.

Under fjorton år gjorde Anderberg bara dokumentärer - företrädesvis från tredje världen - och beställningsfilmer. Återkomsten med Tåg till himlen (1990) var ännu en barnfilm. Den utspelar sig i Ecuador, och handlar om gatubarnet Nino som rymt från barnhemmet tillsammans med hunden Perrito, som han räddat från att dränkas. En vindlande och dramatisk tågfärd tar dem ända till det högt belägna Quito.

Anderbergs sociala engagemang kommer framför allt fram i hans dokumentärer och barnfilmer.

Gunder Andersson (2011)