Sven Nykvist

Media (7 st)

Svensk fotograf och regissör. Född Sven Wilhelm Nykvist i Moheda, Kronobergs län. Död i Stockholm. Han var anställd vid Sandrew-ateljéerna 1941-1959 och vid Svensk Filmindustri 1959-1970.

-

Sven Nykvist växte upp på ett internat för missionärers barn på Lidingö medan hans föräldrar var stationerade i Kongo. Fadern var amatörfotograf och sonen blev också tidigt intresserad av fotografi. Nykvist fick sitt första filmjobb hos Sandrews som 19-åring och debuterade som A-fotograf med barnfilmklassikern Barnen från Frostmofjället (Rolf Husberg, 1945).

I drygt tio års tid filmade han svenska hembygdsklassiker i glittrande vackert sommarljus innan han träffade Ingmar Bergman. Nykvist stod för interiörbilderna till Bergmans Gycklarnas afton (1953) men deras kreativa samarbete tog fart först i och med Jungfrukällan (1960). Därefter fotograferade Nykvist alla Bergmans filmer, inklusive dokumentären Fårödokument (1971) och TV-serien Scener ur ett äktenskap (1972), ända fram till Fanny och Alexander (1982).

På 1960-talet experimenterade Nykvist och Bergman med ett mer stilrent och asketiskt svart-vitt foto i filmer som Såsom i en spegel (1961), Nattvardsgästerna (1963), Tystnaden (1963) och Persona (1966). Under det följande decenniet intresserade de sig för ett ofta symboliskt laddat färgfoto; i påkostade kostymfilmer som Viskningar och rop (1974), Trollflöjten (1975) och den storslagna Fanny och Alexander.

Nykvist blev uttolkaren och medskaparen av Ingmar Bergmans visuella stil men visade under hela sin karriär en stark vilja att pröva nya vägar och samarbeten. Redan 1948 gav han sig iväg till Kongo tillsammans med skådespelaren Olof Bergström och resultatet blev I fetischmannens spår, en dokumentärfilm om den kristna missionens insatser i Afrika. 1952 hade dramadokumentären Under Södra korset biopremiär, också med Bergström, och filmen mottogs välvilligt av pressen. Totalt gjorde Nykvist fem afrikafilmer, inklusive en finstämd dokumentär om läkaren Albert Schweitzer, Vördnad för livet (1952) och en spelfilm med Harriet Andersson, Lianbron (1965), som dock inte blev någon succé. Det dröjde till 1990 innan Nykvist prövade registolen på nytt, då med större framgång med det småländska dramat Oxen som blev nominerad till en Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film.

Från och med 1970-talet fick Nykvist anbud från andra internationellt kända filmskapare och samarbetade framgångsrikt med många av dem. Han satte sin prägel på bl.a. Roman Polanskis Hyresgästen (1976), Louis Malles Pretty Baby (1977), Andrej Tarkovskijs Offret (1986) och tre av Woody Allens filmer: En annan kvinna (1988), Små och stora brott (1989) och Allens episod i New York Stories (1989). Under sina långa karriär arbetade Nykvist på över 100 filmer och hans sista insatser som filmfotograf var på den amerikanska filmen N.Y. Ghosts av Peter Yates (1999) och i sonen Carl-Gustaf Nykvists dokumentär om sin far, Ljuset håller mig sällskap (2000).

Nykvist erhöll en Oscar för fotot i Viskningar och rop samt en till för Fanny och Alexander. 1996 blev han den första europé som tilldelats en Lifetime Achievement Award av American Society of Cinematographers (ASC). Hans självbiografi heter "Vördnad för ljuset" (1997).

Mikaela Kindblom (2011)