Roll |
|
---|---|
Speaker |
Skådespelare (filmroller 1939-1973). Född Kurt Jean Louis Edvard Masreliez i Göteborg, död i Oscars församling, Stockholm. Han tillhörde en släkt som på 1700-talet kommit från Frankrike till Sverige, inkallade av Gustaf III som slottsdekoratörer. Han tänkte först bli läkare och arbetade även till en början i utlandet på svenska konsulat. Han började 1939 studera hos Julia Håkansson och kom därefter 1939-1940 till Helsingborgs stadsteater. Därefter vid olika teatrar som 1941 och 1948 vid Vasateatern i Stockholm, 1943 Blanche, 1944-1948 Malmö stadsteater, 1951...
Skådespelare (filmroller 1939-1973). Född Kurt Jean Louis Edvard Masreliez i Göteborg, död i Oscars församling, Stockholm.
Han tillhörde en släkt som på 1700-talet kommit från Frankrike till Sverige, inkallade av Gustaf III som slottsdekoratörer. Han tänkte först bli läkare och arbetade även till en början i utlandet på svenska konsulat. Han började 1939 studera hos Julia Håkansson och kom därefter 1939-1940 till Helsingborgs stadsteater. Därefter vid olika teatrar som 1941 och 1948 vid Vasateatern i Stockholm, 1943 Blanche, 1944-1948 Malmö stadsteater, 1951 Upsala stadsteater samt Göteborgs stadsteater under några år därefter.
Han var genom åren flitigt verksam vid Riksteatern och turnerade i folkparkerna. Efter en sejour i Norrköping vid slutet av 1960-talet tog skådespelarkarriären i stort sett slut och han arbetade en del som talpedagog under de sista åren. Från 1954 och framåt var han också flitigt verksam vid tv-teatern och var bl.a. med i dess allra första uppsättning Anatoles julafton även känd som När man köper julklappar (1954).
Han var fascinerad av att arbeta med detta nya medium, särskilt under pionjärtiden då man gjorde allt i direktsändning, genom upplevelsen av själva spänningen i detta förfarande. Han var genom sitt stringenta agerande egentligen en boren komediaktör, visad av en av hans stora roller i folkparkerna som professor Higgins i My Fair Lady på 1960-talet och det utnyttjades också i filmer som t.ex. Kvinnan gör mig galen (1949). Med sin aristokratiskt lediga stil och verserade elegans parad med en viss mörk demoni kom han dock ofta att användas för mindre sympatiska roller som odåga, förförare och allmänt karaktärsäckel. I Ingmar Bergmans filmmoralitet Fängelse (1949) fick han sålunda spela en regelrätt djävulsfigur. Denna aristokratiska framtoning kom också väl till pass för en av han succéroller i Göteborg som Gustaf III (1954).
P O Qvist (2004)
Roll |
|
---|---|
Speaker |
Sångare |
---|