Alternativnamn |
|
---|---|
Roll |
|
Skådespelerska (filmroller 1923-1977). Född Dagny Edit Dorotea Lindsten 1902-11-07 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm. Död i Malmö. Hon var dotter till bondkomikern Hasse Lind och debuterade redan 1915 på Skansen i John Bauers skådespel Mats och Petter och Prinsessan som fick trollögon. Under resten av 1910-talet var hon på olika Stockholmsscener som Folkets Hus Teater, Blanche, Kristallsalongen och Södra Teatern. 1920 kom hon till Karl Gerhard och framträdde i hans och Karl Ewerts revy Vassego - de' e' serverat på...
Skådespelerska (filmroller 1923-1977). Född Dagny Edit Dorotea Lindsten 1902-11-07 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm. Död i Malmö.
Hon var dotter till bondkomikern Hasse Lind och debuterade redan 1915 på Skansen i John Bauers skådespel Mats och Petter och Prinsessan som fick trollögon. Under resten av 1910-talet var hon på olika Stockholmsscener som Folkets Hus Teater, Blanche, Kristallsalongen och Södra Teatern. 1920 kom hon till Karl Gerhard och framträdde i hans och Karl Ewerts revy Vassego - de' e' serverat på Folkteatern. Efter tiden hos Karl Gerhard var hon verksam hos Ernst Eklund på Blanche och Komedi-Teatern samtidigt som hon studerade för Karin Swanström. Därefter förde hon en kringflackande tillvaro vid landortsturnéer med Carl Deurell, Folke Walder och Allan Ryding samt med spel på Lorensbergsteatern och Svenska Teatern i Vasa i Finland. 1939 turnerade hon i Norge innan hon återkom till Sverige och 1941 ingick hon i Ingmar Bergmans ensemble på Medborgarteatern i Stockholm. Hon kom att medverka i dennes uppsättning av Värnlunds U-39 på Svenska Dramatikers studio 1943, vilket innebar något av ett genombrott, och därefter följde hon med honom till Helsingborgs stadsteater 1945. Hon var därefter vid Norrköping-Linköpings stadsteater 1949-1951, Upsala stadsteater 1951-1957 innan hon avslutade sin skådespelarbana under många år i Malmö 1957-1972.
Hon var känd för sina mycket vackra ögon och med ganska få filmroller som ofta var genomlysta av godhet och blidhet. Hon var huvudpersonen, stataren Hellmans hustru i När ängarna blommar (1946) och i Saljefilmatiseringen Vingslag i natten (1953) var hon den från början kyliga prästfrun som till sist tinar upp till frid och försoning. En av hennes finaste prestationer var som den dödsjuka pianolärarinnan i Bergmans debutfilm Kris (1946) och denne har betecknat henne som en fin men blygsam och tillbakadragen aktris.
P O Qvist (2004)
Roll |
|
---|