Premiärkvällen (1977)

Myrtle Gordon är en av Broadways mest uppburna skådespelerskor. Men hon vägrar erkänna det faktum att hon håller på att bli gammal, att hennes förmåga att attrahera män avtar. Myrtle börjar dricka intensivt, inleder flyktiga kärleksaffärer och flyr in i arbetet för att söka undkomma nuet. Medan hon befinner sig i New Haven för några testföreställningar av Sarah Goodes nya pjäs "The Second Woman", i vilken hon gestaltar en åldrande kvinna, omkommer en av hennes hängivnaste beundrarinnor i en trafikolycka utanför sceningången. Bilden av den sjuttonåriga flickan förföljer Myrtle, som identifierar sig med henne. Hon minns hur hon själv var ung. På samma gång tvingas Myrtle ifrågasätta värdet av både sin privata och sin yrkesmässiga relation till två män: regissören Manny Victor och en av motspelarna, Maurice Aarons. Myrtles motvilliga konfrontation med sitt inre jag och hennes plågsamma kamp mot alla fantasifoster, når sin höjdpunkt under premiären på Broadway av "The Second Woman".

Pressreaktion Svensk filmografi

"Gena Rowlands spelar huvudrollen. Den tonar fram som ett primalskrik och ser ut som 145 minuters mental och energiladdad striptease.

Det är skickligt gjort: men är det mera? Är filmen mera? Får vi över huvud taget grepp om kvinnoporträttet och dess betingelser? Blir det "djupt" bara därför att det antyds att det är "djupt"? Fordrar inte djupet några andra och mera heltäckande illustrationer? Är det inte en Bette Davis-roll där naturalismen och den gungande plastiken fått ersätta stiliseringen och falsettrösten och ögonrullningen?

Det är naturligtvis möjligt att jag såg fel.

I så fall ska erkännas att jag hade det tämligen långtråkigt medan jag gjorde det." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Cassavetes vill förmodligen säga något om det åldersfixerade samhällets helvete. Men bara stundtals spelar han med öppna kort. När så att säga patiensen är lagd framträder bilder av en kvinna vars dilemma är hennes bilogiska ålder, inte hennes sociala sammanhang.

För mig går patienten alltså inte ut. Men det var underhållande att lägga den, och andra kan måhända tillämpa andra regler och nå ett bättre resultat." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Det är, som ofta hos Cassavetes, en film utan finritningar, med fritt svävande scener som är mirakulöst direkta eller fyllda av hemligheter. Men den avviker från hans vanliga linje: PREMIÄRKVÄLLEN utspelar sig på tunn realistisk is och får mer ses som en kärleksförklaring till fru Rowlands och Cassavetes egna fria konster än som en djupetsad anatomistudie av livet kring en amerikansk teateruppsättning.

Den kräver därför lite mer tålamod än mästerverk som EN KVINNA UNDER PÅVERKAN och FACES, men få filmskapare är ju mer värda sådana ansträngningar än John Cassavetes." Lasse Bergström i Expressen

"John Cassavetes har med PREMIÄRKVÄLLEN gjort en film som på ett tacksamt sätt avviker från den modevåg där religiöst hokus-pokus och traditionell amerikansk framgångsmyt, klädd i bilder om självförverkligande, är bärande ingredienser. Han har gjort en film som ligger nära oss själva och som ni inte skall missa." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se