Emil och griseknoen (1973)

Media (2 st)

Originaltitel	Emil och griseknoen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Olle Hellbom
Producent	Olle Nordemar
Manus	Astrid Lindgren
Förlaga	Än lever Emil i Lönneberga (Barnbok)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Artfilm AB SF-Produktion AB
Utmärkelser	Guldbagge Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Visa utmärkelser
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1973-10-06

Medverkande

Jan Ohlsson
Emil Svensson i Katthult

Lena Wisborg
Ida

Allan Edwall
Anton, Emils pappa

Emy Storm
Alma, Emils mamma

Björn Gustafson
Alfred, dräng

Maud Hansson
Lina, piga

Visa fler

Handling

Emil är på nya äventyr. Den här gången börjar det med Emils vanvettsaffärer på auktionen i Backhorva, där han köper en brandspruta och en brödspade samt blir ägare till en...

Visa hela handlingen

Press

En viss Emil-mättnad kunde skönjas hos flera recensenter. Dock tyckte de flesta att den berusade grise!knoen var rolig. "Emils affärstalanger är välutvecklade. Om hans fiffighet...

Visa all press

Emil är på nya äventyr.

Den här gången börjar det med Emils vanvettsaffärer på auktionen i Backhorva, där han köper en brandspruta och en brödspade samt blir ägare till en galen ko. Vidare berättas om griseknoen, den lilla griskultingen, som Emil räddar till livet och föder upp till en glad och präktig gris som kan sitta vackert och hoppa över hinder och som räcker vacker klöv, när han tackar för maten.

Emils mor har bryggt körsbärsvin åt den fina fru Petrell i Vimmerby och sedan sänt sin son att gräva ner bären på sopbacken. Men på vägen dit möter Emil griseknoen och låter honom smaka. Dagen därpå kommer tre allvarliga män från Lönneberga nykterhetsförening och föreslår att Emil samma kväll ska lova bot och bättring. Men det hela utvecklas inte planenligt. Medan nykterhetslogens sångkör sjunger "Du unge man som glaset tar med dödligt gift uti," promenerar griseknoen in, sitter vackert och avger sedan nykterhetslöfte genom en skamsen grymtning.

Pressreaktion Svensk filmografi

En viss Emil-mättnad kunde skönjas hos flera recensenter. Dock tyckte de flesta att den berusade grise!knoen var rolig.

"Emils affärstalanger är välutvecklade. Om hans fiffighet och uppfinningsrikedom i penningens tjänst i grund och botten är någon sympatisk underhållningsingrediens är ganska tveksamt. (-)

Här finns alltså grunddrag i filmen som jag inte tycker är särskilt sympatiska. Men om man blundar för dem -- och vilka barn gör inte det -- så löper Emil och griseknoen smidigare (-) än fjolårets film. Det beror på att Emil har fått en konkurrent. Maken till gris att likna en väldresserad hund har jag aldrig skådat. För scenerna med grisen och för episoden med de berusade hönorna bör Olle Hellbom få en tacksamhetens tanke.

Alla förbehåll till trots blir ändå Emil och griseknoen i denna den goda barnfilmens bristsituation ett visst nöje för hela familjen. Men sätt stopp nu, annars blir det bara kulisser och klichéer av precis alltsammans." (Monika Tunbäck-Hanson i GP)

'hMen till tre filmer har denne småländske illbattings hyss inte räckt. Det gick hyfsat första gången och riktigt bra den andra. Men till trean blev just inget över, mer än stora flak prunkande svensk barndomssommar, med humlor som surrar, skyar som vandrar och barrskogar som susar och doftar. (-)

Snart märker man att det är inspirationen som skenat bort i utförsbacken. Det finns inget roligt kvar. (-) Det går an och mer än så i bokform. Men som film blir det torftigt och i det avslutande nykterhetsavsnittet nästan brutalt som om hjärtat kommit på avvägar. Och det känns ju egendomligt så nära Astrid Lindgren själv." (Lasse Bergström i Expr)

"Jag är inte förtjust, men tycker att det är trilogins bästa del, för de båda titelfigurernas skull och för att det på slutet kommer in något som representerar det oförfärade, icke-pryda draget i Astrid Lindgrens författarskap. (-)

Jag börjar misstänka att Olle Hellbom är för försynt för att ge de vuxna skådespelarna instruktioner. Hur skall man annars förklara att en rad av våra bästa aktörer i film efter film misslyckas med att få fason på dialogen? De har inte ens en gemensam tonart: några ägnar sig åt burleskeri medan andra, dessvärre utan påtaglig framgång, går in för en naturlig vardagston. Bäst lyckas fortfarande Björn Gustafson. (--)

Slutpunkten i den här trilogin, d v s finalen på Emil och griseknoen, blir mycket Astrid Lindgrensk. Där förnimmer man plötsligt den småländska berätterskan som inte huttlar med verkligheten och inte tycker att små barn bör serveras någon särskilt menlös kost. (--) Lönneberga kan andas ut, för nu blir det väl inte fler hyss. Emil har ju fått affärer att tänka på." (Elisabeth Sörenson i SvD)

"Filmen saknar starkt sammanhållande handling. Den består av flera episoder sammanlänkade med naturlyrik och djurbilder. De korta händelseförloppen är svåra att följa, åtminstone för barn, delvis på grund av den 'småländska' dialekten och delvis på grund av klippningen som ibland är alltför sofistikerad och ibland bara verkar tanklöst nonchalant. Man kan inte begära av en barnpublik att den skall fatta stora hopp i handlingen mellan två hopklippta scener. (-)

Porträtten av barnen Emil och hans syster Ida och alla de vuxna är inte mer än ytliga krumelurer. Det är som om man trodde att barns psyke är enklare än vuxnas, eller att de inte tål att man låtsas om något annat." (Diana Holmberg i SDS)

Kommentar Svensk filmografi

Emil och griseknoen är den hittills sista av filmerna om den busige Emil i Lönneberga, och den bygger främst på boken "Än lever Emil i Lönneberga".

Griseknoen hade tränats av cirkusartisten Ernst Schnack från Danmark. Han var också med och skötte grisen under inspelningen. Vid filmens premiär var dessvärre grisen redan uppäten.

Emil och griseknoen blev, liksom de övriga filmerna om Emil, en kommersiell framgång.

Se även kommentaren till Emil i Lönneberga (1971).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se