Originaltitel | Blåjackor |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1964-10-03 |
Dirch Passer
korpral Sam Pettersson-Pedersen
Åke Söderblom
amiral Napoleon "Nappe" von Lohring
Siv Ericks
Mrs. Britt Plunkett
Per Asplin
Bob Carlberg, kadett, amiralens systerson
Elisabeth Odén
Eva, Mrs. Plunketts brorsdotter
Grynet Molvig
Pia
Den svenska kryssaren Svea Lejon anlöper medelhavshamnen Montebello. Manskapet går i land och upptäcker att flickorna är fulla av behag, i synnerhet eleverna vid Monsieur Nitouches...
Det drogs inte mycket på munnen i recensionerna efter premiären på Arne Mattssons version av "Blåjackor" även om Svenska Dagbladet ansåg framgången säkrad och DN:s Barbro Hähnel...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Internationell titel |
|
Samproduktionstitel |
|
Distributionstitel |
|
Alternativtitel |
|
Dvd-titel i Sverige |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Koreograf | |
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent | |
Scripta | |
Dialog | |
Inspelningsledare | |
Produktionsassistent | |
Orkesterledare | |
Kläder | |
Smink | |
Övrig medarbetare |
|
Dirch Passer | korpral Sam Pettersson-Pedersen | ||
Åke Söderblom | amiral Napoleon "Nappe" von Lohring | ||
Siv Ericks | Mrs. Britt Plunkett | ||
Per Asplin | Bob Carlberg, kadett, amiralens systerson | ||
Elisabeth Odén | Eva, Mrs. Plunketts brorsdotter | ||
Grynet Molvig | Pia | ||
Nils Hallberg | Nitouche, balettmästare | ||
Arve Opsahl | Månsson, amiralens kalfaktor | ||
Carl-Axel Elfving | Fifi, ackompanjatör | ||
Anita Lindblom | Carmen | ||
Marianne Mohaupt | Fia | ||
Lillevi Bergman | Mia | ||
Cence Šulevska | balettflicka | ||
Curt Ericson | Olsson, högbåtsman | ||
Tomas Bolme | Jätten, kadett | ||
Nils Kihlberg | kapten Söderman | ||
Olof Huddén | kommendör Swahn, fartygschef | ||
Lennart Lindberg | löjtnant Berg, sekond | ||
Sven Holmberg | andre herrn med inkallelseorder i El Bajo | ||
Hans Wallbom (som Hasse Wallbom) | Sören, kadett | ||
Gustaf Lövås | förste herrn med inkallelseorder i Stockholm och i El Bajo | ||
Eric Brage | fartygsofficer | ||
- | Ej krediterade: | ||
Carl-Gustaf Lindstedt | fartygsläkaren | ||
Birger Åsander | andre herrn med inkallelseorder i Stockholm |
Produktionsbolag | Bison Film AB | ||
---|---|---|---|
Triglav Film | |||
Merry Film A/S | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | Bison Film AB | 1964 | |
Distributör i Sverige (DVD) | Klubb Super 8 AB | 2011 |
Den svenska kryssaren Svea Lejon anlöper medelhavshamnen Montebello. Manskapet går i land och upptäcker att flickorna är fulla av behag, i synnerhet eleverna vid Monsieur Nitouches balettskola. De skall visas upp för Montebellos högsta societé och trimmas för ändamålet av sin temperamentsfulle lärare. Eva, en av eleverna, möter kadetten Bob och genast slår det gnistor mellan dem. Även på andra håll "tänder det" mellan balettflickor och blåjackor.
Nitouche ser i manskapets ankomst ett hot mot dygden och disciplinen på skolan och inför utegångsförbud. Men romantikens lockelser är oemotståndliga. Med dansklänningen i plastpåse simmar flickorna ut till kryssaren där manskapet blivit herrar på täppan. Befälet har gått i land. Fartygets musikkår spelar, käcka sjömän dansar med unga dansöser, stämningen börjar hetta. Bob och Eva lovar varandra att ses igen. Väninnan Pia uppvaktas av Sam, en galenpanna i jätteformat som seglat jorden runt. Han gör nu sin värnplikt på "Svea Lejon". Sams handlag med flickor är lika suveränt som hans förmåga att slingra sig undan i grevens tid.
Balen får ett hastigt slut då fartygschefen återvänder hack i häl följd av den upphetsade Nitouche och dennes ackompanjatör Fifi. Nitouche anmäler de skandinaviska sjömännen för polisen. Hemma i Sverige läser amiral von Lohring i kvällspressen att en svensk kryssare gör skandal i medelhavshamnen. Amiralen flyger till Montebello.
Driven av sin längtan efter Eva har Bob trotsat landgångsförbudet och sökt upp henne. Han kommer mitt under en uppvisning för shejken Ibn Gopal. Nitouche kallar på polis. På Svea Lejon har man lagt märke till att Bob saknas; en patrull är utsänd för att leta rätt på honom. De finner honom samtidigt som gendarmerna anländer. Ett stort slagsmål utbryter. Amiralen infinner sig i rätta ögonblicket för att belåtet bevittna blåjackornas seger. Men Bob har hamnat hos polisen. I ett förtvivlat försök att dölja hans frånvaro har Eva klätt sig till matros och intagit hans plats på kryssaren. Amiralen ger order om avfärd. Inga fler glada hamnar: Kapstaden nästa.
I Montebello infinner sig händelsevis Mrs. Plunkett, svenskfödd oljeänka, moster till Eva och f.ö. amiralens aldrig rostade ungdomskärlek. Hon hittar Bob som lyckats rymma. Tillsammans tar de upp jakten på kryssaren ty änkan vill gärna ge den unga kärleken en hjälpande hand och samtidigt återse sin gamla förälskelse (amiralen). Svea Lejon ankrar i den heta staden El Bajo. Där ordnas fest på Stora Torget. Den sköna, eldiga och välsjungande Carmen återfinner sin Sam. En gång har hon varit hans och nu tänker hon inte släppa honom. I sista stund dyker emellertid två herrar från Norden upp och lägger vantarna på Sam. Man har upptäckt att han i själva verket är dansk och skall göra sin värnplikt vid danska flottan. Tårögd men stolt ser Carmen sin älskade viking föras bort medan dansen på El Bajos torg går vidare. Ingen skugga faller över Bob och Evas lycka. (Bearbetning Nils Hugo Geber efter veckans bildnovell, Allers 40/1964 och pressinformation.)
Censurnummer | 102420 |
---|---|
Datum | 1964-10-07 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 2960 meter |
Längd efter klipp | 2947 meter |
Kommentar | Speltid före censurklipp: 108 minuter. Klipp i akt 3: kort bild av blodigt ansikte utgår (1 meter). Klipp i akt 4: sekvensen med sparkarna utgår (12 meter). Granskningskopians aktlängder efter censurklipp: 435-505-534-508-530-435 = 2947 meter - 108 minuter. Aktlängder: 435, 505, 535, 520, 530, 435. |
Censurnummer | 102396 |
---|---|
Datum | 1964-09-30 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2965 meter |
Kommentar | Aktlängder: 435-510-535-520-530-435 = 2965 meter - 108 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0, 0. |
Bildformat | 2.35:1 (Techniscope) |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Färg |
Färgsystem | Technicolor |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2965 meter |
Längd i minuter | 108 min |
Akter | 6 rullar |
Det drogs inte mycket på munnen i recensionerna efter premiären på Arne Mattssons version av "Blåjackor" även om Svenska Dagbladet ansåg framgången säkrad och DN:s Barbro Hähnel hittade många goda detaljer. Jurgen Schildt (AB) tyckte att "mor Filmia mer eller mindre grundligt (-) rotat sig i allvaret" och efterlyste "nojset, det kvalificerade upptåget u p a": "Om nyinspelningen av "Blåjackor" är nämnvärt god underhållning då är jag kusin med Mao Tse-tung. För att klara uppgiften hade fordrats vighet och espri, ett slags viktlöshet av det slag som man lärt sig förknippa med t.ex. Gene Kelly eller Stanley Donen. Arne Mattsson har tidigare visat sig besitta en del dygder, men vighet och espri hör definitivt inte dit. Som operettregissör på jugoslavisk botten nöjer han sig följaktligen med att mata fram scenerna i tur och ordning; ibland prydligt, ibland slarvigt och med klumpiga bildväxlingar, men sällan roligt. Spirituellt sett är filmen snarast ett buskage av obefintligheter."
Under rubriken "Mattssons solkiga blåjackor" beskrev Göran O. Eriksson (StT) filmen som "torftig och förbluffande charmlös" trots den tekniska bravuren. Ensam bland Stockholmskritikerna tog han upp dess tendens till granskning:
"Arne Mattsson har spelat in "Blåjackor" i färg och vidformat och samtidigt gett den oförargliga succéoperetten en obehaglig tendens. Han söker sig till de publikfördomar som är det svenska främlingshatets säkraste jordmån. Ett par medelhavshamnar - de representeras båda i filmen av det jugoslaviska Piran men förutsätts ligga i Frankrike och Spanien - gästas av en svensk kryssare på långfärd. Invånarna är löjliga människor, som bara kan uttrycka sig på rotvälska. Att bryta sig in hos dem och slå sönder inredningen är ett lustigt skämt, ett germanskt kraftprov. Inför den skandinaviska suveräniteten - ty ett nytt inslag i denna version av stycket är dess nordism - måste de lägre folken ge vika.
Att Mattsson i dag anser sig böra ge nytt liv åt stämningar som hörde till beredskapsårens mest olustiga inslag må vara hans ensak. Tristare är att hans konstnärliga ambitioner numera tycks stå i nivå med de mänskliga."
Den senare uppfattningen delade Britt Arenander (Expr). Kortfattat betecknade hon filmen som "utomordentligt enfaldig, tråkig och vulgär".
Gunnar Unger (SvD) var medveten om att operetten "aldrig varit något snillefoster" men tyckte att Mattsson med hjälp av fotografen Kalle Bergholm dragit fördel av den vackra Medelhavsmiljön. Kritikern summerade det positiva i följande ordalag:
"Lägg därtill en massa söta flickor, åtskilliga trevliga pojkar, ett par roliga krumelurer och ett av de mest hejdundrande slagsmålen i svensk filmhistoria så torde framgången vara säkrad - och man kan gott ha överseende med resten. Innehållets sottiser är alldeles oförargliga och den flyhänte Gösta Rybrant, som bearbetat dialogen, har till och med lyckats åstadkomma ett par stycken ganska lustiga repliker. Endast en krubbitare kan reagera mot att det aldrig funnits en kryssare som Svea Lejon eller en amiral som Åke Söderblom, tvärtom bör man för flottans egen skull vara glad att det är så. Som sjölivet här skildras är filmen för övrigt kanske i själva verket en god rekryteringspropaganda för marinen."
Anmälaren strödde blommor för Anita Lindblom och menade att det roligaste i hela filmen gjordes av en skådespelare som inte ens stod i programmet: Carl-Gustaf Lindstedt.
Barbro Hähnel (DN) slutligen skrev under rubriken "Tilltramsade Blåjackor" att Mattsson å ena sidan var "en kräsen artist med blick för både det lyriskt sköna och det dramatiskt uttrycksfulla - å den andra en publikfriare som förefaller totalt okritisk när han vill locka fram skrattsalvorna". Till glädjeämnena räknade hon melodierna, ett magnifikt upptåg med dansare och musikanter, Åke Söderbloms amiralspor- trätt och Anita Lindbloms exotiska charm. Men när hela historien kom till sitt slut gjordes inga försök att samla ihop bitarna till något helt trots att publiken numer var bortskämd "med dramatisk stringens även i musicals".
Operetten Blåjackor uruppfördes på Oscars-Teatern i Stockholm 20.2.1942. Kompositören Lajos Lajtai (även Louis Lajtai 1900-1966) var ungrare till börden men emigrerade till Sverige och blev svensk medborgare efter andra världskriget. En första filmatisering av Blåjackor i Rolf Husbergs regi hade premiär 1945. I den spelades ledande roller av Nils Poppe och Annalisa Ericson.
Musiken till Mattssons version inspelades i Budapest där Egil Monn-Iversen ledde Budapests symfoniorkester förstärkt med ungerska radions dansorkester. Exteriörer togs därefter under senare delen av våren 1964 huvudsakligen i den jugoslaviska orten Piran vid Adriatiska kusten några kilometer från Portoroz. Den jugoslaviske medproducenten Triglav Film tillhandahöll ateljé, teknisk personal, rekvisita och statister. Även ett danskt bolag - Merry-Film - ingick som producent. Att svenska Bison Film kunde satsa på ett så stort och dyrbart projekt berodde på publikframgången med Tre dar i buren (1964).
Några dagar före premiären i Stockholm krävde censuren att filmen skulle barnförbjudas, alternativt klippas, på grund av ett par våldsscener. Då bolaget ej hade teknisk möjlighet att utföra klippningen på den tid som stod till buds före premiären visades filmen barnförbjuden och klipptes efteråt.
Originaltitel | Blåjackor (Operett) | |
---|---|---|
Sångtextförfattare | Louis Lajtai | |
Kompositör | Louis Lajtai | |
Sångtextförfattare | Roland |
1964-03 | 1964-04 | |||||
Filmservis | Ljubljana | Slovenien | (ateljé) | |||
Triglav Film | Ljubljana | Slovenien | (ateljé) | |||
Skeppsbron | Stockholm | Sverige | (exteriörer) | |||
Piran | Slovenien | (exteriörer) | ||||
Budapest | Ungern | (musikinspelning) |
Sverigepremiär | 1964-10-03 | Sergel | Stockholm | Sverige | 108 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1964-10-03 | Sergel | Stockholm | Sverige | 108 min | |
Annan visning | 1965-03-15 | Bristol | Köpenhamn | Danmark | 108 min | |
1965-03-15 | Casino | Köpenhamn | Danmark | 108 min | ||
1965-03-15 | Grøndals | Köpenhamn | Danmark | 108 min | ||
1965-03-15 | Merry | Köpenhamn | Danmark | 108 min | ||
1965-03-15 | Nora | Köpenhamn | Danmark | 108 min | ||
Dvd-release | 2011-10-19 | Sverige |
Originaltitel | Ett skepp kommer lastat | |
---|---|---|
Kompositör | Louis Lajtai | (191) |
Textförfattare | Roland | (191) |
Sångare | Grynet Molvig | |
Elisabeth Odén | ||
Marianne Mohaupt | ||
kör |
Originaltitel | Flöjt-polka | |
---|---|---|
Kompositör | Egil Monn-Iversen | (1964) |
Originaltitel | Potatisvisan | |
---|---|---|
Kompositör | Louis Lajtai | (1941) |
Textförfattare | Roland | (1941) |
Sångare | Per Asplin |
Originaltitel | Blånande hav | |
---|---|---|
Kompositör | Louis Lajtai | (1941) |
Textförfattare | Roland | (1941) |
Sångare | Marianne Mohaupt | |
Hasse Wallbom | ||
Grynet Molvig | ||
Elisabeth Odén | ||
Per Asplin | ||
kör | ||
Per Asplin | (repris - slutmusik) | |
kör | (repris - slutmusik) |
Originaltitel | Marschvisa | |
---|---|---|
Kompositör | Louis Lajtai | (1941) |
Textförfattare | Roland | (1941) |
Originaltitel | Gå och fråga mamma | |
---|---|---|
Kompositör | Louis Lajtai | (1941) |
Textförfattare | Roland | (1941) |
Sångare | Grynet Molvig | |
Dirch Passer | ||
Dirch Passer | (repris) | |
Grynet Molvig | (repris) | |
kör | (repris) |
Originaltitel | Kastanjett-Tango | |
---|---|---|
Kompositör | Georges Bizet | |
Textförfattare | Roland | |
Arrangör | Louis Lajtai | |
Sångare | Anita Lindblom |
Originaltitel | Med hundra gitarrer | |
---|---|---|
Kompositör | Louis Lajtai | (1944) |
Textförfattare | Staffan Tjerneld | (1944) |
Sångare | Anita Lindblom | |
kör |
Dans |
Fars |
Filmad operett |
Flottan |
Medelhavet |
Musikal |
Sjömän |
Slagsmål |
Slapstick |
Svenskar och utlänningar |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2900 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2931 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | I-band |
---|---|
Bärare | 17,5 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Louis Lajtais filmusical nya BLÅJACKOR |
Tryckeri | Ewes O.B. -tryck |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Louis Lajtais filmusical BLÅJACKOR |
Tryckeri | J. Olsén litogr.anst. |
Affischdesign | H. Gullberg |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Blåjackor. |
Omfång | 33 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | uppsättning |
---|---|
Färg papper | 18 |
Bakombild papper | 7 |
Dia | Nej |
Digitala bilder | Nej |
Negativ | Nej |
Kontaktkartor | Nej |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |