Wild West Story (1964)

Media (1 st)

Originaltitel	Wild West Story
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Börje Nyberg
Manus	Volodja Semitjov Börje Nyberg
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Sandrew Film & Teater AB
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1964-02-15

Medverkande

Carl-Gustaf Lindstedt
Lucky Andersson, sheriff

Lena Granhagen
Dolly, primadonna hos Doodle

Gerald Mohr
Gonzales, banditledare

John Norrman
Old Joe

Ingvar Kjellson
domare

Barbara Nyberg
Lottie, Old Joes dotterdotter

Visa fler

Handling

I Small Land Hills i Vilda Västern har en gång svenskättlingarna Revolver Kid Andersson och Old Joe kämpat tillsammans mot indianer, mexikanare och laglösa. Revolver Kid tröttnade till...

Visa hela handlingen

Press

En alltför harmlös och tempofattig parodi i vilken skådespelaren Carl-Gustaf Lindstedt gjorde en beundransvärd insats, tyckte filmrecensenterna allmänt i Stockholms huvudtidningar....

Visa all press

I Small Land Hills i Vilda Västern har en gång svenskättlingarna Revolver Kid Andersson och Old Joe kämpat tillsammans mot indianer, mexikanare och laglösa. Revolver Kid tröttnade till sist och åkte hem till gamla Sweden där han startade cirkus. Old Joe stannade kvar för att bevaka sin inmutning. Det kan finnas guld på området men han har aldrig funnit något. Nu bor han i en nybyggarstuga med sin lilla dotterdotter Lottie.

Sedan en tid tillbaka hemsöks trakten av ett banditgäng. Ledaren för gänget heter Gonzales, en fruktad gunfighter med sheriffer som specialitet och efterlyst av polisen.

Ridande på en åsna kommer en dag Revolver Kids son Lucky Andersson för att hjälpa Old Joe. Lucky kräver av domaren i Small Land Hills att lag och ordning återupprättas och att Old Joe lämnas i fred. Vad Lucky inte vet är att domaren står i maskopi med Gonzales; tillsammans tänker de två tvinga av Old Joe inmutningsbeviset för att kunna sälja marken till ett stort bolag. Domaren utnämner Lucky till sheriff för att maskera planen. När den genomförts är det meningen att Gonzales skall ta hand om Lucky.

Banditen och hans vilda gäng hungrar efter kvinnor. En lycklig slump för Doodle's Variety i deras väg och de lägger genast beslag på den. I den turnérande varietén ingår bl.a. sex söta flickor med den sjungande primadonnan Dolly i spetsen. Lucky får ett styvt jobb att klara kvinnofriden. En viss hjälp ger sångaren Charlie, som flickorna påträffat i bergen. För säkerhets skull rider emellertid Lucky iväg på sin åsna till Old Joe för att hämta förstärkning. Men Gonzales och gänget förekommer honom. Old Joe förs till domarens hus där man med hjälp av en knarrande gungstol försöker avtvinga honom inmutningsbeviset. Lucky övertygar den kvarlämnade Lottie om sin skicklighet i revolverhantering, varefter hon helhjärtat ställer upp på hans sida.

På storgatan i Small Land Hills sjunger Charlie en ballad för Dolly, vars hjärta smälter. Inne på saloonen dansar flickorna cancan. Sedan vidtar ett intensivt pokerspel. Gonzales spelar av Doodle allt han äger och Dolly håller på att förlora sina sista klädesplagg då Lucky ingriper och avslöjar falskspel. I den följande revolverduellen mot Gonzales avgår sheriffen med segern. Banditerna förbereder hämnd men Lucky räddas från en säker hädanfärd av varietétruppen. Han får reda på var Old Joe hålls fången och befriar honom. Av en tillfällighet upptäcker de två vännerna att det finns olja på Joes mark. De förstår nu varför domaren och Gonzales vill lägga beslag på den.

Sista striden inleds. I ett våldsamt krogslagsmål besegras Gonzales och hans gäng. Friden återställs i det lilla samhället. Old Joe blir en rik man med egen bensinmack. Lucky stannar som sheriff och Dolly gifter sig med Charlie sedan den senare visat sig vara det stora bolagets inspektör.

Pressreaktion Svensk filmografi

En alltför harmlös och tempofattig parodi i vilken skådespelaren Carl-Gustaf Lindstedt gjorde en beundransvärd insats, tyckte filmrecensenterna allmänt i Stockholms huvudtidningar. Undantaget var Dieter Strand i Stockholms-Tidningen. Han plockade fram superlativ i rubriken "Vår bästa Västern" och skrev:

"Den allt löftesrikare komikern Carl-Gustaf Lindstedt fyller varje tum av denna film; han är så stor nu att han som franska storartister bara nämns vid förnamn i presentationen. (-) Han är suveränare än Wyatt Earp eller Doc Holiday (odödliggjorda vid revolverduellen i Tombstone, Arizona 26.10.1881) någonsin kunde vara, dessa av moralism och lungsot plågade, tveksamma hjältar. - Han talar sitt eget språk och struntar lika mycket som den jublande publiken i att skurkarna, ledda av señor Gonzales, talar en skurkamerikanska som aldrig blir översatt. När Gonzales i pokerpartiet blir synad på fem kungar, balanserar ödet på en knivsudd, varefter Carl-Gustaf lägger upp fem ess. Han är en olympisk cowboy från Småland.

Parodin är handfast, ofta rolig, men givetvis aldrig så effektiv att kännarna känner genren hotad. (-) Det är, kort sagt, den bästa västernfilm som gjorts i Sverige."

Även Lasse Bergström (Expr) hyllade Lindstedt men ansåg att luften gick ur parodin redan efter förtexterna. Om skådespelaren skrev han:

"Carl-Gustaf är en av de få fria komiska begåvningar svensk film haft efter Fridolf Rhudin. Det är synd att det skall vara så svårt att ge honom ett roligt spel att spela i.

Carl-Gustaf kommer ridande till Small Land Hills på en åsna och filmens tempo är angivet. Det bryts sedan av några virv- lande s.k. showscener från saloonen och ett slutslagsmål i rök, damm och mjöl som bara visar att det där med roliga smockor har med teknik att göra.

Mitt i allt detta vandrar Carl-Gustaf, en vänligt leende sheriff som säger roliga saker och ibland även gör dem. När filmen är bra är det nästan helt hans förtjänst och när den är riktigt dålig har han inspelningspaus."

Michael Jägerblom (AB) ansåg att avdelningen "folkliga lustspel" inom svensk film visserligen behövde nya uppslag men detta var inte den lämpliga vägen: "Avsiktliga (och oavsiktliga) parodier på Vilda Västerngenren svarar Hollywood för på alldeles egen hand och kan inte överträffas. För en parodi ska det vara förstås, även om den är så pass tungfotad att man i vissa ögonblick grips av den fasansfulla miss-tanken att regissören Börje Nyberg på fullt allvar velat stoppa in bitar av ett slags 'riktigt västernäventyr'."

Mauritz Edström (DN) applåderade ansträngningen "att blanda sig i en lek som amerikanarna fulländat till den övriga filmvärldens outrotliga avund". Men kritikern var inte nöjd med resultatet trots att filmen reserverade sig "mot alltför lättgjorda invändningar genom att parodiera". Av "Wild West Story" kunde man lära att det var svårare att parodiera Västernfilmerna än att göra en på fullt allvar. Edström förklarade sig: "Det är just som parodi filmen faller. Här hjälper varken John Norrmans buskige oldtimer, Lena Granhagens Dolly i underhållningsdetaljen, Ingvar Kjellsons skumme domare eller Gerald Mohrs teaterbandit. Det är underhållande att se dem första gången, men Börje Nyberg håller tempot minst en fjärdedels takt för långsamt, och den avsedda stämningen har svårt att infinna sig trots enstaka tindrande uppslaq. Carl-Gustaf blir allför ensam med sitt milda vansinne."

Signaturen Mortimer (SvD) slutligen noterade att han bevittnat "Sveriges första västernhistoria på celluloid" och gav bl.a. fotografen Hilding Bladh en särskild eloge för fint fotoarbete i en muntration, "vilken har sina poänger och goda gags men inte parodierar tillräckligt skarpt för att bli något helt".

Kommentar Svensk filmografi

Wild West Story utnämndes av reklam och press till den första svenska western och Sandrews lät kosta på färg i finalen (bröllopet och den allmänna lyckan).

Vissa scener togs i Jugoslavien framför allt exteriörer. Till lokalfärgen bidrog i någon mån de amerikanska skådespelarna Gerald Mohr (Gonzales) och Harry Harris (Stinky). Mohr som medverkat i flera Hollywoodfilmer, var förtrogen med svensk miljö sedan inspelningen av den amerikanska tv-serien "Foreign Intrigue". Hästarna kom däremot från stall "Stora Skuggan" och framfördes under dressyrmästaren Sigvard Törnqvists övervakning. Även akrobattruppen Veteranerna medverkade i filmen.

Enligt inspelningsplanen pågick inspelningen under tiden augusti-oktober 1963.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se