Mälarpirater (1959)

Media (1 st)

Originaltitel	Mälarpirater
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Per G. Holmgren (som P.G. Holmgren)
Manus	Per G. Holmgren (som P.G. Holmgren)
Förlaga	Mälarpirater (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Omegafilm AB
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1959-12-26

Medverkande

Svenerik Perzon
Fabian Scholke, 20 år

Carl-Åke Eriksson
Georg "Jojje" Schalén, 18 år

Tomas Bolme
Erik "Jerka" Schalén, Jojjes bror, 14 år

Gunnar Björnstrand
greve Louis Leerhousen till Tollerö

Åke Grönberg
Frasse Flinta

Sven-Eric Gamble
Johan, grevens betjänt

Visa fler

Handling

Den 20-årige Fabian kommer liftande till sin hemstad Fredtuna. Det blir ett kärt återseende med modern, medan hans styvfar, sotarmästare och fullmäktigeordförande, enbart visar sig...

Visa hela handlingen

Press

Flera kritiker skrev berömmande om några skådespelarinsatser i Mälarpirater, och då främst Svenerik Perzons. Om filmen som helhet var kritikerna överens. I StT skrev Robin Hood...

Visa all press

Den 20-årige Fabian kommer liftande till sin hemstad Fredtuna. Det blir ett kärt återseende med modern, medan hans styvfar, sotarmästare och fullmäktigeordförande, enbart visar sig provocerad av besöket. I dennes ögon är Fabian, som står under övervakning, en odåga.

Modern visar sig införstådd med att Fabians besök blir kort. Hon sticker till honom lite pengar -- några hundra som hon sparat sin make ovetande.

Under tiden konstaterar de föräldralösa bröderna Georg och Erik, 18 respektive 14 år, att deras sommarlov hotar att bli helt annorlunda än de tänkt sig. Pojkarna bor hos sin farbror och faster, borgmästare Konrad Schalén och hans fru Leontine, som anser att pojkarnas bästa kräver strama tyglar och för Georgs del jordbruksarbete denna sommar. Atmosfären av kitslighet och felfinneri blir till sist för mycket för pojkarna. Utan bestämda planer flyr de från borgmästarbostället.

I stadens hamn möter de Fabian som de känner sedan tidigare. Med Fabian som initiativtagare bestämmer de sig hastigt för att låna handlarens segelbåt.

Ute på sjön råkar de in i ett häftigt åskväder. De lyckas dock rädda sig i land.

De tar sig in i en stuga, där de finner mat och sprit. Fabian lyssnar på radionyheterna. Det talas om en liga med vida förgreningar i bilbranschen. Fabian jobbar på bilverkstad, säger han. Och sedan berättar han om ett äventyr han upplevt. Han fick skjuts av chefens son, Max, och de blev jagade av en polisbil -- som de dock kunde skaka av sig. Efteråt fick Fabian 500 kr för "obehaget".

Senare hör de i radionyheterna om sig själva. De befaras vara omkomna i en båtolycka.

De fortsätter sin färd i en motorbåt de funnit vid stugan. För att gardera sig mot upptäckt har Erik klätt ut sig till tjej. "De letar ju efter tre killar."

De lägger till i en stad, där de köper tidningar och cigarretter. Löpsedlarna ropar ut nya avslöjanden om billånarligan.

De går i land på en inbjudande ö. Fabian säger att han snart måste till Stockholm för att kolla bilaffärerna.

Kort därefter får de syn på två badande flickor. Den ena har baddräkt, den andra är naken.

Efter badet bekantar sig pojkarna med flickorna, Eva och Karin. Eva visar sig vara sondotter till markägaren, greve Louis Leerhousen. Fabian och Karin finner varandra snabbt, likaså Georg och Eva. Erik känner sig lite utanför.

Pojkarna inbjuds till grevens gård av Eva. Det är greven själv, en gladlynt äldre man, som framför inbjudan. De är välkomna i kväll kl 8.

Pojkarna besöker öns handelsbod. På en tidnings förstasida står det om nya sensationer kring bilstölderna. I en telefonhytt ringer Fabian sin chef. Fabian ber om en hälsning till Max. Denne kan räkna med Fabians diskretion -- bara Fabian får lite hjälp att trygga sin framtid.

Kvällen hos greven blir lyckad. Både han och Eva tar väl hand om sina gäster. Även Karin är där, särskilt Fabian till glädje. Och det är tydligt att Georgs och Evas känslor för varandra håller på att fördjupas. Pojkarna stannar över natten.

Morgonen därpå erbjuder pojkarna greven sina tjänster. Han har en båt som ska hämtas på ett varv, och själv ska han med Eva till Skåne på ett hastigt besök.

Medan pojkarna vid varvet väntar en stund på att båten ska bli helt färdig, gör Fabian ett nytt försök att nå Max per telefon. Denne är i Sandhamn, får han veta. Pojkarna kommer till Sandhamn, där Fabian äntligen träffar Max -- som dock saknar pengar. Han har själv blivit lurad, berättar han.

Fabian kommer full tillbaka till båten, där han råkar i slagsmål med Georg. Fabian faller över bord. Georg gör sedan klart att han förstått att Fabian är med i den mångomskrivna ligan. Vad de ska göra åt den saken tänker han diskutera med greven.

När pojkarna återvänder hem till greven, har han och Eva ännu inte kommit tillbaka. På Fabian väntar ett brev från Max. Denne har stuckit till Amerika.

Pojkarna sover, när greven och Eva kommer hem. De väcker Georg, och han berättar om den senaste tidens äventyr -- och om sin oro för Fabian som ju riskerar att åka i fängelse. Georgs berättelse är ingen överraskning för greven.

En stund senare berättar greven för pojkarna att han har en plantage i Afrika. Och han kan ordna jobb där åt den som behöver en chans -- lagom långt från Sverige. Fabian ser i en aftontidning att polisen fått upp nya spår i bilstöldshärvan. Han springer ut, sätter sig i en sportbil och kör iväg.

Georg och Erik talar med greven som erbjuder sig att följa med till Fredtuna för att tala med pojkarnas farbror och faster. Georg tackar nej till erbjudandet.

Fabian stannar med bilen. Han hittar ett brev från greven där det står att talet om en ny chans på plantagen var allvarligt menat. Fabian stiger ur bilen och lämnar den. Han går några steg mot en huvudväg.

Georg är färdig att bryta upp. Han kysser Eva farväl. Greven tittar på dem -- men låtsas sova.

Pressreaktion Svensk filmografi

Flera kritiker skrev berömmande om några skådespelarinsatser i Mälarpirater, och då främst Svenerik Perzons.

Om filmen som helhet var kritikerna överens. I StT skrev Robin Hood mycket representativt: En bedrövlig produkt.

AB (Jurgen Schildt): "Med Siwertz' borgerlighet av årgång -11 har P. G. Holmgrens filmbearbetning föga att skaffa. Det håller sig i påpassligaste stil i takt med tiden, vår egen vill säga. Busfröt Fabian har fått sin vantrivsel i kulturen ersatt av miljöskador: det har gått på sned i jobbet, styvfarsan är en vrång fan som älskar honom som gikt, varför han, Fabian således, lanserat sig bl a som billånare. (-)

Svenerik Perzon är på kornet som 60-talist betraktad, vilket betyder att han i ordets bokstavliga mening är enastående. En smula bättre, dvs trognare mot förebilden, är trions övriga ledamöter Georg och Erik; busigt och någorlunda siwertzkt spelade av Carl-Åke Eriksson och Tomas Bolme, i vars ögon kan avläsas den oreflekterade bävan inför ett stulet sommaräventyr. Gunnar Björnstrand uppträder som den skorrande greven, en roll för vilken han idkat förstudier i reklamen för Marabous nonstop-pastiller och som han numera klarar i sömnen. I övrigt kan sägas att filmen är snäll, platt och grotesk och att den innehåller en del vacker grönska."

DN (C B-n): "Men ändock: Mälarpirater är en dålig film, en erbarmlig film, där både Mälaren och piraterna kommit alldeles i skymundan. Seg som gummi elasticum, är dess uppränning, en omständlig motivering för pojkarnas sociala missanpassning, en rapport om Fabian som beteendemönster. Man förstår bara inte att pojkarna dröjer sig kvar så länge i landbackens ungdomsinferno, att de inte för längesen gett sig av på rymmen.

Över huvud taget saknar filmen tempo. Den har blivit en flyktfilm utan rörelse, stillastående, resonerande. Inte ett ögonblick får man någon känsla av att det är fråga om ett äventyr. Det enda äventyr som på allvar tycks ha intresserat filmens tillskyndare är dess kärleksäventyr, banalt strandhångel med ett nakenbad som för säkerhets skull tas i repris -- siktar man på export?"

StT (Robin Hood): "En bedrövlig produkt.

Det finns begåvad filmungdom i Sverige, som ingenting högre önskar än att få göra film men inte får, och så slösas ett tacksamt filmstoff som Siwertz' roman bort på en halvamatör som P. G. Holmgren.

Att han är en halvamatör utan finare sinne för film avslöjas grymt av Mälarpirater, som han både skrivit och regisserat."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av exteriörer till Mälarpirater pågick juni-augusti 1959, av interiörer 12.8.1959-20.8.1959.

Sigfrid Siwertz' (1882-1970) roman "Mälarpirater" utkom 1911.

Romanen finns även i en stumfilmsversion, Mälarpirater (1923), regisserad av Gustaf Molander. Se Kommentar till denna film.

Mälarpirater blev P.G. Holmgrens (1909-1982) näst sista film. Den sista är Mordvapen till salu (1963). Han debuterade 1944 med Se opp för spioner! (1944). Han hade då redan på 1930-talet betraktats som en lovande kortfilmsregissör med filmer som Havet lockar (1934) och Vad man får höra på våra gårdar (1936). Han kom att göra sammanlagt fem långfilmer. Som manusförfattare är han krediterad för åtta filmer.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se