Ungdom i bojor (1942)

Media (51 st)

Originaltitel	Ungdom i bojor
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Anders Henrikson
Manus	Else Kleen Bengt Idestam-Almquist
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Centrumfilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1942-11-16

Medverkande

Sonja Wigert
Karin Borg

George Fant
Waldemar "Valle" Janson

Anders Henrikson
doktor Ragnar "Ragge" Ekblad

Elof Ahrle
Carmen, sutenör

Bengt Dalunde
Bengt "Benke" Borg, Karins fjortonårige bror

Håkan Bergström
Artur Andersson, kallad Ärtan

Visa fler

Handling

Valdemar Jansson flyr från fängelset och söker upp sin f d fästmö Karin, men hon vill inte veta av honom. Hon studerar vid Socialinstitutet och försörjer sig som servitris på ett kafé....

Visa hela handlingen

Press

"En svensk film i amerikansk stil" löd rubriken över filmrecensenten och polisreportern Axons mycket positiva recension i NDA. Han inledde med att säga att Ungdom i bojor "är en film i...

Visa all press

Valdemar Jansson flyr från fängelset och söker upp sin f d fästmö Karin, men hon vill inte veta av honom. Hon studerar vid Socialinstitutet och försörjer sig som servitris på ett kafé. Hon bor tillsammans med sin mormor och sin yngre bror Benke.

En dag upptäcker hon att Benke hör till en pojkliga, som företar smärre inbrott i bl a tidningskiosker.

På Socialinstitutet svimmar Karin en dag vid en av dr Ekblads föreläsningar, utmattad på grund av sitt dubbelarbete. Han tar hand om henne och känner igen henne från hennes arbete som servitris. Hon anförtror sig åt honom och berättar om Benke och hans kamrater.

Pojkligan har emellertid planlagt ett större inbrott, som de vill genomföra, trots att Valdemar som kommit dit gör allt för att få dem att avstå. Polisen överraskar dem och alla blir fast, även Valdemar.

Han får fortsätta att avtjäna sitt tidigare straff, men pojkarna döms till ungdomsfängelse. Utom Benke, som dr Ekblad erbjuder sig ta ansvaret för. Så småningom lyckas han även få de andra pojkarna villkorligt frigivna.

Men ligans hårdföre ledare Ärtan övertalar dem till ett nytt gemensamt inbrott. Det lyckas, men då dyker dr Ekblad upp i sin bil. I tro att polisen är i faggorna släpper pojkarna bytet och flyr med honom i bilen.

Färden går ut till dr Ekblads lantställe i Stockholms skärgård. Ärtan försöker återta kommandot men misslyckas.

I skärgården badar och seglar pojkarna och allt artar sig bra. Endast Ärtan är omöjlig att påverka, finner dr Ekblad. Det kriminella sitter för djupt rotat i honom.

En dag är både dr Ekblads plånbok och segelbåt borta. Ärtan har tagit bägge och givit sig av -- okända öden till mötes.

Valdemar kommer ut från fängelset efter avtjänad strafftid. Karin har skaffat honom ett bra jobb, men nu är det han som inte vill veta av henne.

Hon söker upp honom i ett nytt försök, men han vill fortfarande inte ha med henne att göra. I stället planlägger han ett inbrott. Benke får reda på var det är och skyndar dit för att få honom att avstå. Därvid faller Benke ner från ett tak och omkommer.

Detta tar Valdemar så hårt att han avstår från inbrottet och söker upp Karin, som nu är på dr Ekblads lantställe. Framför sig ser Karin och Valdemar ett nytt, gemensamt liv.

Pressreaktion Svensk filmografi

"En svensk film i amerikansk stil" löd rubriken över filmrecensenten och polisreportern Axons mycket positiva recension i NDA. Han inledde med att säga att Ungdom i bojor "är en film i amerikansk stil både till ämnesval, uppläggning, teknik och kylig precision i detaljer. Filmen är visserligen en skildring av ungdomsbrottslighet och pojkligor, men den är därför ingen s k upplysningsfilm. Tack och lov för det, vill man tillägga, ty dylika filmer bruka i regel icke vara några intressanta bekantskaper. Ungdom i bojor bär i hög grad verklighetens prägel och söker följa vittnes!edens ord 'att berätta allt, vad jag vet i denna sak hänt och sant vara' men producent och regissör ha lagt huvudvikten vid att göra en dramatiskt laddad och spännande film. Resultatet har också blivit en mycket bra film, som vi för vår personliga del vilja beteckna som den mest spännande av svenskt märke.

Ungdom i bojor är emellertid icke endast en spännande underhållningsfilm med många rafflande moment. Den är stundom också mycket gripande, man ! k ä n n e r med filmen, som redan från första stund -- fångens flykt från fängelset med vakthunden i hälarna -- får ett fast tag om publiken. Man kan vara förvissad om, att många kvinnliga ögon tåras innan slutvinjetten. Filmen har också en annan förtjänst, som åtmins!tone för anmälarens del var en angenäm överraskning. Den är fri från hätskhet och alla överdrifter. Livet på 'Holmen' och i ungdomsfängelset berättas kallt, lugnt och fullkomligt tendensfritt. En Himmelstoss till fångvaktare förekommer visserligen, men denne uppväges helt av en rad fångvårdsmän, skildrade med sympati.

Den, som på yrkets vägnar varit tvungen att genomläsa åtskilliga polisrapporter om unga brottslingar, vill också gärna ge en speciell eloge för den perfekta miljön, typerna och språket. Den buttre ligachefen med tidigt utvecklat sinne för både brutalitet, 'hands up'-mentaliteten och kriminalitet, som här presenteras, har många förebilder i polisrapporternas karakteristik och polisunderrättelsers signalement. De förledda pojkarna i gänget, som äro mera äventyrslystna än brottsliga och vilkas känsla för kamratskapets fordringar driver in dem på brottets vägar, äro också tagna ur verkligheten. Till det yttre skulle ungdomsligan lika gärna kunnat fotograferas vid rådhusrättens 'sjua' som i Centrumateljéerna på Gärdet."

O R-t är mera kritisk i DN: "Ungdom i bojor har sin stora betydelse genom att den energiskt fäster uppmärksamheten på ett av våra viktigaste sociala problem, ungdomsbrottsligheten. Den är också inspirerad av ingen mindre än fru Else Kleen, som ju under många år arbetat för riktigare omhändertagande av det klientel som befolkar våra skyddshem och ungdomsfängelser. Tyvärr har dock Ungdom i bojor knappast blivit vad man väntat. Filmen tränger aldrig in i problemets kärna och ger inga positiva uppslag till dess lösning. Den inskränker sig, skulle man kunna säga, till att konstatera att problemet finns och att man när det gäller ungdomsbrottsligheten måste gå varligare fram. Att agnarna måste noga skiljas från vetet, annars blir skyddshem och ungdomsfängelser lätt farliga brottslingsskolor, och det har ju dock aldrig varit meningen. På sätt och vis kan man erkänna att det är mycket nog när filmen ger denna tankeställare, men nog hade man i alla fall med den expertis som här stått till förfogande hoppats på något mera. Det hela blir något för allmänt när doktor Ekblad -- föreläsare i Socialinstitutet, lutsångare, guldmedaljör i pistolskytte, överdängare i poker m m, -- vilken är fru Kleens språkrör i filmen, huvudsakligast framhåller att det gäller att möta de olyckliga pojkar som kommit på avvägar med den mänskliga sympati vilken vi alla så väl behöver. Och att inte förtröttas.

Filmen saknade ingalunda intresse, långt därifrån, men säkert hade det varit lyckligt, om det problem den vill rikta strålkastaren på mera belysts av själva filmhandlingen än av doktor Ekblad, hur stora insikter i ämnet han än har. Man får göra bekantskap med en handfull halvvuxna pojkar som råkat på glid i sin rättsuppfattning, mer eller mindre fascinerade av brottets hemlighetsfulla tjusning och spänningen kring dess iscensättande. Upptakten är bra, man blir verkligen intresserad av det ungdomliga 'gänget'. Man vill veta mera om dessa pojkar, man vill komma till klarhet om hur de fått sin nuvarande mentalitet. Vill med andra ord veta något om ungdomsbrottslighetens rötter, om dess miljöproblem. Detta går dock filmen aldrig på allvar in på."

Samma svagheter understrykes i Ny Dag av Don, som dock är övervägande positiv: "Osentimentalt och rakt på sak behandlas temat (-). Det är trångboddheten, bristen på sysselsättning åt ungdomen, arbetslösheten, fattigdom i hemmen och andra sociala indikationer som till största delen bär skulden till att präktiga ungdomar blir brottslingar. Det säges klart ut lika väl som att de gamla metoderna att sammanföra gamla professionella förbrytare med späda noviser i veritabla koncentrationsläger är fullkomligt galet. Det är sanningar som inte är nya för radikala personer men på svensk film är de nyheter. (-) En utmärkt svensk film som just ungdomen skall gå och se."

Den som bäst karakteriserar filmens bristande egenskaper är kanske -m, när han i Arbetaren skriver att egentligen vill väl filmens författare "först och främst ha betraktat sin film som ett diskussionsinlägg i frågan: Hur skall ungdomsbrottsligheten bekämpas? Filmen ger dock klarast svar på frågan: Hur skall ungdomsbrottsligheten icke bekämpas? Svaret blir att det nuvarande systemet med uppfostrings- och korrektionsanstalter inte duger, det gör endast ont värre."

Else Kleens främste talesman i filmen spelas av regissören själv, Anders Henrikson. Om honom skriver Axon i NDA: "Filmen har en predikare, en humanitetens och kärlekens predikare, en dr Ekblad. Ungdomsbrottsligheten kan säkerligen icke stävjas med de medel, denne gör sig till talesman för, men mycket av det han säger om den ungdomliga kriminalitetens bakgrund är naturligtvis riktigt: Trångboddhet, otrivsel och bristande tillsyn i hemmen, livet på kaféer och danshak. Anders Henrikson gör rollen med stillsam humor. Hans något världsfrämmande vetenskapsman blir till en stark personlighet. Man tror på figuren som en god människa, även om man inte godtar hans teser till unga brottslingars förbättrande."

Chat skriver om honom i SocD: "Henrikson varierar sin auktoritativa och förstående doktor från Fallet Ingegerd Bremssen. Hans talang att genomlysa repliker med humor och värme är en stor tillgång för filmen."

Lill i SvD tänker snarare på filmens amerikanska förebilder: "Anders Henriksons regi sörjer för att handlingen berättas utan onödiga övertoner. I jämförelse med de skräckmålningar, omväxlande med tårdrypande sentimentalitet, som amerikanerna producerat på liknande ämnen, är den mycket välgörande."

Av de övriga huvudrollerna i filmen fick Sonja Wigerts Karin ganska tveksamma omdömen medan George Fant däremot fick oförbehållsamt beröm. O R-t skrev i DN: "Anders Henrikson har i stort sett gjort ett gott arbete som filmens regissör. Han är vår bästa personinstruktör när han vill. Så bra som exempelvis George Fant är här som den av ett olyckligt öde jagade Valdemar Jansson, vilken utan att egentligen vara förbrytare till sin natur får stifta bekantskap både med ungdomsfängelset och 'Gröna ön', har den unge skådespelaren bestämt aldrig varit förut -- och det är tvivelsutan i hög grad Henriksons förtjänst."

Av birollerna får Elof Ahrle genomgående mest beröm, här formulerat av S Almqvist i AT: "Som soutenören Carmen bryter sig Elof Ahrle nya vägar och vinner en verklig framgång. Han breder saftigt på, agerar med verve och humör och är fastän frånstötande och äcklig, en festlig och uppfriskande färgklick."

Nästan totalt negativ mot filmen är däremot författaren Thorsten Jonsson, som i BLM skriver att filmen "är som helhet inte mycket att hurra för om man anlägger strängare konstnärliga synpunkter. De mera patetiska bitarna, som handlar om stor och uppoffrande kärlek, avviker inte ett smack från det vanliga svenska filmjolmet."

Den ende bland skådespelarna, som fann nåd inför hans ögon, var Elof Ahrle: "Det fanns en del filmschablon i det schema han hade att fylla ut, men han gjorde det överlägset skickligt. Hans inbrottstjuv och hallick med det välsmorda munlädret och de billiga pajaskonsterna, det upplösta ansiktet och det snabba flinet under mustaschen, huvudet på sned och fräckheten i ögonen, det var en förbrytarkung sådan som han torde se ut i verkligheten, och det var en av de mest övertygande karaktärsstudier svensk film på länge haft att komma med".

Kommentar Svensk filmografi

Författarinnan och journalisten ("Gwen") Else Kleen (1884--1968), gift med dåvarande socialministern Gustav Möller (1884--1970), hade i många år outtröttligt arbetat för att ta hand om ungdomar, som kommit på avvägar, och f d fångar som efter avtjänat straff hade svårt att finna sig tillrätta i samhället. Hennes arbete hade mött både uppmuntran och kritik, skepsis och hån.

Den närmaste förebilden till Ungdom i bojor var den amerikanska filmen Han som tänkte med hjärtat (Boys Town, regi Norman Taurog, 1938), där Spencer Tracy spelar Fader Flanagan -- Edward Joseph (Father) Flanagan (1886--1948), som redan 1917 i Omahatrakten grundade Boys Town -- (och fick en Oscar för rolltolkningen), en gestalt som manuskriptförfattarna skapat en svensk motsvarighet till i dr Ekblad, spelad av Anders Henrikson.

Filmen spelades in under juli och augusti 1942 med de sista scenerna tagna i september. Talrika scener togs på plats bl a i Tekniska högskolans aula, på danssalongen La Visite på Drottninggatan och på en konfektionsfabrik på Kungsholmen. Alla fängelseinteriörer var däremot byggda i ateljé. De utgjorde en kombination av interiörerna på Långholmen och Härnösands fängelser. All inredning och rekvisita var äkta och kom från Långholmen.

Från början var det avsett att Nils Kihlberg skulle spela den viktiga huvudrollen Valdemar och att Stig Järrel skulle göra sutenören Carmen, vilken Elof Ahrle senare spelade i filmen.

Filmens manuskript bär titeln "Gröna ön". Man funderade ett tag på att kalla filmen så men avstod för att ingen skulle tro att den var en inspelning av den bok med den titeln som Else Kleens mycket omskrivne skyddsling, finländaren Bruno Poukka, skrev under sin fängelsetid på Långholmen och som kom ut 1939 med förord av Else Kleen.

Ett avsnitt ur filmens manuskript är avtryckt i Gösta Werners "Kameran går", Stockholm 1944, sid 36--43.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se