Originaltitel | Gula kliniken |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1942-07-27 |
Arnold Sjöstrand
doktor Rolf Jörn, överläkare, gynekolog
Viveca Lindfors
syster Doris Norrman
Nils Lundell
Olsson, arbetare
Gudrun Brost
syster Olga
Åke Grönberg
Herman Karlsson, sjöman
Barbro Kollberg
Irma Svensson, pensionatsbiträde, Hermans fästmö
Doktor Jörn är överläkare på kvinnokliniken på ett stort sjukhus. Genom hans mottagningsrum kommer en ström av kvinnliga besökande. Dem som vill ha abort försöker han förklara för...
Gula kliniken inledde höstsäsongen 1942 på de svens!ka biograferna och Crick i NDA uttryckte redan i rubriken till sin recension vad alla kritiker var ense om: "Stark svensk säsongstart"....
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionschef | |
Produktionsledare | |
Foto |
|
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Rådgivare |
|
Ej inspelat manus | |
Stillbildsfoto | |
Musikarrangör | |
Förtexter |
Arnold Sjöstrand | doktor Rolf Jörn, överläkare, gynekolog | ||
Viveca Lindfors | syster Doris Norrman | ||
Nils Lundell | Olsson, arbetare | ||
Gudrun Brost | syster Olga | ||
Åke Grönberg | Herman Karlsson, sjöman | ||
Barbro Kollberg | Irma Svensson, pensionatsbiträde, Hermans fästmö | ||
Barbro Ribbing | Margit Wall | ||
Henrik Schildt | Einar Franke, kandidat, Margits fästman | ||
Sten Lindgren | doktor Nizzen, underläkare, gynekolog | ||
Gösta Cederlund | professor Alfred Wall, sjukhusets chef, Margits farbror | ||
Karin Kavli | Anne-Marie Lind, orkesterledare | ||
Anna Lindahl | Emma, Olssons fru | ||
Mona Mårtenson | fru Andersson, patient hos Jörn | ||
Folke Hamrin | doktor Pelle Åkerholm, underläkare, gynekolog | ||
Gull Natorp | syster Hedda | ||
Arthur Fischer | Nils Johansson, kallas Sjömannen, abortör | ||
Bellan Roos | fru Karlsson, patient i sjuksalen | ||
- | Ej krediterade | ||
Ruth Stevens | fru Lorell, patient hos Jörn | ||
Helge Mauritz | ingenjör Georg Sterner | ||
Millan Bolander | syster Dagmar | ||
Ingrid Envall | fröken Berglund, patient hos Jörn | ||
Lisbeth Hedendahl | fröken Sonja Berger, patient hos Jörn | ||
Gerda Landgren | fru Lundkvist, patient i sjuksalen | ||
Millan Lyxell | patient i sjuksalen | ||
Millan Olsson | patient i doktor Jörns väntrum | ||
Signe Lundberg-Settergren | professor Walls hushållerska | ||
Greta Liming | fröken Krantz, "patient" hos abortören Nils Johansson | ||
Birgit Johannesson | Dagny Borg, fröken Krantz väninna | ||
Bertil Hilbert | doktor Jönsson, underläkare | ||
Erik Hell | styrman | ||
Nils Karlsson | Nisse, sjöman i kajutan | ||
Keth Hårleman | sjuksköterska | ||
Manetta Ryberg | sjuksköterska | ||
Maj-Britt Nilsson | Greta, Olssons dotter | ||
Ariane Wahlgren | ung patient i sjuksalen | ||
Erik Strandell | dansande man med glasögon | ||
Allan Nilsson | dansande man | ||
Karin Lannby | operationssköterska |
Produktionsbolag | Film AB Lux | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svanfilm | 1948 | |
AB Anglofilm | 1955 | ||
Film AB Lux | 1942 | ||
Laboratorium | AB Film-Kopia | ||
Övrigt bolag | Stille-Werner AB | (inredning av operationssalar o. undersökningsrum) | |
Tack till | Stockholms Stads Sjukhusdirektion |
Doktor Jörn är överläkare på kvinnokliniken på ett stort sjukhus. Genom hans mottagningsrum kommer en ström av kvinnliga besökande. Dem som vill ha abort försöker han förklara för och tala tillrätta. Dem som redan låtit någon kvacksalvare göra ett ingrepp försöker han rädda genom operation, blodtransfusion eller andra åtgärder. Några kan han rädda, andra inte.
Där passerar alla samhällsklasser revy: familjeflickan, skådespelerskan, lyxhustrun, hembiträdet, den utslitna arbetarhustrun och många andra gifta och ogifta kvinnor, hårda, iskalla, lättsinniga, glada, bort!skämda, likgiltiga, olyckliga kvinnor.
Alla läkare delar inte doktor Jörns inställning till abort. En kollega, doktor Nizzen, menar att i det moderna samhället med dess utbredda "abortmentalitet" är det bättre att en läkare utför abort än att en kvacksalvare gör det. Men Jörn lyckas få sin kollega på andra tankar och tillsammans kan de sätta fast en illa beryktad abortör, som går under namnet "Sjömannen".
Doktor Jörns dagliga biträde är syster Doris och mellan dem uppstår så småningom en varmare känsla, som får ytterligare näring av det gemensamma mål, som de i det dagliga arbetet kämpar för. Filmen slutar med att de gifter sig.
Censurnummer | 64558 |
---|---|
Datum | 1955-07-15 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 3135 meter |
Längd efter klipp | 3133 meter |
Censurnummer | 64558 |
---|---|
Datum | 1948-07-09 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 3135 meter |
Längd efter klipp | 3133 meter |
Censurnummer | 64558 |
---|---|
Datum | 1942-07-18 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 3140 meter |
Längd efter klipp | 3138 meter |
Kommentar | I akt 4: förkortas en kysscen (2 m). För samtliga kopior gäller längden 3135 m före och 3133 m efter klipp. Granskningskopians aktlängder: 585-545-485-565-335-325-300 = 3140 m. Visningskopiornas aktlängder efter censurklipp: 600-550-490-528-455-510 = 3133 m. Aktlängder: 585, 545, 485, 565, 335, 325, 300. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | AGA-Baltic |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 3140 meter |
Längd i minuter | 115 min |
Akter | 7 rullar |
Dialogspråk |
|
Gula kliniken inledde höstsäsongen 1942 på de svens!ka biograferna och Crick i NDA uttryckte redan i rubriken till sin recension vad alla kritiker var ense om: "Stark svensk säsongstart". Däremot var inte alla lika eniga om hans underrubrik: "Gula kliniken en helgjuten inhemsk film". Där gick meningarna ofta starkt i sär.
Crick fortsätter: "Man måste beundra det energiska arbete produktionsbolaget lagt ned på Maja Björkmans inte särskilt märkliga roman 'Gula Kliniken'. (-) Det har blivit en helgjuten, vederhäftig film, en prydnad för den svenska filmproduktionen. Under de åtta år anmälaren recenserat film har man hunnit bli ganska härdad i många avseenden, men jag måste nog konstatera, att jag sällan lämnat en biosalong så gripen som av detta stundtals djupt sentimentala men oftast befriande realistiskt berättade reportage från en kvinnoklinik. (-)
Gula Kliniken kommer säkerligen att bli en långkörare. Det är nämligen kvinnorna som bestämma vilka filmer de själva och deras män skola se, och årets första filmprodukt är en utpräglad kvinnofilm. Därtill en intressant och fängslande film -- trots att den egentligen inte kommer med några nya synpunkter på abortproblemet."
I DN skriver O R-t: "Abortproblemet är ett gammalt kärt filmämne. Om det alltid varit det av så värst ideella skäl vill man gärna låta vara osagt. Det mesta som producerats i genren har i varje fall luktat geschäft lång väg. Lux-film har väl inte heller varit alldeles oinspirerat av det faktum att det är lätt att sälja biljetter till en abortfilm när bolaget spelat in Gula kliniken. Men eljest har man ett intryck att de som gjort denna film velat något positivt med den. Den färdiga filmen -- och det är ju till sist bara den man har att bedöma -- spekulerar inte i sensation. Den vill ge publiken en kraftig tankeställare, då den belyser aborternas riskmoment, men den vill också gå till rätta med hela 'abortmentaliteten'. Uppgiften är inte den lättaste, och man kan knappast säga att den är alltigenom lyckligt löst i Gula kliniken. Som film betraktad har den också lätt påvisbara brister. Men den är saklig och renhårig, och det är inte otroligt att den kan göra nytta. (-)
Manuskriptet bygger på en roman med samma namn som filmen, vilken Maja Björkman gav ut häromåret under pseudonymen Charlotte Stephanson. Romanen är litterärt sett inte märkvärdig, och det är alltså ingenting att uppröras över när scenarioförfattarna stuvat om dess handling ganska hårdhänt. De har inte syftat till någon litterär utformning av stoffet. Till sin karaktär är deras film ett folkskådespel, vilket presenteras som ett reportage från kvinnokliniken på ett stort Stockholmssjukhus. Det är många fall överläkaren, d:r Jörn (Arnold Sjöstrand) får ta hand om under filmens lopp, till sist blir det alldeles för många. Alldeles säkert hade det varit bättre om man koncentrerat sig på några få fall, nu hinner man aldrig tillräckligt fördjupa sig i de individuella mänskliga problemen, som ju dock i en film måste vara det väsentligaste. Folkskådespelet blir också ibland för ålderdomligt folkligt. Berättelsen om arbetaren Olsson, som blir lämnad ensam med sina tre barn sedan hustrun dött (-) verkar August Blanche i modern kapprock. Och historien om den präktige sjömannen Karlsson och hans flicka blir ibland för blåögt buskteaternaiv. Rena buskteaterfilmen är också d:r Jörns besök hos den ökände storabortören 'Sjömannen'.
Annars har Ivar Johanssons regiarbete stora förtjänster. Han är en utmärkt miljöskildrare. Man är inte rädd för att flytta ut handlingen till välkända stockholmska spelplatser, och i interiörerna från det stora sjukhuset presenterar han ett klientel i sjuksalarna och väntrummen som verkar mera levande och äkta än man är van vid i svenska filmer. Här blir filmen i många scener bra folkskådespel. (-) Rent regitekniskt har han eljest lyckats allra bäst med scenerna kring en blodtransfusion i operationssalen på sjukhuset. Där har själva sakligheten i skildringen av läkarnas arbete skapat en spänning som filmen annars saknar."
Även Lill betonar i SvD att "framställningen är kemiskt fri från osunt sensationsmakeri och dålig smak. Det är reportage och propaganda i kärv och delvis verkningsfull förening men man kan inte anlägga konstnärliga och estetiserande synpunkter på filmen. Ivar Johanssons styrka är här liksom tidigare ett robust verklighetssinne och avväpnande ärlighet i bildspråket; hans miljöer och människotyper ha äkthet, hans effekter en viss kraft. Den dramatiska byggnaden är däremot skral och övergångarna ofta bryska och oförmedlade -- någon nyansernas och de fint antydande poängernas man är han icke. (-)
Som manuskriptförfattare har Johansson vinnlagt sig om snabba växlingar mellan ljusa och mörka scener -- och lyckats mycket ojämnt. Somt är utmärkt; särskilt stark är en dödsscen i filmens första del, måttfull, äkta i tonen, enkelt gripande. Till det svåraste hör däremot några av kärleksscenerna, som dessutom bli pinsamt påträngande i grandeurdukens uppförstoring."
Larz skriver i StT: "Gula Kliniken är en sann och 'stark' film, en film som vibrerar av verklighet och ett rakryggat inlägg i en fråga som hittills både i konst och verklighet behandlats med ett för mänskligheten föga smickrande smussel och skumrask, nämligen abortfrågan. I sin nyktra realism och lugna saklighet riktar Gula kliniken en strålkastare in i skumrasket och blir ett stycke medicinsk folkupplysning av positivt värde både för läkarna och allmänheten.
Luxfilm, som här gör sin hittills starkaste insats, följer en i svensk film ganska ny, men tacknämlig linje: att ta ett djärvt grepp i den aktuella verkligheten och utan fruktan penetrera ett känsligt och ömtåligt problem. (-)
Om man eventuellt varit rädd för att Gula kliniken skulle vara en 'upplysningsfilm' med allt vad detta innebär av docerande och pekpinne, kommer misstankarna på skam. Den svåra konsten att förena saklig upplysning med det mått av underhållning man fordrar av ett biobesök har bemästrats med en takt och finess som man tar av sig hatten för. Människorna är inte högtalare för medicinsk folkupplysning; det är äkta människor av kött och blod. Liksom miljön är 100-procentigt äkta."
AB hade utom sin ordinarie recensent Filmson sänt ytterligare två medarbetare att skriva om filmen. Filmson var mycket positiv och kallade den "en märklig film" genom att dess upphovsmän "inte bara går ett allvarligt problem in på livet utan också ger en underhållande och intensivt fängslande film utan att förfalla till sensationsmakeri."
AB:s två övriga extraordinarie filmrecensenter var också mycket positiva. Bakom signaturen Doktorn dolde sig av allt att döma en läkare, som skrev: "Ur teknisk-medicinsk synpunkt var Gula kliniken synnerligen välgjord. De dramatiska avsnitten av filmen blevo dubbelt spännande, därför att de voro verklighetstroget skildrade.
Den läkarbesökande allmänheten, sköterskor och doktorer nere i salongen behövde aldrig känna sig skrämda eller besvärade över att de maskerade männen vid operationsbordet skulle bära sig tokigt åt."
Den andra recensenten, Maud, tog upp ett särskilt problem: "Mannens mycket speciella bidrag till abortproblemet måste man onekligen som kvinna efterlysa; endast i ett enda fall nämnes en man som orsaken till att kvinnan tog det ödesdigra steget -- i andra fall har han 'tiggt och bett henne låta bli' och det är hon själv som envisats. Hur lite detta sammanfaller med det verkliga livet vet nog alla som mött en rad av övergivna kvinnor, kvinnor med ansvarslösa fästmän, kvinnor som stått i förhållande till sina chefer, kvinnor som av män blivit uppsagda från sina platser."
I BLM skriver Georg Svensson om Gula kliniken som en "litet sävligt lunkande, solitt hantverksmässig svensk film" och säger att "djupare in i abortproblemet tränger filmen inte". Men, fortsätter han, det hela "är åtminstone allvarligt syftande och redbart utfört med många goda enskilda scener".
Filmens dominerande huvudroll spelas av Arnold Sjöstrand. Larz skriver om honom i StT: "Hans kunnande som skådespelare i förening med grundliga förberedelser och -- framför allt -- patos för uppgiften gör läkarrollen i Gula kliniken till hans hittills vackraste prestation på film."
Bland alla de utmärkta skådespelare som medverkade i filmens talrika biroller var det i själva verket två unga som överlag fick de bästa recensionerna, Åke Grönberg och Barbro Kollberg. O R-t i DN: "Men de enda verkligt levande människorna i filmen är sjömannen Karlsson och hans fästmö. De har också fått utmärkta framställare i Åke Grönberg och Barbro Kollberg; någon slipad aktör kan man ju inte precis säga att Grönberg är, men han är det som ofta är ännu bättre när det gäller film: han är absolut äkta."
Bakom filmen ligger en bok, "Gula kliniken", som författarinnan Maja Björkman (1885--1946) gav ut 1937 under pseudonymen Charlotte Stefanson. Den hade redan tidigare lockat olika filmproducenter till bearbetningsförsök, i vilka även författarinnan varit inblandad, men hon hade trots det envist vägrat sälja filmrätten varje gång hon vädrade spekulation bakom anbudet eller inte gillade det framvisade filmmanuskriptet, vars författare med undantag av Henning Ohlson (1884--1941) i stor utsträckning var anonym.
Luxfilms inspelning av filmen ägde rum i början av våren 1942, och talrika platstagningar skedde på Södersjukhuset, Karolinska sjukhuset och S:t Eriks BB i Stockholm. Hela inspelningen övervakades av docent Sam Clason, som tidvis hade dr Rudolf Hennix vid sin sida.
Censuren klippte två meter (fyra sekunder) av den i vissa recensioner uppmärksammade långa kyssen mellan Arnold Sjöstrand som dr Jörn och Viveca Lindfors som syster Doris. Men i en uppmärksammad diskussion kring filmen i universitetsaulan i Uppsala en tid efter filmens visning steg fröken Viveca Heyman, "söt och stjärnögd", som en tidning skrev, upp och talade om att hon tagit tid på vad som var kvar i filmen av kyssen. Den hade där tagit sjuttio (70) sekunder, påstod hon, och det tyckte hon var helt bortkastad tid. "Tänk, så mycket värdefull information som i stället kunde serverats under dessa sjuttio sekunder!" utropade hon under allmänt jubel.
Filmen gav överhuvudtaget upphov till en mycket livlig diskussion över hela Sverige med uttalanden och insändare i pressen. I dessa bröt sig meningarna ofta mycket starkt. Nu kom boken också så småningom ut i ny upplaga, denna gång under författarinnans riktiga namn.
Filmen visades i september 1942 vid filmbiennalen i Venedig, men mottagandet var starkt negativt och avböjande hos både kritiken och publiken.
(vårvintern) | 1942 | 1942 | ||||
Centrumateljéerna | Stockholm | Sverige | ||||
Södersjukhuset | Stockholm | Sverige | ||||
Karolinska sjukhuset | Stockholm | Sverige | ||||
S:t Eriks BB | Stockholm | Sverige | ||||
Karlaplan | Stockholm | Sverige |
Sverigepremiär | 1942-07-27 | Grand | Stockholm | Sverige | 115 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1942-07-27 | Grand | Stockholm | Sverige | 115 min | |
TV-visning | 2002-03-19 | SVT1 | Sverige | 110 min | ||
2003-05-27 | SVT1 | Sverige | 110 min | |||
Forskarvisning biograf, filmvet. | 2007-10-18 | |||||
Cinemateksvisning | 2016-03-05 | Filmhuset | Stockholm | Sverige | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2016-03-05 | |||||
TV-visning | 2016-05-16 | SVT1 | Sverige | |||
2018-12-04 | SVT1 | Sverige | ||||
2021-03-09 | SVT1 | Sverige | ||||
VOD-release | 2023-01-20 | SVT Play | Sverige | Antal dagar på SVT Play 30 | ||
2023-04-28 | SVT Play | Sverige | Antal dagar på SVT Play 30 | |||
TV-visning | 2023-05-04 | SVT1 | Sverige | |||
VOD-release | 2024-05-17 | SVT Play | Sverige | Antal dagar på SVT Play: 30 |
Originaltitel | Nu är det jul igen ... | |
---|---|---|
Arrangör | Martin Willert | |
Sångare | Åke Grönberg |
Originaltitel | Ja, må han leva! | |
---|---|---|
Sångare | kör |
Abort |
Abortör |
Alkoholism |
Arbetarhustru |
BB |
Blodtransfusion |
Dödsscen |
Gynekolog |
Hembiträden |
Kvacksalvare |
Kvinnoklinik |
Lyxhustru |
Läkare |
Operationer |
Sjukhus |
Sjukhuschef |
Sjöman |
Skådespelerska |
Stockholm/Karolinska sjukhuset |
Stockholm/Sankt Eriks BB |
Stockholm/Södersjukhuset |
Änkeman |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 3115 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 3113 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Ljunglöfs |
Affischdesign | GöstaX Åberg |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Ewes tryckeri AB |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | KOMMANDE STORFILM GULA KLINIKEN |
Tryckeri | Kopia |
Affischdesign | GöstaX Åberg |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Gula kliniken. En filmidé efter Charlotte Stevens bok, bearbetad för filmen av Henning Ohlsson och omarbetad av Ivar Johansson. |
Omfång | 163 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Omfång | 196 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Gula kliniken. Efter Maja Björkmans roman, bearbetad för film av Henning Ohlsson. Scenario: Gösta Werner |
Omfång | 40 s. + 1 s. rollista + 1 s. miljölista |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Gula kliniken. Henning Ohlson. Livet är heligt. En film om livets höga värde, dess skuggor och dagrar efter Maja Björkmans roman Gula kliniken. |
Omfång | 85 s. Rollista (1 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Die gelbe Klinik. |
Omfång | 22 s. |
Språk | Tyska |
Typ | Kringmaterial |
---|---|
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | uppsättning |
---|---|
Färg papper | Nej |
Bakombild papper | 1 |
Dia | Nej |
Digitala bilder | Nej |
Negativ | Nej |
Kontaktkartor | Nej |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |