En sjöman i frack (1942)

Media (99 st)

Avmönstrade styrmannen Fritjof Karlsson går i land och direkt in på en restaurang nära Frihamnen. Där blir han minst sagt förvånad när hovmästaren bemöter honom som en gammal stamgäst och en mörk, vacker dam, som visar sig heta Madeleine Haller, föreslår honom ett rendez-vous hemma hos sig. Först protesterar han men snart finner han att det hjälper föga.

På den stora filmateljén förbereder man en slagsmålsscen på en sydamerikansk krog. I sin sminkloge sitter skådespelaren Allan Linde, självupptagen, irriterad och arrogant. Hans nerver är i olag. Han är heller inte populär bland de statister som skall deltaga i slagsmålet i filmscenen och de har beslutat att ordentligt ge honom på huden. Det gör de också så eftertryckligt att han plötsligt avbryter scenen och rusar därifrån, lämnande fimen åt sitt öde.

På väg till Madeleines våning sätter Fritjof en vit nejlika i knapphålet. Han har knappt mer än hunnit komma inom dörren hos henne, förrän hennes man Carlos oväntat kommer hem. Snabbt svingar Fritjof sig ner på balkongen under våningen och in genom ett öppet fönster. Han tror sig räddad då han plötsligt möter en man som också har en vit nejlika i knapphålet.

Denne tar glad emot Fritjof, som han tydligen väntat på, och för in honom i ett annat rum, där en rad skumma individer sitter och väntar. Fritjof förstår snart att han hamnat i ett spionnäste och håller god min när man syr in ett hemligt meddelande i hans kavaj.

Fritjof vill så snabbt som möjligt komma därifrån. På väg ut möter han emellertid i tamburen skådespelaren Allan Linde på väg in till spionligan och upptäcker att de två är lika som bär.

Då förstår Fritjof hur allt hänger ihop. Istället för att ta trapporna ner skyndar han sig upp på vinden och ut på taket. Bovarna, som snabbt insett att Fritjof är en falsk Allan Linde, jagar honom i en vild jakt över hustaken. Men Fritjof undkommer. Väl nere på marken igen ser han sig emellertid inte för, snavar och blir liggande medvetslös.

Fritjof vaknar upp i en lyxig sängkammare, ompysslad av betjänten Anton. Fritjof försöker förklara att han blivit förväxlad med Linde, men Anton vill inte höra på det örat, han tror att hans herre tappat minnet och är oredig.

Filmdirektören BÅG Jansson och regissören Tallén gör jämte psykiatern professor Petréus ett besök hos Fritjof för att övertala honom att återvända till filmateljén och slutföra sin filmroll.

När Fritjof förklarar att han inte är den skådespelare som de tror, skakar de bara beklagande på huvudet. Slutligen lyckas de emellertid övertala honom.

Under tiden har spionligan letat igenom den verklige Allan Lindes kläder utan att hitta något brev. Då får de höra att kavajen skickats till filmateljén och de klär ut sig till statister för att oförmärkt komma in på ateljén. Där letar de förgäves efter kavajen och skall just ge sig av, då man kallar till fortsättning av den tidigare slagsmålsscenen i filmen. Alla statister måste vara med. Det blir ett våldsamt slagsmål och i stridens hetta rivs Fritjofs kavaj sönder och brevet faller ut. När bovarna får se det, får slagsmålet förnyad fart.

Men även här går Fritjof ut som segrare. Polisen får brevet och i en snabb razzia fångas hela spionligan in.

Den riktige Allan Linde kommer till rätta, men hans vackra motspelerska i filmen, Sonja Brink, har blivit så charmad av hans ställföreträdare att hon nu föredrar honom i stället.

Så när Fritjof i filmrollen exekverar slutkyssen, är det för honom och Sonja bara inledningen.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Här har vi den verkliga Adolf Jahr-filmen", utbrister recensenten i Arbetaren, "ty först kommer Adolf Jahr och så kommer ingenting -- och så kommer ingenting -- och så kommer Adolf Jahr på nytt! Han spelar nämligen två roller och är sin egen dubbelgångare."

Detsamma tycker Stockholms andra recensenter. Larz formulerar det så här i StT: "När Adolf Jahr i filmens början är styrman Karlsson som går i land, befarar man kanske det gamla vanliga -- men blir glatt överraskad. Det är en nyrenoverad styrman Karlsson. Han upplever ofantligt otroliga, men ofantligt trevligt otroliga saker. (-) Ett Jahr-lustspel som är 100-procentigt nöjsamt, med lätt stänk av crazy. Handlingen är faktiskt virtuost tilltrasslad. (-)

Adolf Jahr klarar sin komplicerade dubbelroll med stor rutin. Ännu fler nyanser i spelet hade kanske inte skadat: ibland blir det nästan för svårt för publiken att hålla reda på om skådespelaren är styrman eller tvärtom. (-) Här är i alla fall den rätta Adolf Jahr, genomsympatisk och som publiken vill ha honom. Det enda som finns kvar från gästspelet som onkel Theodor i Dunungen är ett och annat kanske överflödigt kilo."

I AB skriver Filmson: "Svensk film har ofta goda lustspelsuppslag. Det är i utformningen det brukar brista. P. G. Holmgren har levererat en god idé för den nya Adolf Jahr-filmen, som till och med bjuder på något så sällsynt som en välgörande självironi. Börje Larsson har också spunnit en småfiffig intrig kring sjömannen som går i land och genom diverse spion!äventyr hamnar som styrman Karlsson i en filmateljé.

Men sen har man inte riktigt kunnat bestämma sig för om man ska spela ut det där som ren fars, en elegant salongskomedi eller en raffelfilm à la Hitchcock. Ragnar Arwedson har i sin alltigenom nyktra och rejäla regi givit lite av varje. Och mitt uppe i den stundom verkligt fartfyllda karusellen går den gamle, vanliga Adolf omkring och småmyser och är sig själv, befriad från onkel Theodors fadermördare. Han småpratar på sitt eget lilla sätt, glider med kantig elegans och halvt Fairbanksk vighet ur den ena klämman efter den andra och har egentligen bara det lilla felet -- som förresten kanske är regins -- att han ger för mycket eftertryck åt lättfattliga saker. (-) Men antydningens konst har nu sällan legat för svensk film."

Även Chat i SocD undrar vad filmens upphovsmän egentligen siktat på: "Vad som föresvävat manusförfattarna Holmgren, Larsson och Arvedson, när de skridit till detta sitt senaste verk, är man inte riktigt säker på. Men nog verkar det, som om de svenska gossarna ville vara med och leka på Alfred Hitchcocks gård och gå i kindergarten hos farbror Lubitsch. Naturligtvis är det bra att sikta mot stjärnorna, men det är inte så lätt att vara kusk på Karlavagnen. Denna Jahrfilm har blivit ett ganska märkligt mellanting mellan försök till spionthriller, ansats till filmateljésatir och genomförd förväxlingskomedi, där skådespelarna göra var och en sin lilla sketch. Trots att det är sådan hackmat och en sådan hopplöst naiv spionhärva ger filmen på en punkt ett positivt intryck. Det verkar, som om det har lossnat litet för tillknäppte regissör Arvedson. I enskilda scener som klappjakten på hustaken och slagsmålsscenerna i filmateljén är det en fart och flykt över regin, som man inte väntat sig från det hållet."

Lika förtjust är däremot inte O R-t i DN i varken manuskriptförfattarna eller regissören. Men först säger han om Adolf Jahr: "Utan tvekan kommer han betydligt bättre till sin rätt i den nya filmen än i Dunungen. men eljest vore det en överdrift att påstå att En sjöman i frack är så värst mycket att hurra för. (-) Jahr är dels en svensk styrman som går i land i Stockholm efter ett par åt utanför spärren, dels en skådespelare som är styrmannens absoluta avbild. Man får hoppas att hr charmören inte tar illa upp om man säger att han är mera övertygande som styrman än som filmskådespelare. Någon större förmåga att variera äger han inte, och det blir filmen lidande på.

Börje Larsson har skrivit scenariot tillsammans med Ragnar Arvedson. Deras film är redbart tråcklad och dialogen hygglig, men någon större fantasi utvecklar herrarna inte, och Arvedsons regi är slätstruken. Att börja med är äventyret ganska nöjsamt turnerat, men så trasslar det in sig i en spionerihistoria förstås, och den blir till sist ganska prövande. Så naivt konstruerad som den är borde man ha tagit betydligt lekfullare på den. (-)

Vad man saknar i En sjöman i frack är framför allt ett lättare handlag i regin, pojkaktig brio. Arvedson är lite för allvarlig och långsam i vändningarna, och Jahr själv är ju även numera en smula tungmanövrerad, fastän han här avlägger flera imponerande spänstprov. Hans trygga gemyt är filmens avgjort största tillgång. Tonfallen blir väl privata ibland, men de har en avväpnande förmåga att skapa trevnad genom sin absoluta frihet från falska pretentioner."

Kommentar Svensk filmografi

I egenskap av censurmyndighet gjorde Statens Biografbyrå två klipp i filmen. Första klippet var filmens inledningsscen som visade ett stort panoramasvep över Stockholm med malmar, vatten och Söders silhuetter. Sådant fick man under kriget inte visa. Det kunde hjälpa en inflygande fiende att orientera sig och hitta rätt.

Filmens inspelning började sista veckan i oktober 1941 och varade till mitten av januari 1942. Den i filmen ingående filminspelningen hade ett lätt parodiskt drag, vilket ytterligare underströks av att filmdirektören fått namnet B Å G Jansson och regissören kallades Tallén. Det var en kollegial men kanske inte enbart vänlig hälsning till Wive Films direktör S A G Swenson (en gång också kallad "Sago-Svensson") och regissören Sigurd Wallén, bägge kända för koleriska utbrott.

Adolf Jahr tog kritiken mot honom ad notam och återkom inte mer som ung och hejig flickcharmör. När han nästa gång spelade en filmroll blev det en karaktärsroll, Carlsson i Hemsöborna (1944/11). I fortsättningen ägnade han sig åt att snitsa till mer eller mindre fantasifulla variationer på skärgårds- och bygdeoriginal och andra krumelurer, det senare inte minst i fyra Janne Vängman-filmer (1948--1955).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se