Anderssonskans Kalle (1934)

Media (252 st)

Originaltitel	Anderssonskans Kalle
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Sigurd Wallén
Manus	Sölve Cederstrand Sigurd Wallén
Förlaga	Anderssonskans Kalle (Ungdomsroman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Wive
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1934-08-15

Medverkande

Thor Modéen
poliskonstapel Jonsson

Tollie Zellman
Bobergskan

Hjördis Petterson
Pilgrenskan

Signe Lundberg-Settergren
Josefina Andersson, ägarinna till en tvättinrättning

Naemi Briese
Majken, hennes dotter

Nils Hallberg
Karl (Fredrik) Andersson, Anderssonskans Kalle

Visa fler

Handling

Skolavslutning med vitklädda flickor och mässingsmusik. På Katarina folkskolas gård ser man Anderssonskans Kalle med sina kompisar läsa sina betyg. Han har överbetyg i allting och A i...

Visa hela handlingen

Press

StT (Robin Hood): "...en film för stora och små barn. De skola finna den mycket lyckad och förklara att de inte haft så roligt på länge. En serie rackartyg av detta naiva...

Visa all press

Skolavslutning med vitklädda flickor och mässingsmusik. På Katarina folkskolas gård ser man Anderssonskans Kalle med sina kompisar läsa sina betyg. Han har överbetyg i allting och A i flit och uppförande, vilket förvånar och gläder hans syster som uppmanar honom springa ner till klappbryggan och visa betyget för modern. Majken ringer sin fästman, verkmästare på Svenska Normalhus, och klagar över att de träffas så sällan, men han måste som vanligt jobba över.

Nere på klappbryggan ligger tanterna från trakten kring Anderssonskans lilla hus. Man sköljer kläderna i vattnet utefter Stadsgården och ser från bryggan över vattnet till Skeppsholmen, Djurgården och Gamla Stan. Anderssonskan har ännu inte kommit och tanterna talar illa om Kalle, bl a klagar Pilgrenskan över att Kalle lärt hennes papegoja att svära. Kalle anländer och råkar i gräl med damerna vilket slutar med att han ramlar i vattnet och simulerar drunkning genom att dyka under klappbryggan och hålla sig dold. Så småningom kommer hans mamma och försvarar honom.

På stora gården till Anderssonskans hus pågår tvätthängning och Kalle lyckas dra in Pilgrenskans kjol i en dörrglugg så hon blir hängande i själva dörren. Kalle jagas till Lundströmskans magasin där han gömmer sig och säger att tanterna jagar honom därför att de ogillar att han bär pilsner till deras makar som jobbar på ett bygge i närheten. Kalle anländer till bygget släpande på 40 pilsner i två korgar och kräver två öre per flaska i transportavgift.

Kalle och hans vänner leker "filmning" och Kalle sminkar sig med en bränd kork. Kameran är gjord av diverse lådor, trådrullar och burkar. Pojkarna överfaller Bobergskan och binder henne vid en mattställning samt filmar henne à la indianöverfall. Hon skräms ytterligare av en serie ryska smällare som antänds. Tanterna anländer och befriar henne samt jagar Kalle. När de infångat honom anländer Majkens fästman Gustaf och befriar honom samt grälar med tanterna. Dessa hämnas genom att skvallra för Majken att han om kvällarna träffar en mystisk dam i sin våning. Det visar sig vara en engelsk språklärarinna, men Majken missförstår och slår upp förlovningen.

Det blir vinter och Kalle och hans kumpaner anordnar en slängkälke där man får åka för två öre. Kvarterets poliskonstapel sätter sig med tanterna på kälken som drivs upp i högvarv av pojkarna varefter de frigör en mekanism så att kälken slungas in i ett böcklingrökeri. De kommer ut därifrån svarta i synen och jagar pojkarna på isen där de jumpar mellan flaken. Tanterna och polisen hamnar på ett flak som slits loss och glider utför Stockholms ström. Flaket med tanterna driver från Riddarfjärden mot Strömmen under Vasabron, Riksbron och Norrbro.

Tanterna återvänder hem och samlas hos Bobergskan där de talar om Kalle som eventuellt kan ha omkommit. Men han är nu utanför och anordnar spökljud med en s k hartsfiol -- en tråd som gnides med harts och får fönstren att vibrera. Polisen jagar Kalle och hamnar på vinden i en säck mjöl.

En byggdirektör Schröder är ute efter Anderssonskans tomt och hus, men hon vägrar sälja trots erbjudna 30.000 kr. Kalle sänds på skollovskoloni i skärgården av sin skolläkare. På vägen dit släpper Kalle loss möss i båten. Medan detta pågår håller båten på att driva på grund, men Kalle övertar rodret och styr båten och blir därför avtackad. Man anländer till Mörtsunda där Kalle vantrivs och krånglar sig tillbaka till stan lagom för att ordna det mellan Majken och och fästmannen. Direktörerna försöker nu köpa fru Anderssons tomt för hela 50.000 kr, men hon vägrar. Det blir förlovningskaffe och tanterna samlas hos Anderssonskan. Kalle bär in en lysande glassbomb som han laddat med krut. Den exploderar och alla får glass i ansiktet.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "...en film för stora och små barn. De skola finna den mycket lyckad och förklara att de inte haft så roligt på länge. En serie rackartyg av detta naiva allmänmänskliga slag, som evigt kommer att roa en stor publik, och som här får sin charm genom hjälten. Den lille Nisse Hallberg är en tjusig pojke och agerar så oförfärat och bra att han kan konkurrera med Amerikas bästa filmunderbarn.

Filmens publik kommer inte att fästa sig vid eventuella filmatiska förtjänster och fel -- de komma helt enkelt att jubla åt pojkstrecken. Den mera kräsne åskådaren ser både förtjänster och fel: En scen -- när mösset kryper uppför den sovande flickans ben och hon lycksaligt småler i drömmen vid beröringen -- har en nästan Lubitschsk snärt och finess. Hela episoden med mössen är bra gjord, och skärgårdsångarens våldsamma framfart över fjärdarna är originell och skicklig. Tyvärr visas för mycket av denna framfart. Det är ett genomgående fel med filmen att den tuggar poängerna för länge. Särskilt isflaket.

Wallén måste ha starkt beröm för sin regi av grabben Hallberg. Scenariot är delvis bra, men sönderfaller ibland i lösryckta episoder (somliga utan udd). Dahlquists bildfoto genomgående lyckat -- Stockholm och Söder komma fram som i kanske ingen film hittills. Däremot har ljudupptagningen misslyckats, vad det nu beror på. Särskilt i början är det svårt att uppfatta vad personerna säga."

SvD (Eveo): "Filmen är, som man vet, byggd på en bok av Emil Norlander. Det är en i det här laget tämligen gammal bok, skriven på en tid när Stockholm var en småstad och 'hela kvarteret' var en enda stor, låt vara oftast något oenig familj. Den består av kapitel, vari en handfull kärringar berätta en viss ung Kalle Anderssons alla fula streck och beklaga sig över honom. Det är något torrt och mekaniskt över alltsammans, framförallt därför att man får Kalle så att säga i andra hand. Naturligtvis gjordes det på sin tid en film av Anderssonskans Kalle. Långt efteråt tänkte man på denna film som på ett tillfälligt felsteg av en konstart, som ännu inte funnit sig själv och som riktade sig till en tämligen anspråkslös publik.

Och nu har man gjort en ny film av stoffet, en ljudfilm med stort personaluppbåd och av åtminstone delvis god yttre form. Men men men! Hur kan man välja ett dylikt ämne för en film anno 34? Det är alltsammans så intelligensfritt, så blottat på verklig humor, så hjärtlöst, att det är beklämmande. Hellre en trohjärtad pilsnerfilm än detta nonsens, som verkligen vädjar till den dåliga smaken.

Men naturligtvis genljöd lokalen av skrattsalvor, till och med åt en så makaber detalj som ett berusat djur. Undertecknad kan åtminstone inte finna någon ursäkt för denna urspåring i svensk filmproduktion.

Dixi et salvavi animam meam."

SocD (HB): "Det finns i filmen en och annan lustighet, man kan verkligen dra på smilbandet en aning då och då, men det mesta är beklämmande dumt och rått. Den humor som presteras är endels grym, endels är den så beskaffad, att man upphörde att skratta åt den för 20 år sedan."

Kommentar Svensk filmografi

Vid det här laget (1978) har Anderssonskans Kalle förekommit i sex svenska långfilmer, två stumma och resten ljud. De baseras på en samling berättelser om pojkstreck publicerade i bokform 1901 och författade av Emil Norlander (1865-1935). Sigurd Wallén regisserade de båda stumfilmerna och gjorde sedan denna ljudupplaga, varefter en regisserades av Rolf Husberg och de två senaste av Arne Stivell.

Emil Norlander var tidningsman och författare, samt skrev och producerade många revyer och flera folklustspel. Hans namnkunnigaste revy var "Den förgyllda lergöken" (1900) och den upplevde två filmatiseringar, 1924 och 1944. Stumfilmen Kolingens galoscher (1912) i regi av Julius Jaenzon gjordes enligt producenten "efter en berättelse av Charles Magnusson", men i själva verket är det en fri fantasi kring temat i "Den förgyllda lergöken".

De flesta filmerna om Anderssonskans Kalle, speciellt ljudfilmerna, kommer in på problemet med byggmästaren som vill riva de ursprungliga enkla enfamiljshusen och gårdarna på Söder och bygga moderna hyreshus och i samtliga motstår fru Andersson alla frestelser.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se