I morgon, Mario (1993)

Media (1 st)

I en drömsekvens siktar 8-årige Mario valar i havet. Han vaknar till sitt vanliga liv i byn, en förort till Funchal på Madeira, ensam med syskonen, geten och hönsen. Modern ligger på sjukhus för att opereras, fadern finns inte.

Det är tidigt på morgonen, innan det har blivit ljust. Mario springer ner till sina vänner fiskarna i hamnen. Carlos har haft en ovanligt bra tonfiskfångst och ska in till Funchal för att sälja den på marknaden. Han erbjuder Mario skjuts till staden.

Carlos får ett bra pris för fiskarna. Han bjuder Mario på bar men försvinner sedan till hororna. Mario träffar sina kompisar vid strandpromenaden. De försörjer sig på tiggeri, bl a genom att dyka efter mynt som turisterna kastar i vattnet. Den mest förslagne, Marcelo, är ledare för gänget.

Mario går till val-museet. Valar är hans största intresse och han drömmer om att bli valfångare. Han smiter in, men är god vän med vaktmästaren, som visar honom runt, bl a till den stora bläckfisken. Vaktmästaren är orolig för att Mario inte besökt sin mor på sjukhuset och tar honom till kyrkan. Med sig har han en leksaksfågel som han försöker laga. I kyrkan träffar de prästen, som är expert på leksaker och lagar fågeln.

Mario springer tillbaka till sina kompisar. Tillsammans med en av dem går han till parken för att jaga duvor till middag.

Tiggarpojkarna har spanat in en grupp svenska turister som de bearbetar för att få mycket pengar. En kypare hjälper till med att berätta deras tragiska historia, mot del i inkomsten.

Marcelo drar med sig Mario och lovar honom lättförtjänta pengar. Han tar honom till en gubbe som visar sig vara pedofil och vill att pojkarna ska klä sig i flickkläder. Mario sticker. Han går till sjukhuset och hälsar på sin mamma. Hon är mycket dålig men hoppas att operationen ska lyckas. En diskussion utanför rummet mellan två läkare avslöjar att hon är ett hopplöst fall. Mario kommer ut av en händelse och får en stor sedel av en av männen.

Mario går tillbaka till strandpromenaden. Där träffar han sina vänner. Marcelo är sönderslagen, misshandlad av gubben. Mario bjuder på glass. Det blir kväll och han drar sig bort mot marknaden och baren för att leta rätt på sin vän Carlos.

Denne sitter i baren, höggradigt berusad och pank. Han har gjort av med alla pengar på horor och sprit. Dessutom är underkjolen han köpt till flickvännen i byn förstörd. Mario tar honom med ner till havet. Där tvättar pojken av plagget och hjälper Carlos att hitta på en historia om hur han blivit rånad som han ska berätta för flickvännen vid hemkomsten.

Carlos och Mario kör tillbaka mot hembyn. Carlos säger att han kan behöva en hjälpreda på båten. I morgon ska Mario få följa med ut. Men Mario hör ingenting. Han sover redan.

Pressreaktion Svensk filmografi

Solveig Nordlunds film mottogs tämligen välvilligt av kritikerna.

Helena Lindblad, DN: "Den tillfälliga solidariteten bland barnen avbryts på ett ögonblick om tillfälle till snabba förtjänster dyker upp. Arbetstempot är hårdare än för de flesta vuxna. (-)

Barnen, som Solveig Nordlund hittat på plats, tycks i stort sett spela sig själva och ger en stark känsla av autenticitet. Värre är det med de svenska turister som Mario möter, de ser nästan lika obekväma ut i sina roller som om det var en äkta men misslyckad semester de var med om."

Bernt Eklund, Expr: "Skildringen av gatans vardag håller tillbaka indignationen men tar väl vara på sorgen och glädjen och den stillsamma dramatiken. Barnen är stora skådespelare och överglänser lätt de proffs som har till otacksam uppgift att föreställa töntiga turister.

Det enda som saknas är den spänning som griper tag - och som finns där men som tonats ner till diskret antydan."

Elisabeth Sörenson, SvD: "En dag i en tiggarpojkes liv speglad i tecknarens skissblock eller novellistens manus hör hemma i en genre som väl inte riktigt är i svang i dag, kanske för att den i viss mån tagits över av filmen - där kraven på dramaturgi och gestaltning ser annorlunda ut.

Redan på grund av sin fysiska 'natur' kan filmen svårligen ha skissens karaktär. Filmen I morgon Mario har sina brister just här. Den dröjer kvar i novellen och förevisar mer än den gestaltar. Gatubarn, turister och horor; alla är tydliga men ingen är nära. Egentligen inte ens Mario; en liten kille med för stort ansvar. Han vill inte ha leksaker - hellre en vass kniv! - men han har ännu kvar förmågan att drömma. I drömmen är han en bejublad valfångare. Vi följer honom med intresse men lär knappast känna honom.

Det hindrar inte att man sympatiserar med denna film, vars regissör - med ypperligt stöd i Lisa Hagstrands känsliga foto - avstår från det enkelt sensationella till förmån för det mångsidiga och tankeväckande.

Vi ser in i den mycket speciella värld som är uppbyggd kring begreppet kulturkrockar - stavas turistnäring - och där hanteringen är valhänt från alla håll. Gamla unkna rester av kolonialtidens synsätt ligger ännu och skräpar och hindrar människor att mötas som jämlikar. Och skillnaden mellan fattiga och rika har knappast utjämnats. Det finns många sätt att kränka människors integritet. Samtidigt är Mario och hans kompisar glatt uppfinningsrika när det gäller att slå mynt av töntiga turister. Det har sin komik. I frånvaron av betoning får vi själva fundera över de djupa skuggorna i det skarpa solljuset. Det är en vinst."

Jens Peterson, AB: "Vemodig, men med komiska scener också. Filmens brist är skildringen av turisterna, som känns överdrivet karikerade. Annars har svenska Solveig Nordlund hittat en dokumentär ton i den här skrivna skildringen av en dag med glädjeämnen och besvikelser. Och alltid detta hopp om att morgondagen ska bli bättre."

Kommentar Svensk filmografi

I morgon Mario bygger på en novell av den danska författarinnan Grete Roulund, som också medverkar i en biroll.

" - Innan jag läste den visste jag inte att det fanns så många utsatta barn på Madeira, säger Solveig Nordlund, som av och till bott och gjort film i Portugal.

Filmen är finansierad av Filminstitutet i Sverige och det i Portugal. Men de regionala myndigheterna på det konservativa Madeira var inte förtjusta. Till Madeira ska turister komma för att ta långa promenader och lukta på blommor. Varför då göra en film som visar tiggeri och barnprostitution?

- Filmen gick för utsålda hus på en av öns biografer. Men de lokala myndigheterna reagerade på filmen genom att förbjuda barnen att hålla till på turistgatorna. Det goda med filmen är att den bidragit till en diskussion om barnens situation. Och att barnen som spelar i filmen fick visa att även tiggarbarn duger något till.

På den lilla ön med 250.000 invånare är 10.000 gatubarn en stor skara. Deras föräldrar är före detta bönder eller fiskare som nu har svårt att försörja sig.

- Det finns något livskraftigt i att de sparkar ur sitt underläge. Deras fräckhet är utmanande och irriterar." (DN 23.3.1994)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se