Sökarna (1993)
Innehållsförteckning
- Om filmen
- Handling
- Censur / granskning
- Tekniska fakta
- Kommentarer
- Förlaga
- Inspelning
- Visningar
- Musikstycken
- Utmärkelser
- Relaterade filmer
- Ämnesord
Grundfakta
Media (4 st)
| Originaltitel | Sökarna |
|---|---|
| Filmtyp | Långfilm |
| Kategori | Spelfilm |
| Regi | |
| Producent | |
| Manus | |
| Produktionsland |
|
| Produktionsbolag | |
| Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
| Dialogspråk |
|
| Sverigepremiär | 1993-03-26 |
Medverkande
Malou Bergman
Helen
Jonas Karlsson
Gustav "Gurra" Eriksson
Musse Hasselvall
Andreas "Andy" Johansson
Handling
Hjärtljud. En ung man - Jocke - jagas av hundar i en skog. Han ser syner medan han springer: han ser sig själv hänga upp och ner i ett träd, han minns hur hans styvfar låste honom ute...
Press
Det stiliserade formspråket i (Sökarna) jämfördes gärna med estetiken i rockvideor och MTV, och samtliga recensenter var eniga om att det knappst var någon realistisk dramadokumentär...
Länkar och resurser
Titlar
| Originaltitel |
|
|---|---|
| Svensk premiärtitel |
|
| Alternativtitel |
|
Filmteam
| Regi | |
|---|---|
| Manus | |
| Producent | |
| Foto | |
| Musik |
|
| Produktionsdesign | |
| Klippning | |
| Ljudtekniker | |
| Scripta | |
| Manusbearbetning | |
| Dramaturg | |
| Biträdande producent | |
| Inspelningsledare | |
| Produktionsassistent | |
| Inspelningsassistent | |
| Pressinformation | |
| Kameraoperatör | |
| B-foto |
|
| C-foto | |
| Stillbildsfoto |
|
| Elektriker | |
| Passare | |
| Ljussättare | |
| Negativklippning | |
| Optisk printer | |
| Musikkoordinator | |
| Scenografiassistent | |
| Rekvisita | |
| Rekvisitaassistent | |
| Kläder |
|
| Skräddare | |
| Maskör | |
| Smink | |
| Klädassistent |
|
| Sminkassistent | |
| Klippassistent | |
| Ljudläggning | |
| Synkläggning | |
| Mixning | |
| Övrig medarbetare |
|
| Tack till |
|
Medverkande
| Liam Norberg | Joakim "Jocke" Wahlåås | ||
| Ray Jones IV | Ray Lopez | ||
| Thorsten Flinck | Tony | ||
| Malou Bergman | Helen | ||
| Jonas Karlsson | Gustav "Gurra" Eriksson | ||
| Musse Hasselvall | Andreas "Andy" Johansson | ||
| Percy Bergström | Magnus, "Mange", Helens bror | ||
| Per-Gunnar Hylén (som P.G. Hylén) | Mike | ||
| Nina Lindén | Marcella, Helens kompis | ||
| Örjan Ramberg | studierektorn | ||
| Marika Lindström | Helens mamma | ||
| Yvonne Schaloske | Anita, Jockes mamma | ||
| Christer Söderlund | Gurras pappa | ||
| Fredrik Ohlsson | Jojje, konferencier på Galaxy | ||
| Jan Nygren | rektorn | ||
| Per Sandborgh | Porr-Bengt | ||
| Mikael Marticki | Jean, religionsläraren | ||
| Annika Hansson | Elisabeth, go-go-tjej | ||
| Peter Mattsson | Jocke som barn | ||
| Per Breitenstein | Jockes styvfar | ||
| Saga Sjöberg | gumman i soprummet | ||
| Frida Hallgren | Sara, Jockes syster | ||
| Rebecka Hemse | Petra, Saras kompis | ||
| Milan Sevo | Mikes kumpan | ||
| Goran Marjanović | Turken | ||
| Staffan Hildebrand | tunnelbaneförare | ||
| Andreas Gyambanco | Tamir, gatulangare | ||
| Robert Wåtz | Robert Wåtz, tv-konferenciern | ||
| Kenneth Kvarnström | djävulen | ||
| Johan Abrahamsson | |||
| Kwesi Awuku | |||
| Tommie Barte | den nakne grannen | ||
| Tony Bredell | |||
| Thomas Brithén | |||
| S:t John Carlberg | |||
| Sofia Fernandez | |||
| Celine Hamilton | |||
| Peter Jacobsson | |||
| Kim | |||
| Tord Kvistrum | |||
| Rasmus Lindwall | artist | ||
| Christian Mellgren | |||
| Nello Zalbo (som Nello) | |||
| Ian Roberto | |||
| Paolo Roberto | fånge | ||
| Micke Sprite | |||
| - | Ej krediterade: | ||
| Infinite Mass | rockgrupp | ||
| Caroline af Ugglas | sångerskan på gatan | ||
| Sara Sommerfeld | gäst på maskeraden | ||
| Martin Eriksson (som E-Type) | gäst på maskeraden | ||
| Anna Book | gäst på maskeraden | ||
| Thomas Gylling | gäst på maskeraden |
Bolag
Handling
Hjärtljud. En ung man - Jocke - jagas av hundar i en skog. Han ser syner medan han springer: han ser sig själv hänga upp och ner i ett träd, han minns hur hans styvfar låste honom ute från lägenheten och hotade mamman med stryk, han ser en gammal gumma hitta ett spädbarn i ett soprum. Där skogen slutar kommer Jocke fram till en klippkant. Hundarna närmar sig. Han tvekar inför att hoppa ner i den svarta avgrunden. Förtexter.
Stockholm. Kväll. Jocke, som går i nionde klass, och hans klasskompisar Ray, Gurra och Andy drar runt på stan. Jocke slår helt omotiverat ner en yuppie som kommer förbi. Gänget går ned i T-banan. De bråkar med de jämnåriga flickorna Helen och Marcella, men när dessa senare får problem med ett gäng skinnskallar kommer gänget till undsättning.
Under det blodiga slagsmål som följer försöker en av skinnskallarna knuffa ned Helen framför T-banetåget. Jocke hoppar på honom, men alla tre hamnar i stället nere på spåret. Slagsmålet stannar upp. När tåget passerat ligger skinnskallen död. Jocke och Helen har däremot klarat sig med lindriga småsår. När Jocke lyfter upp den omtöcknade Helen på perrongen möts deras blickar kärleksfullt. Polisen hörs i antågande. Gänget sticker iväg och lämnar Helen och Marcella på perrongen.
Jocke erbjuder sovplats åt den hemlöse Ray hemma hos sin mamma - alkoholiserade Anita - i Tullberga. När de kommer dit är det fyllefest som vanligt. I Jockes rum sitter lillasyster Sara med kompisen Petra och tittar på en karatefilm efter att ha sniffat klister. Jocke varnar dem för att sniffa och kör iväg dem. Bakom dem, i Jockes säng, ligger en naken granne och sover fyllan av sig. Denne blir bryskt väckt och utslängd ur rummet. Innan de somnar ligger Jocke och Ray och bläddrar i herrtidningar. De fantiserar om att få tjejer och kunna köpa dyra modekläder, men kommer fram till att för att kunna uppfylla sina drömmar måste de ha pengar, mycket pengar.
Hemma i Helens övre medelklasshem är det också stökigt. Hon bråkar med sin mamma och sin bror Mange, som går på samma skola som Jocke. När Mange får reda på att Helen är tänd på Jocke blir han rasande, eftersom han och Jocke tillhör olika gängbildningar på skolan. Mange är skinnskalle och bestämmer sig för att prygla upp Jocke vid första bästa tillfälle.
Tillfället kommer efter det att Gurras överklassfar kommit till skolan och arrangerat ett föräldramöte hos rektorn, där han påstår att sonen blivit missbrukare på grund av hans kamraters dåliga inflytande. Gänget kallas in. Gurra är besvärad men vågar inte sätta sig upp mot fadern.
I tumultet efter ett bråk som utbryter bland de vuxna, kan gänget dock smita iväg för att röka marijuana på toaletten. Olyckligtvis råkar Jocke senare bli kvar ensam på toaletten då han gör sina behov och misshandlas av skinnskallegänget med Mange i spetsen.
Fryshuset arrangerar dans. Där möts Jocke och Helen igen, och de inleder ett förhållande. Samtidigt ute på stan jagas Andy av ett gäng beväpnade skinnskallar, som leds av nattklubbsägaren och knarkhandlaren Mike. Andy försöker desperat gömma sig uppe på Katarinahissen men hittas av Mike, som kastar honom mot en säker död på gatan nedanför.
I skolan får Jocke reda på av Sara att studierektorn tafsat på hennes kompis Petra. När studierektorn dyker upp slår Jocke ner honom, och denne svär att få honom avstängd från skolan. Senare bryter sig gänget in på ett klädlager för att få tag på dyra märkesvaror. Några nattvakter tar dem på bar gärning men blir själva övermannade, avklädda och fängslade med sina egna handbojor. Vakterna hittas senare av några fnittrande damer.
Ray och Jocke tränar kickboxning. De ska delta i en stor tävling i Stockholm. Men då Jocke går upp i sin match arresteras han inför Helens och publikens ögon på matchgolvet, och vid den följande rättegången döms han till ett års fängelse för inbrott i klädlagret. Inne på fängelseavdelningen överfalls han omedelbart av några fångar, men räddas av den självsäkre och stöddige Tony.
En dag när Jocke spelar kort med några medfångar råkar han få se Helen i ett TV-program, TV-Paparazzi, där hon av den sliskige programledaren pressas att svara på intima frågor och blir utsatt för dennes närmanden under sändningen. Jocke blir rasande, och när Helen kommer på besök gör han slut med henne och kallar henne för luder.
Så småningom får Tony alltmer inflytande över Jocke i fängelset. Tillsammans planerar de en brottskarriär efter fängelsevistelsen, och Tony introducerar Jocke i missbruk av tung narkotika.
Till slut kommer dagen när Jocke är fri från fängelset. Utanför fängelseporten väntar Tony och Ray med var sin bil. Jocke presenterar Tony för Ray, men det är tydligt att de inte gillar varandra. Trots det börjar de tre begå en serie inbrott och bankrån tillsammans. De har nu råd att klä upp sig och gå på en maskeradfest i societeten. Där återfinner Jocke Helen tillsammans med TV-programledaren, som han slår ner. Jocke och Helen grälar, men snart har de försonats och återupptar förhållandet och för Jockes pengar börjar de leva lyxliv.
Jocke, Ray och Tony kommer till Mikes nattklubb i ett gammalt slakteri, där gästerna ömsom dansar, ömsom utövar sadomasochistiska sexövningar. Tony ska göra knarkaffärer med den uppenbart psykiskt störde Mike, som under samtalet ömt klappar ett dött grisfoster som hänger över axeln. Som en del av uppgörelsen "får" Tony en ung kvinna att ha sex med i ett av slakterirummen, och med liv och lust misshandlar han henne innan han tvingar henne att utföra oralsex. Som en tjänst åt Mike lovar Tony i gengäld att prygla upp gatulangaren Tamir, som Mike påstår har en obetald skuld på 40.000. Under misshandeln av Tamir återförenas Ray och Jocke med Gurra, som nu blivit heroinist.
Helen och Jocke hälsar på Helens mamma. För att förklara Jockes tillgång på pengar, säger de att han är konsult. När Mange kommer in och tigger pengar av mamman får Jocke tillfälle att förnedra denne genom att nonchalant slänga några tusenlappar på bordet.
En tid senare begår Tony, Ray och Jocke ett bankrån. Efteråt röker de crack hemma hos Gurra. Några gatuprostituerade flickor, som Tony beställt, dyker upp och visar sig vara gamla bekanta från skolan. Tillsammans åker alla till en nattklubb där Helen ska delta i en skönhetstävling.
Skönhetstävlingen visar sig vara ett uppträdande med unga flickor, som endast iförda trosor doppar sig i färg och poserar för publiken medan den slemmige konferencieren Jojje lystet dreglar i en mikrofon. Jocke blir åter rasande. Han slår ner konferencieren och slagsmål med nattklubbens vakter utbryter. Tony, Ray, Jocke och Gurra lämnar stället då de inser att polisen är på väg. Utanför stjäl de en bil just som polisen anländer och en vild biljakt tar vid. Gurra, som sitter vid ratten, klarar inte situationen utan kraschar bilen på ett järnvägsspår och dör. De andra tar sig springande därifrån.
Under tiden har konferencieren lurat sprit i flera av skönhetstävlingens flickor, däribland Helen. När Helen fyllnat till och somnat tar han in henne i ett omklädningsrum och försöker våldta henne. Hon vaknar emellertid och tar sig ut.
Senare på natten anländer Tony, Ray och Jocke till ett möte med Mike. De ska göra knarkaffärer. Tony och Mike pratar enskilt, och Tony får reda på att Mike fått tag på Helen, som han bundit och låst in i sin bagagelucka. De bestämmer att själva göra en affär, utan Jocke och Ray, och där Helen ska överlämnas för att bli Tonys leksak. Till Jocke och Ray säger Tony att knarkaffärerna får vänta en vecka, och de går var och en hem till sig.
Hemma överraskas Jocke av Mange, som talar om att Tony och Mike har blåst Jocke och Ray på knarkaffären och att Helen ska säljas till Tony. Tillsammans överraskar de Tony och Mike på deras mötesplats vid en T-banetunnel. Tony tar Helen som gisslan, men blir nedslagen av Ray, som tidigare fattat misstankar och följt efter Tony. Ray får ett knivhugg i axeln av Tony, men denne faller strax därefter under ett framrusande T-banetåg. Jocke försöker skjuta Mike. Mange kommer dock emellan och Helen kastar sig framför Jockes pistol för att skydda sin bror. Hon får skottet i bröstet och dör. Jocke kastar pistolen och springer därifrån.
Jocke jagas ut i skogen av skällande svarta hundar. Inledningsscenerna upprepar sig, men i minnesbilden från sin barndom ser han nu de svarta hundarna komma uppför trapporna sedan han låsts ute från lägenheten av styvfadern. Vid klippkanten tvekar Jocke. Sedan kastar han sig ut i det svarta tomrummet. Slutbilden fryses då han hänger i luften.
Svart bildruta med texten: "No child is bad from the beginning. They only imitate their atmosphere."
Censur / granskning
| Censurnummer | 131936 |
|---|---|
| Datum | 1993-03-23 |
| Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
| Originallängd | 3065 meter |
| Längd efter klipp | 2954 meter |
| Kommentar | Akt 3: Kraftig gruppmisshandel av man, 26 m utgår. Akt 4: Misshandel, oralsex, vattensprut mot kvinna, 79 m utgår. Akt 5: Blodig skallning av man, 6 m utgår. |
Tekniska fakta
| Bildformat | 1.66:1 |
|---|---|
| Ljudsystem | Dolby Stereo 04 |
| Färgtyp | Färg |
| Bärare | 35 mm |
| Hastighet | 24 |
| Längd i meter | 3065 meter |
| Längd i minuter | 112 min |
| Akter | 6 rullar |
Kommentarer
Pressreaktion Svensk filmografi
Det stiliserade formspråket i (Sökarna) jämfördes gärna med estetiken i rockvideor och MTV, och samtliga recensenter var eniga om att det knappst var någon realistisk dramadokumentär filmmakarna åstadkommit. Många tyckte också att filmen gärna frossade i det den sade sig vilja fördöma - våld, knark och kriminalitet - och kände en lukt av naken spekulation. Men de fanns också de som såg upphovsmännen Fridells och Cartriers film som moraliserande i en tradition från Staffan Hildebrand, särskilt då filmen G (1983/5), i vilken man såg många likheter med (Sökarna). Huruvida detta var ett bra betyg skiftade mellan de olika recensenterna. De flesta var dock negativa och några såg till och med filmen som en potentiell favorit i framtida kalkonfestivaler.
Eva af Geijerstam, DN: "Det förblir dock oklart vad som är knappnålen i denna snabba marsch mot rånens, knarkhandelns och könshandelns silverskål. Den inkännande psykologin eller titelns 'sökande' står ingenstans att finna: såsom de gestaltas söker filmens alla gossar - ty det handlar nästan uteslutande om unga män - snabba pengar och perverterad manlig utlevelse, ingenting annat. Allmängiltigheten är alltså begränsad, hur mycket upphovsmännen än ordar om motsatsen, och fullt i linje med kvällspressens allt råare och hårdragna spekulationer i samhällelig paranoia.
Det märkliga för svensk films vidkommande är i stället hur regissörerna bildmässigt lyfter bort denna onda värld från vardagsrealismen. Förankringen i en för alla igenkännbar verklighet och normalitet får vika för en hårt skruvad, stiliserad och medvetet 'anti-realistiskt' kolorerad verklighet. Här finns drag från amerikanerna Lynch och Rudolph, till och med en referens till Stefan Jarls Ett anständigt liv. I en ruggig sekvens från en porrklubb utgörs dekorationerna av slaktkadaver.
Den skickliga och effektiva stiliseringen och renodlingen med hjälp av scenografen Carouschkas monokroma färgsjok och fotografen Yngvar Landes ljuskontraster ger (Sökarna) en surrealistisk och tungt suggestiv atmosfär, som om den utspelade sig i ett främmande apokalyptiskt ingenmansland. Inte ens bilarna eller gatorna går att identifiera med skyltar. Det går mycket väl att imponeras av (Sökarna)s brott mot ett slags svenskt samförstånd i hur unga storstadshaverier bör skildras, så vagt att intressenter i alla åldrar och läger får sitt. Ändå havererar också (Sökarna).
Precis som Staffan Hildebrand i sina ungdomsmoraliteter och hur mycket man än velat bryta också mot dem, jagar man parallellt med stiliseringarna en falsk autenticitet både i rollbesättning och dialog. Liam Norberg som Jocke och de flesta av hans medskådespelare är uppenbart amatörer, det märks inte minst när styckets proffsskådespelare träder in i handlingen: Thorsten Flincks ondskefulle frestare Tony, eller Marika Lindström när hon skymtar förbi som en livrädd mamma bakom neddragna persienner. Det är som om energin inte räckt till efter det förbluffande trycket i bilderna för att ge motsvarande logik åt personinstruktionen och dialogen. Den senare antas vara autentisk och påvisa "språklöshet", men består mest av allmängiltigt realistiskt småtjatter och vardagliga svordomar, oavsett vilka ohyggligheter från ett kvinnoföraktande, homofobiskt, kriminellt eller våldsamt Stockholm som utspelar sig framför kameran.
Just där klyvs (Sökarna) definitivt mitt itu. Och faller på sitt eget grepp snubblande in i en många gånger ofullgången, perspektivlös, stundtals hjärtlös och tvivelaktig syn på alla sina figurer och deras drivkrafter. Offer eller hjältar, bådadera eller ingetdera? I (Sökarna)s vakuum mellan ond saga och verklighetsanspråk tycks det med ens fullt logiskt att kvällspressen med osviklig känsla för att lägga ut en säljbar fiktion över verkligheten, illustrerat Liam Norbergs berättelse ur häktet med filmens affisch."
Gunnar Rehlin, iDag: "Om man ska döma av förhandsskriverierna borde (Sökarna) vara en av de senaste årens mer märkvärdiga filmer. Det är den inte. Tvärtom - det är en taffligt gjord film, som i sina sämsta stunder får åskådaren att sitta och vrida på sig, eftersom man närmast skäms över det som utspelas på vita duken. För manus och regi svarar två unga stockholmskillar, Daniel Fridell och Peter Cartriers. De säger sig vilja berätta om händelser de själva eller bekanta till dem varit med om i Stockholms undre värld. En värld där unga, rotlösa människor dras in i en virvel av droger och kriminalitet. Och nog skulle det behövas en bra film om detta, men den filmen är (Sökarna) definitivt inte.
I stället är den ännu en av de ungdomsfilmer som förolämpar sin publik genom att erbjuda en undermålig produkt. Här finns absolut ingenting av personregi, utan även i vanliga fall bra proffsaktörer bjuder på ett överspel som får amatörteater i plugget att verka riktigt bra. Filmen ska berätta om hur främst Jocke och hans polare Ray dras in i en katastrofal härva av knark och brott. Men vi kan aldrig tro på det som händer, eftersom det skildras utan psykologisk insikt och utan kontinuitet. Lösryckta scener passerar förbi utan att vara sammanfogade till en fungerande enhet, karikatyrer får företräde framför realistiska människoporträtt och bildstilen varierar mellan att vara grovt ful och att vara glassigt ytlig likt MTV när det är som sämst.
Av detta följer att vi aldrig får lära känna personerna och att vi därför inte heller bryr oss om hur det går för dem. Och därmed faller givetvis den utsagda intentionen att vilja varna ungdomar för denna livsstil helt platt till marken. Jag kommer allt oftare på mig själv med att tänka något jag aldrig trott jag skulle tänka: Staffan Hildebrand, kom tillbaka. Allt är förlåtet."
Jens Peterson, AB: "Pang. Bom. Krasch. (Sökarna) är en förbannad film, en snabb hetsig adrenalin-chock som drar igång till bultande rytmer och håller åskådaren i sitt grepp till det bittra slutet. Den satsar helt på känslor, en febrig rapport som slår hårt, en orättvis betraktelse från MTV-generationen. Inga barn föds onda säger filmarna. Det är inte vårt fel att vi slåss och knarkar, stjäl och flyr. Det är de vuxna, här representerade av alkoholiserad mamma, runkande studierektor, blötdjur till lärare, perversa gubbar och knarkhandlare. Maken till skräckkabinett var det längesedan man såg. Dessutom med ett överspel som ibland ger utslag på Richterskalan.
Som känsloexplosion fungerar (Sökarna) bra. Den är välgjord, snabbt berättad, siktar mot solar plexus och träffar för det mesta. Den utspelas i ett nästan-Stockholm, en turistfilm från helvetet med tunnelbana som terrorcentrum. Allt är lite förvridet, nummerplåtar och polisbilar påhittade, en surrealistisk värld målad i klatschig scenografi. Påminner om rockvideo, förstås. Men filmen tål inte eftertankens granskning, den är ett känslorus med baksmälla. Upphovsmännen känner till den här världen och den ska i stora stycken vara en realistisk skildring av några ynglingars väg från slagsmål på stan till inbrott, till fängelse och knark, till tyngre brott, tyngre knark, undergång.
De ska föreställa skolungdomar, men spelas av vuxna. Stora hårda män i 23-25-årsåldern. Deras personligheter skissas mycket hastigt, deras bakgrund än mindre. Huvudpersonerna är bra, men de ser inte ut som gymnasister. Thorsten Flinck är trovärdig som farlig ledare, men den scen som ska visa upp hans ondska klipps bort av censuren. Filmen balanserar mellan att göra hjältar av/fördöma huvudpersonerna. De kallas sökare, men vad söker de, förutom dyra italienska märkeskläder? De verkar fästa sig vid den som lovar mest, driver omkring som vrakspillror på ett stormande hav. Trots frågetecknen en energifylld lovande svensk debut, som kommer att få mångas puls att slå snabbare. Den vänder sig till ungdomar, men deras föräldrar lär bli ännu mer upprörda. (Sökarna) är ett obehagligt skri som bränner sig kvar i minnet."
Kommentar Svensk filmografi
Nästan alla som var inblandade i produktionen var 20-25 år gamla. Långfilmsdebutanterna Daniel Fridell och Peter Cartriers (båda f 1967) hade tidigare gjort rockvideor och arbetat på Fryshuset. Med endast en synopsis och en trailer för filmen i bagaget fick de 7 Mkr av Svensk Filmindustri för att göra filmen, och den 17 augusti 1992 började inspelningen. Strax före premiären 26.3.1993 hände det två saker som skapade än större uppmärksamhet kring den redan omskrivna filmen: Liam Norberg häktades 19.2.1993 som misstänkt för rån och mordförsök i Göteborg i december 1991 då en väktare sköts i axeln (Norberg dömdes senare till fem och ett halvt års fängelse) och Statens Biografbyrå tog det ovanliga beslutet när det gäller svensk film att utöva vuxencensur i form av ett flertal klipp (se klippbeskrivningen ovan).
SF tvingades släppa ut den klippta versionen under tiden som man överklagade beslutet (som dock stöddes av ett beslut i kammarrätten i maj 1993), och det var många som ville göra inlägg i debatten som följde på beslutet.
Bland dem som tog filmen i försvar och pläderade för frisläppande fanns bl a ABs filmrecensent Jens Peterson och regissören Staffan Hildebrand. Argumenten var främst att klippen gjorde våldsmännen i filmen mindre motbjudande och följaktligen mer attraktiva för publiken att identifiera sig med. Dessutom menade man att censuren undanhöll skildringar av det gatuvåld som finns i just tonåringars vardag.
Mot dem stod flera riksdagsledamöter, t ex kds-politikern Cathrine Pålsson, som av AB presenterades som kds expert på filmcensur. I likhet med tidigare välbekanta argument i debatten om våld på film, ansåg hon att skildringarna var förråande och att filmen t o m borde ha stoppats från att spelas in.
Sedan följde serier av artiklar som, med filmen som utgångspunkt, diskuterade dagens ungdomsproblem med knark, våldsamhet, vuxnas svek och samhällets sociala nedrustning. I DN startade 6.4.1993 en debatt om filmens eventuella understödjande av fördomar mot bl a kvinnor och homosexuella, dess våldsskildring och om uppbackningen från SF. Redan från början var det tänkt att en nedklippt version av filmen tillsammans med en dokumentär om inspelningen på hösten 1993 skulle visas i skolorna och åtföljas av ett diskussionsmaterial som Fridell och Cartriers själva skrivit. En månad efter premiären, 25.4.1993, meddelades det också att Kommittén Sverige mot främlingsfientlighet beviljats 225.000 från civildepartementet för att genomföra projektet.
Under våren 1993 växte utredningen kring Liam Norbergs brottskarriär så att han även misstänktes för andra rån och inbrott. Han var dessutom en av styrelseledamöterna i AB Sökarna, filmens huvudproducent, och hade ur egen ficka satsat cirka 1,5 Mkr. Eftersom han vid tiden för filmens produktion varit arbetslös en tid men ändå - förutom filmsatsningen - kunnat lägga pengar på lyxvaror, misstänktes pengarna komma från brottslig verksamhet.
Det grävande journalist-programmet Striptease i SVT tog 29.9.1993 upp frågan om Liam Norbergs pengar med SF och undrade varför de inget misstänkte, men fick inga kommentarer. Något häleribrott från SFs sida kunde aldrig beläggas och åtalet avskrevs.
När så SF 23.11.1993 släppte (Sökarna) på video var det den fullständiga versionen utan censurklipp som kom ut i butikerna. Det var en protest mot censurbeslutet, som sågs som ett brott mot den vedertagna praxis som funnits sedan 1960-talets censurdebatter kring Tystnaden (1963/12) och 491 (1964/4), nämligen att ingen svensk film ska drabbas av vuxencensur, dvs inga klipp ska göras i filmer med 15-årsgräns.
Statens Biografbyrå anmälde filmen för olaga våldsskildring till justitiekanslern (JK), som är den enda instans som får utreda grundlagsbrott - i detta fallet brott mot yttrandefriheten. I maj 1994 beslutade JK att ingen förundersökning skulle inledas. Det kunde inte förväntas att åtalet skulle leda till fällande dom. Därmed undanröjdes grunden för en förundersökning.
Inspelning
| Stockholm | Sverige | (inspelningsstart) | 1992-08-17 |
Visningar
| TV-visning | TV4 | Sverige | 107 min | |||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Sverigepremiär | 1993-03-26 | Aveny | Göteborg | Sverige | 108 min | |
| 1993-03-26 | Downtown | Göteborg | Sverige | 108 min | ||
| 1993-03-26 | Palladium | Malmö | Sverige | 108 min | ||
| 1993-03-26 | Draken | Stockholm | Sverige | 108 min | ||
| 1993-03-26 | Filmstaden | Stockholm | Sverige | 108 min | ||
| 1993-03-26 | Rigoletto | Stockholm | Sverige | 108 min | ||
| 1993-03-26 | Rival | Stockholm | Sverige | 108 min | (samt ytterligare 24 platser) | |
| TV-visning | 2001-11-11 | TV4 | Sverige | 107 min | ||
| 2003-07-20 | TV4 | Sverige | 107 min | |||
| 2004-03-13 | TV4 | Sverige | 107 min | |||
| 2005-03-16 | TV4 | Sverige | 107 min | |||
| Dvd-release | 2006-02-22 | Sverige | ||||
| Nypremiär | 2018-05-07 | Sverige |
Musikstycken
| Originaltitel | Big City Life | |
|---|---|---|
| Kompositör | Robert Wåtz | (1993) |
| Rasmus Lindwall | (1993) | |
| David Seisay | (1993) | |
| Textförfattare | Robert Wåtz | (1993) |
| Rasmus Lindwall | (1993) | |
| David Seisay | (1993) | |
| Framförs av | Rob 'n' Raz |
| Originaltitel | You Can Have Her | |
|---|---|---|
| Kompositör | Bill Cook | (1960) |
| Textförfattare | William S. Cook | (engelsk text 1960) |
| Stig Rossner | (svensk text 1961) | |
| Sångare | Yvonne Schaloske | (m.fl.) |
| Originaltitel | Quem te viu, quem te vê | |
|---|---|---|
| Kompositör | Chico Buarque | (1966) |
| Textförfattare | Cornelis Vreeswijk | (svensk text 1968) |
| Chico Buarque | (portugisisk text 1966) | |
| Sångare | Yvonne Schaloske |
| Originaltitel | Kom till mig | |
|---|---|---|
| Kompositör | Michel Miglis | (1993) |
| Textförfattare | Michel Miglis | (1993) |
| Sångare | Michel | |
| Sandra |
| Originaltitel | Shoot the Racist | |
|---|---|---|
| Kompositör | Rock Ski | (1993) |
| Rathe | (1993) | |
| Textförfattare | Amir Chamdin | (1993) |
| Bechir Eklund | (1993) | |
| Rathe | (1993) | |
| Framförs av | Infinite Mass |
| Originaltitel | Trouble Row | |
|---|---|---|
| Kompositör | Janne Schaffer | (1992) |
| Andreas Melin | (1992) | |
| Karl La Corbiniere | (1992) | |
| Textförfattare | Janne Schaffer | (1992) |
| Andreas Melin | (1992) | |
| Karl La Corbiniere | (1992) | |
| Framförs av | One Eye-Q = Young Wizdom |
| Originaltitel | United Power | |
|---|---|---|
| Kompositör | Benny Jansson | |
| Thomas Brandt | ||
| Björn Jansson | ||
| Textförfattare | Benny Jansson | |
| Thomas Brandt | ||
| Björn Jansson | ||
| Framförs av | Power United |
| Originaltitel | Far Away From Home | |
|---|---|---|
| Kompositör | Peter Cartriers | (1993) |
| Textförfattare | Peter Cartriers | (1993) |
| Sångare | Caroline af Ugglas |
| Originaltitel | Lost Generation | |
|---|---|---|
| Kompositör | Benny Jansson | |
| Thomas Brandt | ||
| Textförfattare | Kent Westerberg | |
| Framförs av | Power United | |
| Chillie White |
| Originaltitel | Techno Is Dead | |
|---|---|---|
| Kompositör | Gustaf Ljunggren | |
| Johan Carlberg | ||
| Johan Ekhé | ||
| Olle Linder | ||
| Niklas Ohlsson Gabrielsson | ||
| Textförfattare | Gustaf Ljunggren | |
| Johan Carlberg | ||
| Johan Ekhé | ||
| Olle Linder | ||
| Niklas Ohlsson Gabrielsson | ||
| Framförs av | Grab Corner |
| Originaltitel | Wheel of Fortune | |
|---|---|---|
| Kompositör | Joker | (1992) |
| Buddha | (1992) | |
| Textförfattare | Joker | (1992) |
| Buddha | (1992) | |
| Framförs av | Ace of Base |
| Originaltitel | Happy | |
|---|---|---|
| Kompositör | Meja Beckman | (1993) |
| Anders Bagge | (1993) | |
| Textförfattare | Meja Beckman | (1993) |
| Anders Bagge | (1993) | |
| Framförs av | Legacy of Sound |
| Originaltitel | Vart du än går | |
|---|---|---|
| Kompositör | Orup | (1993) |
| Textförfattare | Orup | (1993) |
| Sångare | Kayo | |
| Orup |
| Originaltitel | Thing Called Love | |
|---|---|---|
| Kompositör | Douglas Carr | (1992) |
| Textförfattare | Douglas Carr | (1992) |
| Sångare | Kayo |
| Originaltitel | Piece of Me | |
|---|---|---|
| Kompositör | Michel Miglis | |
| Textförfattare | Michel Miglis | |
| Framförs av | Chapter V |
Ämnesord
| DK Droger |
| DK Ungdomskultur |
Bestånd Film
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
| Typ | Kopia |
|---|---|
| Bärare | 35 mm |
| Längd i meter | 2945 |
| Typ | Kopia |
|---|---|
| Bärare | 35 mm |
| Längd i meter | 2942 |
| Typ | Kopia |
|---|---|
| Materialbas | Acetat |
| Bärare | 35 mm |
| Typ | Duplikatpositiv |
|---|---|
| Bärare | 35 mm |
| Längd i meter | 3065 |
| Typ | Printmaster |
|---|---|
| Bärare | 35 mm |
Bestånd Affischer
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
| Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
|---|---|
| Antal exemplar | 2 |
| Affischtitel | (SÖKARNA) |
| Tryckeri | Jernström Offsettryck AB |
| Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
|---|---|
| Antal exemplar | 2 |
| Affischtitel | (SÖKARNA) |
| Tryckeri | Jernström Offsettryck AB |
| Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
|---|---|
| Antal exemplar | 2 |
| Affischtitel | (SÖKARNA) |
| Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
|---|---|
| Antal exemplar | 2 |
| Affischtitel | (SÖKARNA) |
| Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
|---|---|
| Antal exemplar | 2 |
| Affischtitel | (SÖKARNA) |
| Tryckeri | Jernström Offsettryck AB |
Bestånd Arkivalier
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
| Typ | Pressklipp |
|---|
Bestånd Manuskript
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
| Typ | Inspelningsmanus |
|---|---|
| Manustitel | Inspelningsversion. Ett filmmanuskript av Daniel Fridell-Holmsten. |
| Omfång | 105 s. |
| Språk | Svenska |
Bestånd Stillbild
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
| Svartvitt papper | 7 |
|---|---|
| Färg papper | uppsättning |
| Bakombild papper | 7 |
| Dia | Nej |
| Digitala bilder | Nej |
| Negativ | Nej |
| Kontaktkartor | Nej |
| Album | Nej |
Bestånd PR-material
| Typ | Program/Reklamtryck |
|---|---|
| Språk | Svenska |
| Typ | Program/Reklamtryck |
|---|---|
| Språk | Svenska |
