Claes Eriksson

Media (2 st)

Skådespelare (film- och tv-roller från 1983), regissör, manusförfattare.

Född Claes Ingvar Eriksson i Trollhättan. Han är äldre bror till Anders Eriksson och primus motor i gruppen Galenskaparna. De växte upp i arbetarklassmiljö och redan som barn roade man sig med att både göra egna radioprogram med en bandspelare och spela in egna små filmer. Claes började läsa engelska vid universitet i Göteborg men det blev inte så mycket bevänt studierna utan i stället arbetade han inom diverse yrken som fritidsassistent m.m. Han sysslade med spex på Västgöta nation vid universitetet och vid mitten av 1970-talet blev han underhållare på heltid.

1974 bildade han tillsammans med Kerstin Granlund och två andra personer gruppen Utan Lots efter att ha tidigare samarbetat med den senare i gruppen Västagötalaget. De anmälde sig till folkparksforum och fick ganska många engagemang i parkerna. När gruppen så småningom efter några års verksamhet upplöstes började han i stället turnera med sin yngre bror Anders och Kerstin. 1978 tog man sig namnet Galenskaparna i samband med ett uppträdande i radion.

1982 började man samarbeta med sångkvartetten After Shave och bildade bolaget Kulturtuben AB och började producera revyer. Den första, Skruven är lös (1982, senare gjord för tv 1993) blev en framgång i Göteborg men blev nedgjord i Stockholm. Förhållandet till huvudstadskritikerna har ofta varit en smula infekterat. När gruppen 1977 uppträdde i Hagges revy på Berns avfärdades de anonymt av en kritiker som ren amatörism och även när de senare uppträtt med egna revyer har de haft svårt att få gehör i huvudstaden. Revyn Träsmak (1983), lyckades bättre och därpå har följt en rad revyer, tv-serier och filmer, där Claes stått för manus, musik och regi.

Deras första serieframträdanden i tv skedde 1983 i Jonssons onsdag varpå följde 1986 The Castle Tour och Macken. Första spelfilm blev Leif (1987), varpå följt filmer som Hajen som visste för mycket (1989), filmversionerna av Macken (1990) och Stinsen brinner (1991).

Om brodern Anders visat ganska framfusiga sidor i sina revynummer och andra roller så har Claes varit den stillsamme som hållit sig i bakgrunden, ibland som ironisk kommentator. Den humor han odlat kombinerar den akademiska med sin förkärlek för parodi och ironi och den mer klassiska svenska bondkomiken. Det är den vanliga, lite vardagstöntiga människan, folkhemmets medelborgare, som i längden övertrumfar den föregivet smarte storstadsbon, och kan vara en förklaring till varför de också haft svårt att slå igenom i Stockholm.

I Claes fall kan man tala om ett slags vanlighetens komik dock gärna kombinerad med det skruvade och absurda och han har bland sina favoriter namn som Povel Ramel, HasseåTage och flera av de klassiska stumfilmskomikerna. Följdriktigt fick han 1987 Povel Ramels KaRAMELodiktstipendium med motiveringen "begåvade, kvicka galenskapare av verbala och musikala krumsprång". Därutöver har han erhållit Svenska Dagbladets Poppepris 1988 i egenskap av gruppmedlem. Tage Danielsson hörde f.ö. till gruppens beundrare och var den som gav Svensk Filmindustri rådet att satsa på Claes Eriksson som filmare.

P O Qvist (2004)