Björn Andrésen

Media (1 st)

Svensk skådespelare (film- och TV-roller från 1970). Född Björn Johan Andrésen i Engelbrekts församling, Stockholm.

-

Den som letar ikoniska gestaltningar i den rika italienska filmhistorien kommer kanske överraskande att hitta två svenskar i den absoluta toppen. Den ena är Anita Ekberg som syns muntert plaskande i Fontana di Trevi i Federico Fellinis Det ljuva livet (1960) och den andre är Björn Andrésen som spelar en ung sommargäst i sjömanskostym på Grand Hotel des Bains på Lido vid förra seklets början i Luchino Viscontis Döden i Venedig (1971).

Skillnader finns också; Ekberg var när filmen gjordes väletablerad Golden Globe-vinnande Hollywoodstjärna medan Andresén gick åttan i Adolf Fredriks musikklasser i början av 1970-talet med målet att bli pianist. En ambitiös mormor anmälde honom emellanåt till olika provspelningar och så fick den 14-årige amatören hastigt och lustigt ett par filmroller. En var i långfilmsdebutanten Roy Anderssons blivande klassiker En kärlekshistoria (1970). Här spelar han en av huvudpersonen Pärs kompisar, vars mest distinkta replik är "Det gäller bara att vara lite hård."

Avsevärt mjukare skulpterades hans väsen i film nummer två, av en betydligt mera erfaren regissör i färd med att filmatisera en av Thomas Manns mest berömda verk. I jakten på Tadzio, den unge ädlingen som förvrider huvudet på den livströtte och dödsmärkte Gustav von Aschenbach, for Visconti vida kring och fann honom i Stockholm. Genomslaget var totalt och Andrésen blev över en natt "världens vackraste pojke". Epitetet dras Andrésen med även ett halvsekel senare och han blev rejält förbannad när Germaine Greer 2003 försåg sin bok "The Beautiful Boy" med en omslagsbild på hans Tadzio. Hans eget gage för rollen var 5000 dollar. Man får hoppas att han försonats med epitetet nu när dokumentären om honom, Världens vackraste pojke av Kristian Petri och Kristina Lindström, har det som titel.

Framgången innebar ett veritabelt carte blanche in i en lovande filmkarriär – bland annat erbjöds han en roll mot Jeanne Moreau – vilken dock kom av sig. Andrésen själv skyller på dels lättja, dels musikdrömmarna som han aldrig släppte. Han fick användning för denna talang när han till slut återkom på filmduk i Jonas Cornells 1950-talsskildring Bluff Stop (1977), där han har huvudrollen som den pianospelande Östermalmsgymnasisten Stefan som drömmer om att åka till Italien(!) med sin flickvän och gå på musikkonservatorium. Filmen fick, som den första i hans cv, negativ kritik. Han gjorde ett par småroller under 1980-talet och var eminent typecastad som assisterande ängel när Stellan Skarsgård utför sitt mord i Hans Alfredsons Den enfaldige mördaren (1982).

1988 tog han till slut en scenskoleexamen och har därefter gjort sporadiska framträdanden på scen och film. Han ingår i den grupp av skådespelare Mikael Marcimain ofta anlitar och syns i bland annat Lasermannen (2005) och Gentlemen (2014), nu med det långa vita skägg som han också föredrar privat, och som passar perfekt i skräcksuccén Midsommar (Ari Aster, 2019) där han får hoppa ättestupa.

Ett intressant och mindre känt inflytande han har haft är på japansk anime-kultur där flera vackra unga män, gärna iförda sjömanskostym, har Björn Andrésen att tacka för sitt utseende.

Jan Lumholdt (2020)