Don Ramiro (Den döde bröllopsgästen) : Filmskådespel i fem akter (1921)

Filmens svenska programblad:

Hela Toledo var i rörelse den dag, då don Ramiro, segraren i fälttåget mot morerna, återvände hem i spetsen för sin här efter sina lyckade drabbningar. Av allt det  bifall, som stormade segraren till mötes, var intet djupare och upprktigare än det som bragtes don Ramiro av konungens brorsdotter, donna Clara. Donna Clara och don Ramiro hade sedan flera år älskat varandra, en kärlek, vars uppspirande iakttagits med harm och avund av tronarvingen don Fernando, som själv älskade den vackra prinsessan och eftersträvade hennes hand. Till tack för sina bragder hade don Ramiro av konungen dubbats till hertig och han vågade nu hoppas, att konungen icke skulle avslå hans begäran om donna Claras hand. Don Fernando hade emellertid gått honom i färväg och vunnit konungen för sin sak. Då don Ramiro framställde sitt frieri, blev han därför - utan att av konungen erhålla svar på sin begäran - beordrad att genast som konungens ståthållare avresa till Granada. Don Ramiro tog före sin affärd ett ömt farväl av donna Clara, som svor honom evig trohet.

Under don Ramiros bortvaro vände sig emellertid sakerna till hans nackdel. På konungens bud hade donna Clara måst giva vika och samtycka till en förmälning med tronarvingen don Fernando. I en skrivelse underrättade därpå konungen don Ramiro härom och inbjöd honom att i likhet med rikets övriga ståthållare närvara vid förmälningen. Don Ramiro bragte konungens budbärare hälsningen att han skulle komma, men på resan till Toledo störtade han sig utför en klippbrant. Före sin död hade han emellertid givit sin väpnare förhållningsorder; och så skedde det, att don Ramiro ändock - fast som lik - bevittnade förmälningen mellan donna Clara och don Fernando.