Henning Carlsen

Dansk regissör (filmer från 1949), manusförfattare och producent. Född i Ålborg. Död i Köpenhamn.

-

Dansk film fick ett nytt internationellt genombrott på 1990-talet genom bl.a. Bille August och Lars von Trier. Dessförinnan var det framför allt Carl Th. Dreyer man talade om, men i början av 1960-talet dök det också upp ett annat namn, Henning Carlsen. Liksom den nya svenska regissörsgenerationen vid denna tid (Grede, Sjöman, Troell och Widerberg) tog han starka intryck av den franska nya vågen och liksom Dreyer gjorde han också film i Sverige.

Carlsen började som assistent hos dansk dokumentärfilms grand old man, Theodore Christensen, på 1940-talet och gjorde sina första egna dokumentär- och beställningsfilmer på 1950-talet. De kom att uppmärksammas även i Sverige och 1960 fick han i uppdrag av Svenska institutet att göra en reklamfilm om Sverige som turistland. Souvenirs from Sweden är på en gång informativ, lättsam, spirituell och humoristisk, och har utsökt musik av Bengt Hallberg. Filmen är fortfarande sevärd och finns att tillgänglig på filmarkivet.se.

Den följdes av en dansk produktion, en i hemlighet inspelad halvdokumentär spelfilm om apartheid i Sydafrika. Dilemma (1962) är baserad på en roman av Nadine Gordimer och inspirerad av fria filmare som Lionel Rogosin och John Cassavetes. Den blev politiskt och konstnärligt uppmärksammad, men publiken svek.

Producenten Lorens Marmstedt fick upp ögonen för Carlsens lyhörda vardagsrealism och erbjöd honom att regissera sin första riktiga spelfilm. Det blev den helsvenska produktionen Kattorna (1965), en filmatisering av Walentin Chorells teaterpjäs om motsättningarna inom ett kvinnokollektiv på en fabrik.

Marmstedt och Carlsen bytte ut textilfabriken mot ett tvätteri men behöll tidens, rummets och handlingens enhet, och hade förutom Per Myrbergs biroll enbart kvinnor i rollerna. De genomgående manliga kritikerna var - med ett undantag - dock inte imponerade. Kanske hade det sett annorlunda ut idag? Detta var före feminismens genombrott och Mai Zetterlings Flickorna råkade strax efteråt ut för samma orättvisa behandling. Eva Dahlbeck fick dock en Guldbagge för sin roll i filmen.

Carlsen drev sedan början av 1960-talet ett eget produktionsbolag och hade sedan ungdomen närt en dröm att filmatisera Knut Hamsuns roman "Svält". Han föreslog Göran Lindgren på Sandrews en samproduktion. Lindgren nappade. Med Sandrews som huvudproducent och med Svenska Filminstitutet som medproducent blev det en svensk-dansk-norsk satsning och en stor konstnärlig framgång. Det var också Lindgren som föreslog att Per Oscarsson skulle spela huvudrollen, vilket Carlsen först var tveksam till. Men han behövde inte ångra sig; Oscarsson vann skådespelarpriset i Cannes för sin gestalting av den svältande unga mannen i Kristiania.

Henning Carlsen blev med ens internationellt etablerad men fick under resten av sin karriär leva med att Svält förblev hans magnum opus. Av det dussintal filmer som följde är dock några värda att minnas, framför allt den dansk-svenska Människor möts och ljuv musik uppstår i hjärtat (1967), med Harriet Andersson och den engelskspråkiga Oviri (1986) med Donald Sutherland som Paul Gauguin och Max von Sydow som Strindberg. Den senare filmen var dansk-fransk och distribuerades aldrig i Sverige.

Vid Rådhustorget i Köpenhamn ligger biografen Dagmar Teatret som efter kriget blev ett vattenhål för alla cineaster under ledning av Dreyer 1952-1968. Han efterträddes med den äran av Henning Carlsen 1968-1981.

Bengt Forslund (2015)

Se Souvenirs from Sweden på filmarkivet.se