Olle Hilding

Skådespelare (filmroller 1922-1983). Född Hilding Olof Johansson i Katarina församling, Stockholm, död i Katarina församling, Stockholm.

Han fick sitt teaterintresse väckt i barndomen då han brukade bevista Emil Norlanders revyer. Han genomgick dock aldrig någon formell teaterutbildning då han saknade ekonomiska medel för detta utan i stället tog lektioner för Sie Christensen och började 1917 statera på Dramaten. 1920 började han turnera med Oscar Winge och tillbringade några lärorika år mellan 1920 och 1923 i landsorten. Han återkom till Stockholm där han var vid flera småscener som Lilla Teatern, Blanche och Komedi-Teatern. Var även en tid 1928-29 vid Svenska Teatern i Vasa.

Under en stor del av 1930-talet var han borta från teatern då han hjälpte Erik Lindorms med dennes bokkrönikor. 1940 återupptog han skådespelandet och 1946 blev han engagerad vid Dramaten. Samtidigt blev han lärare vid elevskolan och senare, 1948-1953, även föreståndare för densamma och lär enligt Ingrid Luterkorts minnesbok om elevskolan ha varit en mycket omtyckt lärare som införde improvisationen i undervisningen.

Som skådespelare gjorde han en rad ganska så aparta typer, ibland med en del humor och han var en de små medlens skådespelare. Det speciella skarpskurna ansiktet placerade gärna honom i ofta små roller som samhälleliga periferifigurer som pantlånare (t.ex. i Dramatenversionen av Swedenhielms, 1954), judar och överhuvudtaget "osvenska" figurer. Detta var märkbart särskilt under 1930-talet med roller som procentare i Hustru för en dag (1933), jude i Uppsagd (1934) och en föga sympatisk byggmästare i Goda vänner och trogna grannar (1938). Han var verksam långt upp i åren och hans sista roll blev i Hustruskolan på Dramaten (1980, senare i tv-version 1983).

Han erhöll Dramatens O'Neillstipendium 1973 och var gift från 1934 med skådespelerskan Olga Appellöf.

P O Qvist (2004)