Victor Sjöström

Media (121 st)

Svensk regissör, skådespelare m.m. Född Victor David Sjöström i Silbodal, Värmland.

-

Victor Sjöström är tillsammans med Mauritz Stiller det stora namnet inom svensk stumfilm. De var verksamma inom teatern som regissörer och skådespelare när de 1912 engagerades till filmen av Svenska Biografteaterns chef Charles Magnusson. Under sina första fem år vid filmen regisserade Sjöström inte mindre än 30 filmer, varav den mest kända är mästerverket Ingeborg Holm (1913), om en ensamstående mor som förlorar vårdnaden av sina barn.

Terje Vigen (1917), Sjöströms filmatisering av den norske författaren Henrik Ibsens långa dikt, var Svenska Biografteaterns dittills mest påkostade film. Då den blev en internationell publik- och kritikersuccé beslutade bolaget att radikalt ändra sin produktionspolicy. I stället för att göra dryga tjugotalet filmer per år gjorde man de närmast följande åren endast en handfull, men varje film var längre, mer påkostad och mer noggrant förberedd än tidigare. Ett annat utmärkande drag för Terje Vigen var att den till stora delar var inspelad i verkliga miljöer, utanför ateljéerna. Men Sjöström använde inte bara landskapet som en storslagen fond för det drama han berättade, utan han visade också hur människa och miljö ömsesidigt påverkade varandra, något som också var karakteristiskt för hans följande film Berg-Ejvind och hans hustru (1918), inspelad i de lappländska fjällen.

Flera av Sjöströms mest kända filmer bygger på verk av Selma Lagerlöf. Efter Tösen från Stormyrtorpet (1917) gav han sig i kast med författarinnans ”Jerusalem”-svit som resulterade i Ingmarssönerna, del I och II (1919) och Karin Ingmarsdotter (1920). Nästa film efter Lagerlöf-förlaga blev Körkarlen (1921), den stora höjdpunkten inom svensk stumfilm. De psykologiskt rika personteckningarna, det suveräna skådespeleriet (inte minst av Sjöström själv i huvudrollen), den komplicerade berättarstrukturen och de avancerade trickfotograferingarna (signerade mästerfotografen Julius Jaenzon) samverkar till att göra filmen till Sjöströms absoluta mästerverk, och filmen äger än idag en internationell ryktbarhet som ett av stumfilmsepokens främsta verk.

Efter Eld ombord (1923) accepterade Sjöström ett erbjudande från Hollywood där han kom att regissera nio filmer under sju år, bland annat klassikerna The Scarlet Letter / Den eldröda bokstaven (1926) och The Wind / Stormen (1928), båda med den legendariska Lillian Gish i huvudrollen. Efter sin första talfilm A Lady to Love / Bröllopsnatten (1930) återvände Sjöström till Sverige där han avslutade sin svenska regikarriär med Markurells i Wadköping (1931). Filmen blev ingen större framgång varpå Sjöström återvände till teatern. Bortsett från ett regiuppdrag i England i mitten av 1930-talet och några år som konstnärlig produktionsledare hos Svensk Filmindustri på 1940-talet, ägnade Sjöström resten av sin filmkarriär åt att agera framför kameran. Under 1940- och 1950-talen gjorde han en rad minnesvärda rollprestationer, inte minst i Ordet (Gustaf Molander, 1943) och Smultronstället (Ingmar Bergman, 1957), som kom att bli Sjöströms sista film.

Jon Wengström (2007)

-

Han var son till en affärsman som emigrerade till USA och hans morbror var Dramatenskådespelaren Victor Hartman. Efter en kort tid i USA återvände den unge Victor till Sverige och gick vid läroverk i Uppsala. Där tog han initiativet till att bilda ett teatersällskap, som uppförde pjäsen De båda döva, där han enligt uppgift visade komisk talang. Efter läroverket arbetade han först som springpojke i Stockholm och när han var sexton år började han vid ett turnerande teatersällskap som spelade i både Sverige och Finland. 1911 var han ledare för den första Skådebananturnén i Sverige. 1912 engagerades han av Svenska Bio som regissör och skådespelare. Senare hade han en karriär i Hollywood från 1923 till slutet av 1920-talet då han återvände till Sverige, där han så småningom blev artistisk rådgivare vid Svensk Filmindustri.

Det är främst i den första kapaciteten han blivit mest känd med tyngdpunkten under stumfilmseran. Regissörskarriären upphörde dock nästan helt i och med talfilmen och han blev åter mer verksam som skådespelare efter 1930. På film blev det en hel del karaktärsroller under de följande decennierna, som tidningsman i Valborgsmässoafton (1935), läkare i Striden går vidare (1941), bondepatriark i Ordet (1943) och motsvarande, där han utstrålade en trygg auktoritet och värme. Hans kanske finaste roll kom sist som den åldrade läkaren i Ingmar Bergmans Smultronstället (1957).

1950 erhöll han Teaterförbundets guldmedalj. Han var gift med skådespelerskorna Sascha Stjagoft, Lili Bech och Edith Erastoff samt far till skådespelerskan Guje Lagerwall.

P O Qvist (2004)