Bomsalva (1978)

Media (2 st)

Sprängare som förlorat sina kamrater tvingas borra i bergväggar med dynamit. Molins far var sprängare, och den laddade debutfilmen bygger på verkliga händelser.

Rune kastar sig i närmsta bil och gasar så att telereparatören ramlar ut genom bakdörrarna. Han kör fortare än ambulansen ner i berget, där allt gått fel. Två av sprängarna gräver fram en död kamrat, en lyfter upp en kroppsdel, en står och kräks. En salva har gått av för tidigt.

Hade den ansvariga gruvfogden inte suttit och skålat på kontoret hade männen varit i livet, men fogden tar inga order av en underordnad, särskilt inte av en finnjävel som säkert är kommunist också.

I baracken sätter man en stor gul plastdunk med hembränt på köksbordet. Journalisten som vill skriva om arbetsförhållandena får springa därifrån. Och det är inte över. Efter bomsalvan måste man borra nya hål i bergväggarna, som är fulla av odetonerad dynamit. Uppe i ljuset har ambulansen kört fram. I mörkret ser männen i strålkastarljuset ut som Rembrandt-figurer i orangea overaller.

Lars Molins far var bergssprängare, och hade blivit svårt skadad av en bomsalva där flera av hans arbetskamrater mist livet. Svärfadern hade dött i en arbetsplatsolycka vid järnvägen. Molin utbildade sig till vägmästare, och hävdade att yrket lärt honom att bli regissör: allt handlade om planering och budgetering.

Bomsalva bygger på den första av Molins nio romaner. Han regisserade tre filmer efter egna texter, men det var tv-dramatiken som gjorde honom till en av Sveriges mest folkkära regissörer: Saxofonhallicken, Tre kärlekar, Potatishandlaren och Den tatuerade änkan. Hans sista tv-serie blev Ivar Kreuger från 1998.

1999 dog Lars Molin, mitt uppe i arbetet med en ny serie; "Dynamitarden". I flera av dagstidningarna jämfördes man honom med Vilhelm Moberg. Författaren och kulturskribenten Gunder Andersson uttryckte sin beundran med en lika vacker som träffsäker formulering: "Lars Molin gjorde vardagen till episk poesi."

Nina Widerberg (2018)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Arbetets söner – och döttrar"

Läs mer om denna film i vår artikel "Jag kan inte flyga, och jag är rädd"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Bomsalva
Svensk premiärtitel	Bomsalva
Översatt titel	Misfire

Regi	Lars Molin
Manus	Lars Molin
Producent	Pelle Berglund (som Per Berglund) Bo Jonsson
Produktionsledare	Christer Abrahamsen
Foto	Hans Welin
Musik	Kaj Chydenius (originalmusik)
Scenograf	Rolf Larson
Klippning	Wic' Kjellin Thomas Täng
Ljudtekniker	Owe Svensson
Scripta	Lotta Mothander
Inspelningsledare	Bengt Wendin
Produktionssekreterare	Karin Larsson
B-foto	Roland Sterner
Elektriker	Kent Högberg
Passare	PeO Strandberg Johan Swedbrink
Rekvisita	Lasse Westfelt
Kläder	Carina Dalunde
Smink	Irene Wolter
B-ljud	René Zuber
Specialeffekter, ljud	Leif Westerlund Kjell Jansson
Mixning	Sven Fahlén Lars Klettner

Lars Hjelt	Rune Lindgren, verkmästare
Annika Lundgren	Sonja Persson, Runes flickvän
Folke Asplund	Göte Pilander, bergsprängare
Carl-Axel Heiknert	Arnold Jägner, platschef
Bo Brundin	Sven Gunnar Alm, driftsingenjör
Gunnel Lindblom	Alma Andersson, kocka
Ulla Sjöblom	Maria Lindgren, Runes mor
Tommy Johnson	Sven Ohlsson, bergsprängare
Åke Lindman	Rurik Lindgren, Runes far utsliten bergsprängare
Stig Grybe	Erik Eriksson, bergsprängare, frånskild
Roland Hedlund	Erik Bergström, gruvfogde
Pierre Lindstedt	Jerker Svensson, lastmaskinförare
Bernt Ström	Per Erik Fälth, bergsprängarbas
Rolf Skoglund	Ejnar Olsson, fotograf
Ove Tjernberg	Ejnar Magnusson, journalist
Fred Gunnarsson	Arne Skoglund, verkmästare
Åke Lagergren	Kurt Svedner, redaktör
Carl-Axel Elfving	Olof Karlström, förrådsarbetare
Björn Gedda	Per Berg, polisinspektör
Hans Bredefeldt	Lennart Boberg, byggnadssnickare
Tomas von Brömssen	Per Jonasson, fotograf
Leif Forstenberg	Olle Bergman, verkstadsförman
Ulla-Bella Fridh (som Ulla-Bella Gabrielsson)	hovmästarinna
Anders Granell	byggnadssnickare
Christer "Bonzo" Jonsson	televerkare
Lillemor Mårtensson	Siv Gräsberg, servitris
Thomas Oredsson	polis
Kåre Santesson	"Göken"
Gunnel Wadner	Wilma Erikson
Johan Torén (som Johan Thorén)	stuntman
-	Ej identifierade:
Egon Andersson
Károly Cserti
Gösta Rehnström
Helmer Törnkvist

Produktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	AB Europa Film
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Europa Film
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (16 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2018
Laboratorium	AB Film-Labor

Året är 1977. Miljön är ett stort kraftverksbygge i övre Norrland.

Under en lekfull kappkörning mellan två gigantiska specialfordon, vars funktion bygger på enorm styrka snarare än hastighet, möter vi den grupp som filmen handlar om.

Rune, filmens huvudperson och verkmästare i 30-årsåldern, iakttar måttligt road scenen, när han passerar på väg till gruvfogdens kontor för att meddela att laddningen av berget är klar. En större rutinmässig sprängning ska genomföras.

Nere i berget får vi stifta närmare bekantskap med bergsprängarna. Det är ett kollektiv av garvade individualister i olika åldrar och med olika erfarenheter, präglade av det tunga arbete som bergshantering i denna skala utgör.

Vid ett besök på ett närliggande sanatorium träffar vi Runes far som är hårt märkt av bergsprängaryrket. Han vill att sonen ska sluta -- om inte för annat så för att förhållandet mellan Rune och dennes före detta fästmö, Sonja, ska bli bra igen.

Nästa dag inträffar katastrofen.

Den statiska elektricitet, som ett annalkande åskväder skjuter framför sig, kan vara tillräcklig för att utlösa tändningen av ett dynamitladdat, malmförande berg. Är detta vad som har hänt?

Ställd mot väggen försäkrar gruvfogden att han verkligen ringt väderlekstjänsten. Rune tror honom inte. När så småningom de skadade och döda har forslats upp ur underjorden, visar det sig att fem av kamraterna omkommit. Det är lynchstämning bland bergsprängarna.

Eftersom det var en bomsalva, har inte hela laddningen smällt av. Instoppad i berget ligger nu massor av odetonerad dynamit. Innan tunneldrivningen kan fortsätta, måste dynamiten avlägsnas. Alla vet vilka risker detta röjningsarbete innebär. Man måste med oändlig försiktighet borra nya meterdjupa hål bredvid de gamla ännu kvarvarande för att i en ny sprängning slå ut de gamla resterna. Eftersom det är semestertid, beslutar företaget att detta ska ske först efter ledigheten. För var och en innebär detta en semester störd av molande tankar på vad som väntar.

Vi får ett mellanspel av idyll och avkoppling, när Rune och Sonja badsemestrar i Danmark. Det är också en tid av resonemang om arbetsvillkoren och Runes framtid. Eftersom han står närmast i tur för en arbetsledarposition, är ett beslut om att sluta i berget inte lätt att fatta.

Första arbetsdagen efter semestern är bergsprängarna nere i berget igen. Med risk för livsfarliga ras efter den okontrollerade bomsalvan arbetar de sig långsamt fram och apterar utstickande och avslitna trådändar där det finns några.

Sedan börjar borrningen. Detta pågår en tid med allas nerver på helspänn.

Plötsligt hamnar av misstag ett borrstål i en gammal snedborrad pipa. När spetsen dras ut, är den insmord med en skär gröt av färsk dynamit. En av de yngre grabbarna får ett nervsammanbrott.

Efter intermezzot fortsätter det sniglande arbetet. Allteftersom nya pipor blir färdiga laddas de och apteras.

Ovan mark i chefsbaracken vankar beslutsfattarna med svettiga handflator. Strax utanför på planen kan de se ambulanserna framkörda, väntande i högsta beredskap. Även massmedier är på plats.

Alla är beredda på det värsta, men det hela avlöper utan problem.

För några har dock det som skett fått avgörande konsekvenser.

Censurnummer	118830
Datum	1978-08-02
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	1160 meter

Censurnummer	118830
Datum	1978-02-09
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2900 meter

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2900 meter
Längd i minuter	106 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Bomsalva fick ett välvilligt mottagande av nästan samtliga kritiker. Invändningar mot vissa schablonmässiga inslag förekom, men i huvudsak tyckte de att filmen var en välriktad salva.

"Summan av den här filmen är, som det hette på forntidens korpralprosa, hård men rättvis. Man kan nalkas sociala fakta som Kennet Ahl gör det i Lyftet, med ett spiralformat vansinne som understryker det verkliga och skrämmande i själva grundsituationen. Man kan också, som Lars Molin, kalla en katt en katt och nöja sig med att låta realismen tala.

Det senare är som synes -- sagt med all den respekt hans film förtjänar -- ingen fårskallig metod det heller." (Jurgen Schildt i AB)

"Det är ingen oäven skildring av svenskt arbetsliv av i dag. Till det bästa hör scenerna i berget där karlarna jobbar bland larmande borrar och stendamm och detonationerna mullrar som om en jätte ruskade på sig.

Men det är också en film om sociala spänningar och klassmotsättningar, och Molin får övertygande fram klyftorna mellan jobbare och chefer som går i dagen genom sprängolyckan.

Molin kan med andra ord den här miljön. Han vet hur klassamhället ser ut på 70-talet och han känner till något om dess välbetalda skitjobb.

Tyvärr har han inte samma säkra grepp om ämnet hela vägen. Här finns också schabloner, oäkta tonfall och halvfärdiga figurer som om han gapat över lite för mycket i debuten.

Men Åke Lindmans porträtt av en utsliten bergsprängare glömmer man inte i första taget. Här förkroppsligas den hårda verkligheten i Bomsalva av stillheten hos en förbrukad människa, hans resignerade blick på sitt liv och uppmaning till ungdomen att lämna berget.

Det är en lysande höjdpunkt i denna ojämna men avgjort sevärda film. Molin är välkommen tillbaka, och vem skall förresten hindra honom?" (Hanserik Hjertén i DN)

"Lars Molins film är ojämn. Hans genomlysning av en manlig arbetsplats är distinkt och klar. Några roller har hittat rätt skådespelare.

Folke Asplund gör ett utmärkt porträtt av en gruv!arbetare, spelar fram ett undertryckt ursinne som känns alldeles äkta. Hans motpol -- platschefen -- har en lika lyhörd uttolkare i Carl-Axel Heiknert. Flera kunde nämnas.

Smatidigt hänger andra roller i luften -- och skådespelarna med dem.

Ändå -- Lars Molin har visat att det går att göra effektiv dramatik av aktuella arbetsplatsfrågor. Det är gott nog -- så här i medbestämmandelagens födelsetid." (Bernt Eklund i Expr)

"Lars Molin äger en väldig frenesi och en bubblande vitalitet, egenskaper som han pumpat in i sin film. I förening med hans egna erfarenheter av anläggningsarbeten, hans kunskap om dessa jobbare som drar från arbetsplats till arbetsplats och tjänar mycket pengar men saknar fast förankring, har det blivit en stor tillgång.

Men dessvärre är han inte någon finlirare och kanhända är han en aning otålig. Han har inte givit sig tid att utveckla det mer finstilta, de psykologiska spänningarna, det inre skeendet. En aktör som Carl-Axel Heiknert klarar sådant på egen hand. Hans massive platschef är ett drama i sig. Lars Hjelt som arbetsledaren Rune Lindgren är inte lika lyckligt lottad. Han är fullt trovärdig som yrkesman, men om hans inre konflikter är man i stort sett ovetande och när han fattar sitt stora beslut är man tämligen oförberedd. Slutscenen rinner ut i något som liknar snopenhet. Det beror väl också på att kompositionen är ojämn.

Bomsalva är sin egen fullt synliga kraft och den är kanske skön nog i ett tämligen anemiskt filmklimat." (Elisabeth Sörenson i SvD)

"Många scener vittnar annars om att Molin med säker hand kan lämna det rapsodiska åt sidan. En sådan scen utspelas mellan Rune och hans far, en bergsprängare som nu avråder sonen från att fortsätta i gruvan. De blir sittande på en bänk och Åke Lindman ges tid att övertygande gestalta den silikosdrabbade faderns situation. Samtliga scener med den alltid imposante Carl-Axel Heiknert, här i rollen som företagets platschef, är dramatiskt välberäknade.

De för berättelsen avgörande frågorna kring arbetarskydd samt bolagets och gruvledningens even!tuella försummelser kommer lite i skymundan. Ansvarsfrågan reduceras till en stilla undran huruvida gruvfogden, som pimplat whisky på arbetstid, verkligen ringt meteorologen och hört sig för om vädret.

Filmen är till det yttre snygg och prydlig, men saknar det jävlaranamma som -- för att ta ett aktuellt exempel -- gör en film som Lyftet till en angelägenhet för alla och envar. Ändå är Bomsalva en film man inte vill vara utan. Molins filmdramatik är vass!kantad och berövad sina schabloner bör den i hög grad kunna bidra till det i mer än ett avseende spännande svenska filmklimat som många nu går och hoppas på." (Lars Lönroth i SDS)

Kommentar Svensk filmografi

Bomsalva fick, som framgår av pressreferatet, förhållandevis goda recensioner. Trots detta gick den dåligt på biograferna. I ett desperat försök att få publiken att hitta filmen gav producenterna några välbesökta gratisvisningar i Stockholm. Detta hjälpte dock inte, vilket gav upphov till en debatt om den svenska filmens oförmåga att nå en större publik så fort den behandlar svensk verklighet -- en diskussion som egentligen aldrig har upphört.

Lars Molin kom själv in på detta i en intervju av Lars Lidström i Norrskensflamman (10.3.1978):

"-- Biopubliken har blivit allt 'smalare' med åren. Det handlar i stort sett mest om ungdomar. Och de vill ha verklighetsflykt i form av James Bond och annat i den stilen. Att inte Bomsalva kan konkurrera med t ex Stjärnornas krig är inte förvånande med tanke på vilka som går på bio.

-- Dessutom så förekommer det arbetare på filmaffischen och det är uppenbarligen mycket avskräckande. Det finns även en annan biopublik, men för att de ska lockas så måste det vara själsliga djupdykningar producerade av Ingmar Bergman.

-- Problemen är f ö desamma inom teatern. Det är grovt uttryckt bara en viss kategori människor som går på teater. Jag förstår i och för sig om både bion och teatern slår vakt om sin publik och odlar den typ av konst som den här publiken vill ha. Men det är ändå en mycket farlig utveckling. Teater och film måste även våga satsa på något nytt om man ska kunna locka en ny och bredare publik.

-- Det är egentligen rätt hemskt när man tänker på vilka filmer som spelas. Det är mest verklighetsflykt av skilda slag. När det kommer en film som baseras på den svenska verkligheten så framstår den närmast som exotisk. Men även de som producerar film och teater måste skärpa sig. Svensk verklighet behöver inte vara trist och likgiltig. Det går att göra det som är både bra och roligt. Filmen Bomsalva tycker jag i varje fall att vi lyckats göra mycket spännande i vissa avsnitt.

Lars Molin menar att arbetarrörelsens misslyckanden på kulturens område är orsaken till att 'borgerlig' film och teater frodas och att publiken rekryteras från relativt snäva grupper. Som författare måste han delvis ta det här missförhållandet i beaktande.

-- Bomsalva är en film som jag format utifrån verkligheten och utifrån hur jag själv subjektivt uppfattat saker och ting. I den filmen jobbade jag aldrig utifrån tanken 'vad ska publiken tycka'. När det gällde pjäsen 'Hermelinarna' tog däremot jag och Macke Nilsson hänsyn till den 'allmänna publiksmaken'. Vi gjorde pjäsen avsiktligt lite glättad för att publiken skulle komma och se den. Det lyckades vi också med.

-- Göteborgs stadsteater spelar f n 'I afton dans' som jag skrev för något år sedan. Jag är själv inte så nöjd med den men den går för fulla hus. Titeln och interiören, ett stadshotell där det sups, uppfattas väl som 'häftig'.

-- Det huggs timmer, det bryts malm, det byggs kraft!verk av olika slag. Allt detta bör skildras i kulturen. Och eftersom inte någon i utlandet vill göra det så får vi lov att göra det själva."

Inspelningen av Bomsalva påbörjades 16 maj 1977 och avslutades 22 juli samma år.

Filmens manus bygger på romanen med samma titel (utgiven 1970) av Lars Molin.

Bomsalva visades i svensk TV (TV2) 8 mars 1980.

Originaltitel	Bomsalva (Roman)
Författare	Lars Molin

bl a en fjärrvärmetunnel under Karlbergskanalen	Stockholm	Sverige		1977-05-16	1977-07-22
	Forsmark	Sverige

Sverigepremiär	1978-02-18	Festival	Stockholm	Sverige	106 min
Urpremiär	1978-02-18	Festival	Stockholm	Sverige	106 min
Cinemateksvisning	1978-09-02			Sverige
TV-visning	1980-03-08	TV2		Sverige
	1991-11-02	Kanal 1		Sverige
VOD-release	2023-05-26	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30

Originaltitel	Flute Samba
Kompositör	Roger Bourdin

Originaltitel	Morning Ride
Kompositör	Cy Payne

Originaltitel	La paloma
Kompositör	Sebastián Yradier	(1859)
Textförfattare	Sebastián Yradier	(spansk text 1859)
	Ernst Wallmark	(svensk text)

Originaltitel	Arholmavalsen
Kompositör	Albin Carlsson	(1909)
Textförfattare	J.L. Ö-d	(1912)

Originaltitel	Vildandens klagan
Kompositör	Elna Nilsson	(1889)
Textförfattare	-rd	(1886)

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1978			(bidrag om 191 434 kr)

Arbetarskydd

Arbetsmiljö

Arbetsvillkor

Bergssprängare

Bomsalva

Borrning

DK Arbete, Arbetsvillkor

DK Drama

Debutfilm

Dynamit

Dödsolyckor

Fotograf

Gruvfogde

Journalist

Klasskamp

Kocka

Kraftverksbygge

Lynchstämning

Olycka/sprängning

Platschef

Sanatorier

Semester

Tunnel

Verkmästare

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2900

Typ	Duplikatpositiv Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm
Längd i meter	2900

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2900

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	En laddad svensk film! Dynamit i berget... Åska i luften...BOMSALVA

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	En laddad svensk film! Dynamit i berget... Åska i luften... BOMSALVA
Tryckeri	American printing

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	BOMSALVA

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	En laddad svensk film! Dynamit i berget... Åska i luften... BOMSALVA
Tryckeri	American printing

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Typ	Priser

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Bomsalva. Av Lars Molin.
Omfång	121 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Bomsalva.
Omfång	62 s. + 2 s. trailer.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Bomsalva. Av Lars Molin.
Omfång	888 s. (348 s. + 389 s. + 89 s. + 62 s.)
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Bomsalva. Av Lars Molin.
Omfång	121 s. Rollista ( 1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Drakforsen. [Av] Lars Molin. 2:a version.
Omfång	80 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	10
Färg papper	uppsättning
Bakombild papper	9
Dia	1
Digitala bilder	Nej
Negativ	Nej
Kontaktkartor	Nej
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Engelska

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Hastighet	24
Längd i minuter	106 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Bärare	WAV

Bärare	DCP

Bärare	MAP

Bärare	MAP

Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264