Originaltitel | Om 7 flickor |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Förlaga | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1973-12-17 |
Bergljót Árnadóttir
Marie-Louise "Maria" Thörngren
Lena Brogren
Nillan, vårdare
Filmen skildrar ett dygn med en samling inlåsta tonårsflickor på en anonym lantlig ungdomsvårdsskola. I filmens början har flickorna klädproblem. De ska få permission för att gå...
Kritiken av Om 7 flickor blev blandad. Den var dock övervägande positiv mot innehållet som sådant och framför allt skådespelarna. Den negativa kritiken upphöll sig mest vid det...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Scripta | |
Inspelningsledare | |
B-foto | |
Stillbildsfoto | |
Elektriker | |
Passare | |
Ljussättare | |
Orkesterledare | |
Exekutör |
|
Rekvisita |
|
Kläder | |
Smink |
|
B-ljud | |
Specialeffekter, ljud | |
Mixning | |
Övrig medarbetare |
|
Bergljót Árnadóttir | Marie-Louise "Maria" Thörngren | ||
Lena Brogren | Nillan, vårdare | ||
Agneta Ehrensvärd | Åsa | ||
Stig Ossian Ericson | Stenson | ||
Roland Hedlund | Gustav, övertillsyningsman | ||
Folke Hjort | Svegås, vårdare | ||
Jan Koldenius | Sven, vårdare | ||
Åsa Melldahl | Elsa | ||
Ann Sofi Nilsson | Gun | ||
Lise-Lotte Nilsson | Barbro | ||
Gunilla Nyroos | Maj | ||
Eva Kristin Tangen | Gudrun | ||
Kjell Bergqvist | kille tillsammans med Maj | ||
Jan Jönsson | kille tillsammans med Maj |
Produktionsbolag | SF-Produktion AB | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 1994 | |
AB Svensk Filmindustri | |||
Laboratorium | FilmTeknik AB |
Filmen skildrar ett dygn med en samling inlåsta tonårsflickor på en anonym lantlig ungdomsvårdsskola.
I filmens början har flickorna klädproblem. De ska få permission för att gå på en offentlig danstillställning. I fortsättningen skildras konflikter, som uppstår mellan dessa nervösa och instabila, alkohol- och knarkskadade flickor, samt mellan dem och vårdpersonalen. Någon permission blir det aldrig.
Det handlar om mållösa tonåringar utan framtid, utan språk, självdestruktiva och desperat ömhetstörs!tande. Det är unga människor som står utanför välfärden och som väljer knark och fylla, lögn och ensamhet därför att deras verklighet, deras sanning, är svårare och värre.
Bland de många levnadsöden som blänker förbi märks den unga narkomanen Barbro som, trots protester, vid filmen slut forslas till en medicinsk institution för en intensiv form av avvänjning.
Censurnummer | 112816 |
---|---|
Datum | 1973-12-07 |
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Originallängd | 2860 meter |
Kommentar | Aktlängder: 520-5490-395-450-500-505 = 2860 meter. |
Bildformat | 1.85:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Färg |
Färgsystem | Eastman Color |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2860 meter |
Längd i minuter | 104 min |
Akter | 6 rullar |
Kritiken av Om 7 flickor blev blandad. Den var dock övervägande positiv mot innehållet som sådant och framför allt skådespelarna.
Den negativa kritiken upphöll sig mest vid det faktum att det rörde sig om en filmatisering av en pjäs, begränsad i tid och rum, vilket alltid måste ge vissa teatrala effekter.
Men Lasse Bergström i Expr gav filmen 5 getingar och tyckte att "detta material först nu fått full uttryckskraft. Det är nämligen så att film av den här sorten, när den är som bäst och gjord med gestaltande viljor på de båda plan som Dahlberg och Seth behärskar, ligger långt före både den litterära och teatrala uttrycksformen när det gäller att snabbt få oss att lära känna och älska nya människor. Och det är exakt detta som Om sju flickor så mirakulöst får oss att göra.
Den här filmen bygger inga broar över klyftorna (--) men i sin vrede över detta avslöjar den en hemlighet: det finns just hos de förlorande och de utstötta, någonstans bakom det taggiga riset en vitalitet, som kan få molnen att röra sig bort och ängarna att blomma igen.
Det är därför som jag tror att vi alla mår bra av att se filmer som den här och Family Life (--) Det finns i Om sju flickor inte en falskspelad scen, inte ett uttryck som släcker illusionen om att detta är liv, inte spel, verklighet, inte film. Jag skulle vilja bjuda er alla att se den."
Samma önskan hade även Elisabeth Sörenson i SvD, fast hon stördes av vissa "fyrkantigheter (--) men se filmen ändå.! För den är viktig -- för de här flickornas skull eller rättare sagt för de flickor de 7 representerar.
Det finns egentligen inga ursäkter för att låta bli. Ämnet är skakande men regissörerna frossar inte i ödestragedi. Deras film är saklig och klar och där finns andhämtningstillfällen, för de är begåvade nog att se den livets komik som stundom uppstår även i de besvärligaste situationer."
Liknande synpunkter framförde Jurgen Schildt i AB:
"Vårdare bör se den. Föräldrar bör se den. Flera bör strängt taget se den. Därför att den -- liksom Family Life och trots sina smärre tillkortakommanden -- är en dagsrapport som har svåra och smärtsamma saker att säga."
Leif Zern i DN menade att "om man accepterar förutsättningarna så är Om 7 flickor en film med många förtjänster", men själv gjorde han det inte. Han tyckte att det hade blivit "en så oförarglig historia", eftersom "Dahlberg och Seth har varit alltför bundna vid pjäsen. Det är som om de hade placerat en kamera mitt på scengolvet och filmat av en färdig föreställning. Därav dessa extrema närbilder, denna fixering vid flickornas ansiktsuttryck, som om nyckeln till deras problem låg i deras personligheter. (-)
Jag föreställer mig att en filmatisering av Om 7 flickor måste ha en mycket mer dokumentär prägel om den skall kunna blotta den dolda och glömda verkligheten på våra ungdomsvårdsskolor."
Av samma uppfattning var Jan Aghed i SDS:
"På Camera i Malmö kan man de närmaste veckorna se en filmad teaterföreställning. Det tycker jag för min del är mycket trist. (--) Synsättet i Om 7 flickor är idealistiskt. Varken öppet eller underförstått aktualiseras något behov av grundläggande förändringar i det svenska samhället. Att som några kritiker gjort anställa positiva jämförelser med Family Life och detta avideologiserade, analytiskt-socialkritiskt fantomtrubbiga svenska debutverk är en förolämpning mot regissören Ken Loach.
Men det är inte därför som Om 7 flickor är en trist filmupplevelse. Själv tror jag, att man med ett material som det här är fråga om, bör välja en dokumentarisk berättarmetod, eller en metod där fiktionen tillförsäkras starka reportagemässiga suggestionsmöjligheter."
Aghed avslutade med att tala om "det överväldigande intrycket av spel, skådespeleri på en platt, dimensionslös filmduk".
Monika Tunbäck-Hanson i GP ville ha "mer av fördjupning, mer av bakgrund: ett samspel med det samhälle och de människor som ställde dessa flickor utanför", men filmatiseringen som sådan hade hon ingenting emot:
"Här har vi ett stycke verklighet och det är inget fantasins nederlag att hålla sig till den. (--) Om 7 flickor är en viktig film, eftersom det den har att berätta är viktigt. Flickorna -- och alla de som är dess likar -- kan inte hjälpa sig själva. Det är vi som går friska ute i samhället som måste hjälpa till. Kan Om 7 flickor vidga vår kunskap det allra minsta, då är filmen sannerligen inte gjord förgäves."
Carl-Eric Nordberg i Vi fann att filmen var "en glad överraskning. Om 7 flickor värmer sannerligen och lyser upp i det bistra svenska filmklimatet. (-) Scenen -- filmen bygger på en teaterpjäs och det märks kanske lite väl mycket -- är nämligen förlagd till en uppfostringsskola för vinddrivna tonårsflickor. Det är i deras slutna värld som hela dramat äger rum. Eller rättare sagt exploderar. (-) Det är ett skådespel som smakar verklighet och sanning. Trots de många temperamentsutbrotten ger det också rikt utrymme åt en varsam människoskildring."
Nils-Hugo Geber i Chaplin menade också att "man bör inte klanka på svensk film i onödan när den verkligen vill något", och det är därför "ingenting att säga om att den söker sig till beprövade pjäser. (--) Dahlberg & Seth har gett oss ett ambitiöst stycke svensk vardag. Det handlar om sju helt vanliga flickor. Med problem. Så enkelt är det. Regissörernas samarbete borde fortsätta."
Carl-Johan Seth (f 1938) gick igenom Dramatens elevskola 1960--64 och hamnade sedan på Folkteatern i Göteborg, först som skådespelare, sedan som regissör, dramaturg och författare -- en yrkesutövning som han sedan också fortsatt efter filmen Om 7 flickor på bl a Dramaten, Stockholms stadsteater och TV.
Sina första pjäser skrev han under pseudonym, och så var också fallet med Om 7 flickor som först kom ut som debattbok på Rabén & Sjögrens förlag 1970, "Ja skiter i varenda jävla pundhuve", under pseudonymen Erik Torstensson.
Författaren dramatiserade sedan själv boken, och pjäsen fick sin urpremiär i Målarsalen på Dramatens 17.9.1971. Det blev en omedelbar framgång, och pjäsen spelades året därpå på en rad scener ute i landet och senare även utomlands. Enligt Seths egen uppgift hade han dock redan från början haft en film i tankarna, och under 1972 skrev han själv ett filmmanuskript som något skiljer sig från pjäsen. Övertillsyningsmannen gör en kortare utflykt med flickorna till en sjö och den sjunde flickan, Maria, får vara med. I pjäsen förekom hon inte på scenen.
Manuskriptet lämnades in till SF med förslag om att författaren -- alltjämt anonym -- skulle regissera stycket tillsammans med Hans Dahlberg (f 1942) som 1970 hade utexaminerats från Filmskolan och därefter arbetat med kortfilm och TV.
Seth skulle stå som personinstruktör och konstnärlig ledare, Dahlberg som teknisk regissör. I praktiken blev det dock Dahlberg som blev "filmregissören", och han skulle sedan återkomma med ytterligare ett par filmer.
Producenterna Olle Hellbom och Olle Nordemar på SF nappade omedelbart på idén, och filmen spelades in i Viggbyholmsskolan sommaren 1973 (4.6 -- 8.8) med planenlig premiär till julen.
Filmen blev en hygglig publikframgång med 115 000 besökare, och 1973-74 års kvalitetspremiejury satte filmen på andra plats efter Vilgot Sjömans En handfull kärlek (1974/3).
Filmen fick också en god recension i det amerikanska branschorganet Variety, men SF gjorde trots detta inga större ansträngningar att lansera filmen utomlands.
Filmen visades i svensk TV (TV2) 19.11.1977.
Viggbyholmsskolan | Sverige | 1973-06-04 | 1973-08-08 |
Sverigepremiär | 1973-12-17 | Spegeln | Stockholm | Sverige | 104 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1973-12-17 | Spegeln | Stockholm | Sverige | 104 min | |
TV-visning | 1977-11-19 | TV2 | Sverige | 100 min | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2012-02-25 |
Originaltitel | Här har du ditt liv. Ur musiken till filmen | |
---|---|---|
Kompositör | Erik Nordgren | (1966) |
Originaltitel | Romance in Paris | |
---|---|---|
Kompositör | Daniel J. White |
Originaltitel | Min soldat | |
---|---|---|
Kompositör | Jokern | (1940) |
Textförfattare | Jokern | (1940) |
Originaltitel | If I Had the Power | |
---|---|---|
Kompositör | Gösta Wälivaara | |
Textförfattare | Gösta Wälivaara |
Originaltitel | No Can Do | |
---|---|---|
Kompositör | Nat Simon | |
Textförfattare | Charlie Tobias |
Originaltitel | Snövit och de 7 dvärgarna | |
---|---|---|
Kompositör | Berndt Egerbladh | (1972) |
Textförfattare | Karin Liungman | (1972) |
Originaltitel | Om 7 flickor | |
---|---|---|
Kompositör | Lars Färnlöf | (1973) |
Textförfattare | Lasse Bagge | (1973) |
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag | Stockholm | 1974 | (bidrag om 321 422, 35 kr) |
---|
Alkoholism |
Avvänjning/narkotika |
DK Drama |
DK Ungdomskultur |
Narkotika |
Ungdomsvårdsskolor |
Viggbyholmsskolan |
Vårdare |
Övervakare |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2859 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2861 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2866 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2866 |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 16 mm |
Typ | I-band musik |
---|
Typ | Slutmix |
---|---|
Bärare | 17,5 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Typ | Priser |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Av Erik Torstensson. En bearbetning av Carl-Johan Seth. |
Omfång | 93 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Av Erik Torstensson. En bearbetning av Carl-Johan Seth. |
Omfång | 179 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | uppsättning |
---|---|
Färg papper | 16 |
Bakombild papper | 4 |
Dia | uppsättning |
Digitala bilder | Nej |
Negativ | Nej |
Kontaktkartor | Nej |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Färgtyp | Färg |
Hastighet | 24 |
Längd i minuter | 104 min |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | WAV |