Originaltitel | Ni ljuger. |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Dokumentär |
Regi | |
Manus | |
Förlaga | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1969-10-27 |
Stig Engström
Lasse Karlsson
Börje Ahlstedt
Björn Vilson, teckningslärare, Lasses övervakare
Sif Ruud
Anna, Björns mor
Anita Ekström
Margot, Lasses flickvän, sjuksköterska
Rune Turesson
John, konstnär
Torsten Lilliecrona
fångvårdsinspektör
I en kort dokumentär inledning beskriver reportern Bo Holmström det svenska straffväsendets utveckling från halshuggningen av Alfred Ander 1910 - det sist verkställda dödsstraffet i...
Expressens recension hade rubriken "Vilgot Sjömans bästa film" och övrig kritik i Stockholmspressen var med undantag för AB mycket positiv. Invändningar restes mot Sjömans rekonstruktion...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Inspelningstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionschef | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning |
|
Ljudtekniker | |
Scripta |
|
Inspelningsledare | |
B-foto | |
Stillbildsfoto |
|
Elektriker | |
Negativklippning | |
Exekutör |
|
Rekvisita | |
Kläder | |
B-ljud | |
Speaker |
Stig Engström | Lasse Karlsson | ||
Börje Ahlstedt | Björn Vilson, teckningslärare, Lasses övervakare | ||
Sif Ruud | Anna, Björns mor | ||
Anita Ekström | Margot, Lasses flickvän, sjuksköterska | ||
Rune Turesson | John, konstnär | ||
Torsten Lilliecrona | fångvårdsinspektör | ||
Harry Ahlin | doktor Berglund, överläkare på Sätra | ||
Claes Thelander | doktor Nilsson, läkare på Sätra | ||
Jan Erik Lindqvist | psykiater på Långholmen | ||
Bernt Callenbo | assistenten på Håga | ||
Göran Graffman | assistent | ||
Olof Bergström | anstaltnämndens ordförande | ||
Eva Stiberg | journalassistent | ||
Sture Ericson | anstaltsläkare | ||
Barbro Nordin | Lasses hyresvärdinna i Smögen | ||
Bertil Norström | vaktkonstapel på Långholmen | ||
Göthe Grefbo | vaktkonstapel på Långholmen | ||
Mats Dahlbäck | vaktkonstapel på Långholmen | ||
Willie Andréason | vaktkonstapel på Långholmen | ||
John Harryson | överkonstapel på Långholmen | ||
Torbjörn Säfve | intern på Långholmen | ||
Christer Rahm | intern på Långholmen | ||
Jörgen Lantz | intern på Långholmen | ||
Bernt Lundquist | intern på Långholmen | ||
Christer Banck | intern på Långholmen | ||
Bjarne Andreasson | intern på Långholmen | ||
Thomas Orr | intern på Långholmen | ||
Per Nederdahl | intern på Långholmen | ||
Göthe Maxe | intern på Långholmen | ||
Charlie Elvegård | intern på Långholmen | ||
Åke Hammarström | intern på Långholmen | ||
Jan Nygren | överkonstapel | ||
Per-Axel Arosenius | överkonstapel | ||
Anne-Marie Tufvesson | en sekreterare | ||
Rebecca Pawlo | en sprayflicka | ||
Bo Holmström | reporter | ||
Torsten Eriksson | Torsten Eriksson, generaldirektör i fångvårdsstyrelsen | ||
Karl-Erik Törnqvist | Karl-Erik Törnqvist, docent och överläkare på fångvårdsanstalten Hall | ||
Enar Lundberg | Enar Lundberg, rektor | ||
Vilgot Sjöman | regissören och intervjuaren | ||
Olle Ohlsson | fotografen | ||
Gunnar Nilsson | ljudteknikern | ||
Marianne Axelsson (som Marianne Johnson) | scriptan |
Produktionsbolag | Sandrew Film & Teater AB | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Sandrew Film & Teater AB | 1969 | |
Distributör i Sverige (DVD) | Sandrew Metronome Distribution Sverige AB | 2009 | |
Laboratorium | AB Film-Labor | ||
Mixning | Filmmakarna AB |
I en kort dokumentär inledning beskriver reportern Bo Holmström det svenska straffväsendets utveckling från halshuggningen av Alfred Ander 1910 - det sist verkställda dödsstraffet i Sverige - över 1930-talets reformsträvan till de moderna vårdformerna med öppna och halvöppna anstalter, arbete och permissioner. Tre representanter för 60-talets kriminalvård intervjuas: Kriminalstyrelsens generaldirektör Torsten Eriksson, rektorn Enar Lundborg samt överläkaren på anstalten Hall, docent Karl-Erik Törnqvist. Eriksson åberopar statsmakternas direktiv som skäl för byggandet av slutna, rymningssäkra anstalter medan Törnqvist klargör att uteblivna anslag till behandlingspersonal medfört att begreppet "kriminalvård" inte är värt namnet. Prologen utmynnar i en anklagelse mot regering och riksdag: - Ni säger att modern svensk fångvård syftar till att göra förbrytaren samhällsduglig. Ni ljuger. Modern svensk fångvård är inte vård. Den är en rostig gammal straffmaskin, ingenting annat.
Lasse och Björn möts på en tunnelbanestation i Stockholm. Vilgot Sjöman i spetsen för inspelningstruppen berättar om filmens bakgrund och intervjuar Lasse och Björn. Lasse har vuxit upp i ett splittrat hem där fadern drack. Han började själv tidigt supa och hamnade på alkoholistanstalt. Sedan han begått brott i samband med sprit spricker hans äktenskap och han hamnar i fängelse. Under ett par år har han hållit kontakt med Björn, som är teckningslärare och på alla sätt försöker hjälpa Lasse.
När filmens handling börjar är Lasse på permission och har tagit in hos en flicka. Trots Björns ansträngningar börjar Lasse supa och bommar permissionen. Åter intagen på fängel- set placeras han till en början i isoleringscell från vilken Björn dock lyckas få ut honom. Behandlingen av Lasse är summarisk och rutinmässig, någon som helst vård är det inte tal om. Efter en intensiv brev- och presskampanj från Björns sida går fängelseledningen med på att förflytta Lasse till en anstalt där möjlighet till behandling föreligger. Lasse börjar nu utveckla sina konstnärliga anlag. Han skriver dikter och målar, understödd av Björn. Men snart kommer han i konflikt med personalen och återsänds till fängelset i Stockholm.
Björn förnyar sina ansträngningar att hjälpa Lasse. Han får honom villkorligt frigiven och installerar honom i en villa i Smögen. Meningen är att Lasse skall förbereda sig för inträde till en konstskola i Göteborg. Men friheten i förening med ensamheten blir för svår för Lasse. Han målar och tecknar visserligen men blir alltmer rastlös och alkoholberoende. Med växande desperation iakttar Björn den tilltagande planlösheten i Lasses liv och det kommer till ett häftigt uppträde mellan dem. Björn blir svårt förödmjukad.
Lasse super ner sig och missar chansen till utbildning. Björns mor, som tidigare engagerat sig i sonens hjälpverksamhet, inser nu att insatsen varit förgäves och uppmanar honom att lämna Lasse. Björn reser bort och Lasse vandrar tillbaka in i anstaltsvärlden.
Censurnummer | 108510 |
---|---|
Datum | 1969-10-14 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2930 meter |
Kommentar | Aktindelning: 445-545-530-530-545-335 = 2930 m. |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2930 meter |
Längd i minuter | 107 min |
Akter | 6 rullar |
Expressens recension hade rubriken "Vilgot Sjömans bästa film" och övrig kritik i Stockholmspressen var med undantag för AB mycket positiv. Invändningar restes mot Sjömans rekonstruktion av konflikten mellan Lasse och hans närmaste omgivning och mot regissörens "beskäftiga" inhopp i filmhandlingen. Jonas Sima (Chaplin) behandlade Lasse Forsbergs "Misshandlingen" (1969) och "Ni ljuger" tillsammans under rubriken "Att upptäcka 'fascisten' i sig". Kritikern hyste farhågor för att indignationen i de bägge filmerna inte skulle fungera hos den breda publiken och väcka den till insikt om välfärdsstatens missförhållanden. Tvärtom kunde skildringen tänkas bekräfta tidigare, djupt rotade föreställningar om de socialt avvikande och framkalla krav på starkare repressiva åtgärder från samhällets sida mot dessa. Simas inlägg gav upphov till en debatt i tidskriften om vilka värderingar de bägge filmerna uttryckte.
Lasse Bergström (Expr) fann i Vilgot Sjömans anklagelseakt mot den svenska fångvården "en renodling av de bästa egenskaperna i "Jag är nyfiken" (1967/19, 1968/4). Kritikern skrev: "Detta är gestaltat i grå, nära bilder i en vrede som Sjöman hela tiden lyckats hålla under kontroll, därför att han som artist är medveten om att fakta i målet är tillräckliga för att anklagelsen ska gå in. Han driver sin berättel- se rakt fram, han har ingen patentlösning att komma med. Men mitt framför våra ögon går en ung, begåvad människa under. Detta är filmens sanning och mot den blir alla rapporter om att tillståndet i riket är gott grova lögner. För att ytterligare nyansera sin vrede och sin förtvivlan berättar Sjöman också om den goda viljans maktlöshet hos några enskilda individer. (-) Här finns filmens intressanta mänskliga komplikation, belyst av spelet mellan Stig Engström och Börje Ahlstedt, inte helt entydigt men med en väldig kraft och personlig intensitet."
"Hård kritik av 'lögnerna i fångvården'", rubricerade DN sin recension i vilken Mauritz Edström skrev: "Det är rakt och effektivt gjort, med en beslutsamhet som svensk film knappast tidigare visat när den tacklat socialt anklagelsestoff. Medan Claes Fellbom i "Skottet" (1969/19) använde autentiska poliser och bara fick fram thrillereffekter, visar Sjöman sin kapacitet genom att låta skådespelare exekvera samhällsrollerna och nå en stark autentisk verkan. (-) Att filmen får en sådan täthet har Vilgot Sjöman mycket att tacka Stig Engström för. Han spelar Lasse Karlsson med något av total identifikation. Det är ett ständigt närvarande olycksöde, gripande och vädjande i sina häftiga kast, skrämmande samtidigt i beskrivningen av hans svagheter. Ett spel som blir verklighet, med en fysisk utstrålning och kroppslighet man inte kryper undan."
Edström konstaterade till sist att Sjöman på ett utomordentligt levande sätt tagit fram det "drama" han funnit i Lasse Karlssons och Björn Vilsons brev och dokumentsamling men undrade om inte regissören "kunnat nå ännu starkare verkan genom att hårdare hålla sig till dokumenten".
I SvD skrev Carl Henrik Svenstedt: "Åskådaren ges ett fall att beskåda och begrunda, ett mycket tänkbart och trovärdigt fall så som det arbetats fram i miljöer och konfrontationer. Filmen är, som de flesta Sjömanfilmer, ett fint lagarbete av ett drivet filmteam där inte minst Olle Ohlssons mörka bilder har den dystra saklighet som förhindrar alla tankeflykter från ämnet. Som i de flesta Sjömanfilmer finns också tendenser till longörer när berättelsen förlorar i precision och skådespelarna arbetar över små reaktionsytor. (-) "Ni ljuger" visar på en möjlig och viktig väg att riva i vårdslummen, och även om jag själv tror mera på den rena dokumentären, gärna med agitatoriska grepp, hoppas jag att den får många åskådare och hjälper till att driva fram en stark opinion mot de otidsenligheter som fortfarande finns kvar i svensk fångvård."
Under rubriken "Bra dokumentärfilm - dålig spelfilm" riktade Göran Börge (AB) kraftig kritik mot allt det i filmen som gick vid sidan av dokument och reportage. Där, menade kritikern, fungerade filmen inte alls: "Genom att gång på gång låta filmen styra ut i spelscener av förvånande primitivitet har Sjöman i stället lyckats i stor utsträckning desarmera vad som finns av dokumentära kvaliteter. Inte sällan bryter han själv in i filmen, en ovana som hänger med sedan Nyfiken-filmerna. Dessa illusionsbrytande effekter kunde ha varit på sin plats i ett renodlat dokument. Nu bidrar de bara till att framhäva hur konstruerade spelscenerna är, hur märkvärdigt naiva i sin dramatiska byggnad. Dialogen i dessa partier kunde i långa stycken vara skriven av en brådmogen barnunge med dramatiska drömmar."
Hans Nestius i Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering (KRUM) fäste Vilgot Sjömans uppmärksamhet på den 1967 utgivna boken "Samarbete över muren". I den hade fången Lars Karlsson och teckningsläraren Björn Vilson publicerat anteckningar och korrespondens från året 1965. Filmmanuskriptet utarbetades hösten 1968 under samtal, dels med huvudrolls- innehavarna Stig Engström och Börje Ahlstedt, dels med bokens författare. Sjöman höll sig ganska strikt till i förlagan dokumenterade händelser men kallade sitt manus en "ritning till ett filmbygge", eftersom det lämnade stort utrymme för improviserad dialog och alternativa scenlösningar.
Nekad tillträde till Långholmens fängelse i Stockholm, där Sjöman en gång tjänstgjort, utnyttjade han det nedlagda fängelset i Örebro för interiörer. Inspelningen påbörjades 1 mars 1969 och avslutades 29 april.
Filmen tillägnades författaren Lars Görling (död 31.7.1966) med vilken Sjöman samarbetat i "491" (1964). Enligt Sjöman kunde "Ni ljuger" betraktas som en fortsättning på den förra filmen.
Debatten om den svenska fångvården hade redan före filmens premiär (den premiärsattes på 13 platser över hela landet, bl.a. i de större städerna) blossat upp i massmedia till följd av fångarnas krav på bättre förhållanden och någon form av självbestämmanderätt genom förtroenderåd. Fångarnas aktioner till stöd för kraven utlöste motåtgärder från anstaltsledningarnas sida och den växande polariseringen underhöll massmedieintresset. Filmens effekt när det gällde humanisering av fångvården torde dock ha varit marginell.
Nio dagar efter premiären (DN 5.11.1969) kom Björn Vilson med ett inlägg där han kommenterade den bild filmen gav av honom själv. Han såg nu inte längre positivt på den eftersom han av presskommentarerna att döma uppfattats som en "velig, mjäkig, naiv och blåögd kille med överdriven idealism, missriktade ambitioner, barnslig entusiasm osv".
Svenska Filminstitutets jury tilldelade filmen 1,5 poäng (7:e plats av 11 filmer) vilket innebar ett kvalitetsbidrag på 227 441 kronor. Vid 6:e internationella filmfestivalen i Chicago i november 1970 erhöll Stig Engström den främsta utmärkelsen - "Silver Hugo" - för manlig skådespelarprestation. Filmen distribuerades i USA under titeln "You're Lying".
Originaltitel | Samarbete över muren: Ett socialt och allmänmänskligt dokument (Bok) | |
---|---|---|
Författare | Lars Karlsson | |
Björn Vilson |
1969-03-01 | 1969-04-29 | |||||
Örebro | Sverige | |||||
Smögen | Sverige | |||||
Göteborg | Sverige | |||||
Torsby | Sverige | |||||
Stockholm | Sverige |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Royal | Eskilstuna | Sverige | 107 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1969-10-27 | Royal | Eskilstuna | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Royal | Göteborg | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Royal | Göteborg | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Capitol | Helsingborg | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Capitol | Helsingborg | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Royal | Linköping | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Royal | Linköping | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Saga | Lund | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Saga | Lund | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Saga | Malmö | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Saga | Malmö | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Röda Kvarn | Norrköping | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Röda Kvarn | Norrköping | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Alcazar | Stockholm | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Alcazar | Stockholm | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Cinema | Stockholm | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Cinema | Stockholm | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Victoria | Stockholm | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Victoria | Stockholm | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | China | Sundsvall | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | China | Sundsvall | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Royal | Umeå | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Royal | Umeå | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Röda Kvarn | Uppsala | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Röda Kvarn | Uppsala | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Röda Kvarn | Örebro | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Röda Kvarn | Örebro | Sverige | 107 min | |
Sverigepremiär | 1969-10-27 | Saga | Östersund | Sverige | 107 min | |
Urpremiär | 1969-10-27 | Saga | Östersund | Sverige | 107 min | |
Cinemateksvisning | 1971-10-28 | Sverige | ||||
TV-visning | 1974-11-01 | TV2 | Sverige | 103 min | ||
Cinemateksvisning | 1980-10-22 | Sverige | ||||
1980-10-23 | Sverige | |||||
1991-01-06 | Sverige | |||||
1991-01-12 | Sverige | |||||
TV-visning | 1995-11-11 | Femman | Sverige | 103 min | ||
1997-03-09 | Kanal 5 | Sverige | 103 min | |||
Cinemateksvisning | 1999-11-28 | Skandia | Stockholm | Sverige | ||
2006-09-19 | Sture | Stockholm | Sverige | 107 min | ||
2006-09-22 | Bio Victor | Stockholm | Sverige | 107 min | ||
2006-11-04 | Bio Capitol | Göteborg | Sverige | 107 min | ||
2006-11-11 | Spegeln | Malmö | Sverige | 107 min | ||
Utländsk biograf exkl FIAF | 2008-04-24 | |||||
2008-04-25 | ||||||
Dvd-release (hyr) | 2009-04-01 | Sverige | 103 min | |||
Dvd-release (köp) | 2009-04-01 | Sverige | 103 min | |||
TV-visning | 2011-06-15 | SVT1 | Sverige | |||
2013-07-30 | SVT1 | Sverige | ||||
2016-05-23 | SVT1 | Sverige | ||||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2023-08-21 | Stockholm | Sverige |
Originaltitel | Danza delle ore | |
---|---|---|
Kompositör | Amilcare Ponchielli | (1876) |
Textförfattare | Cornelis Vreeswijk | (1964) |
Sångare | Cornelis Vreeswijk |
Originaltitel | Lasse liten blues | |
---|---|---|
Kompositör | Cornelis Vreeswijk | (1964) |
Textförfattare | Cornelis Vreeswijk | (1964) |
Sångare | Cornelis Vreeswijk |
Originaltitel | Ann-Katarin | |
---|---|---|
Kompositör | Cornelis Vreeswijk | (1964) |
Textförfattare | Cornelis Vreeswijk | (1964) |
Sångare | Cornelis Vreeswijk |
Originaltitel | Slusk-blues | |
---|---|---|
Kompositör | Cornelis Vreeswijk | (1965) |
Textförfattare | Cornelis Vreeswijk | (1965) |
Sångare | Cornelis Vreeswijk |
Originaltitel | La paloma | |
---|---|---|
Kompositör | Sebastián Yradier | (1859) |
Textförfattare | Sebastián Yradier | (spansk text 1859) |
Ernst Wallmark | (svensk text) |
Originaltitel | En månskenspromenad | |
---|---|---|
Kompositör | Thore Ehrling | (1943) |
Textförfattare | Nils Hellström | (1943) |
Originaltitel | I de lyse nætter | |
---|---|---|
Kompositör | Mogens Schrader | (1930) |
Textförfattare | Gösta Stevens | (svensk text 1930) |
Dagmar Schrader | (dansk text 1930) | |
Gösta Stevens | (svensk text) |
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag | Stockholm | 1970 | (bidrag om 227 441,43 kr) | ||
---|---|---|---|---|---|
Silver Hugo | Chicago | 1970 | Stig Engström | (roll) |
Brevet till Lotta (1981) | Ni ljuger. (1969) |
Alkoholism |
Barmhärtige samariten/Den |
Debattfilm |
Dokumentärfilmsinslag |
Fakultativ frigivning |
Filmad litteratur |
Filmdebatter |
Fängelser |
Fångar |
Fångvård |
Homosexualitet |
Isoleringscell |
Konstnärer |
Konstnärskap |
Kriminalvård |
Läkare |
Mentalvård |
Opinionsbildning |
Samhällskritik |
Straffsystem |
Svenskt samhälle/1969 |
Örebro/Gamla fängelset |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2926 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2932 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2923 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Videokopia digital |
---|---|
Bärare | Digital Betacam (PAL) |
Typ | Videokopia digital |
---|---|
Bärare | Digital Betacam (PAL) |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | NI LJUGER |
Tryckeri | Tryckeri AB Småland |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | NI LJUGER |
Tryckeri | Robert E. Petersen offset-bogtryck |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Ritning. |
Omfång | Ca 110 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Dialoglista. |
Omfång | 69 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | English subtitles. |
Omfång | 48 s. |
Språk | Engelska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | uppsättning |
---|---|
Färg papper | Nej |
Bakombild papper | Nej |
Dia | Nej |
Digitala bilder | Ja |
Negativ | Nej |
Kontaktkartor | Nej |
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |