Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Ni ljuger.
Filmtyp Långfilm
Kategori Dokumentär
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1969-10-27

Medverkande

Stig Engström
Lasse Karlsson

Börje Ahlstedt
Björn Vilson, teckningslärare, Lasses övervakare

Sif Ruud
Anna, Björns mor

Anita Ekström
Margot, Lasses flickvän, sjuksköterska

Rune Turesson
John, konstnär

Torsten Lilliecrona
fångvårdsinspektör

Visa fler

Handling

I en kort dokumentär inledning beskriver reportern Bo Holmström det svenska straffväsendets utveckling från halshuggningen av Alfred Ander 1910 - det sist verkställda dödsstraffet i...

Visa hela handlingen

Press

Expressens recension hade rubriken "Vilgot Sjömans bästa film" och övrig kritik i Stockholmspressen var med undantag för AB mycket positiv. Invändningar restes mot Sjömans rekonstruktion...

Visa all press

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel
Inspelningstitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionschef
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
Inspelningsledare
B-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Negativklippning
Exekutör
Rekvisita
Kläder
B-ljud
Speaker

Medverkande

Stig Engström Lasse Karlsson
Börje Ahlstedt Björn Vilson, teckningslärare, Lasses övervakare
Sif Ruud Anna, Björns mor
Anita Ekström Margot, Lasses flickvän, sjuksköterska
Rune Turesson John, konstnär
Torsten Lilliecrona fångvårdsinspektör
Harry Ahlin doktor Berglund, överläkare på Sätra
Claes Thelander doktor Nilsson, läkare på Sätra
Jan Erik Lindqvist psykiater på Långholmen
Bernt Callenbo assistenten på Håga
Göran Graffman assistent
Olof Bergström anstaltnämndens ordförande
Eva Stiberg journalassistent
Sture Ericson anstaltsläkare
Barbro Nordin Lasses hyresvärdinna i Smögen
Bertil Norström vaktkonstapel på Långholmen
Göthe Grefbo vaktkonstapel på Långholmen
Mats Dahlbäck vaktkonstapel på Långholmen
Willie Andréason vaktkonstapel på Långholmen
John Harryson överkonstapel på Långholmen
Torbjörn Säfve intern på Långholmen
Christer Rahm intern på Långholmen
Jörgen Lantz intern på Långholmen
Bernt Lundquist intern på Långholmen
Christer Banck intern på Långholmen
Bjarne Andreasson intern på Långholmen
Thomas Orr intern på Långholmen
Per Nederdahl intern på Långholmen
Göthe Maxe intern på Långholmen
Charlie Elvegård intern på Långholmen
Åke Hammarström intern på Långholmen
Jan Nygren överkonstapel
Per-Axel Arosenius överkonstapel
Anne-Marie Tufvesson en sekreterare
Rebecca Pawlo en sprayflicka
Bo Holmström reporter
Torsten Eriksson Torsten Eriksson, generaldirektör i fångvårdsstyrelsen
Karl-Erik Törnqvist Karl-Erik Törnqvist, docent och överläkare på fångvårdsanstalten Hall
Enar Lundberg Enar Lundberg, rektor
Vilgot Sjöman regissören och intervjuaren
Olle Ohlsson fotografen
Gunnar Nilsson ljudteknikern
Marianne Axelsson (som Marianne Johnson) scriptan

Bolag

Produktionsbolag Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm) Sandrew Film & Teater AB 1969
Distributör i Sverige (DVD) Sandrew Metronome Distribution Sverige AB 2009
Laboratorium AB Film-Labor
Mixning Filmmakarna AB

Handling

I en kort dokumentär inledning beskriver reportern Bo Holmström det svenska straffväsendets utveckling från halshuggningen av Alfred Ander 1910 - det sist verkställda dödsstraffet i Sverige - över 1930-talets reformsträvan till de moderna vårdformerna med öppna och halvöppna anstalter, arbete och permissioner. Tre representanter för 60-talets kriminalvård intervjuas: Kriminalstyrelsens generaldirektör Torsten Eriksson, rektorn Enar Lundborg samt överläkaren på anstalten Hall, docent Karl-Erik Törnqvist. Eriksson åberopar statsmakternas direktiv som skäl för byggandet av slutna, rymningssäkra anstalter medan Törnqvist klargör att uteblivna anslag till behandlingspersonal medfört att begreppet "kriminalvård" inte är värt namnet. Prologen utmynnar i en anklagelse mot regering och riksdag: - Ni säger att modern svensk fångvård syftar till att göra förbrytaren samhällsduglig. Ni ljuger. Modern svensk fångvård är inte vård. Den är en rostig gammal straffmaskin, ingenting annat.

Lasse och Björn möts på en tunnelbanestation i Stockholm. Vilgot Sjöman i spetsen för inspelningstruppen berättar om filmens bakgrund och intervjuar Lasse och Björn. Lasse har vuxit upp i ett splittrat hem där fadern drack. Han började själv tidigt supa och hamnade på alkoholistanstalt. Sedan han begått brott i samband med sprit spricker hans äktenskap och han hamnar i fängelse. Under ett par år har han hållit kontakt med Björn, som är teckningslärare och på alla sätt försöker hjälpa Lasse.

När filmens handling börjar är Lasse på permission och har tagit in hos en flicka. Trots Björns ansträngningar börjar Lasse supa och bommar permissionen. Åter intagen på fängel- set placeras han till en början i isoleringscell från vilken Björn dock lyckas få ut honom. Behandlingen av Lasse är summarisk och rutinmässig, någon som helst vård är det inte tal om. Efter en intensiv brev- och presskampanj från Björns sida går fängelseledningen med på att förflytta Lasse till en anstalt där möjlighet till behandling föreligger. Lasse börjar nu utveckla sina konstnärliga anlag. Han skriver dikter och målar, understödd av Björn. Men snart kommer han i konflikt med personalen och återsänds till fängelset i Stockholm.

Björn förnyar sina ansträngningar att hjälpa Lasse. Han får honom villkorligt frigiven och installerar honom i en villa i Smögen. Meningen är att Lasse skall förbereda sig för inträde till en konstskola i Göteborg. Men friheten i förening med ensamheten blir för svår för Lasse. Han målar och tecknar visserligen men blir alltmer rastlös och alkoholberoende. Med växande desperation iakttar Björn den tilltagande planlösheten i Lasses liv och det kommer till ett häftigt uppträde mellan dem. Björn blir svårt förödmjukad.

Lasse super ner sig och missar chansen till utbildning. Björns mor, som tidigare engagerat sig i sonens hjälpverksamhet, inser nu att insatsen varit förgäves och uppmanar honom att lämna Lasse. Björn reser bort och Lasse vandrar tillbaka in i anstaltsvärlden.

Censur / granskning

Censurnummer 108510
Datum 1969-10-14
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2930 meter
Kommentar Aktindelning: 445-545-530-530-545-335 = 2930 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudtyp Ljud
Ljudsystem Optisk mono
Färgtyp Svartvit
Bärare 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2930 meter
Längd i minuter 107 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Expressens recension hade rubriken "Vilgot Sjömans bästa film" och övrig kritik i Stockholmspressen var med undantag för AB mycket positiv. Invändningar restes mot Sjömans rekonstruktion av konflikten mellan Lasse och hans närmaste omgivning och mot regissörens "beskäftiga" inhopp i filmhandlingen. Jonas Sima (Chaplin) behandlade Lasse Forsbergs "Misshandlingen" (1969) och "Ni ljuger" tillsammans under rubriken "Att upptäcka 'fascisten' i sig". Kritikern hyste farhågor för att indignationen i de bägge filmerna inte skulle fungera hos den breda publiken och väcka den till insikt om välfärdsstatens missförhållanden. Tvärtom kunde skildringen tänkas bekräfta tidigare, djupt rotade föreställningar om de socialt avvikande och framkalla krav på starkare repressiva åtgärder från samhällets sida mot dessa. Simas inlägg gav upphov till en debatt i tidskriften om vilka värderingar de bägge filmerna uttryckte.

Lasse Bergström (Expr) fann i Vilgot Sjömans anklagelseakt mot den svenska fångvården "en renodling av de bästa egenskaperna i "Jag är nyfiken" (1967/19, 1968/4). Kritikern skrev: "Detta är gestaltat i grå, nära bilder i en vrede som Sjöman hela tiden lyckats hålla under kontroll, därför att han som artist är medveten om att fakta i målet är tillräckliga för att anklagelsen ska gå in. Han driver sin berättel- se rakt fram, han har ingen patentlösning att komma med. Men mitt framför våra ögon går en ung, begåvad människa under. Detta är filmens sanning och mot den blir alla rapporter om att tillståndet i riket är gott grova lögner. För att ytterligare nyansera sin vrede och sin förtvivlan berättar Sjöman också om den goda viljans maktlöshet hos några enskilda individer. (-) Här finns filmens intressanta mänskliga komplikation, belyst av spelet mellan Stig Engström och Börje Ahlstedt, inte helt entydigt men med en väldig kraft och personlig intensitet."

"Hård kritik av 'lögnerna i fångvården'", rubricerade DN sin recension i vilken Mauritz Edström skrev: "Det är rakt och effektivt gjort, med en beslutsamhet som svensk film knappast tidigare visat när den tacklat socialt anklagelsestoff. Medan Claes Fellbom i "Skottet" (1969/19) använde autentiska poliser och bara fick fram thrillereffekter, visar Sjöman sin kapacitet genom att låta skådespelare exekvera samhällsrollerna och nå en stark autentisk verkan. (-) Att filmen får en sådan täthet har Vilgot Sjöman mycket att tacka Stig Engström för. Han spelar Lasse Karlsson med något av total identifikation. Det är ett ständigt närvarande olycksöde, gripande och vädjande i sina häftiga kast, skrämmande samtidigt i beskrivningen av hans svagheter. Ett spel som blir verklighet, med en fysisk utstrålning och kroppslighet man inte kryper undan."

Edström konstaterade till sist att Sjöman på ett utomordentligt levande sätt tagit fram det "drama" han funnit i Lasse Karlssons och Björn Vilsons brev och dokumentsamling men undrade om inte regissören "kunnat nå ännu starkare verkan genom att hårdare hålla sig till dokumenten".

I SvD skrev Carl Henrik Svenstedt: "Åskådaren ges ett fall att beskåda och begrunda, ett mycket tänkbart och trovärdigt fall så som det arbetats fram i miljöer och konfrontationer. Filmen är, som de flesta Sjömanfilmer, ett fint lagarbete av ett drivet filmteam där inte minst Olle Ohlssons mörka bilder har den dystra saklighet som förhindrar alla tankeflykter från ämnet. Som i de flesta Sjömanfilmer finns också tendenser till longörer när berättelsen förlorar i precision och skådespelarna arbetar över små reaktionsytor. (-) "Ni ljuger" visar på en möjlig och viktig väg att riva i vårdslummen, och även om jag själv tror mera på den rena dokumentären, gärna med agitatoriska grepp, hoppas jag att den får många åskådare och hjälper till att driva fram en stark opinion mot de otidsenligheter som fortfarande finns kvar i svensk fångvård."

Under rubriken "Bra dokumentärfilm - dålig spelfilm" riktade Göran Börge (AB) kraftig kritik mot allt det i filmen som gick vid sidan av dokument och reportage. Där, menade kritikern, fungerade filmen inte alls: "Genom att gång på gång låta filmen styra ut i spelscener av förvånande primitivitet har Sjöman i stället lyckats i stor utsträckning desarmera vad som finns av dokumentära kvaliteter. Inte sällan bryter han själv in i filmen, en ovana som hänger med sedan Nyfiken-filmerna. Dessa illusionsbrytande effekter kunde ha varit på sin plats i ett renodlat dokument. Nu bidrar de bara till att framhäva hur konstruerade spelscenerna är, hur märkvärdigt naiva i sin dramatiska byggnad. Dialogen i dessa partier kunde i långa stycken vara skriven av en brådmogen barnunge med dramatiska drömmar."

Kommentar Svensk filmografi

Hans Nestius i Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering (KRUM) fäste Vilgot Sjömans uppmärksamhet på den 1967 utgivna boken "Samarbete över muren". I den hade fången Lars Karlsson och teckningsläraren Björn Vilson publicerat anteckningar och korrespondens från året 1965. Filmmanuskriptet utarbetades hösten 1968 under samtal, dels med huvudrolls- innehavarna Stig Engström och Börje Ahlstedt, dels med bokens författare. Sjöman höll sig ganska strikt till i förlagan dokumenterade händelser men kallade sitt manus en "ritning till ett filmbygge", eftersom det lämnade stort utrymme för improviserad dialog och alternativa scenlösningar.

Nekad tillträde till Långholmens fängelse i Stockholm, där Sjöman en gång tjänstgjort, utnyttjade han det nedlagda fängelset i Örebro för interiörer. Inspelningen påbörjades 1 mars 1969 och avslutades 29 april.

Filmen tillägnades författaren Lars Görling (död 31.7.1966) med vilken Sjöman samarbetat i "491" (1964). Enligt Sjöman kunde "Ni ljuger" betraktas som en fortsättning på den förra filmen.

Debatten om den svenska fångvården hade redan före filmens premiär (den premiärsattes på 13 platser över hela landet, bl.a. i de större städerna) blossat upp i massmedia till följd av fångarnas krav på bättre förhållanden och någon form av självbestämmanderätt genom förtroenderåd. Fångarnas aktioner till stöd för kraven utlöste motåtgärder från anstaltsledningarnas sida och den växande polariseringen underhöll massmedieintresset. Filmens effekt när det gällde humanisering av fångvården torde dock ha varit marginell.

Nio dagar efter premiären (DN 5.11.1969) kom Björn Vilson med ett inlägg där han kommenterade den bild filmen gav av honom själv. Han såg nu inte längre positivt på den eftersom han av presskommentarerna att döma uppfattats som en "velig, mjäkig, naiv och blåögd kille med överdriven idealism, missriktade ambitioner, barnslig entusiasm osv".

Svenska Filminstitutets jury tilldelade filmen 1,5 poäng (7:e plats av 11 filmer) vilket innebar ett kvalitetsbidrag på 227 441 kronor. Vid 6:e internationella filmfestivalen i Chicago i november 1970 erhöll Stig Engström den främsta utmärkelsen - "Silver Hugo" - för manlig skådespelarprestation. Filmen distribuerades i USA under titeln "You're Lying".

Förlaga

Inspelning

1969-03-01 1969-04-29
Örebro Sverige
Smögen Sverige
Göteborg Sverige
Torsby Sverige
Stockholm Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1969-10-27 Royal Eskilstuna Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Royal Eskilstuna Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Royal Göteborg Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Royal Göteborg Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Capitol Helsingborg Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Capitol Helsingborg Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Royal Linköping Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Royal Linköping Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Saga Lund Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Saga Lund Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Saga Malmö Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Saga Malmö Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Röda Kvarn Norrköping Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Röda Kvarn Norrköping Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Alcazar Stockholm Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Alcazar Stockholm Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Cinema Stockholm Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Cinema Stockholm Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Victoria Stockholm Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Victoria Stockholm Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 China Sundsvall Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 China Sundsvall Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Royal Umeå Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Royal Umeå Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Röda Kvarn Uppsala Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Röda Kvarn Uppsala Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Röda Kvarn Örebro Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Röda Kvarn Örebro Sverige 107 min
Sverigepremiär 1969-10-27 Saga Östersund Sverige 107 min
Urpremiär 1969-10-27 Saga Östersund Sverige 107 min
Cinemateksvisning 1971-10-28 Sverige
TV-visning 1974-11-01 TV2 Sverige 103 min
Cinemateksvisning 1980-10-22 Sverige
1980-10-23 Sverige
1991-01-06 Sverige
1991-01-12 Sverige
TV-visning 1995-11-11 Femman Sverige 103 min
1997-03-09 Kanal 5 Sverige 103 min
Cinemateksvisning 1999-11-28 Skandia Stockholm Sverige
2006-09-19 Sture Stockholm Sverige 107 min
2006-09-22 Bio Victor Stockholm Sverige 107 min
2006-11-04 Bio Capitol Göteborg Sverige 107 min
2006-11-11 Spegeln Malmö Sverige 107 min
Utländsk biograf exkl FIAF 2008-04-24
2008-04-25
Dvd-release (hyr) 2009-04-01 Sverige 103 min
Dvd-release (köp) 2009-04-01 Sverige 103 min
TV-visning 2011-06-15 SVT1 Sverige
2013-07-30 SVT1 Sverige
2016-05-23 SVT1 Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia 2023-08-21 Stockholm Sverige

Musikstycken

Originaltitel Danza delle ore
Kompositör Amilcare Ponchielli (1876)
Textförfattare Cornelis Vreeswijk (1964)
Sångare Cornelis Vreeswijk


Originaltitel Lasse liten blues
Kompositör Cornelis Vreeswijk (1964)
Textförfattare Cornelis Vreeswijk (1964)
Sångare Cornelis Vreeswijk


Originaltitel Ann-Katarin
Kompositör Cornelis Vreeswijk (1964)
Textförfattare Cornelis Vreeswijk (1964)
Sångare Cornelis Vreeswijk


Originaltitel Slusk-blues
Kompositör Cornelis Vreeswijk (1965)
Textförfattare Cornelis Vreeswijk (1965)
Sångare Cornelis Vreeswijk


Originaltitel La paloma
Kompositör Sebastián Yradier (1859)
Textförfattare Sebastián Yradier (spansk text 1859)
Ernst Wallmark (svensk text)


Originaltitel En månskenspromenad
Kompositör Thore Ehrling (1943)
Textförfattare Nils Hellström (1943)


Originaltitel I de lyse nætter
Kompositör Mogens Schrader (1930)
Textförfattare Gösta Stevens (svensk text 1930)
Dagmar Schrader (dansk text 1930)
Gösta Stevens (svensk text)


Utmärkelser

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1970 (bidrag om 227 441,43 kr)
Silver Hugo Chicago 1970 Stig Engström (roll)

Ämnesord

Alkoholism
Barmhärtige samariten/Den
Debattfilm
Dokumentärfilmsinslag
Fakultativ frigivning
Filmad litteratur
Filmdebatter
Fängelser
Fångar
Fångvård
Homosexualitet
Isoleringscell
Konstnärer
Konstnärskap
Kriminalvård
Läkare
Mentalvård
Opinionsbildning
Samhällskritik
Straffsystem
Svenskt samhälle/1969
Örebro/Gamla fängelset

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm
Längd i meter 2926


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm
Längd i meter 2932


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm
Längd i meter 2923


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bärare 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Bärare 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Bärare 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bärare 35 mm


Typ Tonnegativ
Bärare 35 mm


Typ Tonnegativ
Bärare 35 mm


Typ Videokopia digital
Bärare Digital Betacam (PAL)


Typ Videokopia digital
Bärare Digital Betacam (PAL)


Bestånd Affischer

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar 2
Affischtitel NI LJUGER
Tryckeri Tryckeri AB Småland


Storlek Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar 2
Affischtitel NI LJUGER
Tryckeri Robert E. Petersen offset-bogtryck


Bestånd Arkivalier

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ Pressklipp


Bestånd Manuskript

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ Synopsis
Manustitel Ritning.
Omfång Ca 110 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Dialoglista.
Omfång 69 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel English subtitles.
Omfång 48 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper uppsättning
Färg papper Nej
Bakombild papper Nej
Dia Nej
Digitala bilder Ja
Negativ Nej
Kontaktkartor Nej
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska



Relaterat

    Kontakta redaktionen

    Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

    Vad gäller det?