Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner (1956)

Media (1 st)

Sjungande gräshoppor, stop motion-grodor och hallucinatorisk dekor i barnmusikal där ingenting är för konstigt. Regissören gör alla rösterna, och filmen bygger på hans radioshow.

"Hos bagare Boll, hos bagare Boll, kom och köp, kom och köp ett sockertroll, namminammi namminamm, namminammi namminamm…"

Det viktiga är kanske inte orden. Här har vi en gräshoppa som sjunger om en groda som krympt ett bageri. Thomas Funcks skrockande galande djur radiodebuterade 1949 och blev en stående succé 1954. Filmen, regisserad av brodern Hans, gjordes två år senare. Liksom i radio gjorde Thomas Funck alla röster, med ett register som sträcker sig från Staffan Westerberg till en hönsgård.

Här gör man inga som helst försök att dölja att djuren spelas av utklädda människor, tvärtom. Gräshoppan Kalle Stropp, i fluga och jackett och med sitt ljusgröna pekfinger i luften, är filmens C-P3O. Grodan Boll är R2-D2 korsad med Karlsson på taket, skrämmande lik en galen apa med lösmage, väst och obefintlig impulskontroll. Ett radarpar. Sen har vi en räv i hängseljeans – "Tjenamoss kisar och tomtebloss" – en behagsjuk papegoja, en konturlös höna, en plåtman av sardinburkar och två diffusa figurer som fastnat i skorstenen och blivit onda: "Vi är svarta; vi är fula och falska och svarta". Medverkar gör också två sorkar som spelar på tänderna och en vaktparad. Och en daggmask, men den har inga repliker.

Var en sexårsklass med för mycket socker i blodet manuskonsulter? Handlingen går knappt att beskriva. Scenografin och ljussättningen är en fantastisk blandning av "Trollkarlen från Oz" och Vår Teater, och skådespelarna dansar och hoppar och ramlar baklänges lika obehindrat som om de hängde i trådar. Här och var blir djuren dockor som i omsorgsfulla animationer tar sig i och ur och upp på stora saker. Det klättras och kryps, och alla hjälper varandra. "Kom! Kom!" ropar någon i varenda scen, för att alla ska få se vad man har hittat och ingen ska bli lämnad när man ska iväg. De fula och falska och svarta får också vara med – de blir snälla när man har skrubbat dem vita.

Det här var 1956. Svenska barn, svältfödda på underhållning, hade tacklat sig fram till radioapparaterna för att få höra Thomas Funcks program, och många år senare smög de fortfarande omkring och viskade "Schy schy ha ha". Den prilliga födelsedagssången blev en seriös konkurrent till "Ja må han leva".

Mot slutet av filmen blir det mest åhååååå och spring på stället, som när ingen har kommit på något slut på en dagispjäs, eller riktigt bestämt vem som är regissör. Men det gör ingenting. Kritikerna var i extas, och man förstår dem. Hade man trott att man skulle få se en räv i jeans vispa grädde med svansen? Eller två insekter (?) i frack gömma en stulen propeller i ett urblåst ägg? Skulle inte tro det.

Thomas Funck vakade över sina skapelser, som förblev desamma i bilderböcker, radio, tecknade serier, på en 78-varvare, i tv och på film. Han skrev manus och sånger och gjorde rösterna till de två animerade filmer Jan Gissberg regisserade och Kalle Stropp och Grodan Boll på svindlande äventyr belönades med hederspriset i Cannes-festivalens barnfilmssektion 1991.

"Finns och finns och finns och finns…" säger den sorglösa grodan och tar några danssteg när gräshoppan påpekar att en skylt inte finns. Finns och finns… Det kunde vara mottot för Thomas Funcks hallucinatoriska äventyr. Det är svårt att komma på en film som ligger närmare barns sätt att leka. Närmare lekarna där alla är med och vad som helst finns. Verkligheten transformerad. Inte illa av en gräshoppa och en groda.

Siv Widerberg, Arbetaren: "Skratt, heja-rop och andlös tystnad fick man uppleva i Anglais biosalong på annandagens Kalle Stropp-premiär. Ungarna levde med och lika roligt hade vi vuxna. Så var det också något särskilt man fick vara med om denna gång; en god, välspelad, fantasifull och riktig barnfilm med allt vad det innebär. Thomas och Hasse Funck har gjort ett gott arbete och har dessutom haft hjälp av mycket goda aktörer, effektförståsigpåare, maskörer och trickfilmare. […] Thomas Funck står som vanligt för talet, skickliga balettdansörer-söser för mimik och plastik. […]"

Nina Widerberg (2017)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Tillsammans med två barn sitter Thomas Funck och skriver färdigt filmens förtexter. Han börjar berätta:

Det är tidigt en morgon. En massa bagarklädda barn samlar ägg i en hönsgård. Sedan går de in till den sovande bagaren och väcker honom, och bakandet av dagens bröd kan komma i gång.

När barnen senare begett sig ut för att leverera brödet till kunderna och bageriet är tomt, kommer Kalle Stropp dit tillsammans med Grodan Boll, Plåt-Niklas, Räven och Papegojan. De är som små kryp i det stora bageriet. Men på detta råder Plåt-Niklas bot. Han uttalar en magisk formel, och genast krymper bageriet så att de små vännerna kan arbeta obehindrat i det. De ska nämligen baka en tårta för att uppvakta vaktparaden som fyller fyra år.

Utan att de bakande märker något smyger två sotisar, Sot och Tos, in i bageriet och stjäl Plåt-Niklas' propeller som han bär på ryggen. Sedan försvinner de. Plåt-Niklas upptäcker förlusten, när det är dags att vispa grädde, och blir mycket ledsen. Strax därpå ger sig sotisarna till känna. De har tagit hand om propellern, berättar de. Och nu ska de försvinna för alltid. De ska bara släcka ljuset först. De blåser -- och det elektriska ljuset slocknar.

Sotisarna kommer till Kalle Stropps äng, där de hittar ett ägg som de knäcker, tömmer och sedan gömmer sig i.

Till ängen kommer Kalle Stropp, Grodan Boll, Plåt-Niklas, Räven och Papegojan. Räven bär på den nybakade tårtan. Här möter de Hönan som klagar över att ett ägg stulits från hönsgården. Kalle Stropp hämtar ett förstoringsglas och börjar spana -- och finner snart ägget, sotisarnas gömställe. Hönan får ägget tillbaka.

Medan Hönan sover lyckas dock sotisarna fly, och sedan lägger de också beslag på tårtan, "vaktad" av den likaledes sovande Räven.

Sotisarna upptäcks, men de tar sig till stranden, hoppar i vattnet och försvinner med sitt byte.

Nu får Kalle Stropp en idé. Av en gammal stövel bygger han och vännerna en u-båt som för dem till motsatta stranden. Där jagar de in i en hemlig gång som de följer, vägledda av sorkar. Gången mynnar hos Gubben Glömsk och Gumman Kom ihåg som bjuder på skjuts i sin bil -- vilken Plåt-Niklas f ö känner igen som sin moster.

Snart stannar dock bilen. Bensinen är slut. Kalle Stropp och hans vänner får fortsätta till fots. Sotisarna har lämnat tydliga spår som de följer. De kommer till ett torn, och spåren fortsätter uppför tornväggen. De klättrar upp -- och tas till fånga och binds av sotisarna.

Men nu kommer räddningen i form av vaktparaden. Kaptenen låter rulla fram en kanon och hotar avfyra en ärta om inte sotisarna befriar sina fångar.

En stund senare är Kalle Stropp och hans vänner befriade, och Plåt-Niklas återfår sin propeller. Räven har räddat tårtan. Och Grodan Boll får den försonliga ingivelsen att sotisarna kanske inte är så elaka ändå -- bara de får tvätta sig.

Vaktparadens födelsedag firas med tårta och sång i en leksaksaffär. Kalle Stropp och hans vänner är förstås där -- liksom sotisarna, rentvättade och festklädda.

Slutet gott, allting gott, säger Grodan Boll.

Pressreaktion Svensk filmografi

En god, välspelad, fantasifull och riktig barnfilm, skrev Siv Widerberg i Arbetaren om Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner, och övriga stockholmskritiker höll på det hela taget med henne.

Arbetaren (Siv Widerberg): "Skratt, heja-rop och andlös tystnad fick man uppleva i Anglais biosalong på annandagens Kalle Stropp-premiär. Ungarna levde med och lika roligt hade vi vuxna. Så var det också något särskilt man fick vara med om denna gång; en god, välspelad, fantasifull och riktig barnfilm med allt vad det innebär. Thomas och Hasse Funck har gjort ett gott arbete och har dessutom haft hjälp av mycket goda aktörer, effektförståsigpåare, maskörer och trickfilmare.

Filmen om Kalle Stropp leder oss direkt in i sagans värld: där kan allt hända -- och där händer också det mesta. Det skojas och sjungs, dansas och slösas med färg (vacker färg) och roliga scenerier. Spänning finns i lagom mått och två elaka 'sotisar' blir snälla på slutet. Thomas Funck står som vanligt för talet, skickliga balettdansörer -söser för mimik och plastik. (Hönan gjorde en strålande prestation, hon v a r höna!) Ja, roligt har man på denna film. Fler sådana vill vi ha -- vi och barnen! En sak bara, om vi får be: lite kortare, tack."

SvD (Eliza): "--Den här filmen var ännu bättre än jag hade trott, sa en salig sexåring efter att ha sett filmen om de kära vännerna Kalle Stropp och Grodan Boll. Det var ju, med kännedom om barns sätt att spänna sina förväntningar till det orimliga, en oerhört fin kritik.

Att göra film av Thomas Funcks geniala radiounderhållning för de yngsta, det trodde man ju skulle möta på olösliga tekniska problem -- om den inte möjligen gjordes som ren dockfilm. Nu har emellertid Thomas Funck med bistånd av broder Hasse, som svarar för regien, löst knuten på ett sätt som efteråt framstår som det enda rätta. Figurerna framställs ömsom av dockor och ömsom av skådespelare och det hela fungerar över förväntan. Men så är det ju verkligen iscensatt med den rätta fantasien och lekfullheten helt kongenialt med radioversionen."

StT (Movie): "Det är inte lätt att stöpa om 'Kalle Stropp' i filmform. I radion bygger de unga åhörarna sitt intresse främst på rösterna, de ser figurerna mest efter egen fantasi. På filmen hoppar dessa in enligt författarens föreskrifter -- det kan lätt bli en besvikelse. För vissa åldrar.

Thomas Funck -- med Hasse Funck som regissör -- och Europa Film har satt till alla klutar för att ge ett fullgott resultat. Filmen har massor av scener, som på skilda sätt tilltalar olika barnåldrar, men många roligheter går de yngsta förbi. Det berättas för fort för deras del. De har kanske roligt på sitt sätt de också, men utan att riktigt förstå t ex sammanhanget med Plåt-Niklas och hans stulna propeller.

Det är roligt att Europa Film vågat sig på inspelningen; ett värdefullt bidrag till svensk barnfilmsproduktion. Och Thomas Funck och hans pigga medhjälpare är värda all aktning för sin insats. Presentationen av de båda sotisarna gör bland annat säker filmeffekt."

Kommentar Svensk filmografi

För Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner sökte Europa Film hos statens biografbyrå nöjesskattebefrielse (ej att förväxla med den automatiskt utgående, partiella återbäring av nöjesskatt vilken tillkom alla filmer som klassificerades som svenska). Biografbyrån avslog ansökan, varpå Europa Film överklagade hos regeringen som 25.1.1957 dock fastställde biografbyråns beslut.

Senare 1957 kom en ny lag som automatiskt gav nöjesskattebefrielse åt barnfilmer godkända av barnfilmjuryn. Ett sådant godkännande fick också Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner och blev alltså därmed nöjesskattebefriad. Men i det läget hade filmen förstås redan nått en stor del av sin publik.

Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner gestaltas huvudsakligen av skådespelare som dock genomgående talar med Thomas Funcks röster. Men dessutom innehåller filmen animerade avsnitt med dockor i rollerna.

Thomas Funcks (1919-2010) berättelser om Kalle Stropp och hans vänner nådde publiken första gången 1949. Då började radion sända en teaterserie där rollerna spelades av skådespelare. Det dröjde till 1954 innan Thomas Funck själv tog hand om hela rollbesättningen - och först nu kom den stora publikframgången. Med tiden har Kalle Stropp och hans vänner hunnit framträda i en rad olika medier. Förutom radio och film har det blivit grammofonskivor, böcker, teater och tv.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se