Jönssonligan spelar högt (2000)

Media (2 st)

Originaltitel	Jönssonligan spelar högt
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Thomas Ryberger
Producent	Börje Hansson
Manus	Björn Gustafson
Förlaga	Olsen-banden (Fiktiva personer)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Filmlance International AB
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	2000-12-25

Medverkande

Ulf Brunnberg
Ragnar Vanheden

Björn Gustafson
Dynamit-Harry

Johan Ulveson
Sven-Ingvar Jönsson

Birgitta Andersson
Doris

Margreth Weivers
mormor

Per Grundén
Wall-Enberg

Visa fler

Handling

Mormor Jönsson är med sin dotterson Sven-Ingvar i Milano. Där går man och ser Tosca på La Scala-operan. I mängden ser hon bl a sin ärkefiende Wall-Enberg tillsammans med Stockholms...

Visa hela handlingen

Press

Den nya filmen om Jönssonligan väckte ingen igenkännandets glädje hos recensenterna, som var långt ifrån roade. Serien borde för länge sedan ha gått i graven, var den allmänna...

Visa all press

Mormor Jönsson är med sin dotterson Sven-Ingvar i Milano. Där går man och ser Tosca på La Scala-operan. I mängden ser hon bl a sin ärkefiende Wall-Enberg tillsammans med Stockholms avgående operachef. Föreställningen spelas helt utan dekor och kostymer och blir helt utbuad av publiken. I tidningen kan man läsa att flera operahus i Europa blivit plundrade på sina EU-bidrag.

I Stockholm har de gamla kumpanerna Ragnar Vanheden och Dynamit-Harry bestämt sig för att bli hederliga. Därför har de startat Alltjänst AB. Doris arbetar naturligtvis som firmans sekreterare. Harry är ute och stjäl bensin ur andras bilar och plockar tomburkar. Sven-Ingvar arbetar som påklädare på operan. Hans tafflighet gör tenoren Bajron galen.

Alltjänst kontaktas en dag av en äldre dam från öfvre Östermalm. Vanheden och Harry far dit. Det visar sig vara Sickans mormor och lillebror de besöker.

Sicilien. Signore och hans son Roberto får brev från Wall-Enberg som föreslår att de ska dela på bytet från Stockholmsoperan. Signore ska se till att EUs kulturbidrag på 60 miljarder lire till Stockholm blir till 60 miljarder kronor.

Mormor har en plan: hon vill göra upp med Wall-Enberg som hon tror tänker lägga beslag på EUs kulturbidrag. Sven-Ingvar föreslår att man buggar operan. Till det behöver han en fisklina, en tekopp, stenkulor, ett gökur och några mobiler. Trion tar sig in på operan. Sven-Ingvar riggar upp sin buggning hos operachefen, Vanheden buggar scenrekvisitan och Harry får källaren där han hittar ett ölförråd som han genast börjar tulla på. Han upptäcker också ett kassaskåp av märket Franz Jaeger.

Securitasvakten kommer och när trion försöker smita blir de upptäckta och hamnar i finkan.

Från finkan ringer Sven-Ingvar upp en mobil hos operachefen som sätts på genom en snillrik anordning. Där kan de avlyssna hur Wall-Enberg på datorn fördelar de 60 miljarderna till olika konton och hur access-koderna till kontona förs över på diskett som ska förvaras i kassaskåpet i källaren.

Sven-Ingvar kallar på vakthavande polis genom mobilen och utger sig för att vara en advokat som blivit inlåst i cellen tillsammans med Vanheden och Harry. Han distraherar vakthavande så att de andra kan smita ut osedda för att sedan låsa in polisen.

Hemma hos mormor. Sven-Ingvar har kommit över operans utrymningsplan och Harry lyckas slumpmässigt peka ut var kassaskåpet står. Man ska slå till under en galaföreställning av Rhenguldet som ges till den avgående operachefens ära. Trion skaffar sig en kompressor, en borr, en rislampa, en varutransportbil och noterna till Rhenguldet. Man ger sig av.

Signore och Roberto anländer till Stockholm för att övervara föreställningen. På Alltjänst hittar Doris ett program till Rhenguldet med en inbjudan och beger sig till operan. Innan föreställningen kollar Signore att disketten ligger i säkert förvar i kassaskåpet och behåller nyckeln till rummet.

Varutransportbilen, som visar sig vara en Hemglassbil, kör in i operans varuleveransutrymme. Man tar sig till rummet ovanför kassaskåpet. Doris missar insläppet men lyckas ta sig in på scenen och sätter sig bland musikerna. Mormor sitter i salongen. Med hörlurar dirigerar Sven-Ingvar efter noterna och Vanheden borrar vid de högre musikavsnitten. Men plötsligt försvinner ljudet. Vanheden tar sig upp på scenen förklädd till soldat för att få undan den pläd som ligger över mikrofonen på scenen. Efter våldsamma förvecklingar, där både Harry och Sven-Ingvar också är uppe på scenen - till Doris och mormors förskräckelse/förtjusning, kan trion ta sig tillbaka och fortsätta.

Harry spränger ett hål i golvet och de tar sig ner till kassaskåpet. Sven-Ingvar öppnar det och man byter ut disketten samtidigt som Harry ställer dit en tom burköl. Man ger sig därifrån och täcker hålet med rislampan. Roberto och Federico, en av Signores män, beger sig ner för att hämta disketten vilket man också gör.

När trion ska ge sig av sätter man på inbrottslarmet men glömmer kvar Harry som har disketten i en plastpåse. Polisen kommer och Wall-Enberg och operachefen upptäcker att disketten är borta. Burkölen säkrar polisen som bevis.

Harry har återigen hittat ölförrådet men upptäcks av en smygsupande operavakt och kastas ut på gatan. Doris, som förhörs av polisen, upptäcker Harry och till mormors, Vanhedens och Sven-Ingvars förskräckelse hamnar paret i polisbilen. Poliserna kör dock paret till Alltjänst.

Signore upptäcker att man har fått fel diskett och misstänker genast Wall-Enberg för dubbelspel. Sven-Ingvar för över pengarna från de olika kontona till Alltjänsts konto på datorns hårddisk. När Harry ansluter en kaffekokare, som han hittat, till nätet blir det överslag vilket förstör både datorn och disketten. Men Sven-Ingvar har en plan...

Pressreaktion Svensk filmografi

Den nya filmen om Jönssonligan väckte ingen igenkännandets glädje hos recensenterna, som var långt ifrån roade. Serien borde för länge sedan ha gått i graven, var den allmänna meningen.

Eva af Geijerstam, DN: "Ett av de danska komediskojarna Olsen-bandens praktnummer var en Rififi-kupp mot Det Kongelige till de dånande tonerna av Friedrich Kuhlaus opera 'Elverhøj'.

När det handfallna gänget en gång försvenskades till folkhemska Jönssonligan med stulna profiler och intrigger, följde egendomligt nog aldrig detta uppslag med. Förrän nu, i dessa yttersta v kuttingvändande dagar. Höjdpunkten i 'Jönssonligan spelar högt' är en kupp mot Operan, där Dynamit-Harrys slagborr ska tajma Wagnercrescendona från scenen.

Omedelbart går en av poängerna förlorad. Wagner är inte för svenskar vad 'Elverhøj' är för danskar. (-)

Danskarna gjorde tretton filmer om Olsen-banden på drygt tio år, med samma regissör och alltid med samma skådespelare i rollerna, om än med utökade familjer. Danskarna la ner, samtidigt som vi började och nu bara hunnit till nummer åtta på snart tjugo år. (-)

Björn Gustafson har som manusförfattare skrivit in både kulturpengar från EU och datorer, en god portion musik - samt introducerar Johan Ulveson som Sickans modersförtryckta och operadrömmande bror Sivan.

Han är jämfört med de tre veteranerna en pigg nyordning i sammanhanget. Det är också Johan Rabaeus som siciliansk mafioso, även om han får väsa 'Calzone mio' till sin son på femtitalistiskt Italien-skämtande manér minst en gång för mycket.

Men just när det ska bränna till av originellare komik kring dessa båda. Klipps de av och anpassas till den snälla och oändligt långsamma Jönssonligeformeln.

Dessa taffliga tjuvar med sina grandiosa planer har själva blivit komedins största hinder."

Annika Gustafsson, SDS: "Särskilt med tanke på de två senaste filmerna i serien borde man vid det här laget ha sänkt förväntningarna till absoluta nollpunkten. Mycket riktigt slocknar också den gnista av hopp som ändå tänts på grund av att regissören och manusförfattaren är nya namn på posterna. 'Jönssonligan spelar högt´ är en seg historia med plågsamma longörer (-).

Till och med de få försöken till slapstickhumor (-) saknar på ett fatalt sätt fart, timing och spänst.

Man blir snarare irriterad än road. (-)

Ett litet plus i kanten ska ändå Johan Rabaeus ha för den enda någotsånär roande rollgestalten i filmen."

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "'Jönssonligan spelar högt' är skriven av Björn Gustafson och rutinerat regisserad av Thomas Ryberger så debutant han är i långfilmssammanhang. Sickans bror, Sven Ingvar Jönsson, några och fyrtio, tar över ledarrollen. Johan Ulveson gör honom till en både smart och infantil figur i inte särskilt trovärdiga kast. (-)

Det är segt i början, den inbördes jargongen är sliten, precis som gesterna, och även om filmen drar iväg till Sicilien där Johan Rabaeus är maffiaboss och vränger till svenskan så den låter som italienska (med komiska effekter ibland) dröjer det innan historien får fart."

Jens Peterson, AB: "'Jönssonligan spelar högt' är regisserad av Thomas Ryberger, som de senaste åren regisserat scenföreställningar som 'Spanska flugan', 'Charleys tant' och 'Lorden från gränden'. Även de innehåller gamla skämt, det trygga skrattet åt en vits vi hört många gånger förr.

Björn Gustafson och Ulf Brunnberg går igenom rutinerna, Joahn Ulveson och Margreth Weivers är pigga nytillskott i ligan, men de har inte mycket att jobba med. Dan Ekborg har tidigare spelat polisen Gren i tre Jönssonliganfilmer, men nu är han plötsligt en operasångare. (-)

Lite slapstick när de klantiga kumpanerna väller in på scen och förstör dagens opera. Men det mesta är för trögt och trött."

Ludvig Hertzberg, SvD: "Manskapet såväl bakom som framför kameran har skiftat med tiden (endast Ulf Brunnbergs karaktär, Ragnar vanheden, har hängt med sedan starten, 1981 års 'Varning för Jönssonligan'), men konceptet har förblivit det allom bekanta: kriminella gubbar famlar förgäves efter det stora kapet, i ett karikerat universum genomsyrat av barnasinne och revykänsla. (-)

Med endast få och försiktiga variationer på framgångsreceptet tampas regissören Thomas Ryberger i sin långfilmsdebut på sina håll med en nära nog oundviklig mekanik och rutin i komik och förvecklingar - med undantag för Ulvesons välkomna nytillskott känns denna tillställning sällan överdrivet inspirerad. Men det är inte värre än att man får precis vad man väntar sig: oförarglig, nöjsam familjeunderhållning av välkänt skrot och korn."

Kommentar Svensk filmografi

"Jönssonligan spelar högt" i regi av långfilmsdebutanten Thomas Ryberger (f 19xx) var den åttonde i raden av filmer om den taffliga inbrottsligan. De fem första regisserades av Mikael Ekman (f 1943), bror till Gösta Ekman (f 1939), som i dessa filmer spelade huvudrollen som det kriminella "geniet" Sickan. För regin av nummer sex och sju i serien svarade Hans Åke Gabrielsson (f 1948).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se