Kvinnan bakom allt (1951)

Media (69 st)

Originaltitel	Kvinnan bakom allt
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Erik "Hampe" Faustman Johan Jacobsen
Producent	Preben Philipsen
Manus	Erik "Hampe" Faustman Volodja Semitjov Olle Hellbom Visa alla
Produktionsland	Sverige Finland Danmark Norge
Produktionsbolag	AB Sandrew-Ateljéerna Oy Suomen Filmiteollisuus (SF) A/S Fotorama Visa alla
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska Finska Danska Norska
Sverigepremiär	1955-06-09

Medverkande

Sonja Wigert
finsk adelsdam, firad skönhet

Georg Funkquist
borgmästaren i Malmö

Börje Mellvig
första adjutanten

Bengt Logardt
andra adjutanten

Gyrd Löfquist
tredje adjutanten

Stig Johanson
detektiv

Visa fler

Handling

Tidpunkten är 1914, året för första världskrigets utbrott. Sveriges, Danmarks och Norges monarker samlas till trekungamöte i Malmö för att demonstrera samhörighet inför den...

Visa hela handlingen

Press

Den enda svenska presskommentar efter visning av filmen som kunnat påträffas härrör från Helsingborgs Dagblad sommaren 1955. Där kunde följande rader läsas den 10 juni: "Capitol har...

Visa all press

Tidpunkten är 1914, året för första världskrigets utbrott. Sveriges, Danmarks och Norges monarker samlas till trekungamöte i Malmö för att demonstrera samhörighet inför den internationella konflikten. De hyllas på Stortorget av ett sångaruppbåd och en entusiastisk folkmassa. Stadens borgmästare håller tal.

På torget befinner sig även en mycket vacker finsk dam av ädel börd, som -- privat representerande ett fjärde nordiskt land -- överräcker en tappad blombukett.

Vid den följande stora banketten uppvaktas hon intensivt av majestäternas adjutanter; de tar sig till och med in i hennes nattkvarter. Vem av dem hon bakom neddragna gardiner beviljar sin ynnest framgår inte av historien men den natten blir hon havande och nedkommer så småningom med en flicka.

Barnet växer upp till en avbild av sin mor i fråga om skönhet och behag. I sin dagliga gärning är hon sångerska och skådespelerska under namnet Nina Lind.

När handlingen börjar är Nina gift med den svenske flygöversten Gustaf Dalander. Han är svartsjuk på sin hustrus förflutna, varom han erinras genom tre till boet medförda souvenirer: en miniatyrflotte i trä, en sällsynt orkidé och en bockskulptur. På eget bevåg har Gustaf till sin villa i en stockholmsk förort inbjudit en finsk, en dansk och en norsk f d bekantskap till Nina, i syfte att utreda karaktären av hennes förbindelser med de tre männen och innebörden i souvenirerna. Hustrun är på teatern den kvällen och väntas inte hem över natten.

Översten bjuder på starka drycker och under inflytande av dessa berättar de tre männen om sina respektive möten med Nina.

Den finske skogsingenjören Toivo Nurminens liv har Nina en gång räddat under kriget. Han fick syn på hennes bild i en tidning i samma ögonblick som en rysk soldat hade honom på kornet varvid skottet bommade.

Utsänd av ett skogsbolag för att underhålla arbetarna träffar Nina för första gången Toivo på ett huggarläger i vildmarken. Arbetarna är missnöjda med ersättningen, och en vild strejk har utbrutit. Toivo, som är arbetsledare, inser att läget är hotfullt, inte minst sedan en stor timmerbröte bildats i flottningsälven. Den måste snarast röjas för att inte vålla katastrof.

Nina uppträder för arbetarna, lyckas avvärja våldsamheter och sätter sista dagen av sitt besök själv igång röjningen av bröten. Toivo behåller därigenom bolagets förtroende och sin tjänst. Medan han sover ut försvinner Nina från lägret och han har sedan dess aldrig återsett henne.

Den danske botanikern Axel Poulsen berättar om en märklig kväll i Köpenhamn ockupationsåret 1943. En sällsynt orkidé som Axel kommit över för honom av en slump samman med Nina och han bjuder in henne till sin arbetsplats: Palmhuset i Botanisk Have.

Det visar sig att en grupp danska sabotörer håller till i husets källare och situationen blir kritisk då växthuset omringas av tyska trupper. Befälhavaren, en polisofficer, kräver att få se innehållet i några "blomsterlådor", som i sälva verket innehåller vapen. I sista stund ingriper Nina, åberopar bekantskap med riksmarskalken Göring och lyckas avvärja officerens misstankar.

Till ett litet hotell i Norge kommer Nina vintern 1947 för att uppträda. Meteorologstationens assistenter tävlar om att få inbjuda henne till supé men brädas av sin chef Finn Borg. Även denne överges dock av den resande sångerskan, som snart lämnar platsen.

I samma ögonblick de tre skandinaverna avslutat sina berättelser dyker Nina upp. Gustaf förklarar sig -- kanske obefogat -- stärkt i sin tro på hustruns okränkta dygd före äktenskapets ingång men såväl Nina som gästerna blir rasande på honom då de inser ändamålet med hans inbjudan.

Gästerna ger honom stryk och då en islänning anländer till villan i det allmänna tumultet för att försöka reparera ljuset som slocknat, smiter Nina med hungriga blickar ned till den sistnämnde i källaren, för att, antyds det, pröva ytterligare en variant av nordisk kärlek.

Pressreaktion Svensk filmografi

Den enda svenska presskommentar efter visning av filmen som kunnat påträffas härrör från Helsingborgs Dagblad sommaren 1955. Där kunde följande rader läsas den 10 juni: "Capitol har tagit upp en gammal film av bra märke. Det är gott humör i den amorösa tillställningen, där man gärna återknyter bekant!skapen med på film numera alltför sällan sedda Sture Lagerwall, vilken som moatjé har Sonja Wigert."

Premiären i Köpenhamn 3.9.1951 synes ha varit den första i Norden. Efter den skrev signaturen Hamm i Politiken att han med stor nervositet infunnit sig på "den inter-skandinaviska lustspelsfarsen": "Vi har ju smakat på några av de tillagningar de enskilda länderna serverat och fruktade, ärligt talat, att denna mixed grill skulle vara vidbränd. Men nej, den slank faktiskt ned och var både lättsmält och välsmakande. På sju köpenhamnska biografer rungade det sunda mellanfolkliga skrattet. Här genomfördes alltså i praktiken ett stycke skandinaviskt samarbete. Politikerna borde vara mycket avundsjuka. Man kan både höra och se allt detta och faktiskt Island också."

Om huvudrollsinnehavarnas och de enskilda episodernas särprägel skrev kritikern: "Sonja Wigert knyter charmfullt samman den i övrigt hopplöst osammanhängande handlingen. Ty om filmen också skall anses vara mycket interskandinavisk har författarna gått patriotiskt till väga med sina respektive avsnitt, Finland med poesi och knivar, Danmark med köpenhamnskt gemyt och välmenande försök att prata svens!ka, Norge med motortävling i fjällen och Sverige med vänstertrafik och ett nattligt Stockholm. I varje avsnitt noteras några missar, ibland blir skämten för grova. Men kärlekens framfart genom Norden var så frisk och förnöjsam att den var värd biljettpriset." Skandinaviens första försök till filmisk samverkan i en fars lovade gott tyckte kritikern.

Det tyckte däremot inte alls Berlingske Tidendes, Social-Demokratens och Ekstrabladets recensenter. Den förstnämnda tidningens signatur nls skrev under rubriken "Nordisk förevändning för skandalöst missbruk" att filmen representerade " ett svindlande uppbåd av talanglöshet", att det danska avsnittet var "otillåtligt och utmanande" och att det svenska slutet var "imbecill komik". Endast landsmannen Poul Reichhardt undgick avrättning i sin botanikerroll -- han "strödde levande och lysande blomster kring sig" -- men borde, enligt signaturen, trots detta ha hållit sig borta. Social-Demokraten talade om "ett ynkligt felskott", ett verk som "inte i något avseende är intressant, inte i något avseende roligt".

I det östra broderlandet framförde Helsinkin Sa!nomats (Helsingfors) recensent, signaturen P Ta-vi, som sin uppfattning att det fanns både roliga och stimulerande påhitt i denna första nordisk samarbetsfilm men ansåg den svenska ramhandlingen svag och efterlyste något inslag som verkligen hade med kärlek att göra. Till roliga påhitt räknades Sonja Wigerts äventyrliga bilfärd genom vildmarken med Aku Korhonen som chaufför.

Av två recensioner från februaripremiären i Oslo 1952 synes framgå att man på norskt presshåll inte betraktade det internordiska projektet med någon större förtjusning. En lovande inledning, ett bra danskt inslag och hygglig och småmysig komedi i det norska avsnittet, var Aftenpostens summering. Arbeiderbladet var mindre överseende. Det bästa med filmen var enligt tidningens kritiker själva idén, f ö var den en stuvning av "oväntade infall, rent dilettantiska partier, tråkiga avsnitt och ett par riktigt mysiga episoder". Det svenska avsnittet var "stelt och torrt", det finska "ganska parodiskt" och det norska "en totalt ointressant historia". Sonja Wigert lyckades inte knyta samman de olika berättelserna och hennes spel präglades av förströddhet, ansåg kritikern.

Kommentar Svensk filmografi

Vid placeringen av Kvinnan bakom allt i filmografins kronologi har hänsyn tagits till första kända premiär i Skandinavien, den i Köpenhamn 3.9.1951. I Sverige censurerades filmen tre år senare, i oktober 1954. Det kan tyda på att den visats någonstans i landet samma höst men bekräftelse härpå har inte stått att få. Helsingborgsvisningen 1955 måste således räknas som den första, trots att det i annonseringen talas om nypremiär.

Produktionskostnaderna fördelades mellan de medverkande skandinaviska bolagen så att vart och ett svarade för sina episodkostnader. Den svenska ramhandlingen tyder dock på att Sandrews räknat med att få filmen betraktad som svensk, men Statens Biografbyrå delade inte den uppfattningen.

Det ligger nära till hands att anta att dröjsmålet med distributionen i Sverige hängde samman med Sandrews' tvivel på filmens kvalitet -- med säkerhet förstärkt av köpenhamnspressens reaktioner -- och med det förhållandet att bolaget just skaffat sig stor internationell prestige genom Fröken Julie (1951/14), som man sannolikt ville slå vakt om.

I en pressnotis uppges att Hampe Faustman skulle ha fått idén till filmen från den engelske dramatikern och skådespelaren Noël Cowards släktkrönika Cavalcade, framgångsrikt överflyttad till film av det amerikanska Foxbolaget med premiär 1933. Några likheter med Cowards spirituella skildring av samhällsutvecklingen i England under början av 1900-talet är dock svåra att finna.

Att man emellertid i fråga om det interskandinaviska projektet satsade på kvalitet framgår av engagerade författare och skådespelare. Den finländske författaren Mika Waltari (1908-1979) hade skaffat sig en internationell läsekrets med sin historiska roman "Sinuhe, egyptiern" från 1945. Carl Erik Soya (f 1896) och Victor Borg (f 1916) var etablerade dramatiker i sina respektive hemländer Danmark och Norge. En pjäs av Borg hade tidigare filmats av Sandrews -- Jag dräpte (1943/31).

Bilaterala samarbetsformer inom nordisk film var inget okänt fenomen, men det var första gången fyra skandinaviska bolag engagerade sig i ett projekt. Experimentet, praktiskt iscensatt under hösten och vintern 1950-1951, utföll olyckligt, och det skulle dröja till mitten av 1960-talet innan det upprepades (4x4, 1965/4) och då utan någon ramhandling.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se