Pengar - en tragikomisk saga (1946)

Media (140 st)

Nils Poppe maratondansar med myror i byxorna i sin första film som regissör; en mörk slapstick-saga där societetsskönheten Inga Landgré blir hushållerska hos skogshuggarbröderna Vildsint, Svagsint, Argint, Ondsint, Småsint och Långsint.

Nils Poppe ska hänga sig. Han har en platt liten hatt, och snaran drar ner brättet över hans öron. Han står på en tunna, hans byxor är för stora och han kliar sig på vaden med foten, som Chaplin. Eller putsar skon.

I en tillbakablick där han förgäves tigger på gatorna, ser han ett hus med en upplyst balsal. Där inne dansar Inga Landgré med en stilig ung man, och Julia Caesar springer med saft och kuddar till en skrockande onkel som alla vill ärva.
På Kvällstidningens förstasida står det att Hitler har skjutit sig, att en mutskandal avslöjats och att en affärsman begått självmord. Redaktionen får en idé: notisen om affärsmannen är ett lysande uppslag till en film. Sagt och gjort: vi får se titeln Pengar en gång till, men den här gången med drivor av sedlar över bokstäverna. Och gissa vad; den skrockande onkeln har testamenterat allt till sin städerskas son, som när han var liten brukade gå ut med hans hund.

Självmördarens undersköna dotter vill börja ett nytt liv. Hon flyttar in i en timmerkoja där hon kokar gröt och sjunger sånger för sex groteska skogshuggarbröder. Hon är Snövit, dvärgarna är troll och den spinkige luffaren som knackar på och söker arbete är ett skämt.

Poppe hade studerat varenda detalj i Chaplins och Keatons filmer, och Pengar… skulle ha fungerat utmärkt som stumfilm. Den lille luffaren med ett hjärta av guld snavar och halkar och dansar och hoppar, blickar mot skyn och dagdrömmer, får stryk av jättelika busar och blir kär i en helgonlik flicka. När Poppe tar små danssteg med en stulen och uppäten hönas fötter, blinkar han till Chaplin, som i Guldfeber låter två kuvertbröd framföra ett inspirerat dansnummer.

Poppe var omåttligt populär som filmskådespelare under 1940- och 50-talen. När Blåjackor hade premiär i Köpenhamn 1945 fick han ha polisskydd mot sina beundrare. Han hade spelat komedi på scen i femton år och haft mer än tjugo filmroller när han regisserade Pengar – en tragikomisk saga, den första av sina tre egna filmer. I den andra, Ballongen, är han den spränglärda studenten Sten Stenson Stéen, en figur som blev lika älskad som Fabian Bom, stinsen som tar värvning i Soldat Bom (1948). Från 1966 till 1993 drev Poppe Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg, där han spelade huvudrollen i otaliga lustspel. Den folkäre komikerns största roll är gycklaren i Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet (1957). Om Jof skrev Expressens Staffan Tjerneld: "Ingen vet hur det gått till, men plötsligt är han människans oresonliga, barnsliga framtidstro."

Bang (Barbro Alfving) recenserade Pengar… i Dagens Nyheter:
”Vi har efterlyst nya tag inom svensk film. Vi har suckat efter nya linjer och bett om experimentfilm. Poppe har gjort en. Medan produktionen i stort sett har rotat ner sig i allt enklare lustspel efter allt nöttare mönster eller satsat kapital på kolportagedramer, har Poppe samlat sig till ett litet filosofiskt burleskeri som inte är likt någonting annat i detta land. […] De internationella förebilderna skiner klart igenom, men vad gör det när de är de finaste tänkbara. Det är mycket Chaplin, lite René Clair och resten Snövit. […]”

Nina Widerberg 2019

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Läs mer om denna film i vår artikel "Swing it, Tjeckoslovakien!"

Läs mer om denna film i vår artikel "Losers i svensk film"

Originaltitel	Pengar - en tragikomisk saga
Svensk premiärtitel	Pengar - en tragikomisk saga
Distributionstitel	Penge - et tragikomisk Eventyr (Danmark) Penger (Norge) So ein Pechvogel! (Tyskland) À nous les millions (Frankrike) Aan ons het geld (Nederländerna) Siempre dinero (Spanien) Rahaa (Finland) La coda del diavolo (Italien)

Regi	Nils Poppe
Manus	Nils Poppe Rolf Botvid
Foto	Martin Bodin
Musik	Sune Engström (som Sune Waldimir) (originalmusik)
Klippning	Oscar Rosander
Ljudtekniker	Sven Hansen
Produktionsledare	Harald Molander
Arkitekt	Nils Svenwall
Regiassistent	Eigil Svan
Teknisk regi	Lars-Eric Kjellgren
Scripta	Maj-Britt Cedeby
B-ljud	Gustaf Halldin
Inspicient	Ragnar Carlberg
B-foto	Jarl Nylander
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Musikarrangör	Sune Engström (som Sune Waldimir)
Orkesterledare	Sune Engström (som Sune Waldimir)
Förtexter	Alva Lundin

Nils Poppe	Harry Orvar Larsson, miljonarvinge
Sigge Fürst	Sigvard "Sigge" Vildsint, skogshuggare
Carl Reinholdz	Kalle Svagsint, skogshuggare
Hilding Rolin	Hilding Argsint, skogshuggare
Birger Åsander	Birger Ondsint, skogshuggare
Gustaf Färingborg	Gustav Småsint, skogshuggare
Alexander Baumgarten	Helge Långsint, skogshuggare
Inga Landgré	Maria Bergdahl
Elof Ahrle	Anton "Filosofen" Bodin, luffare, Kurt Bergdahls svåger
Ulla Norgren	servitrisen på Café L'Ambassadör
Arne Lindblad	kaféägaren
-	Ej krediterade:
Gösta Qvist	G. Karlsson, skogshuggare som bevittnar Harrys namnunderskrift
Oscar Nygren	Olsson, skogshuggare
Ragnar Widestedt	Bergdahl, Marias far
Carl-Hugo Calander	Bertil Waller, Marias fästman
Olav Riégo	advokat A. Envall, testamentsexekutorn
John W. Björling	en typ på kaféet
Harald Andersson	en typ på kaféet
Jimmy Jereslow	en typ på kaféet
Roland Pauli	en typ på kaféet
Willi Pauli	en typ på kaféet
Julia Cæsar	tant Beata
Gabriel Alw	Kurt Bergdahl, arvonkeln
Åke Engfeldt	Karl-Gustaf
Frithiof Bjärne	ena vakten på Myntverket
Carl Andersson	andra vakten på Myntverket
Erik Hell	eldare på Myntverket
Axel Isaksson	ena författaren
Edvard Danielsson	andra författaren
Eric von Gegerfelt	redaktören på Kvällstidningen
Hans Björnbo	en släkting vid testamentsuppläsandet
Singoalla Lundbäck	zigenerskan på kaféet
Uno Larsson	en typ på kaféet
Sven Ericsson	en typ på kaféet
Carin Lundquist	kvinna med basker på kaféet
Rolf Bergström	en dansande på Bergdahls fest
-	Ej identifierad roll:
Victor Thorén	ej identifierad roll

Produktionsbolag	AB Fribergs Filmbyrå
Laboratorium	FilmTeknik AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
	AB Fribergs Filmbyrå	1946
Distributör i Sverige (16 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Smink	Firma Carl M. Lundh AB
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2019

Harry Orvar Larsson har beslutat sig för att hänga sig. Han kontrollerar styrkan i det rep han valt. Bredvid i solen ligger hans luffarkamrat Anton "Filosofen" Bodin. Anton kan inte förstå att Harry vill ta livet av sig när solen lyser och livet leker.

Vi ser Harry passera ett hus. I huset pågår en bal som lyser av lyx. Harry ber om en slant till mat. Ingen låtsas höra hans vädjan.

Tillbaka på landet ser vi honom fortsätta hängningsproceduren. Repet brister dock och Harry och Anton vandrar vidare. Harry har misslyckats i livet, och han misslyckas även med att ta sitt liv.

Harry beslutar sig dock för att göra ytterligare ett försök i tillvaron. Han vill ha ett arbete, något som Anton betraktar som helt oförklarligt. Deras vägar skiljs. Harry söker upp ett skogsarbetarlag långt inne i skogen.

Laget består av de grymma bröderna Sint under ledning av Sigge Vildsint. Alla bröderna har tillnamn efter någon egenskap; Vildsint, Svagsint, Argsint, Ondsint, Småsint och Långsint. Genom förbarmande av deras kokerska -- Maria Bergdahl -- får Harry arbete i laget. Bröderna utsätter honom dock för all världens olika grymheter och förtryck.

Maria kommer från en förmögen familj. Hennes far har avslöjats som förskingrare, och därför har Maria lämnat sin miljö och fästman för att börja ett nytt liv. Maria var med på balen i det hus som Harry passerade; hon såg på honom tillsammans med sin fästman, men de hörde honom inte. Därför har Maria hela tiden en känsla av att känna igen Harry. En känsla av samhörighet och kärlek växer fram mellan dem.

Plötsligt en dag hör bröderna Sint hur Harry efterlyses på radio. Han har fått ett miljonarv efter en egensinnig arvonkel för att han gick ut med dennes hund när han var liten. Harry måste dock hämta arvet före en viss dag och före ett visst klockslag, annars tillfaller arvet Anton Bodin, som är en avlägsen släkting till onkeln.

Nu svänger brödernas attityd till Harry. Lika avskyvärt grymma mot honom som de varit tidigare, lika avskyvärt servila blir de nu mot honom. De vill att Harry skall skriva sitt testamente, vilket skulle ge dem hans förmögenhet om han skulle dö; något som de ämnar se till att han gör så snabbt som möjligt. Harry faller genast in i mönstret och behandlar bröderna som lakejer. Harrys ondska är dock helt aningslös.

Bröderna får sitt testamente och de börjar genast försöka ta livet av Harry. Han lyckas dock ett flertal gånger undvika döden; mer av misstag än genom styrka och slughet.

Anton Bodin kommer förbi i skogen och räddar Harry från ytterligare ett mordförsök. De går på dans i ett barackliknande kombinerat danspalats/bar i skogen. Detta ställe är något av ett litet helvete i miniatyr. Alla är elaka och grymma mot varandra. När bröderna Sint kommer dit utbryter ett stort slagsmål, palatset brinner ner, och alla tror att Harry brunnit inne. Han klarar sig dock ännu en gång genom att ramla i ett ölfat i rätt ögonblick.

Jakten efter pengarna fortsätter och Harry kommer fram till advokaten tillsammans med Maria. De kommer dock någon minut försent och hos advokaten sitter redan Anton och räknar pengarna. Anton har genom hela filmen predikat en anti-penninga moral, men nu när det kommer till kritan faller han på ett gnidet sätt för mammon. Harry blir djupt besviken, men han har dock Maria som betyder mer än alla pengar på jorden.

Av en slump blir Harry vikarierande sedelbrännare på myntverket, och under stor smärta tvingas han bränna flera miljoner i sedlar. När han är färdig visar det sig att Maria försvunnit. Hon har träffat sin gamla fästman, som nu kommit upp sig så pass att de kan gifta sig. Även Maria väljer tryggheten och pengarna. Harry vandrar ensam vidare.

Censurnummer	116678
Datum	1977-02-22
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2625 meter
Kommentar	Aktlängder: 555-540-575-505-450 = 2625 m - 96 minuter. Aktlängder: 555, 540, 575, 505, 450.

Censurnummer	116678
Datum	1977-02-22
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	1050 meter
Kommentar	Aktlängder: 553-497 = 1050 meter - 96 minuter. Aktlängder: 553, 497.

Censurnummer	69726
Datum	1946-02-01
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2665 meter
Kommentar	Bolagets kortning 1946-02-04: 2625 meter. Granskningskopians och 11 visningskopiors aktlängder 1946: 555-575-580-510-445 = 2665 meter - 97 minuter. 13 visningskopiors aktlängder 1946: 555-545-580-510-445 = 2635 meter - 96 minuter. Aktlängder: 555, 575, 580, 510, 445.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Petersen-Poulsen, AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2665 meter
Längd i minuter	97 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Nils Poppes första egna film fick ett förhållandevis gott mottagande. Även om de flesta kritiker hade invändningar såg man den dock som något nytt och annorlunda inom svensk film. Bang i DN: "Vi har efterlyst nya tag inom svensk film. Vi har suckat efter nya linjer och bett om experimentfilm.

Poppe har gjort en. Medan produktionen i stort sett har rotat ner sig i allt enklare lustspel efter allt nöttare mönster eller satsat kapital på kolportagedramer, har Poppe samlat sig till ett litet filosofiskt burleskeri som inte är likt någonting annat i detta land. (-)

De internationella förebilderna skiner klart igenom, men vad gör det när de är de finaste tänkbara. Det är mycket Chaplin, lite René Clair och resten Snövit. (-)

Det finns avsnitt som är för långa och scener som slår slint -- Chaplins trollerisäkra förmåga att blanda gapskrattseffekter med mänsklighet har Poppe inte genomgående -- men scener som de när han bränner tusenlappar i Kongl. Mynt är stor och äkta komik."

Robin Hood i StT diskuterar även han de förebilder som påverkat Poppe: "Pengar är Nils Poppes Guldfeber. Man skrattar ofta, och Poppe är fullgod -- man följer honom girigt med blicken så snart han är med på vita duken och det är han hela tiden -- men filmen är ingenting att skratta åt. (-) Men han är inte tillräckligt driven ännu att alltid få fram vad han vill ha fram. (-)

Från Chaplin har Poppe ärvt motivet med den lille mannen, som är ljus till sinnes, snäll och välvillig, och tror att det finns något gott hos alla människor. (-)

Vid skildringen av skogshuggarna anknyter Poppe till Walt Disney. (-)

Från René Clair har Poppe ärvt lusten att stilisera. Publiken skrattade gott åt mycket, ryste åt somt, konsternerades av somt. Det blev dock en slutapplåd, fast ingen stormande."

Lill i SvD inledde sin recension med orden: "Ingen dålig början för Poppe som självständig filmkomiker, författare, regissör och aktör! Visst har han sett och lärt mycket av Chaplin -- men Poppe är ingen slavisk imitatör." Lill fortsatte en bit längre ner: "Är filmen rolig? frågar ni otåligt. Och jag svarar, visst är filmen rolig, roligare än någon annan Poppefilm. (-)

Ja, Pengar är Poppes film alltigenom och han bör få fortsätta att göra lika bra eller ännu bättre saker."

Uttalat negativa till Poppes debutfilm var Ny Dag, Arbetaren och delvis MT. Helge Åkerhielm i MT: "Resultatet har blivit en ytterst besynnerlig produkt där de komiska momenten pressats på sista droppen medan den allvarliga dialogen företer högst besvärande likhet med det fordom i studentkretsar omtycksta s k platthetsspelet, där det gällde att på kortast möjliga tid säga så många plattheter som möjligt."

I Ny Dag och Arbetaren gick man till angrepp på den bild av skogsarbetarskrået som målades upp i filmen. Man hade uppenbarligen svårt att se sagomotivet bakom dessa scener. T H-n i Ny Dag: "Ty det måste sägas att en dummare och plumpare film än Pengar har man sällan sett rullas över en svensk biografduk. (-)

Motivet med de sju bröderna och Snövit tillhör det dummaste och den största oförskämdhet mot skogsarbetare som någonsin gjorts. Här framställer man skogshuggare som ett mellanting mellan troll och barbarer och gangsters. De är fega, lismande, dumma, råa slagskämpar, som bara dricker brännvin och planerar mord för att komma över pengar. (-)

Måtte den sorgliga produkten fortast möjligt sjunka i glömskans hav."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Pengar -- en tragikomisk saga påbörjades 5.9.1945 och avslutades 14.11.1945.

Filmen var ett av Sveriges tre bidrag till Biennalen i Venedig 1947. Den erhöll priset Premio della Biennale per il suo umorismo (Biennalens pris till bästa komedi).

Pengar -- en tragikomisk saga har tveklöst kommit att räknas till en av de få svenska filmkomedier som kan sägas blivit klassiska. I Filmrutan nr 4 1966 skriver t ex Björn Norström: "Pengar är djupt förankrad i sitt 40-tal, den är genomarbetad och konsekvent i sin pessimism. Ett par avsnitt känns i dag onödigt pekoralistiska men helheten är funktionell, molltonen går fram. Pengar är en livsduglig klassiker."

Nils Poppe har även spelat Harry Orvar Larsson i en scenversion av Pengar, som gått ett flertal gånger, bl a på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Poppe har också skrivit en musical på samma tema, men denna har han ännu ej lyckats sätta upp på någon scen.

Ett ytterligare bevis på att Pengar -- en tragikomisk saga bibehållit sin dragningskraft är att den ingår i Svenska Filminstitutets projekt Bio 16, och där utgör en av de mest bokade filmerna.

Flera recensenter diskuterade i samband med premiären Poppes påverkan av bl a Chaplins, Capras och Clairs filmer. I en intervju med Nils Poppe i Filmrutan (nr 4/1966) diskuteras dessa influenser.

-- För att återvända till Pengar och Ballongen, vi tycker oss framför allt i Pengar spåra inflytanden från så skilda filmer och stilar som Capras En gentleman kommer till stan, Clairs Två lyckliga hjärtan (Loffe Ahrle tar ju t o m Prévert-ord i sin mun!) och naturligtvis Chaplins Guldfeber (danslokalen L'Ambassadeur). Håller du med om detta?

-- Capras film har jag sett, däremot inte den franska. Från Guldfeber minns jag egentligen bara hungerhallucinationerna. Men, herregud, det är många år sedan nu. . . Och idag går jag sällan på bio. Jo. Dr Zjivago har jag sett nyligen. Men jag skulle gärna vilja se några av de bästa, de tre första Bom-filmerna i TV. Dom skulle passa perfekt i dumburken, tycker jag!

-- Man har påstått att dina 40-talsfilmer står i nära samklang med den litterära 40-talismen. Hur vill du kommentera det?

-- Det är inte min uppgift att kommentera det. Det är klart man var påverkad av tidsandan, men några intimare kontakter med de litterära 40-talskotterierna hade jag väl aldrig. Jo, Stig Dagerman kände jag, vi bodde grannar en tid. Och han gav impulser till filmatiseringen av Gösta Gustaf-Jansons roman Stampen (1955)."

Nils Poppe står som regissör endast för två andra filmer, Ballongen (1946/20) och Dum-Bom (1953/27).

			(kompletteringar till 30 november 1945)	1945-09-05	1945-11-14
Filmstaden	Råsunda	Sverige

Sverigepremiär	1946-02-01	Skandia	Stockholm	Sverige	97 min
Urpremiär	1946-02-01	Skandia	Stockholm	Sverige	97 min
Cinemateksvisning	1969-02-11			Sverige
	1974-04-03			Sverige
	1978-11-24			Sverige
	1979-05-30			Sverige
	1981-11-16			Sverige
	1981-11-19			Sverige
TV-visning	1982-02-07	TV2		Sverige	93 min
Annan visning	1989-04-24
TV-visning	1993-03-09	TV2		Sverige	93 min
Annan visning	1995-05-21
TV-visning	1998-01-30	SVT1		Sverige	93 min
Annan visning	2000-01-08
TV-visning	2000-08-02	SVT2		Sverige	93 min
Cinemateksvisning	2019-11-07	Filmhuset	Stockholm	Sverige
TV-visning	2020-07-06	SVT1		Sverige
	2022-07-26	SVT1		Sverige
VOD-release	2023-08-01	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30
TV-visning	2024-01-25	SVT1		Sverige

Originaltitel	Våren kommer med dej
Kompositör	Hans Grossman	(1945)
Textförfattare	Karl-Lennart	(1945)

Originaltitel	Riddaren och jungfrun
Kompositör	Nils Castegren	(1945)
Textförfattare	Gardar Sahlberg	(1945)
Sångare	Eva Dahlbeck	(dubbar Inga Landgrés sång)

Originaltitel	La cucaracha

Originaltitel	Loin du bal, op. 36
Kompositör	Ernest Gillet	(1888)

Originaltitel	In a Persian Market
Kompositör	Albert W. Ketèlbey	(1920)

Originaltitel	Sonat, piano, op. 35, b-moll, "Sorgmarschsonaten". Sats 3 "Marche funèbre"
Kompositör	Frédéric Chopin	(1837)

Originaltitel	Burlatskaja/Svornik russkich narodnych psen/Éj uchnem'!
Textförfattare	Miguel Torres	(svensk text)

Originaltitel	Ščelkunčik. Val's cvetov (Vals tsvetov)
Kompositör	Pjotr Tjajkovskij	(1892)

Originaltitel	Ungerska rapsodier. Nr 2, ciss-moll
Kompositör	Franz Liszt	(1847)

Originaltitel	I millioni d'Arlecchino. Serenad
Kompositör	Riccardo Drigo	(1900)

Originaltitel	Videvisan
Kompositör	Alice Tegnér	(1895)
Textförfattare	Zacharias Topelius
Sångare	Hilding Rolin
	Sigge Fürst
	Birger Åsander
	Gustaf Färingborg
	Carl Reinholdz
	Alexander Baumgarten

Originaltitel	Silver Threads Among the Gold
Kompositör	Hart Pease Danks	(1873)
Textförfattare	Valdemar Dalquist	(svensk textbearbetning 1915)
	Emil Norlander	(svensk text)
	Eben E. Rexford	(engelsk text 1873)
Sångare	Ulla Norgren

Festivalpris	Venedig	1947			(biennales pris "för sin humor")
Charlie	Stockholm	1946		Nils Poppe	(extra-Charlie "för originellt och lyckligt genomfört initiativ)

Minns ni? (1993)	Citat ingår från	Pengar - en tragikomisk saga (1946)
Oh, mein Poppe! : Ett popperi på en clown (1972)		Pengar - en tragikomisk saga (1946)

Advokater

Arv

Chaplin/Guldfeber

DK Komedi

Efterlysning

Hängning

Luffare

Mordbränder

Mordförsök

Myntverket/Kungl

Sedelbränning

Skogsarbetare

Slagsmål

Snövit

Testamenten

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2622

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2618

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2612

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischdesign	Eric Rohman

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Pengar. Tragikomisk saga. [Av] Nils Poppe.
Omfång	138 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Pengar. Tragikomisk saga. [Av] Nils Poppe.
Omfång	161 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Pengar. En tragikomisk saga med Nils Poppe och Bröderna Sint.
Omfång	23 s. Rollista och produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Pengar. Tragikomisk saga. [Av] Nils Poppe.
Omfång	161 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Pengar. En tragikomisk saga med Nils Poppe och Bröderna Sint.
Omfång	23 s. Rollista och produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Pengar. En tragikomisk saga med Nils Poppe och Bröderna Sint.
Omfång	23 s. Rollista och produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	uppsättning
Färg papper	Nej
Bakombild papper	12
Dia	1
Digitala bilder	Ja
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit
Hastighet	24
Längd i minuter	96 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264