Åh, en så'n advokat (1940)

Media (28 st)

Originaltitel	Åh, en så'n advokat
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gösta Rodin
Manus	Gösta Rodin
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Talfilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1940-08-26

Medverkande

Elof Ahrle
Elof "Loffe" Karlsson, chaufför och advokat

Birgit Rosengren
Greta Berg, kassörska

Margit Manstad
Karin Bergfeldt

Einar Axelsson
Adolf Bergfeldt, Karins man, direktör

Gösta Cederlund
advokat Nyberg

Signe Wirff
Gretas mor, ogift

Visa fler

Handling

Chauffören Elof "Loffe" Karlsson slutar sin anställning hos direktör Bergfeldt, som ligger i skilsmässa med sin fru Karin. Han tar plats hos advokat Nyberg, som skaffar fru Bergfeldt en...

Visa hela handlingen

Press

Den stockholmska recensentkåren var ganska enig i sitt fördömande av filmen. Peo i AB: "Själva historien har en doft av gammal följetong och filmen knegar fram med alltför många...

Visa all press

Chauffören Elof "Loffe" Karlsson slutar sin anställning hos direktör Bergfeldt, som ligger i skilsmässa med sin fru Karin. Han tar plats hos advokat Nyberg, som skaffar fru Bergfeldt en restaurang. På denna är den unga och söta servitrisen Greta Berg kassörska och Loffe och hon blir nu bekanta.

Greta Berg är invecklad i ett stort arvsmål, som advokat Nyberg åtagit sig att sköta åt henne. Men Nyberg är en skojare som själv vill komma åt pengarna. För att Greta skall kunna få dem, måste hon bevisa att hon är utomäktenskapligt barn till den som lämnat arvet efter sig.

Detta visar sig hopplöst, då alla advokater som hon kommer i kontakt med efterhand avslöjar sig som samvetslösa skojare och lagvrängare.

Greta och Loffe har förälskat sig i varandra och drömmer om en gemensam framtid. När Greta inte hittar rätt i juridikens irrgångar, tar Loffe hand om saken på ett minst sagt okonventionellt sätt.

Han är inte rädd för något och hans entusiastiska argumenteringsförmåga ger honom slutligen segern t o m i rättegångssalen. Greta får sitt arv och hon och Loffe får varandra.

Filmen har dessutom ett lätt (och påklistrat) inslag av nymornad svensk beredskapsanda med bl a frivillig skjututbildning.

Pressreaktion Svensk filmografi

Den stockholmska recensentkåren var ganska enig i sitt fördömande av filmen. Peo i AB: "Själva historien har en doft av gammal följetong och filmen knegar fram med alltför många longörer och upprepningar." Larz i StT: "Vi behöver lustspel, men knappt av den här sorten. (-) Filmen går i en förlegad genre."

O R-t i DN är ännu mera negativ. Han kallar filmen "en mycket enkel och delvis ganska beklämmande anrättning. Själva historien (-) berättas så valhänt och olustigt att det till största delen blir onjutbart för en publik som inte nöjer sig med att få ett vrålskratt till livs här och var. När Ahrle och John Botvid i sin diskussion om sanningen och rättvisan på den stora skojaradvokatens kontor bragte Pilatus och Jesus på tal trodde man inte sina öron. Finns det ingen möjlighet för censuren att stoppa sådana klumpigheter? (-)

Det skall inte förnekas att även denna film hade sina ljuspunkter. Ahrles och Birgit Rosengrens schlagerdröm var till och med riktigt skickligt genomförd av regissören, Gösta Rodin. Men ljuspunkterna voro tyvärr alltför sporadiska, i synnerhet under filmens senare hälft. Svensk film har tidigare denna höst glatt med ett par verkligt goda saker, desto mera ledsamt verkade därför detta återfall."

Beträffande Gösta Rodins insatser i filmen skiljer sig omdömena markant.

Edg i SocD: "en av Gösta Rodin illa skriven och förfärligt iscensatt historia".

Roderick i SvD: "Filmen är avgjort bättre och påhittigare än titeln. (-) I övrigt måste man berömma filmen för många goda regiinfall och många glädjande riktiga och naturliga repliker."

Liksom Elof Ahrle dominerar själva filmen gör han det också i recensionerna. Men även här går omdömena ofta starkt i sär. Tex i NDA: "Han är ett under av renhårighet, som jonglerar med både bibelns och katekesens ordmålning av 'ärlighet som varar längst'. Det är dock långt ifrån någon torr och tråkig moralkaka som serveras. Visserligen är den litet hårdtuggad mitt i, då det blir väl tätt mellan de bibliska sanningskornen, men den är genomgående gjord med gott humör och likt russin i en lussebulle biter man med jämna mellanrum i uppfriskande skratt-kryddor. (-)

Man har aldrig tråkigt i sällskap med 'Loffe', som för var film kommer allt fjärmare ifrån den ursprungliga stereotypa Kisen-figuren. I stället utvecklas han till en sympatisk, rättfram 'vanlig människa' -- om än glorian av renhårighet över hans hjässa ofta är väl kraftigt markerad."

Larz i StT: "Det finns (-) inte många hederliga personer i filmen. Det rör sig om äktenskapsbrott, arvsskoj, s k oäkta barn och nattsvart skurkaktiga advokater. Bland dessa skrider nu Elof Ahrle som en ljusets ängel, tydligen efter de amerikanska förebilderna av Gary Cooper i En gentleman kommer till sta'n och James Stewart i Mr Smith i Washington. Loffes renhårighet känner inga gränser, vid behov tillgriper han nävrätten, och inför domarskranket snackar han ömsom eken, ömsom citat ur katekesen, himlande med ögonen och åkallande högre makter. Ahrle skulle hålla sig för god för sådana manuskript: den typ han gör här är onödigt vulgär, framfusig och självgod. En svans i advokatyrkets svans. Flera sådana roller, och Ahrle hamnar i patent och divalater, ty här märker man alltför tydligt att filmen är byggd på 'Loffes' popularitet. Den är än så länge stor, ty det skrattades friskt på premiären."

Kommentar Svensk filmografi

Detta var den första film som spelades in i de då nyinredda Centrumateljéerna på Norra Djurgården i Stockholm, populärt kallade "Kostadion" eftersom området vid den stora Stockholmsutställningen 1930 inrymt Lantbruksutställningen. Under mellantiden hade de varit tennishallar under namnet "Allstadion".

Filmens titel har på olika håll stavats olika. Här har den stavning använts som förekommer i filmens titeltext. I filmens premiärannons skrevs titeln Åh, en sån advokat.

Larz inledde sin recension i StT med en förhoppning att filmen ej skulle exporteras. Veterligt blev han hörsammad, dock med undantag för Finland, där filmen i maj 1942 distribuerades av det amerikanska filmbolaget Warner Bros. under titeln Oi, millainen asianajaja.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se