I dag börjar livet (1939)

Media (71 st)

Originaltitel	I dag börjar livet
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Schamyl Bauman
Manus	Oscar Hemberg Schamyl Bauman
Förlaga	Pétrus (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Produktion S. Bauman AB
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1939-08-15

Medverkande

Sture Lagerwall
Petrus Sommar, målare

Sonja Wigert
Wera Holm, balettdansös

Nils Ohlin
Börje Fredin, balettmästare

Margareta Bergfelt
Karin Sommar, Petrus syster

Dagmar Ebbesen
Johanna Lundström, Petrus moster

Axel Högel
Karl Lundström, Johannas make, poliskonstapel

Visa fler

Handling

Balettdansösen Wera Holm står på vakt i en port en regnvåt natt. Hon ser upp mot ett fönster och tar fram en pistol. Hon går därefter in på en restaurang och ber att få låna...

Visa hela handlingen

Press

StT (Robin Hood): "Manuskriptförfattarna Oscar Hemberg -- Schamyl Bauman ha funnit en ton, en stil i sin produktion, som vi svenskar kunna vara både glada åt och stolta över. Man ser hur...

Visa all press

Balettdansösen Wera Holm står på vakt i en port en regnvåt natt. Hon ser upp mot ett fönster och tar fram en pistol. Hon går därefter in på en restaurang och ber att få låna telefonen. Den är upptagen av en ung man och Wera uppträder vresigt. När det blir hennes tur, slår hon numret till sin balettkollega Margot som bor i lägenheten hon bevakat. Ingen svarar där uppe trots att det lyser. Margot är inte ensam utan i sällskap med balettmästaren Börje Fredin. Wera går ut igen och tränger sig in i porten när den unge mannen från restaurangen går in. Hon går uppför trappan och får en skymt av Börje, som hon avfyrar ett skott mot men missar. Den unge mannen drar in henne i sin lägenhet varvid hon råkar avfyra ytterligare ett skott, som sårar honom lindrigt.

Polisen kommer och undersöker. De får reda på att det varit en efterhängsen balettflicka som skjutit. Inne i lägenheten hos den unge mannen, konstnären Petrus Sommar, berättar Wera om varför hon skjutit, att Börje var ett kräk och att hon inte tänker bomma nästa gång. Petrus tar pistolen ifrån henne och säger till sin burfågel att henne skulle man vara gift med.

Wera vågar inte gå ut medan polisen finns i närheten. Eftersom det regnar, hon saknar pengar och dessutom har hål på skorna, får hon stanna tills vidare. Det blir ett visst dividerande om vem som ska få ligga i sängen. Morgonen efter vaknar Petrus av att hon ligger i sängen tillsammans med honom. När hans hyresvärdinna och moster, Johanna Lundström, kommer med kaffe får han visst besvär med att försöka dölja Wera från hennes utforskande blickar, men kan till sist inte undvika att hon anar att det finns en flicka i rummet.

Wera förklarar varför hon lagt sig i hans säng, och han är en aning sur. Det framgår att Petrus är modersbunden, men han säger att det är inte är något att flina åt. Man ska inte göra dem besvikna som vill göra en gott, säger hon. Han är från landet och hans föräldrar är gammalmodiga. De skulle aldrig förstå om han tillbringat natten "med en slinka" fyller Wera i. De försonas dock och äter frukost åtskilda av ett skynke.

Johanna blir något upprörd över Petrus kvinnobesök, när hon känner parfymdoften och hittar den pyjamas som Wera sovit i. Wera går till en repetition med baletten. Det hela slutar med slagsmål mellan Wera och Margot. Wera slår till Börje och går sin väg för gott. Hennes kollega Nelly som bevittnat det hela säger sedan till Börje att hon själv inte skulle ha missat, varefter hon blir förförd av Börje.

Wera träffar på Johanna när hon kommer tillbaka till Petrus för att leta efter sitt armbandsur. Johanna är misstänksam mot Wera och tycker hon borde skaffa sig ett hederligt yrke. Wera snyftar och fågeln sjunger. Men när åskan börjar gå, omfamnar Johanna Wera och bjuder på kaffe i en enda snabbförsoning.

Wera flyttar in hos Petrus och gör sig hemmastadd. När en av Petrus modeller anländer under Weras dammsugning blir denna kyligt bemött. Wera presenterar sig som Petrus fru och jagar iväg modellen.

Wera fyller år och firar tillsammans med sina f d balettkolleger. När Börje dyker upp på festen läggs viss sordin på stämningen. Han förklarar att han vill ha tillbaka Wera till baletten och att allt ska bli som förr. Wera avvisar Börjes inviter men han säger att hon kommer tillbaka. De två hör ihop, hävdar han helt bestämt.

Hemma hos Petrus igen försäkrar hon att hon inte tänker gå tillbaka till baletten. Hon säger att hon vill stå modell för honom, men när hon börjar klä av sig, ber han henne vara en snäll flicka och att ta på sig igen. Jag är ingen snäll flicka, säger hon, men han förklarar att för honom är hon inte vilken modell som helst. Han känner för henne och det slutar med att han kysser henne.

Petrus syster Karin kommer på besök, och han presenterar Wera som sin blivande hustru. Senare möter Wera Karin vid båten och upptäcker att hon samtalar med Börje. Wera vill varna Karin, men hon tycker att Börje verkar trevlig och han säger att han vill ha henne i sin balett. Jag har dansat i hans balett, säger Wera, och ber Karin att inte träffa Börje mera.

Men Börje har gjort intryck på Karin, som tar hem honom till lägenheten och kysser honom till avsked. Karin, som hört talas om skottet, tror att Wera bara är svartsjuk. Petrus kommer hem på kvällen efter en glad afton på konstnärsgillet. Han har sett en bil åka i väg och tror att det är Wera som varit otrogen mot honom. Hon övertygar honom om att hennes kärlek är verklig, och Petrus anar att Börje är ute efter Karin.

Wera har funnit pistolen som Petrus haft gömd. Hon söker upp Börje, hotar honom med vapnet och säger att han ska sluta träffa Karin. Han spelar ut hela sitt förförarregister och säger att de två hör ihop. Han tar pistolen från henne. Karin kommer dit sedan Wera försvunnit. Börje börjar förföra henne och kysser henne. Wera har glömt pistolen i en fåtölj.

Wera svimmar när en detektiv berättar att Börje är död. När hon tycks veta att han blivit skjuten blir hon misstänkt och anhållen. Karin försöker ta på sig skulden och Petrus säger att även han kunde ha gjort det. Till sist uppdagas dock att det var balettflickan Nelly som sköt Börje. Lyckan är återställd, och Johanna lovar att komma med kaffe till Petrus och Wera nästa morgon.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "Manuskriptförfattarna Oscar Hemberg -- Schamyl Bauman ha funnit en ton, en stil i sin produktion, som vi svenskar kunna vara både glada åt och stolta över. Man ser hur skådespelarna trivas med situationer och repliker. Sture Lagerwall har (genom hela filmen) knappast ett enda krystat, teatraliskt ögonblick. Han är så riktig, att det är en fröjd. Sonja Wigert når inte riktigt upp till honom, men är utmärkt också hon. Och forna hemslavinnan Dagmar Ebbesen -- nu gift med en polis -- är praktfull. De tre leka fram sina scener, liva och fylla dem så att publiken upplever en högtidsstund. Skratt på skratt. Men inga flatskratt. Tonen är kultiverad och fin -- trots sin borgerlighet.

Senare delen av filmen är inte fullt så bra. Manusförfattarna åka in i en kriminalintrig, som de ha svårt att klara upp utan longörer. De absorberas så av brott och straff och spår och poliser att de ej hinna med miljöskildringen och den lugnt framflytande människoskildringen. Också där finns det dock glädjeämnen: de många, nya flickorna, som spela in i handlingen och agera med ett naturligt allvar och konstnärlig intensitet, som ger de vackraste löften för framtiden. Djupaste intrycket efterlämnar kanske den flicka, som visar sig vara skyldig till mordet.

Man frågar sig: hur länge skall Bauman kunna hålla på i denna takt? Om det kommer ett bakslag -- och det måste komma -- är det honom förlåtet. Vi skola inte döma honom strängt för det. Ty vi tro på honom. Han kan -- med tiden -- nå ännu mycket högre än detta."

NDA (C B-n): "Schamyl Baumans nya film (premiärbiograf naturligtvis Royal) står icke i nivå med hans tidigare. Den offrar mycket åt osannolikheter och billig smak.

Den gör anspråk på att vara en Stockholmsfilm, men den för i Stockholmslivet in händelser, som där icke höra hemma. Morddramat, som ligger till grund för stycket, är absolut otänkbart i vår lilla stad. Eller vem inbillar sig väl att en liten balettdansös i nån av stans trappuppgångar kan skjuta, och skjuta bom, på sin danslärare, och sedan, efter det hon räddats in till en pojke i trappuppgången, hela polisutredningen tappas bort till dess dansläraren blir skjuten nästa gång? Man tror inte på samhörigheten mellan drama och miljö. Det är ett Montmartredrama vid Kungsgatan. Och man har svårt att orka med detta kriminaldrama sådant det utvecklas i sin senare del -- det har börjat som en ganska graciös lek, och där har med varsamma händer tagits på händelserna. Men så småningom mister filmen allt detta lekfulla, och med sammanbitet allvar börjar den reda ut kriminalhärvan. Det blir för mycket allvar för en så enkel historia."

SvD (Roderick): "Över en rad osannolika scener, fullproppade av banalaste förförelseromantik, hamnar filmen slutligen i kriminaldramatik av mycket enkel beskaffenhet. En dramatik utan varje spår av spänning, varje fläkt av inlevelse och inspiration.

Man kommer att minnas I dag börjar livet för scenerna mellan Lagerwall och Sonja Wigert i filmens början. Här visar sig Bauman från sin bästa sida. Han har ju sin speciella styrka i skildringen av ungdomlig förälskelse, blyg intimitet. Här återfinnes samma blonda erotiska lek, samma barnsligt charmfulla upptågslust som i Vi två. Lagerwall är utmärkt som den präktige artistynglingen Petrus, valpig, valhänt, innerlig. Sonja Wigert har något mycket mjukt och bevekande över sin gracila gestalt. En nordisk madonnatyp. Samma renhet och friskhet som Hasso. (-)

Bauman har grundligt skämt bort oss med goda filmer. Vi ha fått höga krav på honom. Han har förnyat vår filmstil. Hans begåvning borde sannerligen inte få slösas bort på bristfälliga manuskript."

Kommentar Svensk filmografi

Basmaterialet är en fransk komedi av Marcel Achard (1899-1974), "Petrus", som hade premiär i Paris 7.12.1933 på Théâtre des Champs-Elysées. Till Sverige kom pjäsen den 8.3.1937. Den uppfördes på Nya Teatern i Stockholm i regi och dekor av Sandro Malmquist. Här kallades den "Petrus, den lycklige". Danser av Axel Witzansky. Hilding Gavle spelade Petrus. Jämför man den svenska rollistan från teatern med filmens rollista så är inga namn gemensamma.

Filmen var den första som släpptes ut av det nybildade bolaget Sandrew-Baumanfilm.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se