Originaltitel | Häxnatten |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1937-11-01 |
Gösta Ekman
Arne Markell, lektor
Signe Hasso
Majken Celsing, journalist på tidningen Dagen
Ruth Stevens
Lena Markell, Arnes hustru
Göran Bernhard
Gunnar, Arne och Lenas son
Sture Lagerwall
"Balalajka", journalist på Dagen
Einar Axelsson
Bengt Arktander, löjtnant
Lektor Arne Markell tar farväl av sin studentklass. Han skall gifta sig och byta skola. Han är allmänt beundrad av sina kvinnliga elever. Till beundrarna hör Majken Celsing och när...
NDA (Per Lindberg): "I första delen har man också lyckats skapa en viss förväntan, i skildringen av en skolflicka som svärmar för en lärare som gifter sig och drar till annan ort, medan...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Inspelningstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionsledare |
|
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning |
|
Ljudtekniker | |
Inspicient |
|
Musikarrangör |
|
B-ljud | |
Förtexter |
Gösta Ekman | Arne Markell, lektor | ||
Signe Hasso | Majken Celsing, journalist på tidningen Dagen | ||
Ruth Stevens | Lena Markell, Arnes hustru | ||
Göran Bernhard | Gunnar, Arne och Lenas son | ||
Sture Lagerwall | "Balalajka", journalist på Dagen | ||
Einar Axelsson | Bengt Arktander, löjtnant | ||
Eric Abrahamsson | konsul Adolf Ohlzon, Lenas far | ||
Gerda Björne | konsulinnan, Lenas mor | ||
Märtha Lindlöf | mormodern | ||
Aurore Palmgren | Sidonia, Markells husföreståndarinna | ||
- | Ej krediterade: | ||
Sigge Fürst | poliskonstapel Kihlqvist | ||
John Botvid | fångvaktare | ||
Kurt Björkvall | Kurt Björkvall, sportflygare | ||
Nils Johannisson | grosshandlare Sörensen | ||
Saga Sjöberg | elev i Markells klass | ||
Märta Dorff | elev i Markells klass | ||
Margareta Bergfelt | Anna, Majkens ena kamrat på stationen | ||
Carl Ericson | portier på fjällhotellet | ||
Torsten Hillberg | nattportier på fjällhotellet | ||
Erik Forslund | en bybo | ||
Arne Lindblad | kypare på fjällhotellet | ||
Mona Geijer-Falkner | städerska | ||
Ingeborg Strandin | städerska | ||
Inga-Lill Åhström | Greta, barnjungfrun | ||
Keth Hårleman | konsul Ohlzons jungfru | ||
Gustaf Färingborg | journalist på Dagen | ||
Olga Appellöf | gäst på Den Gyldene Freden | ||
Axel Högel | fångvaktare | ||
Bengt Ekelund | student som håller tal |
Produktionsbolag | AB Irefilm | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Irefilms Distributionsbyrå AB | 1937 | |
Laboratorium | AB Film-Labor |
Lektor Arne Markell tar farväl av sin studentklass. Han skall gifta sig och byta skola. Han är allmänt beundrad av sina kvinnliga elever. Till beundrarna hör Majken Celsing och när klasskamraterna hurrar för lektorn sitter hon tyst och trumpen. Hon går i sällskap med ett par kamrater till Centralen för att ta farväl till Markell och hans unga brud när de åker i väg på bröllopsresa. Bland de som tar avsked finns även löjtnant Bengt Arktander som tidigare uppvaktat Markells fru, Lena. Majken har köpt en bukett rosor som avskedspresent men de når inte fram.Det går fem år och vi möter Majken i hennes lägenhet med arbetskollegan Balalajka, redaktionssekretare på Dagen, där hon arbetar som journalist. De är båda intresserade av varandra och uppträder stundtals som om de redan vore gifta men ännu har ingen friat till den andre. Han försöker locka med att tala om att skaffa större lägenhet. Hon pratar om åren som gått och hur hon mist alla illusioner hon en gång haft som ung gymnasist.När han ser ett porträtt hon har av Markell börjar hon berätta om att han var ett ungdomssvärmeri och hur hon och de andra flickorna i klassen brukade läsa hans ungdomsdikter, "Häxan och andra upprorsvisor". Hon har till och med satt musik till dem. Men nu är den illusionen borta säger hon.Vi möter lektorsparet Markell i en tågkupé på väg till Åre. Det framgår av deras samtal att äktenskapet blivit alldagligt även om de fiortfarande tycker om varandra. Framme i Åre möter de en del gamla bekanta, bl a Bengt Arktander som leder en skidtrupp.Även Majken har tidigare kommit till hotellet. Hon har fortfarande kvar sina varma känslor för Arne. Hon får ett telefonsamtal från Balalajka att göra ett reportage om ungdomens moral apropå ett aktuellt debattinlägg och beslutar sig för att intervjua lektorn i frågan. Till en början känner han inte igen henne men efter ett tag minns han. Hon har blivit fullvuxen dam nu.Han börjar med att säga att lärarna inget vet om ungdomen. Efterhand blir deras samtal mer personligt och till sist erkänner hon att hon varit förälskad i honom. Hon kan säga det nu, eftersom hon inte längre kan få nedsatt sedebetyg. Även han visar sin förälskelse och kysser henne men säger att det hela är vanvettigt. Han har ju sin hustru som han älskar men Majken har nu fått honom att återuppliva sin svikna ungdom.Samtidigt har Bengt försökt återuppväcka Lenas känslor. Hon säger sig vara otillfredsställd med livet i den lilla landsortshåla där man nu bor. Men hon vill att de bara skall vara vänner.På kvällen håller hotellet en maskerad, "Häxnatten", och Majken iklär sig kattkostym. Hon träffar på Arne och det visar sig att deras gemensamma känslor blivit mycket heta. Hon sjunger en av hans gamla dikter för honom. Han blir närmast passionerat förälskad i henne och är beredd att bryta med sitt nuvarande liv. Majken försöker besinna sig och drar sig till sist undan. Hon påminner honom att det alltid kommer en morgondag.Deras förehavanden har dock observerats av Lena, som tolkar allt till det värsta och i ett försök att "hämnas" ger hon sig hän år Bengt. De beger sig i väg ut på fjället och hamnar i en fjällstuga som ägs av en läkare. Men just som hon är på väg att falla för honom kommer en fjällbo och ber om hjälp. Bengt ger sig i väg och hon ångrar vad hon hållit på att göra. För sitt inre åkallar hon bilden av sin lille son och beger sig i väg mot hotellet igen.Då hon inte dyker upp på hotellet tror man att hon försvunnit och börjar spana efter henne. Majken upptäcker hur mycket Markell saknar sin hustru och får tidningen att engagera flygaren Kurt Björkvall för att leta. Då får de telegram att Lena finns i Stockholm. Markell och
Censurnummer | 56192 |
---|---|
Datum | 1937-09-07 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 1995 meter |
Kommentar | Granskningskopian saknade huvudtext. Visningskopiornas längd: 2205 meter (aktlängder: 545-570-595-495) - 81 minuter . Granskningskopians aktlängder: 300-300-290-295-300-285-225 = 1995 meter. Aktlängder: 300, 300, 290, 295, 300, 285, 225. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Selenophon |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2205 meter |
Längd i minuter | 81 min |
Akter | 4 rullar |
NDA (Per Lindberg): "I första delen har man också lyckats skapa en viss förväntan, i skildringen av en skolflicka som svärmar för en lärare som gifter sig och drar till annan ort, medan flickan tar studenten och blir pennskaft. En ganska mjuk och vacker början, med en del smålustiga repliker och situationer, och några vackra bilder och några fina tonfall av Signe Hasso.
Efter fem år stöter så flickan ihop med sin forna lärare på ett högfjällshotell och gör en intervju. Det är en bra scen som håller intresset vid liv. Här har man också Gösta Ekmans ansikte att glädja sig åt.
Men sedan glider människorna ur författarens och regissörens händer och en livlös banalitet tar vid. Den vanliga svenska filmkomiken börjar -- och nöjet tar vid.
Själva häxnatten uppe i fjällen, när flickan skall dra iväg med lektorn och Einar Axelsson med lektorskan, är en helt misslyckad barnkammarlek. Författaren står rådvill, arrangemangen blir livlösa, kompositionen slö. Fotograferingen blir kropplös och hård, osensuell och plakatmässig. Ingen hets, ingen åtrå, ingen vare sig yttre eller inre atmosfär. På en sådan karneval drar inte sinnena iväg med människans förnuft.
Och fortsättningen blir bara värre. Inkopieringsbilder av hustruns tankar i en spiseleld äro torra, utan vare sig ångest eller lockelse, och att de jaga henne ut i snöfjällen tror man inte på. Hur fjärran filmen står från verkligt liv visar t. ex. fadäsen, att pennskaftet vill ringa in nattens trista upplevelse till morgonupplagan -- en psykologisk osanning, som får oss att tappa intresset för figuren.
Att bryta ett allvar i skämt, det är en fin konst, som fordrar mycken människokunskap och mycken kärlek. Att ställa emot varann tragik och komik är en patetisk konst som fordrar en ännu större grad av visdom. Men att, som man gjort i Häxnatten, försöka få publiken att tro på passionen, utan att visa den, men i stället lägga in gamla beprövade farstrics för att få publiken att skratta, det är en stillöshet, som det vill till ett svenskt filmmanuskript för att prestera.
Man hade väntat att Gösta Ekman äntligen skulle få ett hyggligt manus att arbeta efter. Svensk film är skyldig honom det, och sig själv också för resten. Det måste dock vara någon proportion mellan Gösta Ekmans kvalitet och filmens. Man hade väntat att äntligen få se detta gåtfulla, gränslöst skiftande ansikte med all dess melankoli utnyttjat i människokunskapens tjänst. Men man fick inte det."
StT (Robin Hood): "Ämnet är inte originellt. Och manuskriptet förmår inte hålla linjerna rena och klara. Trådarna nysta ihop sig och ändarna släpa ibland i larvets tjocka soppa. Men där finns dock i manuskriptet möjligheter för begåvade skådespelare att känna spontant och skapa spontant. Och möjligheterna tillvaratas. Av Signe Hasso -- och av journalisten Sture Lagerwall, som beundrar henne. Samspelet mellan de två, naturligt, lekande, spontant, är filmens stora behållning.
Man förstår att Signe Hasso lärt mycket av Gösta Ekmans rutinerade erfarenhet, och av Sture Lagerwalls åtskilligt mindre, men dock rutinerade erfarenhet. Men hennes friskhet är betagande."
SvD (Esq): "Tyvärr hör inte erotiken till den svenska filmens starkare sidor, lika litet som den sociala satiren, och vänligast kan om detta parti av Häxnatten sägas att nyssnämnda syften förfelats. I fortsättningen spårar den ur i hopplös farsvillervalla, blandad av klunsiga äktenskapskonflikter, otympliga redaktionsinteriörer, Björkvallsflygning och fingerad kidnappning. Den vänligaste recensent torde inte kunna förneka, att maken till filmsoppa sällan serverats.
Även till närmast föregående film hade Oscar Hemberg levererat manus. Vi går landsvägen är inte så litet larvig, men den är harmlös, smålustig, opretentiös. Häxnatten framträder med stora anspråk och måste bedömas därefter. Gösta Ekman kan inte annat än beklagas; inte ens hans rutin förmår trolla fram något av värde, intresse eller sympati ur uppgiften som en fjolligt omanlig karlstackare."
1933 gjorde Signe Hasso (under namnet Signe Larsson) ett framträdande i den misslyckade filmen Tystnadens hus (1933/18). Det dröjde sedan fyra år innan hon fick sin första verkliga roll, den i Häxnatten, som kan räknas som hennes egentliga debut. Om hennes prestation skrev recensenterna: StT (Robin Hood): "Filmen är Signe Hassos. Om man inte visste att hon länge spjärnat emot och inte velat ge sig filmen i våld -- skyllande på att hon känt sig för ung, för omogen, för ofärdig för det stora gamet -- skulle man vara rädd att bruka de överord, man känner sig frestad till. Men Signe Hasso visar med denna första film att hon är mogen. Mogen för kritik, men även för beröm. Mogen att träda fram i en Garbos, en Zarah Leanders internationella fotspår. Om hon sköts rätt -- och måtte hon skötas rätt -- finns det intet slut på hennes karriär. Hon kan nå hur långt och hur högt som helst. Det är stora ord, men knappast för stora."
NDA (Per Lindberg): "Signe Hassos filmdebut var lyckad. Hon är välgörande naturlig och uttrycksfull, men var för hårt sminkad. Att hon inte alltid förmådde hålla ihop figuren var inte hennes fel. Man får inte intrycket av en modern kvinna, genom att skildringen ideligen hoppar från svärmeri till ironi eller framåtanda. Det gäller att visa övergångarna. Och det gav manuskiptet inga tillfällen till."
GHT (Candide): "Men rollen må vara beskaffad hur som helst. Signe Hasso gör något mycket bedårande av den. Man ser åter vad teaterkulturen betyder när den förenas med filmförstånd. Signe Hasso är ungdom och mognad på en gång. Hennes ansikte får ständigt nya, skiftande uttryck, som man skulle fatta innebörden av, även om dialogen uteslöts. Vi har fått vår Annabella, och det är att hoppas att teaterkallet håller henne kvar i landet, så att också svensk film kan få stöd av hennes personlighet."
1937 | 1937 | |||||
AB Irefilm | Stockholm | Sverige | (ateljé) | |||
Åre | Sverige | (exteriörer) | ||||
Stockholm | Sverige | (exteriörer) |
Sverigepremiär | 1937-11-01 | Palladium | Malmö | Sverige | 81 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1937-11-01 | Palladium | Malmö | Sverige | 81 min | |
Stockholmspremiär | 1937-11-02 | Astoria | Stockholm | Sverige | 81 min | |
1937-11-02 | Plaza | Stockholm | Sverige | 81 min | ||
1937-11-02 | Royal | Stockholm | Sverige | 81 min | ||
Cinemateksvisning | 1976-10-31 | Sverige | ||||
Annan visning | 1990-07-25 | |||||
TV-visning | 1991-03-24 | TV3 | Sverige | 77 min | ||
Annan visning | 1994-11-01 |
Originaltitel | Ein Sommernachtstraum. Hochzeitmarsch | |
---|---|---|
Kompositör | Felix Mendelssohn-Bartholdy | (1842) |
Originaltitel | Sjungom studentens lyckliga dag | |
---|---|---|
Kompositör | G***** | (1851) |
Textförfattare | Herman Sätherberg | |
Sångare | Signe Hasso | (och kör) |
Originaltitel | Häxnatten | |
---|---|---|
Kompositör | Jacques Armand | (1937) |
Textförfattare | Karl-Ewert | (1937) |
Sångare | Signe Hasso |
Originaltitel | Det var dans bort i vägen | |
---|---|---|
Kompositör | Helfrid Lambert | (1899) |
Textförfattare | Gustaf Fröding | (1891) |
Sångare | Eric Abrahamsson | |
Nils Johannisson | ||
- | (samt okänd kvinna) |
Fjällsemester |
Journalist |
Kidnappning |
Lektorer |
Läroverk |
Maskerader |
Skald |
Skidåkning |
Skärtorsdag/häxnatten |
Stockholms Central |
Tidningsredaktioner |
Åre |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2142 |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | HÄXNATTEN |
Tryckeri | J. Olsén litogr.anst. |
Affischdesign | Eric Rohman |
Storlek | Större än 80 x 110 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | HÄXNATTEN |
Tryckeri | J. Olsén litogr.anst. |
Affischdesign | Eric Rohman |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | HÄXNATTEN |
Affischdesign | Eric Rohman |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | "HÄXNATTEN" med Gösta Ekman og Signe Hasso |
Tryckeri | Dyva & Jeppesens bogtrykkeri aktieselskab |
Affischdesign | Eric Rohman |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | HÄXNATTEN |
Tryckeri | Ewes tryckeri AB |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Häxnatten. |
Omfång | 26 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Häxnatten. |
Omfång | 27 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Häxnatten. Av Oscar Hemberg. |
Omfång | 75 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Häxnatten. Senare version. Ej komplett. |
Omfång | 11 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Häxnatten. Av O. Hemberg. |
Omfång | 103 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Häxnatten. Av O. Hemberg. |
Omfång | 103 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | uppsättning |
---|---|
Färg papper | Nej |
Bakombild papper | 2 |
Dia | Nej |
Digitala bilder | Ja |
Negativ | Nej |
Kontaktkartor | Nej |
Album | Ja |