Bombi Bitt och jag (1936)

Media (93 st)

Originaltitel	Bombi Bitt och jag
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gösta Rodin
Manus	Gösta Rodin Guido Valentin
Förlaga	Bombi Bitt och jag (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Triangelfilm
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1936-11-16

Medverkande

Sture Lagerwall
Bombi Bitt

Frank Sundström
Eli, "jag"

Harriet Bosse
Franskan, Bombi Bitts fostermor

Gunnar Olsson
Nils Galilé

Margit Manstad
Texas Ros

Sigurd Wallén
Elis far, stins i Tosterup

Visa fler

Handling

En tingssal någonstans i Skåne. Dom avkunnas mot Nils Gallilé som anklagas för att ha knivskurit hästhandlare Per Olof Jönsson. Gallilé, som får ett år och sju månaders straffarbete,...

Visa hela handlingen

Press

DN (C B-n): "Filmens första förtjänst är också denna: att den till publiken lyckas förmedla en känsla av att de uppträdande själva haft ett muntert arbete; bakom Bombi Bitt-filmen...

Visa all press

En tingssal någonstans i Skåne. Dom avkunnas mot Nils Gallilé som anklagas för att ha knivskurit hästhandlare Per Olof Jönsson. Gallilé, som får ett år och sju månaders straffarbete, sliter sig, hoppar ut genom fönstret och försvinner. Från ett äppelträd i en fruktträdgård ser Bombi Bitt och Eli hur Gallilé klarar sig undan en förföljare med hagelbössa.

Hemma hos Franskan, Bombi Bitts fostermor, kastar Franskans skumme vän Wolff ut Bombi Bitt medan den lika skumme Riomio ser på. Länsman anländer med sitt biträde och frågar utan resultat efter Gallilé. När han far tjuvåker Bombi Bitt bakpå hans kärra.

Över till Tosterups järnvägsstation (105 km från Ystad). Stinsen, Elis far, sitter i vardagsrummet och talar om Gallilé som varit försvunnen i två månader. Eli och Bombi Bitt går på jakt med ett flintlåsgevär. Ur en håla i marken kommer det fram en mystisk, skäggig främling (som i slutet av filmen avslöjas som Gallilé). Pojkarna lovar att inte yppa hans gömställe och de ger sig av för att skaffa honom proviant och brännvin.

Senare på kvällen spionerar Bombi Bitt från Franskans vind på henne och paret Wolff och Riomio. Trion där nere planerar ett inbrott i kyrkan för att stjäla kyrksilvret kommande söndagsnatt. Med brännvinet som mannen i grottan bekostat besöker pojkarna ringaren i Tosterup, super honom sanslös, lånar hans nycklar och går in i den nattsvarta kyrkan. De låser upp silverkistan, tar ut kyrksilvret, lägger i kistan några skinkor som de stulit från Franskan och låser. Wolf och Riomio anländer till Franskan med kistan som de ännu inte dyrkat upp, betalar henne 200 kr för hennes andel i rovet och försvinner sedan med kistan.

Efter en stund återvänder Wolff och Riomio - kistan saknade ju silver men innehöll Franskans skinkor. En vild brottning följer varvid Riomio knivskär henne till döds. Länsman misstänker att Gallilé förövat mordet samt utfört stölden. Bombi Bitt låtsas ha en dröm; med prosten och länsman går han in i kyrkan och famlar sig fram till altaret, lyfter förhänget och under altaret finns silvret. Bombi Bitt belönas efter en tid med 100 kr som han rycker till sig varefter han försvinner ut i landskapet.

Senare träffar vi pojkarna och mannen i grottan ätande stekt kanin. Han avslöjar sig nu som Gallilé och säger att han tror att Riomio och Wolff stulit hans lätt identifierbara kniv och sedan mördat hästhandlaren. Pojkarna beslutar infånga de två på Kiviks marknad, dit Gallilé anländer väl maskerad i sitt skägg. Han förenar sig med sångerskan Texas Ros. Snart spanar man in Wolff och Riomio mitt i ett parti femkort som Wolff vinner, troligen med fusk. Wolff grips, Gallilé hotar med sin kniv och Wolff erkänner att Riomio knivskar hästhandlaren samt Franskan. Pojkarna spårar Riomio till en annan del av marknaden och lyckas binda honom med rep, varefter länsman övertar honom. Bombi Bitt försvinner ur handlingen på en kärra som för Gallilé och Texas Ros bort mot nya äventyr.

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (C B-n): "Filmens första förtjänst är också denna: att den till publiken lyckas förmedla en känsla av att de uppträdande själva haft ett muntert arbete; bakom Bombi Bitt-filmen tycks det sannerligen inte vila några ledsamheter. Här finns fullt upp av lyckliga svenska sommarbilder och blåsiga utsikter över åkrar och hav; det är en riktig feriefilm, och det är Bombi Bitts första förtjänst. Den andra är Sture Lagerwalls friskus till pojke, en fest för ögat i sin smidighet, sin linkalott och sitt osnutna anlete, ur vars drag lammet och räven tala ömsevis. I hela hans fysionomi står det att läsa att här knatar Kiviks Tom Sawyer!

Men det knatas en smula för mycket i filmen: den minnesbild man bevarar av denna filmade Bombi Bitt är faktiskt den av Sture Lagerwalls ideligen flyende ryggtavla med två bara ben uppkastade på ryggen! Det blir onekligen en smula monotont, och i rättvisans intresse måste sägas att det, trots fyndiga arrangemang inte är alltför mycket av romanens äventyrlighet som bevarats över till filmen: det är egentligen en rad intermezzon. (-) Men inför Bombi Bitt-filmen gör man sig alldeles osökt den frågan: hur i all rimlighets namn skulle denna film över huvud kunna accepteras, om den inte hade en festlig roman att falla tillbaka på? Vad skulle egentligen intressera oss i dessa menlösa rackartyg, om vi inte visste att där står en legend kring deras upphovsman i verklighetens värld. Förutom romanen om Bombi Bitt skulle filmen om Bombi Bitt ha fallit platt till marken.

Filmen är barnförbjuden, och det kan man förstå. Och ändå på något sätt: sällan har en svensk film varit barntillåtnare!"

SocD (Edgren): "I förhållande till sin förebild är filmen Bombi Bitt och jag bara en medelmåtta, en tämligen färg- och fantasilös resumé över några betydelsefulla episoder i den skojfriska pojkskildringen från forna dagars Skåne. Filmarbetarna och regissören ha inte släppt sig lösa och anammat Fritjof Nilsson-Piratens sjusjungande humör, de visa ingen riktig aptit på jobbet, ha inte trängt tillräckligt djupt ner i originalet och inte gett sig tid eller mäktat utforma detaljerna, utan lättvindigt avfärdat åtskilliga av de viktigaste med en axelryckning:

--Tja, det kan inte hjälpas, det får duga som det är!"

StT (Robin Hood): "Manusförfattarna ha gjort sitt bästa att knyta ihop Piratens garnändar till en röd tråd. De ha kämpat tappert. De ha fått ihop en tråd, men först sedan de tummat så länge på garnändarna att de förlorat sin yvighet och blivit tunna som råttsvansar. En tunn röd tråd.

Uppgiften har varit för svår -- för författare, för regissör, för Sture Lagerwall (Bombi Bitt). Han är vig som en apa, fräknig och okammad, men det förslår inte för att ge Frithiof Nilsson Piratens uppfinning levande filmliv. Det blir bara kattaktiga smygningar hit och dit, och i den tacksamma kyrkscenen, där det rövade silvret hittas, spexar Lagerwall och driver med både Pirat, regissör och publik. Enkelt spex är också boven John Ekman, som rådbråkar svenska språket på familjespektakelsmaner. Något bättre är Gunnar Olsson, som fått Nils Gallilé på sin lott -- en rumphuggen Gallilé, som inte är lätt att få fason på. Margit Manstad är bra som en utvecklad Texas Ros, och Frank Sundström nästan bra som 'jag' -- svårt att vara liten och minderårig när man är så stor och lång.

Men den enda som håller stilen är Harriet Bosses 'Franskan'. Hon, Margit Manstad, skånebilderna och Kiviksreportaget ge en viss behållning åt denna film, som är ett talande bevis för hur litet man på sina håll i Sverige förstår konsten att göra film."

Kommentar Svensk filmografi

Romanen "Bombi Bitt och jag" av Fritiof Nilsson Piraten (1895-1972), hans debutroman, utkom 1932. Utöver denna inspelning filmades den på nytt av Sveriges Radio-TV som en filmserie i fem avsnitt, visade januari-februari 1968. Regissör var Bengt Lagerkvist.

Gösta Rodin (intervju 11.9.1975): "Filmdistributörerna hälsade genom Sandin -- när de lämnade garantiväxlar -- att jag skulle göra den barntillåten. Gör en familjefilm. Så vi höll tillbaka de saftigaste detaljerna, men trots det blev den barnförbjuden. Det var väl en del svordomar, de var så känsliga på den tiden. Sedan omredigerades den och blev barntillåten, men den ville inte slå och vi förlorade på filmen. Kanske berodde det också på att folk inte trodde på Sture Lagerwall och Frank Sundström som småpojkar. Sture var 28 år och Frank 24 under inspelningen. Vi hade nog behövt pojkar i rätt ålder, amatörer, men så blev det nu inte. Vi hade en enorm glädje av Harriet Bosse som Franskan.

Distributören klagade över titeln, Bombi Bitt och jag. Vem är 'jag'? sa dom. Det lär ha funnits biobesökare som frågade samma sak i kassan när de gick ut: Vem är 'jag'? Det bekymrade dem så att filmen döptes om till Bombi Bitt jagar bovar.

Vi fick fina miljöer, Österlen, Kiviks marknad och Vollsjö järnvägsstation. I Vollsjö var Piraten med och pekade ut sin barndoms järnvägsstation och den pump som loken hämtade vatten från. Det hade inte ändrats sedan han var barn. I Kivik filmade vi vyer över marknaden och detaljer. Sedan kompletterade vi med att bygga delar av marknaden på Djurgården kring Novilla. Och vi var i ateljén för nattscenerna. Någon kyrka fick vi inte komma in i för filmning. En av de präster som vägrade att ge oss tillträde till hans kyrka kallade film 'apkonster'. Kyrkinteriörerna måste byggas i Novilla med bänkar och allt -- gissa vad det kostade pengar. Exteriören blev Danderyds kyrka."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se