Värmlänningarna (1932)

Media (320 st)

Originaltitel	Värmlänningarna
Svensk premiärtitel	Värmlänningarna
Distributionstitel	Värmlændingene (Danmark) Vermlantilaiset (Finland) Värmlänningarna (Finland) Vaermlaenningarna (USA)

Regi	Gustaf Edgren
Manus	Sölve Cederstrand Gustaf Edgren
Produktionsledare	Stellan Claësson
Foto	Åke Dahlqvist
Musik	John Kåhrman (originalmusik)
Arkitekt	Arne Åkermark (dekorationer)
Ljudtekniker	Anders Djurberg
Scripta	Ragnhild Prim
Inspicient	Tor Borong Gösta Ström
B-foto	Rolf Husberg
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Biträdande fotograf	Martin Bodin
Musikarrangör	Gösta Berlin
Orkester	SF-orkestern
Orkesterledare	John Kåhrman
Kläder	Mimmi Törnqvist (som Mimmi Törnqvist-Zedell)
Smink	Manne Lundh
Förtexter	Alva Lundin

Mathias Taube	Stor-Sven Ersson i Hult, nämndeman
Hilda Borgström	Lisa, Stor-Svens hustru
Gösta Kjellertz	Erik Svensson, Stor-Svens och Lisas son
Ivan Hedqvist	Jan Hansson, torpare
Emmy Albiin	Annika, Hanssons hustru
Annalisa Ericson	Anna, Jan och Annikas dotter
Nils Lundell	Anders, dräng hos Jan Hansson
Artur Cederborgh	Rik-Ola i Gyllby
Linnéa Edgren	Brita, Rik-Olas dotter
Georg Blomstedt	Nils Jonsson, kallad Löpar-Nisse
Axel Kling	Per, i tjänst på Hult
Edit Ernholm	Stina, i tjänst på Hult
Yngwe Nyquist	brukspatron
-	Ej krediterade:
Hugo Björne	prosten
Håkan Westergren	student
Birgit Widerbäck	Lotta
Hugo Jacobson	ringaren
Helga Brofeldt	kvinna i kyrkan
Alma Bodén	Eriks hyresvärdinna i Uppsala
Signe Lundberg-Settergren	gäst på kalaset i Hult
Paul Hagman	gäst på kalaset i Hult
Valborg Svensson	piga hos Sven Ersson
Sonja Claesson	värdinna på Källaren Fyris
Alice Carlsson	servitris på Källaren Fyris

Produktionsbolag	Film AB Minerva
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1932
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium

Det är julotta i en värmländsk lantkyrka och församlingen sjunger "Var hälsad, sköna morgonstund". Vi ser Sven Ersson i Hult, även kallad Stor-Sven, och hans son Erik. Uppe i kyrktornet sitter ringaren samt Nils Jonsson, även kallad Löpar-Nisse, och den senare säger att Stor-Sven sviktar ekonomiskt. Han har varit mycket förmögen, men en process och sonens studier i Uppsala har tömt hans tillgångar. Den som gav det avgörande vittnesmålet i den process Stor-Sven förlorade var torparen Jan Hansson, vilken Stor-Sven nu hatar intensivt, vilket komplicerar livet för hans son Erik som älskar Torpar-Jans dotter Anna. Men Stor-Sven har redan vissa kontakter med Ola i Gyllby, gemenligen kallad Rik-Ola och han hoppas att Erik skall falla för Rik-Olas dotter Brita, vilket skulle lätta hans ekonomi.

Ute i en avlägsen hage väntar Anna på Erik och sjunger "I villande skogen jag vallar min hjord" medan hennes kor försöker ta sig över gärdsgården in på en klöveråker.

Rik-Ola räknar upp 500 riksdaler medan Stor-Sven undertecknar en revers som skall betalas tre månader efter uppsägning.

Erik dyker upp i skogen i närheten av Anna och paret har det kärvänligt ett slag medan Annas kor verkligen tar sig över gärdsgården, vilket efter en stund upptäcks av Annas fader Jan, som ropar på dottern medan Erik smiter sin väg osedd.

Hemma hos Stor-Sven är det dags att tala om för Erik att han sig själv ovetande blivit förlovad med Rik-Olas dotter Brita, vilket framkallar ivriga protester hos Erik. När hans far fattar att sonen inriktar sig på Anna blir både han och hans fru ytterst upprörda. Hemma hos Torpar-Jan talar drängen Anders om sin kärlek till Anna, men den senare är ju kär i Erik på Hult och fader Jan säger till henne att hon hoppat i galen tunna. Han insisterar på att dottern tar Anders. Under detta kommer Löpar-Nisse som meddelar att Anna skall ge sig av till Stor-Svens gård i Hult där man rustar till fest och reser majstången. Erik vill inte komma med på festen, men hans mor övertalar honom.

Anna skall vara med och sköta serveringen och Erik kommer apatiskt ner. Man dansar folkdanser och Sven bjuder folk att ta för sig från de dukade borden. Sedan utbringar han Eriks och Britas trolovningsskål, vilket kommer som en total överraskning för Erik och den serverande Anna. Erik avlägsnar sig i vredesmod med Anna och far sedan nästa dag till Uppsala för att forcera sina studier under slutåret. Under tiden vill Stor-Sven vräka Torpar-Jan och hans familj, vilket Jan anser bero på Annas kärlek till Erik. Anna går till Stor-Sven och tigger för föräldrarna, vilket slutar med att Stor-Sven dikterar ett brev från henne till Erik i Uppsala där hon säger att hon är kär i en annan.

Över till Uppsala där studenterna pokulerar på Värmlands Nation. Erik sitter i sitt rum och talar med kyrkoherden från Hult som berättar att fadern kommer att bli av med gården om han inte kan betala Rik-Ola. Enda lösningen är att Erik gifter sig med Brita, varefter Erik går med på en lysning. När prästen i Hult läser upp lysningen mellan Erik och Brita får Anna ett stort sammanbrott och sitter sedan på sin kammare och binder en brudkrans. Erik kommer hem och finner av en slump en stor samling brev som hans far gömt - hans brev till Anna och hennes brev till honom som alla är oöppnade.

Det är vinter ute med snö. Anna har i ett vansinnesanfall rusat ut och tagit en släde. Erik anländer och får veta vad som hänt. Annas krans hamnar i en isvak och hon vandrar vidare. Jan och Sven försöker spåra de två och misstänker att bägge hamnat i vaken, men i själva verket har de hittat en timmerkoja och tänt en eld. Annas vansinne har flyktat. Sven går med på giftermålet och brukspatron betalar hans skuld och anordnar ett stort bröllop åt Erik och Anna. Erik sjunger "Värmlandssången" och Löpar-Nisse hurrar för Värmland.

Censurnummer	48173
Datum	1932-09-27
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2521 meter
Kommentar	(kopiornas längd varierar mellan 2468 meter och 2126 meter)

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2521 meter
Längd i minuter	92 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "Det är luft och rymd kring filmen, man tycker sig känna doften av gräs och skog. Fotografen sätter aldrig in vackra bilder som enbart estetisk effekt. Utom i ett par fall -- när ett blänkande vatten, en rågåker hjälper att förtäta stämningen. Bilderna äro för det mesta rent sakliga, ge miljön kring figurerna. Men fotografen försöker alltid få denna miljö så talande, uttrycksfull som möjligt, plockar in ett par gärdesgårdsstörar eller annat staffage i förgrunden för att ge bilden djup. Scenen då Ivan Hedqvist och Hilda Borgström vandra bort, utkörda från sin stuga, hör till de vackraste fotos man sett. Också människorna äro bra fångade. Fotografen frossar i Hedquists rynkiga ansikte, och lockar fram blonda, svärmiska drag hos Anna-Lisa Ericson. Han får stämning över studenternas symposion i Uppsala och över middagsbordet i bondgården -- middagsborden, svensk films käraste uppehållsort, bruka ju vara odrägligt tråkiga. Man njuter av dem bara när man själv inte hunnit äta middag. Det sämsta i filmen är masscenerna, där statisterna vifta med hattarna på kommando och dansa folkdanser träget som på Skansen. Men också här -- vid första dansen -- har fotografen åstadkommit en levande och suggestiv bild.

Vad vore Värmlänningarna utan denna fotografering, utan dessa bilder? Fotografen (och de vackra sångrösterna) stå för den konstnärliga insatsen. Regissör Edström arbetar skickligt och bra, men mera som en ingenjör än som en konstnär. Han berättar klart och redigt, varje sak kommer på sin plats utan krumelurer och omsvep. Han beräknar stegringen bra, men först i Annas snöfärd känner man att han ryckts med och börjat skapa inspirerat (som en Sjöström eller Stiller). Sedan dalar filmen åter. Edgren tar med alla festtalen, alla skålar, allt som stoppar opp farten.

Detta lugna, klara sätt att berätta har sina faror i ett fall som Värmlänningarna. Detta är visserligen ett klassiskt stycke, men inte klassiskt på samma sätt som 'Hamlet'. Ty innehållet är knappast märkligt, den sentimentala, högnaiva intrigen om den stackars övergivna flickan och den ädle studenten har intet inneboende evigt liv. Repliker som 'Anna!' -- 'Erik!' äro farliga. Det är nästan omöjligt att undvika teatraliska tonfall, och skådespelarna ramla ofta ner i teaterböndernas talrika skrå. Här visar regissör Edgren knappast den nödiga lyhördheten. Men han har lyckats mycket bra med Anna-Lisa Ericson (säkert en svår uppgift), rätt bra med Gösta Kjellertz. Nils Lundell och Georg Blomstedt (Löpar-Nisse) ha utomordentliga scener. Det spelas fint över hela linjen. De falska tonfallen bero på själva stoffet."

AB (Griggs): "Om man ändå i viss mån satt tveksam inför denna film, så berodde detta på Värmlänningarna i sig själv. Stycket är för naivt och gammalmodigt för att gripa en modern publik, hela denna genre med storbönder, allmogedräkter och landskapsidiom har säkerligen spelat ut sin roll i filmavseende. Svensk film borde kunna finna ämnen, som äro mer givande.

På de agerande är intet att anmärka. Med Anna-Lisa Ericsson har Svensk Filmindustri gjort ett fynd, denna lilla aktris var stundtals strålande som Anna och visade sig dessutom besitta en välskolad sångröst. Anna-Lisa Ericsson är en tillgång att räkna med. Gösta Kjellertz var bäst i det sångliga, hans spel är ännu så länge kanske litet stelt och tvunget, men detta berodde nog också till stor del på styckets fullständigt omöjliga repliker."

DN (Jerome): "Så mycket folk har inte setts framför kameran i svensk film på år och dag. Och hr Edgren har drillat sina skaror i en perfekt drill, kanske med för noggrann takt t. o. m. Det blir litet för mycket av exercis ibland eller åtminstone av kulturella folkdanser och söndagsfina folkdräkter. För litet och för mycket skämmer som bekant allt. Här togo dansuppvisningarna för stor plats i handlingen. Och inte nog med detta! Vederbörande -- i detta fall manuskriptförfattarna, hrr Edgren och Sölve Cederstrand -- ha även fallit för frestelsen att göra för mycket sång av det hela. Det är nog gott och väl med vackra och alldeles ypperligt sjungna folkvisor, men de kunna inte ersätta bristen på en verkligt stark dramatisk linje i handlingen. Sorglustigheten hos Dahlgrens Värmlänningarna kom nog en smula i skymundan för att det prompt skulle vara tal-, sång- och dansspel, d. v. s. ljudfilm.

Att hr Edgren emellertid gjort en vacker film av Värmlänningarna är otvivelaktigt. Den har sin styrka i de enskilda detaljerna, i de intimare scenerna och de individuella prestationerna."

Kommentar Svensk filmografi

Gösta Kjellertz (intervju 2.12.1975): "Det mest framträdande med Värmlänningarna för mig som musiker var att det inspelades med direktljud, så att man ute i den värmländska naturen hade en orkester på 35-40 man under ledning av John Kåhrman som spelade sittande i skjortärmarna eller i badbyxor beroende på temperaturen. En ytterligare komplikation var att Annalisa Ericsons sångröst kom från Helga Görlin som sjöng från sin egen mikrofon. När det var fråga om en duett mellan Anna och Erik måste Annalisa hålla absolut tyst trots att hon måste ge sken av att sjunga för hon stod alldeles intill min öppna mikrofon, medan hennes ljud skulle komma över Helga Görlins. Det hela resulterade i att denna 35-40 mans orkester kunde låta som en liten trio därför att all resonans, allt rumseko, försvann helt. Ljudet blev helt dött.

Edgren hade bestämt sig för att låta Anna rusa iväg genom snön, när hon blev mentalt omtöcknad, men 1932 fanns inte en snösmula så vi spelade in det avsnittet i Finland. Utanför Helsingfors fanns det gott om snö och här kunde vi äntligen för första gången göra Värmlänningarna med snö.

Inspelningarna i Värmland skedde med Arvika som högkvarter. Bröllopsscenerna togs vid Arvikas musikhögskola, Ingesund. Vidare förekommer hembygdsgården i Arvika, vid Sågudden och dessutom Glafsfjorden. Vidare var vi uppe vid sjön Ränken norr om Arvika."

"Wermlenningarne" av Fredrik August Dahlgren (1816-1895) uruppfördes på Teatern i Operahuset den 27.3.1846. Sångspelets musik arrangerades av tonsättaren och violinisten Andreas Randel (1808-1864).

Det finns åtminstone fem svenska inspelningar av "Värmlänningarna" och dessutom ett par tidiga treminuters ljudfilmssnuttar, s k Biofonfilmer, med melodier ur sångspelet. Dels några sådana gjorda av Numa Petersons Handels & Fabriks AB omkr 1903, dels Jag sjunger och dansar inspelad av Frans Lundberg i Malmö 1910.

Mera kompletta inspelningar av sångspelet är en inspelning av Frans Lundberg, 1910, en från Svenska Bio i Kristianstad samma år, en inspelad av Svea Film 1921, denna film från 1932 samt en gjord av Europa Film 1957.

Värmlänningarna hade samtidig premiär i Göteborg (Cosmorama) och Malmö (Scania).

Originaltitel	Wermlenningarne. Sorglustigt tal-, sång- och dansspel (Pjäs)
Författare	Fredrek på Rannsätt	(text)
	Andreas Randel	(musik och musikarrangemang)

				1932-06-28	1932-09-26
Filmstaden	Råsunda	Sverige	(ateljé)
Arvikas musikhögskola i Ingesund	Arvika	Sverige	(exteriörer - bröllopsscenerna)
Hembygdsgården	Arvika	Sverige	(exteriörer)
Sågudden	Arvika	Sverige	(exteriörer)
Glafsfjorden	Arvika	Sverige	(exteriörer)
Sjön Ränken norr om Arvika	Arvika	Sverige	(exteriörer)
	Uppsala	Sverige	(exteriörer)
	Helsingfors omgivningar	Finland	(exteriörer - snöscenerna)

Sverigepremiär	1932-10-10	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	90 min
	1932-10-10	Cosmorama	Göteborg	Sverige	90 min
	1932-10-10	Scania	Malmö	Sverige	90 min
	1932-10-10	Scania	Norrköping	Sverige	90 min
	1932-10-10	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	90 min
	1932-10-10	Svea	Sundsvall	Sverige	90 min
	1932-10-10	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	90 min
	1932-10-10	Röda Kvarn	Örebro	Sverige	90 min
Urpremiär	1932-10-10	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	90 min
	1932-10-10	Cosmorama	Göteborg	Sverige	90 min
	1932-10-10	Scania	Malmö	Sverige	90 min
	1932-10-10	Scania	Norrköping	Sverige	90 min
	1932-10-10	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	90 min
	1932-10-10	Svea	Sundsvall	Sverige	90 min
	1932-10-10	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	90 min
	1932-10-10	Röda Kvarn	Örebro	Sverige	90 min
TV-visning	1975-02-16	TV2		Sverige	88 min
Annan visning	1988-02-10
TV-visning	1988-09-25	TV2		Sverige	88 min
	1995-12-25	TV2		Sverige	88 min
	1998-09-08	SVT1		Sverige	88 min
Filmhusetvisning	2024-02-22	Bio Julius	Stockholm	Sverige

Originaltitel	Värmlandssången
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt
Sångare	Gösta Kjellertz
	kör

Originaltitel	Var hälsad, sköna morgonstund
Kompositör	Philipp Nicolai	(1599)
Textförfattare	Johan Olof Wallin	(svensk text 1819)
Sångare	kör

Originaltitel	I villande skogen jag vallar min hjord
Kompositör	Andreas Randel	(1846)
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt	(1846)
Sångare	Helga Görlin	(dubbar Annalisa Ericson)

Originaltitel	Därför är jag nu så glad
Kompositör	Andreas Randel	(1846)
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt	(1846)
Sångare	Gösta Kjellertz

Originaltitel	Och gossen gav sig ut
Kompositör	Andreas Randel	(1846)
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt	(1846)
Sångare	Nils Lundell

Originaltitel	Och jungfrun hon gångar åt blomsteräng
Kompositör	Andreas Randel	(1846)
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt	(1846)
Sångare	Helga Görlin	(dubbar Annalisa Ericson)

Originaltitel	Hej hoppsasa!
Kompositör	Andreas Randel	(1846)
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt	(1846)
Sångare	Nils Lundell

Originaltitel	Kaffetåren den bästa är
Textförfattare	Mauritz Cramær	(1846)

Originaltitel	Per och Stina
Textförfattare	Sölve Cederstrand
	Ejnar Westling
Sångare	Axel Kling
	Edit Ernholm

Originaltitel	Värmländsk fältjägarevisa
Textförfattare	Sölve Cederstrand	(1932)
Sångare	kör

Originaltitel	Ja, må han leva!
Sångare	kör

Originaltitel	Jössehäradspolska
Bearbetning	Andreas Randel

Originaltitel	Jänta å ja'
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt	(1840)

Originaltitel	Skomakarevalsen

Originaltitel	Anders Perssons stuga

Originaltitel	Nu far jag bort så långt från dig
Kompositör	Andreas Randel	(1846)
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt	(1846)
Sångare	Gösta Kjellertz
	Helga Görlin	(dubbar Annalisa Ericson)

Originaltitel	I ungdomens eviga stad
Kompositör	Jules Sylvain	(1932)
Textförfattare	S.S. Wilson	(1932)
Sångare	kör

Originaltitel	Herre, signe du och råde
Kompositör	Johann Schop	(1642)
Textförfattare	Jesper Swedberg	(1694)
Sångare	kör

Originaltitel	Godnatt nu min väna lilja
Kompositör	Andreas Randel	(1846)
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt	(1846)
Sångare	Helga Görlin	(dubbar Annalisa Ericson)

Originaltitel	Nu haver jag tjänat
Kompositör	Andreas Randel	(1846)
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt	(1846)
Sångare	Ivan Hedqvist	(dubbad av ?)

Originaltitel	Jag sjungit har i dagar
Kompositör	Andreas Randel	(1846)
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt	(1846)
Sångare	Helga Görlin	(dubbar Annalisa Ericson)

Originaltitel	Nu skål för Erik och skål för Anna
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt	(1846)
Arrangör	Andreas Randel	(1846)
Sångare	Yngwe Nyquist
	Hugo Björne
	Mathias Taube
	Hilda Borgström
	Axel Kling
	Edit Ernholm
	Nils Lundell
	Georg Blomstedt
	kör

Originaltitel	Den lille sover i skogen

Originaltitel	Jag sjunger och dansar
Kompositör	Andreas Randel	(1846)
Textförfattare	Fredrek på Rannsätt	(1846)

Originaltitel	När rönnen blommar
Kompositör	Wilhelm Peterson-Berger

Bonde

Bröllop

Folkdans

Glafsfjorden

Julotta

Lysning

Majstång

Process

Reverser

Ringare

Ränken/sjö

Studier/akademiska

Torpare

Uppsala

Vansinne

Värmland

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2343

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	VÄRMLÄNNINGARNA En filmberättelse efter F. A.Dahlgrens sorglustiga tal-, sång- och dansspel av Sölve Cederstrand och Gustaf Edgren
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	VÄRMLÄNNINGARNA En filmberättelse efter F. A. Dahlgrens sorglustiga tal-, sång- och dansspel av Sölve Cederstrand och Gustaf Edgren
Tryckeri	AB Offsettryck

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	VÄRMLÄNNINGARNA En filmberättelse efter F. A. Dahlgrens sorglustiga tal-, sång- och dansspel av Sölve Cederstrand och Gustaf Edgren
Tryckeri	AB Offsettryck

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	VÄRMLÄNNINGARNA
Tryckeri	Ljunglöfs

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	VÄRMLÄNNINGARNA
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign	? Lindstrand

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	VÄRMLÄNNINGARNA
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Kostymskiss
Arkivalietitel	17 st kostymskisser
Teknik	tusch
Storlek	17

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Fri bearbetning av F.A Dahlgrens pjäs, av Sölve Cederstrand och Gustaf Edgren.
Omfång	73 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Omfång	1 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Omfång	1 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Omfång	1 s.
Språk	Engelska

Typ	Synopsis
Omfång	1 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	20 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	19 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	uppsättning
Färg papper	Nej
Bakombild papper	1
Dia	Nej
Digitala bilder	Ja
Negativ	Nej
Kontaktkartor	Nej
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck