Andersson, Pettersson och Lundström (1923)

Media (3 st)

Originaltitel	Andersson, Pettersson och Lundström
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Carl Barcklind
Producent	Fredrik Anderson
Manus	Carl Barcklind
Förlaga	Andersson, Pettersson och Lundström (Pjäs) Die böse Geist Lumpazivagabundus oder Das liederliche Kleeblatt (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Filmfred Produktion
Åldersgräns	Barntillåten
Sverigepremiär	1923-09-01

Medverkande

Tor Weijden
Frans Andersson, snickaregesäll

Thor Modéen
Pettersson, skräddaregesäll, senare direktör "Charles Perzonne"

Axel Ringvall
Lundström, skomakaregesäll

Vera Schmiterlöw
Fiken, Hasselqvists dotter

Inga Tidblad
Alma

Ella Ringe
fru Jansson, änka, Almas mor, Lundströms värdinna

Visa fler

Handling

Den vandrande skomakaregesällen Lundström sover under bar himmel och väcks av en närgången fårskock. Han möter snickaregesällen Andersson som blivit osams med sin mäster, eftersom...

Visa hela handlingen

Press

Kritiken hade inte mycket att anmärka på filmen. Den beskrevs som ett typiskt folklustspel för de bredare lagren, oförargligt och muntert och på det hela taget mer lyckat än de flesta...

Visa all press

Den vandrande skomakaregesällen Lundström sover under bar himmel och väcks av en närgången fårskock. Han möter snickaregesällen Andersson som blivit osams med sin mäster, eftersom denne inte vill ha Andersson som måg. Andersson har nu gett sig ut på vandring för att söka pengar och framgång och därigenom kvalificera sig för giftermål med mäster Hasselqvists dotter Fiken. De två gesällerna hjälper skräddarkollegan Pettersson ur en generande situation på en grindstolpe dit han räddat sig undan en förföljande hund. Tillsammans bestämmer de tre gesällerna att välja Stockholm till vandringsmål.

På väg till Stockholm köper de en lottsedel, och vid skördekalaset hos nämndeman Persson, där de hjälpt till med höbärgningen, kommer nyheten att de vunnit 300 000 kronor!

Nyrika kommer de till Stockholm och besöker Operakällaren, där de väcker uppseende med sina lantliga skick och fasoner. De stiftar bekantskap med den mondäne baron von Luftig och hans väninna, grevinnan Cameliowsky -- ett skojarpar som siktar in sig på att vinna Petterssons förtroende. Pettersson etablerar sig som storskräddare med finansiellt stöd av Lundström men tröttnar snart på sin sprittörstige gamle vän; i stället blir baronen hans rådgivare och Lundström visas på porten.

Lundström själv har bevarat sitt goda hjärta trots den ekonomiska framgången. Han hjälper sin fattiga värdinna fru Jansson och hennes dotter Alma när de råkar i svårigheter, men merparten av sin förmögenhet är han på väg att snabbt supa bort. När han plötsligt en kväll kungör sin avsikt att göra en jordenruntresa beslutar sig Alma för att i hemlighet ta hand om en del av Lundströms pengar för att inte allt ska förslösas i oförstånd.

Den skötsamme Andersson skaffar sig egen snickarverkstad, har framgång och får sin Fiken. Han tar hand om fru Jansson som åter kommit på obestånd, och låter lilla Alma få vård när hon blivit sängliggande. En dag möter Andersson sin gamle kamrat Lundström, som hamnat på dekis efter sin misslyckade utlandsresa. Även honom tar sig Andersson an, och när Lundström får möta Alma blir bådas glädje stor. Hon har hela tiden ömt bevarat de tusenlappar hon en gång tog hand om åt honom. Lundström kan åter komma på fötter men låter fru Jansson sköta sin ekonomi i fortsättningen. De blir ett par.

Pettersson som gjort bort sig i societeten och lurats på sin förmögenhet av de falska vännerna har likväl inte tappat sugen. Han har träffat en rik arvtagerska, den gamla ungmön fröken Ström, och ser framtiden an med tillförsikt.

Andersson får trillingar, och på barndopet träffas de tre f d gesällerna. Lyckan ler mot dem alla. (Bearbetning av program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritiken hade inte mycket att anmärka på filmen. Den beskrevs som ett typiskt folklustspel för de bredare lagren, oförargligt och muntert och på det hela taget mer lyckat än de flesta filmatiseringar och moderniseringar av gamla scensuccéer.

"Det har obestridligen varit en mycket tacksam uppgift för regissören Carl Barcklind att överflytta den gamla klassiska pjäsen 'Andersson, Pettersson och Lundström' till ett svenskt filmlustspel med de gångna kris- och gulaschåren som bakgrund. Dessa ha nämligen lämnat åtskilligt stoff, som kan tvinnas ihop med den röda tråden i det av salig Frans Hodell en gång så lyckligt och populärt försvenskade lustspelet 'Lumpacius vagabundus'. (-) Man måste erkänna att handlingen i filmen, utan att mista alltför mycket av det naiva skämtlynne, som uppbär originalpjäsen, utformats till en särdeles roande underhållning med de tre berömda huvudpersonerna som koncentrationspunkter. Och det inslag av 'modern tid' med karaktäristik av en viss sorts lyckosökare och interiörer från en dessbättre redan åter försvunnen uppkomlingssocietets liv och leverne, är påtagligt äkta och på intet sätt stötande." (XXX i StT)

"Man kan säga att Carl Barcklind både lyckats och misslyckats. Lyckan har stått honom bi när det gällt att få fram det glada och goda i filmen. Den lämnar föga övrigt att önska ifråga om gott lustspelshumör, roliga situationer och vacker fotografering. Den har dessutom detaljer, som i hög grad griper åskådaren.

Mindre lycklig har regissören dock varit i sitt val av skådespelare eller kanske i sin personinstruktion. Bland de spelande är det få som höjer sig över medelmåttan." (FDP)

"Huvudintresset knyter sig ovillkorligen kring Ringvall, som nu för första gången verkligen får tillfälle att visa vilken utomordentlig ackvisition han är för den svenska filmen. Med frodig humor och träffsäker karaktäristik återger han den slarvern Lundström, godhjärtad, slösande, tanklös och njutningslysten, en typ så god som någon annan för vissa ofta förekommande drag i den svenska nationalkaraktären. Med sitt gemyt och sin sceniska kultur bär han till stor del upp filmen, och i alla dess roligaste moment är det Ringvall som huvudsakligen består muntrationen. Thor Modéen som Pettersson har också gjort en lustig och underhållande figur av den brackiga skräddargesällen, i synnerhet under senare delen av hans karriär, då han blir en typisk gulaschbaron. Tor Weijden som Andersson är tämligen stel och en smula ledsam, men hans roll är också mindre givande än de andras. Ebon Strandin visar sig här för första gången i svensk film i 'grevinnan' Cameliawskys roll. Man kan emellertid konstatera att baletten fortfarande är hennes utan jämförelse bästa gebit. En lovande debut gör däremot Inga Tidblad som flickan Alma. Hon är mild och ljuv och har ett vackert uttrycksfullt ansikte, och man får det intrycket att hon, om tillfälle yppades, skulle kunna gå i Lilian Gish's stil. Det är inte utan att de likna varandra, både i spelsätt och utseende." (Marfa i DN)

Kommentar Svensk filmografi

Filmen inspelades våren och sommaren 1923, sedan man i pressen förgäves annonserat efter "blonda, nordiska skönheter med håg och anlag för film". Filmens roller besattes i praktiken med professionella krafter.

Filmen byggde på ett av 1800-talets populäraste folklustspel, skrivet av Frans Hodell (1840--90) och uruppfört på Södra Teatern i Stockholm 1865. Hodells pjäs byggde i sin tur på skådespelet "Lumpacius vagabundus" av Johann Nestroy (1801--1862), utgivet 1833 i Österrike. Mauritz Stiller var 1921 intresserad av att filmatisera Nestroys skådespel men fick avstå då filmrätten förvärvats av ett tyskt bolag som 1922 gjorde en filmatisering med Hans Albers i huvudrollen.

Rollen i Andersson, Pettersson och Lundström innebar långfilmsdebut för en av svensk teaters stora aktriser, Inga Tidblad, anmärkningsvärt sällan utnyttjad på film. Redan 1921 hade hon dock framträtt i en liten roll i kortfilmen En hjulsaga (se do i Appendix).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se