Miraklet : Tavlor ur det katolska samfundslivet (1913)

Media (54 st)

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Originaltitel	Miraklet : Tavlor ur det katolska samfundslivet
Svensk premiärtitel	Miraklet : Tavlor ur det katolska samfundslivet
Distributionstitel	Miraklet (Danmark) Miraakkeli (Finland) Miraklet (Finland) Within the Gates (Storbritannien) Das Wunderwerk (Tyskland)
Censurtitel	Underverket. Bild ur det katolska samfundslivet.
Inspelningstitel	Miraklet
Manustitel	Miraklet

Regi	Victor Sjöström
Manus	Martin Jørgensen Sven Elvestad
Foto	Henrik Jaenzon
Inspicient	Nils Elffors
Musikarrangör	Hermann Gramss (Röda Kvarn i Auditorium, Stockholm)
Orkester	Röda Kvarns orkester (Röda Kvarn i Auditorium, Stockholm, 20 man)
Orkesterledare	Hermann Gramss (Röda Kvarn i Auditorium, Stockholm)

Jenny Tschernichin-Larsson	änkefru Gaspard
Clara Pontoppidan (som Clara Wieth)	Estelle, änkefru Gaspards dotter
Carlo Wieth	Armand, artist
John Ekman	abbé Prévost
Justus Hagman	Jean, kammartjänare
Axel Wesslau	Jatho, huskaplan
Carl Borin	ej identifierad roll
Alfred Lundberg	ej identifierad roll

Produktionsbolag	AB Svenska Biografteatern
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå

På en modern badort återfinner vi artisten Armand, änkefru Gaspard och hennes dotter Estelle -- som älskar Armand -- samt den förklädde abbé Prevost, som skall försöka förmå Armand att försaka världen och gå i kloster. Abbén har emellertid även han förälskat sig i Estelle, men den kärleken besvaras inte. Estelle och Armand är mycket förälskade. Inte ens de vackra modellerna hos Armand, som målar en stor duk föreställande Kleopatra och hennes slavinnor, kan tävla om hans gunst.

Fru Gaspards betjänt upptäcker av en slump abbéns rätta jag, när denne byter om på hotellet och ska resa. Strax efteråt kallar denne Armand till sig, eftersom Armands djupt religiöse far är döende. Armand hinner inte fram. Förkrossad sörjer han sin far, men vägrar dock att följa hans sista vilja och helga sitt liv åt kyrkan. Livet, naturen och Estelle kallar honom tillbaka.

Med hjälp av fru Gaspards huskaplan försöker abbén övertyga henne om att Armand och Estelle måste skiljas åt och att faderns vilja måste uppfyllas. Hon vill inte ödelägga de bådas lycka, men abbén står fast. Dock har betjänten känt igen honom . . .

Fru Gaspard övertalar Estelle att resa bort med henne och lämna Armand en biljett om att de måste skiljas. Estelle sörjer sig nästan sjuk. Armands förtvivlan får honom att acceptera sitt kall -- han accepterar att gå i kloster. Där börjar han måla, bl a en madonnabild som, efter en uppenbarelse, får Estelles anletsdrag.

En tid senare läser Estelle, nu riktigt sjuk, om en tavelutställning där en madonnatavla av en nordisk munk väckt särskild uppmärksamhet. Med modern och huskaplanen reser hon dit och igenkänner sig själv. Hennes sjukdom förvärras och hon blir tillrådd att åka till Lourdes, nu stödd på kryckor.

I samma ögonblick som hon begjuts med det heliga vattnet igenkänner hon bland noviserna Armand -- och se, hon blir frisk. Ett under har skett. Men även abbé Prevost har känt igen Estelle -- och betjänten honom. Betjänten berättar allt för huskaplanen, och Estelle ber i sin tur honom att i hemlighet ge henne en en munkutstyrsel. Förklädd tar hon sig in i klostret genom att be att få bikta sig, men olyckligtvis blir det abbé Prevost som skall ta emot hennes bikt. Hon känner starkt obehag inför honom och råkar tappa sin munkperuk och igenkännes då av abbén, som kärlekstörstande kastar sig över henne.

Hennes skrik kallar såväl priorn som klosterbröderna -- och bland dem Armand -- till platsen. Armand kastar sig över abbén. Det blir allmän uppståndelse som slutar med att Estelle kastas ut och abbén och Armand sätts i cell innan de kan ställas inför den andliga domstolen.

Vid densamma inkommer som vittnen huskaplanen, Estelle och betjänten och abbéns svekfulla gärningar avslöjas. Som straff blir han utstött ur kyrkan, medan biskopen ger Estelle och Armand sin välsignelse.

Censurnummer	144957
Datum	2007-11-12
Åldersgräns	Barntillåten

Censurnummer	9605
Datum	1913-11-28
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2045 meter
Kommentar	Kopiornas längd varierar från 2010 till 2060 m

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	18
Längd i meter	2060 meter
Längd i minuter	100 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

SvD gav denna film en både ironisk och uppskattande -- och upplysande recension: "Alla fem akterna äro spännande och fyndiga, men hela uppränningen fullständigt vanvettig som tidsskildring och naturtrogen framställning betraktad. Programmet presenterar skådespelet som 'en kulturbild från Frankrike, omedelbart före den religiösa brytningen', alltså nästan nuvarande tid, men det kan man inte ha någon känsla av. Det verkar tvärtom medeltid i ovanligt hög grad med sina intriger, heliga källor där underverk ske, klosterinteriörer och munkliv, och man får en fullständig chock när en up-to-date-bil plötsligt kommer susande mitt bland alltsammans. Och så verkar det så oändligt svenskt alltsamman, trots de franska namnen och dräkterna -- man kan inte hjälpa att man känner sig som hemma fastän man vet att man befinner sig på en fransk station, när man plötsligt upptäcker ett lysande S.J. på järnvägsvagnarna, som för övrigt äro rörande svenska till sin konstruktion.

Men det är också allt vad som kan finnas att anmärka på denna film, som otvivelaktigt är en av de skickligast och stilenligast inspelade som över huvud taget existera. Victor Sjöström är en utomordentligt duktig regissör och det sätt varpå han skilt sig från denna uppgift är höjt över all kritik. De mest underbart vackra naturscenerier växla med dyrbara stiltrogna interiörer, det gamla klostret med sin örtagård (i Visby ruiner?) är det vackraste man kan se, intet är sparat när det gäller dräkter och uppsättning. Spelet är dessutom alldeles utmärkt" (-sai i SvD).

Övriga "recensioner" får mest betraktas som notiser, samtliga positiva: "Fångar publikens intresse och är väl värd att se" (NDA). "Alltigenom fängslande (-) en kulturbild av verkligt intresse" (DN). Särskild uppmärksamhet fick också de Gotländska exteriörerna: "Det långa tåget till den heliga källan var lika imponerande som krigsscenerna uti Cleopatra (William i AT).

Kommentar Svensk filmografi

Miraklet bygger på en mindre känd roman av Emile Zola (1840-1902). Den skrevs 1894 sedan han avslutat sin berömda släktkrönika "Les Rougon-Macquart", som omfattar hela 20 romaner där han mer framträdde som arbetarskildrare och samhällskritiker. "Lourdes" är en försonligare och mer romantisk berättelse, men innehåller icke desto mindre stark kritik mot den katolska kyrkan.

Uppslaget att filmatisera romanen torde ha kommit från manuskriptförfattarna, den danske journalisten och författaren Martin Jørgensen och den norske författaren Sven Elvestad (1884-1934), mest känd som författare till detektivromaner under pseudonymen Stein Riverton. Bägge skrev vid denna tid åtskilliga filmmanuskript, såväl var och en för sig som tillsammans och Svenska Bio inköpte och filmatiserade ganska många, bl a flera med Mauritz Stiller som regissör.

Victor Sjöströms regimanus finns i detta fall bevarat och det visar att han uppenbarligen var ganska intresserad av ämnet -- i vart fall innehåller det, förutom ovanligt noggranna och utförliga scenanvisningar, åtskilliga omskrivningar i form av tilläggsblad, införda i manuskriptet med blyerts och Sjöströms karaktäristiska handstil. Filmen torde också kunna ses som en förövning till Klostret i Sendomir (1920/1) och Vem dömer (1922/1), men i samtliga fall kan man fråga sig om det inte var de bildmässiga möjligheterna som lockade honom mer än den publikfriande romantiken och det rätt ytliga religiösa innehållet.

Filmen inspelades i augusti 1913, omedelbart efter Ingeborg Holm, som ju är mycket visuellt berättad, och Sjöström fick också här tillfälle att arbeta mer i exteriör, som han trivdes med. Stillbilderna från Visby ser ovanligt spännande ut. Som vi sett av kritiken slog också dessa scenerier an och det kan ha varit dessa som inspirerade Stiller och Svenska Bio att låta honom återvända till Visby redan i oktober samma år för att där spela in ännu en filmatisering av Zola, nämligen Gränsfolken (1913/25) efter den näst sista delen, "La débacle", i ovannämnda romansvit.

Förutom till de nordiska länderna såldes filmen till England, Italien, Ungern och Österrike (där den dock blev förbjuden att visas!). Vidare föreligger kontrakt med Sydafrika och Australien.

Filmen finns ej bevarad.

Originaltitel	Lourdes (Roman)
Författare	Émile Zola

Svenska Biografteaterns ateljé, Lidingö. Visby.

Sverigepremiär	1913-12-01	Cirkus	Göteborg	Sverige	100 min
Urpremiär	1913-12-01	Cirkus	Göteborg	Sverige	100 min
Stockholmspremiär	1914-02-23	Röda Kvarn i Auditorium	Stockholm	Sverige	100 min

Abbé

Badorter

Bikt

Biktstol

Biskop

Domstol (andlig)

Huskaplan

Kleopatra

Kloster

Lourdes

Madonna

Munk

Målare

Tavelutställning

Testamenten

Under

Uppenbarelse

Vatten (heligt)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Kringmaterial
Omfång	12 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	28 s. + 2 s. handskrivet tillägg, löst.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	uppsättning
Färg papper	Nej
Bakombild papper	Nej
Dia	Nej
Digitala bilder	Nej
Negativ	Nej
Kontaktkartor	Nej
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska