När alla vet (1995)

Media (1 st)

Originaltitel	Sebastian
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Svend Wam
Producent	Hansi Mandoki Lars Kolvig Petter Vennerød
Manus	Svend Wam Petter Vennerød Hansi Mandoki
Förlaga	Svart cayal (Ungdomsroman)
Produktionsland	Norge Sverige
Produktionsbolag	Mefistofilm A/S Miramar Film AB Nordisk Film A/S
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Sverigepremiär	1995-11-03

Medverkande

Hampus Björck
Sebastian

Nicolai Cleve Broch
Ulf

Rebecka Hemse
Lisbeth

Emil Lindroth
Jan

Lena Olander
Linda

Ewa Fröling
mamma

Visa fler

Handling

En svensk småstad. Nutid. Sommar. Snart 17-årige Sebastian har problem med kärleken och sin sexuella identitet. Han har gjort slut med flickvännen Lisbeth och funderar över varför han...

Visa hela handlingen

Press

"Årets svenska kalkonfilm", var rubriken på Gunnar Rehlins recension i iDag. Och den kan väl sägas sammanfatta det allmänna kritikeromdömet om filmen, där betygskalan gick från...

Visa all press

En svensk småstad. Nutid. Sommar. Snart 17-årige Sebastian har problem med kärleken och sin sexuella identitet. Han har gjort slut med flickvännen Lisbeth och funderar över varför han inte kan älska henne. Samtidigt känner han sig attraherad av bäste vännen Ulf.

De första sommarlovsdagarna ägnar Sebastian och hans vänner Ulf, Lisbeth, Jan och Linda mest åt att driva omkring och slappa. Ulf måste ofta gå hem tidigt för att ta hand om sin lillasyster eftersom fadern är alkoholiserad. En kväll när Sebastian följer Ulf hem slåss de på skoj, men leken avbryts då Sebastian skämtar om att folk kan tro de är "homo", ett skämt Ulf inte uppskattar. Senare planerar de att göra inbrott i stadens varuhus.

Hemma är Sebastians föräldrar bekymrade över sonens grubblerier, och i synnerhet hans mor, som är psykolog, försöker flera gånger förmå honom att "tala ut". Men Sebastian vägrar. En kväll följer Ulf med Sebastian hem, och då föräldrarna går på bio slår sig pojkarna lösa i hemmet. De dansar till hårdrock, slåss på skoj, dricker sprit, badar och sminkar sig.

När Ulf ska gå, kysser Sebastian honom plötsligt på munnen. Ulf ryggar förskräckt tillbaka och går iväg. Sebastian får ångest och tror att han inte kan fortsätta vänskapen med Ulf och gänget nu när han avslöjat sig.

Hans föräldrar kommer hem och skäller ut honom för förödelsen. Sedan pratar de slutligen ut om Sebastians homosexualitet. Samtalet blir lite krystat. Föräldrarna säger att de accepterar hans sexuella identitet, men de är tydligt ledsna och tafatta.

Med tiden blir föräldrarnas hållning till Sebastian mer naturlig. Själv träffar Sebastian också Ulf, som inte är arg för vad som hänt och som vill att de ska resa iväg tillsammans då hans sommarjobb är slut. Lisbeth söker också upp Sebastian för att tala om att alla i gänget vet om Sebastians homosexualitet och att de accepterar detta. Ute på stadens torg återförenas han med sina vänner.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Årets svenska kalkonfilm", var rubriken på Gunnar Rehlins recension i iDag. Och den kan väl sägas sammanfatta det allmänna kritikeromdömet om filmen, där betygskalan gick från underkänd till något av det värsta recensenten i fråga upplevt.

Jannike Åhlund, Expr: "Filmkonsulenterna Bengt Forslund och Peter Hald har skjutit till pengar. SF:s distributionschef Hansi Mandoki har skrivit manus och producerat. Det är komplett obegripligt. När alla vet är ett konstnärligt totalhaveri och en kommersiell felspekulation. Den tonåriga publiken hånflabbade sig igenom denna frigörelsefilm om sexuellt uppvaknande på 'fel' sida. Där kunde vi mötas över generationsgränserna."

Gunnar Rehlin, iDag: "Tänk att det skulle komma en dag då jag fick se en sämre svensk film än Lust. Tänk att det skulle komma en dag då jag fick se en film som får Petri tårar att framstå som ett episkt storverk. Norrmännen Svend Wam och Petter Vennerød har ofta legat farligt nära det parodiska men ibland har de lyckats hålla sig på rätt sida. Det gör de inte här - berättelsen om hur tonåringen Sebastian upptäcker och bejakar sin sexualitet är en formidabel provkarta på hur film inte ska göras.

Dialogen är otroligt stelbent och full av klyschor typ 'det bor en annan i min kropp'. Dessa repliker framsägs sedan som om de vore lästa innantill och detta av ett gäng ungdomsskådespelare som nog borde ägna sig åt något annat i framtiden. Ingen kliché besparas oss i skildringen av vare sig tonåringar eller deras föräldrar. Det enda man hittar av värde är den otvetydiga kalkon-kultstatus som vissa av scenerna kommer att få - 'bäst' är den där Sebastian och hans pojkkompis badar bubbelbad och stänker vatten på varandra till tonerna av 'Bolero'... Årets sämsta film? Tveklöst!"

Helena Lindblad, DN: "Dialogen, framför allt Sebastians inre monolog, är späckad med förnumstiga klyschor. De unga skådespelarna famlar runt utan regi. Det enda de tycks ha blivit tillsagda är att slänga med håret, visa bruna vältränade bringor, hoppa runt och vara 'ungdomligt' ystra i senaste H&M-kollektionen, samt le själfullt. De rutinerade kollegorna, som spelar föräldraparet, Ewa Fröling och Helge Jordal, tycks ha gett upp redan på förhand och stretar på med noll inlevelse. När man hör meningsyttringar som 'Men Sebastian, du verkar så underlig. Vi måste prata.' 'Näe mamma, du fattar ju ingenting!' så förstår man alla inblandades dilemma.

Det är lika fantasifullt som sjuttiotalets ungdomsböcker som hette saker som 'Puss', 'Kram' och 'Tillträde till festen'. Och ungefär lika överpedagogiskt. Svend Wams sätt att visa att det finns en erotisk spänning mellan Sebastian och Ulf är att sätta dem framför en filmaffisch för Gus Van Sants På drift mot Idaho... Det är trist att säga, men det är lätt att misstänka att den enda anledningen till att SF premiärsätter ett sådant haveri som När alla vet när de öppnar sin nya Filmstaden Sergel är att deras distributionschef Hansi Mandoki varit med och skrivit manus till filmen."

Kommentar Svensk filmografi

Svend Wam (f 1946) utbildades på Stockholms Fotoskola 1965-1967, under ledning av Christer Strömholm. Han stannade ytterligare ett år i Stockholm för att arbeta som regiassistent och skådespelare vid Dramaten. Efter att ha varit verksam några år som fotograf och dokumentärfilmare hemma i Norge spelfilmsdebuterade han med 5 døgn i august 1972. Därefter inledde han sitt långvariga samarbete med producenten och regissören Petter Vennerød. Tillsammans har de gjort filmer som Dom ger ju fan i oss (1975), Svartare än natten (1979), Öppen framtid (1983) och Bröllopsfesten (1989).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se