Tutta Rolf i Amerika

Att vara en firad filmstjärna i Sverige är ingen garanti för att bli en succé i Hollywood. Det var något som Tutta Rolf fick erfara under sin USA-lansering på 1930-talet.

När Tutta fick Hollywoodkontrakt 1934 stod hon på toppen av sin karriär i Sverige, efter ett antal film-, revy- och teatersuccéer, och i och med hennes avfärd till Amerika beklagades det att svensk film förlorat sin mest framstående filmaktris.

Det var Fox Film, med Winfield Sheehan i spetsen, som kontrakterade Tutta. Deras stora stjärna vid den här tiden hette Janet Gaynor och hon hade samma år spelat Tuttas gamla paradroll i en amerikansk remake av Vi som går köksvägen (Gustaf Molander 1932). Tutta for till USA i början av 1935 till en stor fanfar i de svenska tidningarna och det fanns förväntningar på att hon skulle bli vår nästa Garbo.

Så fort Tutta Rolf landat i Hollywood fick hon ta sång- och danslektioner samt undervisas i engelska. I hennes debutfilm, En lektion i kärlek (Harry Lachman, 1935) var hon dessutom tvungen att inte bara prata engelska, utan engelska med rysk och fransk brytning. Tuttas tajming i Hollywood kunde dock inte ha varit sämre och filmen floppade, tyvärr. De få som såg filmen menade att hon förtjänade en bättre debutfilm än den hon fick och det fanns även andra faktorer som kan förklara hennes misslyckande – faktorer hon inte hade makt att styra över själv. Kort efter hennes ankomst till USA slogs Fox Film och 20th Century ihop för att bli 20th Century Fox. Den nya chefen, Darryl F. Zanuck, var inte lika entusiastisk över henne som Sheehan hade varit. Istället prioriterades Fox Films amerikanska skådespelerskor, såsom Alice Faye och Shirley Temple. Faye hade dessutom fått sitt genombrott efter det att den tyska filmstjärnan Lilian Harvey, även hon Fox Film-kontrakterad, hoppat av en film och åkt hem. Ett annat problem var hur Fox försökte förvandla Tutta till en vamp efter klassiskt europeiskt mått, vilket var ett fack hon inte var bekväm i och som skiljde sig från den moderna unga kvinna den svenska publiken hade blivit förälskad i. Dessutom anlände hon under en tid då europeiska stjärnor började tappa sin tjusning i USA. Lanseringen av Anna Sten hade misslyckats och 1938 hade Marlene Dietrich och Garbo fallit i popularitet och räknades till och med som ”box office poison”.

På hennes egen önskan hade Tutta Rolf bara kontrakterats att göra en film med potential för förlängning, men hon valde att inte förlänga sitt kontrakt. I Sverige såg man det som ett smärre misslyckande men hon togs ändå emot med öppna armar, och Tutta menade att visiten hade fungerat mer som en studieresa. Hon kom att göra fem filmer till i Sverige innan hon försvann från vita duken för alltid.

Fyra år efter Tuttas försök till en Hollywoodkarriär kom hennes före detta kollega Ingrid Bergmans internationella genombrott med Intermezzo (1939). Efter det har skådespelerskor såsom Signe Hasso och Viveca Lindfors fått betydande karriärer i Hollywood.

(publicerad i november 2017)