Krister Henriksson

Svensk skådespelare (filmroller från 1972). Född Jan Krister Allan Henriksson i Häverö, Uppland.

-

Krister Henriksson växte upp i Grisslehamn i Roslagen som son till en fiskare och fiskhandlare och det var inte självklart att han skulle välja skådespelarbanan. Hela miljön ute på Gräsö var dock, som han själv framhållit, sådan att fantasin gärna kom i rörelse och den tidiga TV-teater han såg under sin uppväxt bidrog till att ge ytterligare stimulans. Under värnplikten i Norrköping tog han kontakt med skådespelerskan Margreth Weivers för att ta några privatlektioner. Han utbildade sig vid Scenskolan i Malmö 1968-1971 och var därefter engagerad vid Dramaten. Mellan 1984-1995 var han verksam vid Stockholms stadsteater.

Med åren har han blivit en av våra mest etablerade skådespelare och 2002 blev han tillförordnad professor på fyra år i scenisk gestaltning med inriktning mot avspänning och scenisk närvaro vid Teaterhögskolan i Stockholm. Den tidigare Dramatenchefen Ingrid Dahlberg uttalade i samband med han att fick Dramatens O'Neill-stipendium att han är en av vår tids stora skådespelare som ständigt tycks vara inbegripen i en utforskandeprocess. Man kan också med fog tala om en mycket stor spännvidd i det stora antal roller han haft på film och i TV. Karakteristiskt för hans många emotionella rolltolkningar är också stor inlevelse i det han är satt att gestalta, även om det rör sig om bitvis mycket obehagliga och otäcka karaktärer. Sådana har han spelat i t.ex. TV-uppsättningen av Lars Noréns Ett sorts Hades (1996) eller som patologiskt svartsjuk äkta man i En förälskelse (Mats Arehn, 2001). Själv menar han att det är spännande att utforska just sådana roller.

Henriksson blev känd för den stora publiken som den skurkaktige intendenten Björn Lindman i långserien Rederiet (1992-1993). En annan uppmärksammad TV-roll var som ministern som oavsiktligt orsakar sin älskarinnas död och slits mellan skuldkänslor och behovet att dölja det han gjort i Den gråtande ministern (1993). Han har också porträtterat kommissarien Kurt Wallander i en rad produktioner för film och TV.

1997 tilldelades han Dramatens O'Neillstipendium och erhöll 1999 års Guldbagge för bästa manliga huvudroll för sin roll i Veranda för en tenor (Lisa Ohlin, 1998). 2000 erhöll han både den kungliga medaljen Litteris et artibus samt Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium. Henriksson fick en andra Guldbagge 2006 för bästa manliga huvudroll i Sex, hopp & kärlek (Lisa Ohlin, 2005).

P O Qvist (2004), redigerad 2011-11-14